Fulla göggmuggar

Julkänslan växer inom mig för var dag som går förbi. Njuter för fulla glöggmuggar. Igår kväll var jag hemma hos Lina med jobbet för julmat och julklappsspel. Så himla mysigt att ni anar inte. Vår allas Maria Player har historier att berätta som ingen annan vill jag lova, har skrattat så pass att jag har gråtit.
 
Kom hem rätt så sent och var tvungen att kika under både säng och bakom duschdraperi för att försäkra mig om att jag inte hade någon psykiskt sjuk man med mjölkbehov hemma hos mig. Ty ibland går ju hennes historier lite för långt för ens eget bästa...
 
Idag? Sy färdigt barnbyxor och sedan födelsedagsfest i Göteborg för Emilia. Kan inte bli bättre.
 
Den förtjusande Maria. Liksom jag kan hon det där med spontant poserande.

Vår första sömnadslabb

Idag hade vi vår första sömnadslabb i konfektionsteknik. Jag, Emma och Moa har alla tre gått mode design på gymnasiet så vi har grupperat ihop oss och försöker få tiden att gå lite fortare än vad den gör. Vår lärare verkar dock inte riktigt uppskatta våra kunskaper sedan tidigare och frågar konstant varför vi har så bråttom när vi rådfrågar om vad nästa steg är. Det är faktiskt inte vårt fel att vi tycker det är superlätt att sy en barnbyxa i storlek 104.
 
När labben löd mot sitt slut så upptäckte Emma att jag blandat ihop det där med fram- och bakbyxa och vänt lite på det hela. Min kommentar var: Tur att det var jag och inte någon annan. Emmas kommentar när hon hjälpte mig att sprätta var: Du har iallafall gjort jättefina stickningar. Det värmer ju. Lyckades iallafall komma tillbaka dit jag var innan under lunchrasten.
 
Att sitta och sy på Textilhögskolan är lite av en dröm som går i uppfyllelse...
 

Låtsades vara glamourösa

I torsdags var det dags för den årliga, och ack så fantastiska, Vävpuben på skolan. De hade, inte helt otippat, valt att köra på ett Bondtema denna gång. Och när Textilhögskolans elever har ett tema att klä sig efter, ja då går de all in så att säga. Vi dansade bland vävmaskiner och låtsades vara glamourösa för en kväll. Efteråt gick vi (naturligtvis) ut på X&Y, men gick dock hem tidigt med Moa för att peppa inför morgondagens konfektionslabb. Gick ju hur bra som helst.
 
Förutom tidig labb hann jag även med med att städa samt julinreda lägenheten, kika på tyg med Henke, springa med Simon, Amanda och Michaela, slappa i bastun för att slutligen avsluta kvällen med Marie framför Skavlan. Det gäller att gå in för att man inte skall få en bortkastad bakisdag. Typ.
 
I skrivande stund? Jobba hela helgen. Lönehelg innan jul. Kommer bli k-kaos.
 
 

Något det aldrig har varit

Dagarna fortsätter att bytas ut i snabb följd. Måndag seglar över till tisdag för att landa på onsdag. Känner mig tillfredställd av livet, där det hela tiden händer något - men lyckligtvis aldrig för mycket. Än så länge.
 
I måndags hade jag Kick Off med Texas där vi först lirade laserdome för att sedan äta middag på restaurang. OMG vad laserdome är jobbigare än vad man tror. Mörker, dimma och hög technomusik. För att inte tala om den där ständiga pressen på att motståndaren lurar bakom hörnet. Konstant helspänd. Vi hade förutspått att vi inte skulle bli alltför svettiga, så pass att ingen behövde duscha efteråt utan i värsta fall fick vi vara svettiga ihop. Teamspirit! , den gubben gick inte hem. Så drypande av svett gick vi hem för att duscha innan vi blev levererade pizza.
 
Jag jobbar verkligen tillsammans med en helt fantastisk styrelse. Vi är hela sjutton pers drivna och kreativa människor som vill påverka och göra en skillnad. Det är först nu vi börjar bli varma i kläderna, det finns liksom en tröskel man skall ta sig över innan smidigheten tagit form. När man tänker tillbaka några månader är det fascinerande hur mycket man har utvecklats. Hur jag blåögd samt grön kliver på en ordförandepost som visar sig vara större än vad jag kunnat tro, hur intresset från övriga ökar enormt och allt känns överväldigande. Till vad det är idag, en enastående styrelse som gör kårsektionen vid Textilhögskolan till något det aldrig har varit.

Välkommen hem till mig

Jag har länge tänkt visa hur det ser ut (någorlunda) hemma hos mig då jag fått många förfrågningar om det hemifrån. De enda bilder som publiceras på bloggen är ju de som presenterar en helt tom och orörd lägenhet. En omålad tavla. Har skjutit på det alltför länge, insett att poängen med en lägenhet är ju att den aldrig blir färdig. Småsaker hit och ändringar dit. Har många planer och projekt i skallen.
 
Kan inte fatta förstå hur tomt det var i augusti. Hur jag bodde bland kartonger och bröt ihop. Hur Henke och Maja hjälpte mig med lampor, Simon med soffan etc. etc. Det här är inget jobb för en ensam man, det är något som är säkert.
 
Nu är jag ju ingen fotograf i sann mäklarstyle. Men iallafall, välkommen hem till mig.
 
 
- naturligtvis har jag även ett badrum, men det är en annan historia...

Mr Fan-Fantastisk

Har blivit hårdare

Jag kan erkänna att jag ibland nog uttrycker mig ganska klumpigt. Är väldigt rak på sak. Varför inte säga rent utav lite väl ärlig och brutal ibland? Alla har vi ju åsikter, och så länge man kan stå för det man säger och redo att ta konsekvenserna så är det väl helt okej, eller? Som jag uppfattat det så förstår alla i min omgivning precis vad jag menar ändå, även om de själva kanske väljer att vara lite finare i kanten. Kalla mig osvensk, kalla mig arrogant, kalla mig vad bäst ni vill. När jag till exempel säger till Simon att jag inte gillar hans träningsskor till vardags gör jag det endast med glimten i ögat och kärlek tusen gånger om.
 
Men igår fick jag ett någorlunda uppvaknande från ett oväntat håll angående en helt annan situation som fick mig att börja fundera lite. Hur allting kunde misstolkas, att det kunde visa minskad respekt och leda till en mindre tillit  för mig. Vilket är raka motsatsen till vad det egentligen är menat att vara. Framför allt inom min närmsta vänskapskrets.
 
Jag har blivit hårdare sedan i somras. Tog beslut redan då. Gick stark in i ett läsår som skulle bli tidernas största utmaning. Kunde inte slösa bort tid på det ena och det andra, var tvungen att veta precis vem jag var och vad jag ville. Det är mycket med jobb, skola och kåren. Har höga krav på mig själv, men känner även att jag har många förväntningar över mig. Och jag fixar det ju. För jag är ju jag. Men jag skall verkligen försöka bli bättre på att hålla vissa saker inom mig, tänka snäppet längre. En viss relation är helt klart ovärderlig.
 
Likaså har jag funderat över denna blogg, vad tilför den egentligen? För mig? För er? Det är ju bara massa surrsurr om bojkott av jantelag känns det som just nu. Vad hände med poängen? Jag hatar ordet bloggpaus, men jag överväger det faktiskt. Säger ni emot?

Bra start på veckan

Första lektionen i konfektionsteknik motsvarade mina förväntningar ganska precis. Gunnel är otroligt lättsam som lärare, man märker att hon är kunnig inom sitt område likaså att hon är mån om att vi skall lära oss. Har pratat mycket med henne innan kursens uppstart och hon lyckas verkligen med att skapa en personlig relation till studenterna. Uppskattas tusenfalt. 
 
Eftersom jag kan mycket av det vi går igenom sedan tidigare så var det vi pratade om idag på föreläsningen inget nytt för min del. Så jag tolkar detta som att jag för en gångs skull skall kuna glida igenom en kurs och inte behöva damma av mina obefintliga kemikunskaper sedan tidigare. Dessutom så skall vi ju även i denna kurs ha labbar då vi skall få sy ett par barnbyxor. Tänk vad kul!
 
När skolklockan ringt fikade jag tillsammans med Elinor, hon som är så vacker att det gör ont i ögonen med en aura utan dess like. Lyser klarast i hela Borås och får det att verka så lätt. Inspirerande, det är just vad hon är. Så säger hon till mig att hon tycker att jag är bra på allt. Och har fina armar. Komplimanger som betyder något. Energiutbyte kan vi kalla det för.
 
Under kvällen har jag och Lisa bokat tågbiljetter. Jag lämnar Borås 24:e december och åker tillbaka tillsammans med Lisa den 6:e januari. Börjar fantisera smått om snö, kyla och mörker. Annars har vi lagat middag tillsammans och bara varit. Bra avslutning på dagen och om en mer bra start på veckan. 

Läsår 2, period 2

Det vi lämnar bakom oss:
  • Marknadsföring
  • Färg och beredning med reklamationshantering
Det vi kliver på nu:
  • Konfektionsteknik med textil produktanalys
  • Inköp och miljö

Skogsnymfen

Cointreau

Igår skrev jag min tionde tenta. Nummer tio liksom. Hur har tiden kunnat gå så fort? Har rabblat färgklasser, engelska glosor, för- och efterbehandlingar så pass att hjärnan blivit helt utnött. Nu är period ett avslutad, poängen ramlar in på mitt konto och härmed har jag rätt att glömma allt som jag började att plugga i början på september.
 
Avklarad tenta = tentafest! 
 
Ägnade kvällen hos Simon tillsammans med Henke där vi (läs de) lagade middag. Shepard pie, fantastiskt gott. Jag och Henke efterfrågade kaffe på maten, något som Simon naturligtvis inte har hemma. Så vi drack cointreau istället. Varför ha det i kaffet när du kan dricka det utan kaffe? På det så försökte Henke för glatta livet göra sin Jack Daniels godare med hjälp av Schweppes med smak av kokos. Snacka om totalt misslyckande. Men bra vänner hjälper andra vänner att dricka. 
 
Där kan vi nog sätta punkt på kvällen. Henke hämtade ju gladeligen ut sin akacia ur garderoben och Simon kunde idag hitta sina träningsskor i sin sängbordslåda. Igår var helt enkelt kvällen vi döpte om Simon Campeau till Simon Cointreau - samt en massa andra galenskaper.
 
Behöver jag inflika att det var en av de bästa kvällarna på mycket, mycket länge?
 

Skålat med chokladpraliner

Eftersom det är tentavecka nu så tänkte jag att bästa starten borde vara att kliva upp tidigt och gå till gymmet, för att i samma veva svänga förbi skolan och lämna in labbarna. Njaaa... Precis när jag skall räcka över mappen innehållandes alla labbar så upptäcker jag att jag tagit med mig Louices mapp istället för min egen. Fan! Övervägde att lämna in den iallafall men detta skulle förmodligen bara resultera i att Louice fick dubbla poäng och Gustav noll. Aja, bättre lycka nästa gång.
 
Träningen i sig var inte heller den bästa, men gav mig energi nog åt att spendera hela resterande dagen på biblioteket. Har skålat med chokladpraliner och firat att Branko fått jobb på NK. Likaså har jag suttit med Simon och pluggat ekonomistyrning, kursen jag inte ens läser - och faktiskt kunnat vara till nytta. Framför allt så har jag ju (lyckligtvis) pluggat färg och beredning. Saker börjar sakta men säkert att falla på plats. Känner mig som en kemist.

Runnit ur sand

Nu är alla grupparbeten, seminarium och opponeringar slut. Runnit ur sand. Avklarade. Har fått livet åter.
 
Känner en sådan frihet nu, det har varit otroligt intensivt med allting på en och samma gång. Tre grupparbeten som lappar över varandra är en ganska stor påfrestning har vi alla insett. Min grupp har verkligen jobbat hårt och jag är så jäkla nöjd över hur mycket vi har åstadkommit på så kort tid. Sedan vet jag om att jag inte är den lättaste att ha att göra med när det gäller samarbeten alla gånger. Lite för mycket jag-vet-bäst säkert. Men det är bara för att mina ambitioner hela tiden tenderar att vara skyhöga. Hoppas att Louice, Angelica och Moa vet om det och inte tar bort mig från facebook eller något nu...
 
Idag skall jag fokusera på att göra klar mina labbar som borde ha lämnats in någon gång i oktober egentligen. Det här med inlämningar har jag aldrig haft tillräckligt med självdisciplin för, har ju fortfarande tre högskolepoäng sedan förra hösten i trikåteknik som väntar... Äh, så länge jag får mitt studiemedel så är jag glad!
 
Har bojkottat Halloween totalt i år. Prioriterat vila och återhämtning inför torsdagens tenta istället. Inte orkat planera en utstyrsel, så har känt mig lite naken nu under fredagen och lördagen. Men lätt värt.
 
For iväg till Göteborg igår för att insupa atsmosfären på NK. Senare hem till Filip för mysigt häng hela dagen, även om filmen Barnhemmet kanske inte kan placeras under den kategorin. Har gett mig an en lektion i det engelska uttalet, något som min hörselskada satt hinder för tidigare, och fick det mest bekräftat för mig att jag faktiskt är ännu sämre än vad jag trott. Även om jag kanske inte är så mycket sämre än "genomsnittssvensken". Känner precis som när jag var 18 och detta lades på bordet första gången, jag orkar inte aktivt arbeta för att påverka det. Så länge jag kan skriva och läsa engelska är jag nöjd.
 
Buktalardockan levererade för två år sedan.

Ett inre lugn

Igår kom Marie förbi för en paus på "fem minuter" och vi fann oss själva med att diskutera utbildning, jobb och mål. Är det någon jag upplever som har en självinsikt motsvarade min så är det denna norrländska tjej med norskt ursprung. Vi gör verkligen vår utbildning till något bra, tar chansen vi får. Allting känns rätt. Det skapar ett inre lugn om att man vet vad man gör, men framför allt varför.
 
Som när jag ser på Marie. Hon kommer att gå långt. En driven tjej som strålar. Redan kort tid efter vår examen vet jag att hon kommer vara på väg. På väg någonstans högt uppe inom branschen. Och jag kommer stolt att kunna säga; vi två, vi har gått i samma klass.
 
Visst kan jag säga detsamma om så många från min gymnasieklass. Fantastiska designers som gått på London College of Fashion och Beckmans. Som verkligen är på väg någonstans. Men vad har vi för relation idag egentligen? Närmast obefintlig. För på gymnasiet var vi ju så små. Visste ingenting. Vinkade adjö och så var det slut.
 
Jag och Marie har gått igenom fem tentaperioder tillsammans. Levt intensivt, på varandra. Upplevt motgångar, krossade hjärtan och vidrört glädjens första strålar. Är vuxna tillsammans, diskuterar jobb och framtida utveckling. Har varit gröna tillsammans och utforskat Borås uteliv och signat ut. En modern version av blod, svett och tårar.
 
Så där som man brukar säga att en vänskap efter lumpen alltid består, lite så är det. Fast lite ytligare. Såklart. Vi har utvecklats tillsammans så där som vi aldrig hade kunnat tro att vi skulle göra. Det skapar ett band som är starkare än vid andra sammanhang. Jag vet om att vi kommer ge varandra kraft, inspiration och hjälp i framtiden. När vi erövrar marknaden. Redan nu, efter inte ens en halvt avklarad utbildning.
 
Oh boy... Vad komma skall?
 
RSS 2.0