Att vara lycklig

Jag är genomförkyld och underhöll mig med feberfrossa i natt. Oktobervädret i Borås bortom alla klyschor för hur mycket det regnar i Sveriges regnigaste stad. Det händer så sjukt mycket i min kalender just nu och stressen är minst sagt ett faktum.
 
Men vet ni vad? Jag är så otroligt lycklig.
 
Jag har aldrig känt mig så stark i mig själv som jag gör just nu. Det är som om allting äntligen har hamnat på helt rätt plats. Efter X antal smällar har jag fått så pass härdad hud att allt bara rinner av mig (ur THS-synvinkel kan vi väl kalla det för en form av beläggning, haha). Har klippt av band där jag fått bekräftelse att jag handlat helt rätt, man behöver inte dom som andra kan mena att man behöver. De vet ingenting.
 
Borstat av mig bekymmer. För gott.
 
Står så himla stark i en vardag där jag stormtrivs, med val och beslut som jag tar för min skull. Känns som en depression har slagit till i Borås där folk vacklar och brytes ned, men jag känner mig så jävla stabil. Så självsäker där jag står för allt vad jag är. Vet vem jag är. Skulle inte ångra en enda egenskap. Kalla mig arrogant så bäst ni vill, det är okej. För jag bryr mig inte. Jag vill allt. Kan. Gör.
 
Kärleken här växer för varje dag bland mina vänner. De äro obeskrivliga. De ger mig allt jag behöver. Kräver.
 
Och lite till.

Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0