Mission completed

I torsdags höll jag en presentation av vårt examensarbete i Vänersborg som hjärtligt togs emot och avslutades med applåder. Deras försäljningssiffror visar att de har dubblat sin omsättning sedan den gamla lokalen, vilket även var deras mål med flytten. Många kunder säger också att de upplever att det är mer som en butik än just en second hand-butik, vilket jag tycker är beröm i en klass för sig. Det visar att jag och Louice genom ytterst små justeringar lyckades förvandla känslan så radikalt. Mission completed. Komiskt nog hade de tydligen haft en riktig surtant på besök i lördags som hade utbrustit: "Nä, det här är minsann ingen loppis!" och sedan vänt på klackarna och stormat ut.
 
Nedan följer en bild på en del av A-ytan som jag gav ett romantiskt inslag på, visionen var ett midsommartema men bristen på de klara sommarfärgerna var ett faktum. Däremot fanns det ett överflöd av blommigt porslin och vackra glas.
 

Life's good

Life's good. Visst, jag jobbar massor och gudarna skall veta att det tär på kroppen att jobba i butik. Har fått en blåsa på foten som gjort att jag haltar fram, försöker vinna medlidande hos kunderna. Men när jag väl kommer hem från jobbet så är jag ledig. Ledig. Ett ord som inte funnits i mitt vokabulär under en alldeles för lång tid. Njuter.
 
I söndags var jag hemma hos Moa på brunch för att sedan sola på gräsmattan. Vi pratade om att vi måste börja bli mer retro. Lägga facebook och instagram åt sidan. Ta vara på det äkta i vardagen, ha spelkvällar och faktiskt umgås. Dricka kaffe hos varandra med vackert mönstrat porslin. Un-plugged helt enkelt. Vi avslutade dagen med att gå på bio och se Gatsby som utspelar sig på 20-talet, då man sannerligen visste hur man levde livet utan överflödig teknologi.
 
Imorgon är min enda lediga dag innan midsommar och den skall jag spendera i Vänersborg med att hålla en presentation om mitt och Louices examensarbete angående hur Röda Korset second hand-verksamhet. På kvällen vankas det avslutningsmiddag med kårstyrelsen, det är ingen uttalad klädkod men efter en tid på menyn så var det uppenbart kostym.
 
Moa njutandes av solen och livet, pic instagram @gkibe

Högskoleexamen

De allra senaste dagarna nu har varit helt fantastiska. I fredags hade hela klassen examensredovisning och ja, det må ha varit en lång dag med stekande sol utomhus, men det var imponerande att se hur bra arbeten samtliga hade att presentera. Min och Louices redovisning gick helt smärtfri, även om vår käre examinator ville sätta oss på plats efteråt med besvärliga frågor som vi lyckligtvis kunde besvara och vända på. 
 
Efteråt var vi några som firade med sangria på Babbel där jag, Anny och Emma efteråt unnade oss att äta kolhydrater i form av pizza utan att tillåta ångest. Kvällen avslutades hemma hos mig där vi drack rosévin och vi diskuterade de två år som nu har passerat oss. Hur tankarna löd under den allra första tiden, vad vi hade för uppfattningar om andra och hur de har förändrats under tidens gång.
 
 
I tisdags var det EXIT-fest, det vill säga examensfesten som Texas anordnar i samarbete med skolans eventförening Otyg. Jag var projektledare över festen ifjol och hade ansvar över den tidigare perioden av årets fest, men eftersom jag själv tar examen så lades ansvaret så småningom över på Emil som är ordförande för Otyg, och vilket jobb samtliga hade lagt ned. Vi hade valt ett ha byggtema eftersom det är den allra sista festen nu innan Textilhögskolan flyttar till Simonsland och blev en oerhört snygg kontrast mot alla finklädda människor. 
 
Vi i klassen dansade i en cirkel och det kändes som om jag bara levde på lycka för den stunden. Även om jag kliver på ett tredje år till hösten så är det ändå sista gången vi är samlad som klass på det här sättet i och med att många väljer att inte läsa vidare. Mitt i allt så kom Huyen och bad mig följa med henne för en present. "Typiskt Huyen" tänkte jag och hamnade snart därefter i chocktillstånd när Frans tornade upp sig framför mig. Frans. Frans! Frans som borde vara i Hongkong och som jag ännu inte skulle få se på flera veckor. Världens bästa examenspresent någonsin! Det är först vid ett sådant möte du inser hur mycket du faktiskt har saknat någon och älskar denna. 
 
 
Det blev en sen kväll som gick över till en tidig morgon. Examenshögtid stod på schemat, en symbol för en konkret avslutning. Vi fick vara med om fin sång som fina tal, varav jag höll i ett. Precis när jag skulle upp var jag nervös, salen är så stor och faller verkligen över en så att säga. Men efter ett andetag så kändes allting bara så rätt. Det var ett perfekt sätt att avsluta ett intensivt år som ordförande, genom att stå inför alla och blicka tillbaka över det.
 
Dessutom har vi blivit kända över att vi "kuppade" under högtiden eftersom jag i samband med mitt tal även introducerade en ny utmärkelse, Texas-tacket, som går till någon från Textilhögskolans personalstyrka som gjort det där lilla extra för att hjälpa oss. Vår underbara studierektor som fick ta del av det blev minst sagt förvånad och rörd. Det känns bra. Själv fick jag fina blommor och ett badlakan.
 
Eferåt blev vi bjudna på tårta och kaffe där det blev det ena avskedet efter det andra. Känns konstigt. Ett år till är slut, och gudars vilket år det har varit. Nu väntar tre månader i Sverige med hårt jobb innan jag och Anny packar våra väskor och flyttar till Inha University i Sydkorea. 
 
I mitt mentala bagage har jag alltså en högskoleexamen
RSS 2.0