Jag är tillbaka

Jösses, dags att damma av bloggen här kanske? Som de flesta av er säkert vet (dåligt marknadsfört här dock) så har jag bloggat på denna blogg istället tillsammans med Anny om vårat fantastiska äventyr i Sydkorea.
 
Har i lite drygt över en månad nu befunnit mig i detta land där alla behöver hävda sig själva för att försöka vara något som de inte är, leka hipsters och intensivt instagramma bilder på när det drickes rödvin. Från dag ett så kändes det normalt, som vanligt. Men jag känner mig som en helt annan person, har ett helt annat perspektiv på saker och ting. Ser bortom den där klyschan till klagomål och sätter värde på saker som annars kan tas förgivet. Eller så inbillar jag mig bara att jag gör detta när jag egentligen är exakt densamma som innan mitt livs äventyr?
 
Examensklockan klingar och jag är nu inne på min sjätte och sista termin på Textilhögskolan. Hann knappt landa innan frågeställningarna radas upp framför en. Vad händer nu? Vad skall du göra efter examen Gustav? Vad vill du göra? Vem har koll på sådant här undrar man, så verkar det som om alla har en tryggpunkt här i livet som de är redo att stötta sig på. Vad har jag? 4,5h/veckan på Hemtex? Taget! 
 
Nej men seriöst så ramlade jag omkull totalt och det tog mig åtminstone en vecka att komma upp på fötter igen och kom på mig själv med hur bra jag är och att jag kan göra vad jag än vill. Den sista pusselbiten är bara att faktistk ta reda på vad det är jag vill. Och var ligger den prioriteringen i mitt liv egentligen när jag och Louice för fulla muggar försöker knåpa ihop ett syfte till vår kära kamrat C-uppsats om vad vi vill skriva om? Skjuter upp problemen och tar fram dom sedan.
 
Dramatiken i livet försvinner aldrig i livet, det är något som jag har lärt mig.
 
Jag är tillbaka.
 
Tack och hej.
För inte så länge sedan i ett land åtta timmar bort. 사랑 (kärlek).
RSS 2.0