Som om jag vore en Kendocka

På den senaste tiden har jag inte känt mig helt helt hundra skulle man kunna säga. Som om jag vore en Kendocka, perfektion på utsidan men ihålig på insidan. Kränger för tillfället påskartiklar på jobbet, det går bra. Hade seminarium idag, det gick bra. Tenta på torsdag, det känns bra. Timmarna jag lägger ned på mitt kårengagemang är gränslösa. Var med i Borås Tidning i fredags under rubriken fin intervju och gjorde ännu en igår. Känner mig som en kändis. Modell överallt.
 
Men om kvällarna är det tyst ändå. Simon och Henke har varit i Tyskland i drygt en månad och den senaste veckan har min kropp kommit helt ur rytm. Herregud liksom. Vem kunde ana att det skulle vara en sådan omställning? Helt plötsligt börjar jag ifrågasätta lite om Borås verkligen är mitt hem. För om det inte är det, vart är det då?
 
Mest av allt har jag den senaste tiden gått i taket över all denna slöseri som finns runt om oss. Så många människor utan drivkraft och motivation. Så många gäspningar. Hur orkar man vara så meningslös? Nej tack, jag vill inte ha detta. Kan jag returnera? Reklamera? Möjligtvis köpa upp mig?
 
C'mon, känn glöd gott folk!

Dimension för egoboost

Kärt barn har många fester att gå på. Min fina klasskompis Emma fyllde år i veckan vilket resulterade i en fest igår då en av hennes kompisar hade tillgång till ett helt hus. Så fort vi kom in i hallen igår kommenterade vi alla att det nog var första gången i Borås som vi faktiskt var i en villa. Hur sjukt är inte det?
 
Festen var hur trevlig som helst och kan nog misstolkas till att vara en dimension för egoboost. Jag fick jättefint beröm utav Emmas vänner som jag kan leva länge på. Det jag kan leva längst på är nog att en annan gäst hade en seriös fråga om jag var modell. Aaw, stop it you. Jag som alltid har suckat åt mina obefintliga kindben hade tydligen några att komma med trots allt.
 
Låtarna var på repeat hela kvällen men dessvärre så var vi ett gäng som var tvungen att lämna det festliga huset innan småtimmarna anlänt för att infinna oss på nästa fest. Otyg hade tillsammans med en annan eventförening en fest med temat Behind the Mask. Så vi slängde på oss våra masker (förutom Lovisa som hade sin påsminkad redan) och dansade glatt i en källare två våningar under marken. 
 
Helgens festligheter har lett till att jag kör all in på semester idag.
 
Jag och Louice, min partner in crime.

Norrländska dialekter

Igår var jag bjuden på middag hemma hos Hanne och Simon och anlände som en gentleman med tulpaner i min famn. Alla gäster var norrlänningar som hamnat söderut för antingen studier, praktik eller besök. Hemtrevligt med ett rum fullt utav norrländska dialekter. 
 
Vi drack våran vikt i vin och Lisa introducerade mig för "pappersleken" vilket visade sig vara en blandning mellan alias och charader. Gick från att vara muy skeptisk till att vara den mest taggade. Jag och Oskar kämpade tappert, men det höll tyvärr inte hela vägen. Var hysteriskt kul, stackars Lisa fick äran att gissa på allas våran älskade Anton Ewald men kunde för allt i världen inte hans efternamn till fullo. "Edwin! Edward! Edwin!"
 
Kvällen slutade med ivriga diskussioner kring jämtställdhet där kontentan av det hela är att samhället utvecklas men inte tillräckligt fort. Passande samtalsämne för att landa på internationella kvinnodagen. 
 
Somnade sent. Klev upp tidigt. 
 
Solen skiner fortfarande och jag har tulpaner att beundra.
 

Våren sipprar in

Det här med att Borås skall vara Sveriges regnigaste stad måste ha slagit om totalt. I två veckor har solen skinit utan dess like och solljuset tar sig igenom mina vita gardiner (från Hemtex naturligtvis) hur vackert som helst. Våren sipprar in. Snön är nästan borta och vinterjackan gömd.
 
Hade Tova på besök för två veckor sedan och stylade om lägenheten totalt inför det. Vi gick från grått till turkost, allt för att uppmärksamma den ljusa tiden som kommer. Blev ett oerhört lyft för lägenheten må medges, dessutom lyckades jag med Tovas hjälp även införskaffa lite tavlor. Nej, än är de inte uppe på väggarna. Men de skall. Dessutom är tavlor lutandes mot väggar också konst. Så det så.
 
Jag har kommit igång med träningen igen! Tränade inte en enda dag på hela februari, och trots vad alla säger så är den månaden faktiskt inte kort. Snacka envis förkylning. Nu har vi bytt upp oss till tre gympass på fyra dagar. Känner mig stark, fysiskt som psykiskt. Är så redo.
 
Igår åkte jag till Göteborg för att äta middag med Anny och diskutera lite Korea. Är helt hyper dagligen över hur fantastisk denna höst kommer att bli. Vi har beslutat att vi skall unna oss en veckas semester i Tahiland först. Och att vi måste åka till Tokyo, helst när Monki öppnar där (Anny jobbar ju där, samt har praktik på huvudkontoret i skrivande stund). Så mycket vi vill göra på så lite tid. Gå på en K-popkonsert. Nöjespark. Glo på allt streetfashion. Åka till Seoul två dagar i veckan, minst. Utveckla vår matkultur. Shoppa. Shoppa.
 
Ni hör. Jag har det bra.
 
Ahn yohng ghi ga sae yo
- herregud, skall det där verkligen beyda hej då på koreanska?!

Inha

Onsdagen var hetsig, minst sagt. Jag jobbade på Hemtex i City med Carro och hade hur kul som helst med denna Boråsbrud. Anlände en timma försent till till kårstyrelsemötet som sedan omvandlades till en AW där vi såg på Raw Comedy Club. "Hur roliga kan en bunt ståuppkomiker vara?" tänkte jag och hade aldrig kunnat tro att jag skulle skratta så att tårarna rann som jag gjorde.
 
Iallafall, mitt i det hela fick jag ett mail med besked om att jag blivit antagen till Inha University i Sydkorea. Obeskrivlig lycka det här med att ha det svart på vitt. Utlandsstudier i höst med andra ord!
 
RSS 2.0