En massa konkret text

Tiden tickar på i lite väl högt tempo och jag kan inte för allt i världen förstå att jag och Louice på fredag kommer att befinna oss i hörsalen och hålla i en presentation av vårat examensarbete. Ägnade hela lördagskvällen åt att skriva på uppsatsen och jag känner en sådan stolthet över vad vi har åstadkommit hittills. Behöver några sena kvällar till innan det är klart, men det ser väldigt lovande ut. Tidigare har jag alltid skapat visuella resultat i min kreativitet så det är kul att man kan känna detsamma för en uppsats bestående av en massa konkret text. Ett resultat av hårt arbete.
 
Detta innebär ju även att examen närar sig i ett minst sagt lika snabbt tempo. Tar högskoleexamen men det känns inte som allt i världen eftersom jag kliver på ett tredje år för att ta en kandidat, men absolut värt att fira ändå. Dessutom skall jag som sektionsordförande få hålla ett avslutningstal, vilket känns stort nog bara det. Skulle även hålla ett för magister/master på engelska men det lyckades jag lyckligtvis delegera vidare (man lär sig efter ett års ledarskap). 
 
Detta inkluderar att skorna måste klackas om, kostymen kemtvättas och en ny skjorta inhandlas. Emma började sitt jobb på MQ igår så gjorde visit för att inhandla en snygg skjorta jag haft span på ett tag. Diskussionen utanför provrummet skall ha lydit ungefär så här:
 
MQ personal: Oj, fick du hjälpa honom på en gång? Vad kul!
Emma: Alltså, han går i min klass...
MQ personal: Nej, han jobbar ju på Hemtex!
 
Denna vecka har jag blivit införstådd att jag, vare sig jag vill eller inte, är "han som jobbar på Hemtex". Jobbet är onekligen en del av min image. Presentationen är på fredag och lördagen där efter kliver jag på mitt sommarschema här i Borås och kränger hemtextil på heltid. Hard working guy.

Pluggar (tack och lov) inte hela tiden

Jag vet att jag har Sveriges tråkigaste blogg just nu, men jag tänker inte be om ursäkt för det. Jag hatar när folk konstant inleder sina inlägg med just detta. Om ni gissar att frånvaron beror på examensarbetet så kan jag bara be att gå gratulera er.
 
Noll fritid. Noll liv. Diskussion om varumärkesidentitet 24/7 som gjort att jag i framtiden endast kommer att kunna dricka Cola Zero, för att göra ett undermedvetet statement som uppenbarligen blivit medvetet. Men jag och Louice pluggar (tack och lov) inte hela tiden. I söndags njöt vi av sommarvädret hemma hos henne, taget ur en ICAs kundtidning buffé. På det: kubb!
 
 
Igår gjorde vi återbesök hos Röda Korset i Vänersborg som hade invigning för en månad sedan ungefär för att följa upp vårt arbete med butikslayouten. Vi har fått massor av beröm, att det gett resultat (vilket framför allt syns på försäljningssiffrorna) vilket gör att att vi inte kan vara annat än nöjda. För vi är själva imponerade över vårt arbete. Cred till oss. Igår gjordes en plan över hur vi skall kommunicera riktlinjer för att vår vision inte skall försvinna, dessutom fick vi göra om A-ytan i butiken som vi skapat. Trädgårstema önskades, och trädgårstema det blev:
 
 
Efter detta "hårda arbete" begav jag mig till Göteborg för en efterlängtad catch-up med Filip och sedan fika och middag med Anny. För er som inte hunnit notera det ännu så är Anny alltså min respartner inför Korea och vi arbetar febrilt med att komma på ett bloggnamn inför vår gemensamma reseblogg.
 

"Norrländskt fika"

Finns så mycket jag vill skriva om, men det finns som aldrig tid. Min kalender är ett skämt och jag ids inte ens att anteckna i den. Finns ingen plats. Men jag mår bra. Oroa er inte. Stabil karl här.
 
Igår hade jag "norrländskt fika" hemma hos mig med Hanne, Simon, Moa och Lisa. Vi drack rosenbladssaft ifrån Piteå och hade världens kakbuffé med diverse bakverk. På det serverades det glass med jordgubbar och vaniljsås. Sommarduken ströks och påminde mig om traditionella midsommarfiranden vid Släda.
 
Jag och tjejerna kommer från varsin årgång från HVMD hemma i Sundsvall men har alla hamnat i Borås. Textilhuvudstaden. Jag har bra kontakt med alla och det betyder mycket faktiskt. Något hemtrevligt i något okänt. Även om jag jag inte längre betraktar Sundsvall som mitt hem längre vet jag inte om jag är där ännu då jag kan säga att Borås är det.
 
Det pratades huruvida vi var norrländska eller inte. Hanne, Moa och Lisa är alla tre tjejer som inte på något vis är försynta eller är rädda för att ta för sig men har ändå ett visst norrländskt drag över sig. Dialekter, snus och skoter. Jag däremot är ju den där eviga 08:an, ty alla tror att jag kommer från Stockholm. Den som alltid vill något mer.
 
RSS 2.0