Närmare till ett leende

Imorse gjorde jag en snabbvisit, med betoning på snabb, hos tandläkaren för att ta bort stygnen. På 30 sek var det klart och fick även höra att allting såg bra ut. Känns bra att höra eftersom jag är 100% säker på att jag har haft en infektion de senaste dagarna då smärtan i princip har varit olidlig. Men nu går jag knappt på något smärtstillande alls och känner att jag kan börja leva normalt igen. Tio dagar senare.
 
Jobbet flöt på även om dagarna nu när det "varit fint väder" (allting är ju relativt) har lett till att det varit mindre kunder än vanligt. En kund kommenterade att jag var en duktig säljare, gillar när det händer. Likaså finns det ju en hel drös med folk som inte ens säger hej tillbaka när man hälsar, menmen...
 
Efter all försäljning fikade jag med Sofia på Waynes där vi hängav oss inredningsdrömmar. Tjejen bakom disken var så pass trevlig mot mig med glimt i ögat att Sofia frågade om jag kände henne, vilket jag besvarade med att jag inte trodde att jag gjorde. Har jag börjat bli så gammal att jag inte känner igen mina vänner längre? Eller är jag helt enkelt bara så nonchalant?
 
Bildbevis på att min svullnad gett med sig, från kvällens fika med Sofia. 

Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0