Frame

30% på röda lappar. Vill sälja slutslutslut på rea. Lönehelg och ser ljuset. Mitt i soppan så trillar höstnyheterna in, en efter en. Massvis med fina saker. Men det allra finaste av allt är banne mig denna vita träram. Prislappen på 179 kr är till och med acceptabel.
 
Finnes på webbshop här.

The Amazing Spider-Man

Efter både fredagsångest och lördagsångest så var det skönt att åtminstone slippa den klassiska söndagsångesten. Hade en toppendag tillsammans med Anton som blev en toppenkväll med Tova. Vi åt middag på Barista för att sedan unna oss en bio. The Amzing Spider-Man i 3D var ganska givet.
 
Jag fastnade för Andrew Garfield redan i Boy A och hade ganska höga förväntningar på hans rollprestation som Peter Parker. Men oj vad mina förväntningar uppfylldes. De tidigare filmerna med Tobey Maguire och Kirsten Dunst har varit helt i min smak tidigare, men de är knappast värda en favorit i repris efter denna film. Den ägde allt. Helt klart. Lite eufori på det hela.
 

Lion Lady

När jag är på dåligt humör fungerar det alltid att teckna. Som meditation helt enkelt. Slog till på det idag. Har börjat fila på en födelsedagspresent till en när vän som är född i lejonets tecken.
 

Med hemlängtan

Mot slutet av terminen slog mitt hjärta ett extra slag vid tanken på Sundsvall. Längtade hem till välbekanta trakter och vänner, även om jag älskade allt jag hade i Borås. Men liten paus från tentaplugg och övrig hets var mer än välkommet så det var väl med en smula förskönande bild som jag gjorde entré i hemstaden igen.
 
På allra sista tentafesten medgav Emelie att hon var lite orolig för att åka hem, att hon inte riktigt visste om hennes vänner kunde ta att hon förändrats under det gångna året och jag kände att jag inte riktigt kunde relatera till det. Visst att det hänt mycket på tio månader, men jag kände ändå att jag var densamma som jag var när jag först kom. Jag hade inte förändrats märkvärt.
 
Trodde jag.
 
Jag vet inte om jag överdriver, så pass som jag har en tendens att göra, eller om det helt enkelt är just mig det är fel på. Men jag kan inte låta bli att känna en liten gnutta avsky över Sundsvall. Det låter så hemskt och ytligt men har vi alltid klätt oss så här? Betett oss så här? Varit så här? Jag har ändå alltid sett detta som en trendig stad där folk hänger med och är rätt så open-minded. Varför känns det isåfall som om allt är så jäkla inrutat? Som om jag har fel och alla andra rätt.
 
Jag har uppenbarligen förändras radikalt och allt annat har stått still. Och jag känner mig inte redo för en kompromiss, utan jag vill ha det på mitt sätt. Klyftan vänner emellan var inte speciellt stor tidigare men nu känns det som att den har vuxit något enormt. Vi pratar inte längre samma språk. Kan för allt i världen inte hänga med i denna sväng och begripa dagsläget. Är jag så hemsk som person som jag ser mig själv som? För jag stör mig på detta faktum. Är Borås så annorlunda jämfört med det här? Uppenbarligen.
 
Jag har en vansinnig hemlängtan. Hem till Borås.
 
Där har jag vänner som jag saknar så pass mycket just nu att det gör ont inom hela mig. Jag vet att jag inte alltid är världens trevligaste och lugnaste person där nere. Tar på mig för mycket och blir bitterbitter - men än sen då, jag gör ju precis samma sak var jag än är. Sådan är jag. Men i Borås upplever jag aldrig, aldrig den uppgivenhet och tomhet som levereras här.

Närmare till ett leende

Imorse gjorde jag en snabbvisit, med betoning på snabb, hos tandläkaren för att ta bort stygnen. På 30 sek var det klart och fick även höra att allting såg bra ut. Känns bra att höra eftersom jag är 100% säker på att jag har haft en infektion de senaste dagarna då smärtan i princip har varit olidlig. Men nu går jag knappt på något smärtstillande alls och känner att jag kan börja leva normalt igen. Tio dagar senare.
 
Jobbet flöt på även om dagarna nu när det "varit fint väder" (allting är ju relativt) har lett till att det varit mindre kunder än vanligt. En kund kommenterade att jag var en duktig säljare, gillar när det händer. Likaså finns det ju en hel drös med folk som inte ens säger hej tillbaka när man hälsar, menmen...
 
Efter all försäljning fikade jag med Sofia på Waynes där vi hängav oss inredningsdrömmar. Tjejen bakom disken var så pass trevlig mot mig med glimt i ögat att Sofia frågade om jag kände henne, vilket jag besvarade med att jag inte trodde att jag gjorde. Har jag börjat bli så gammal att jag inte känner igen mina vänner längre? Eller är jag helt enkelt bara så nonchalant?
 
Bildbevis på att min svullnad gett med sig, från kvällens fika med Sofia. 

Nya tag

Det känns som om jag har förlorat en vecka av mitt liv. Jobbade fem dagar förra veckan och all tid utöver det ägnades i princip åt att ligga till sängs och vrida sig i tandvärk. Men nu äntligen kan vi se ljuset i det hela då jag endast har tagit två ipren och två alvedon idag. Anneli påminde mig om att jag inte gillar när folk klagar, så vad har jag för rätt att gnälla sönder här egentligen? Nej, nog sagt. Punkt. Tandläkaren på onsdag för att ta bort stygnen var det. Nog med det.
 
Jobbade 10-20 idag och tiden fullkomligen flög förbi. Therese kom ju tillbaka från sin semester med uruselt väder (stackarn...). Nu känns det som sommaren 2011 igen! Trivdes jag förut så är det inget jämfört med vad jag gör nu! Välkommen åter kamrat.

Isaac Weber

Singing in the rain

Det svenska sommarvädret gör en då aldrig besviken kan man ju säga. Väderprognoserna ser dystra ut för hela veckan som kommer - precis som om veckan innan levererade bättre nyheter? När blev hela Svergie till ett enda stort Borås? Som tur är så påverkas jag inte något märkvärdigt utav vädret eftersom jag ändå jobbar hela tiden. Utan det är mer till min fördel eftersom alla vill handla när det är dåligt väder. Birsta är fullt utav folk som uppenbarligen får mer pengar om det regnar än om det är sol.
 
Jobbar stängning idag och innan passets början så skall jag och Anton göra Charm. Charmigt.
 
För intreseklubben så kan jag härmed meddela att min svullnad nästan helt och hållet har lagt sig. Och att jag har dubblat antalet värktabletter.

Den där smärtan...

Måndagen var helt oklanderlig och gårdagen passerade ju helt okej. Men vaknade inatt vid 03-tiden med outhärdlig smärta i munnen som knappt en ipren och två alvedon lyckades dämpa. Var vaken i en hel timma och väntade på de skulle börja värka, vad hade jag för skönhetsbild av att operera bort tänder egentligen?
 
Har tappat räkningen på hur många tabletter jag tagit under dagen liksom hur många avsnitt av Vänner som jag har tagit mig igenom. Går lyckligtvis fortfarande bra att jobba, glömmer liksom bort hur pass svullen jag är men märker att kunder spanar in mig lite extra. Ler snett tillbaka. Bokstavligen. Samtidigt som jag poserar med handen ömt mot kinden och lägger huvudet på sne.
 
Pulserar. Bultar. Rastlös men ändå trött ur fysiskt perspektiv.
 
Fan, jag ser verkligen ut som en bakad potatis.

Svullen kille

Operation visdomstand

Befann mig hos folktandvården tidigt imorse och undrade först om jag av misstag anlänt till mottagningen för unga med akneproblem då samtliga i väntrummet omöjligt kan ha passerat gymnasiet ännu. Folk kom. Folk försvann. Slutligen blev det min tur (som jag längtat!).
 
Var inte dugg orolig faktiskt, med fem utdragna tänder i bagaget och besök ungefär var sjätte vecka(?) under gymnasiet då jag hade tandställning så kan man minst sagt säga att det inte existerar någon tandläkarskräck här. Denna fakta får en dock att undra hur hemska tänder jag egentligen har besuttit...
 
Att flytta till Borås mitt i ett beslut av operation var väl inte det mest praktiska men nu, äntligen, är den där jäkla visdomstanden borta. Hade ett härligt team glada människor runt mig, liksom en tandläkarstudent vid namn Johan så hela ingreppet förklarades tydligt på latin så att han skulle hänga med. "Nu gör vi ett bla-bla snitt här...". Mycket lärorikt. Tydligen syndes knappt tanden då den låg under tandköttet. Låter ju... blodigt.
 
Nu har bedövningen släppt (för oj vad det var bedövning med i leken), jag har sovit lite samt ätit upp nästan ett helt glasspaket så jag känner mig ganska okej trots allt. Två alvedon och två ipren har tagits och mer är att förvänta, men jag är en jäkla tuff kille jag. Jobb imorgon 10-17 och jag skall nog överleva även om det kan hända att mitt leende är lite snett de kommande dagarna.

Hon som har Det

Working Boy

Kan nog slå mig samman med Melanie Griffith från Working Girl (jag är en äkta sucker för 80-tals filmer) inom kort. Har nyligen klivit av en sjudagars arbetsvecka och kan nu vila upp mig under helgen. Är förvisso även ledig på måndag men skall operera bort en visdomstand på morgonen så hur den dagen kommer att ta sig återstår att se.
 
Trivs jättebra på jobbet så det är ingen skada skedd. Hemtex i Birsta är nog för tillfället en av mina favoritplatser i Sundsvall. Om det bara är tragiskt eller om det visar vilken avsmak jag besitter för Sundsvall just nu är en fråga för sig. Har tagit på mig en hel lista full med extratider utöver schemat. Behöver jobba. Behöver pengar.
 
Knasigt nog så gör de flesta av mina vänner som Dolly Parton och jobbar nio till fem medan jag vid en stängning inte är klar förrän efter åtta. Känns som om vi går om varandra hela tiden. Tiden tickar på och det är "bara" två månader kvar av sommaren och en månad kvar i Sönsvall.

Födelsedag

Självaste bemärkelsedagen var ganska mycket i sig en stor flopp. Hade inte så mycket emot att lägga dagen på jobb faktiskt, mina kollegor är fantastiska och dagen gick förhållandevis snabbt (hur fort nu 10h passerar...), men det känns lite ironiskt att slå in paket på jobbet när man själv fyller år. Och vissa kunders bemötande gör att man vill räcka upp handen och meddela att man fyller år, så att de bör kanske överväga på att säga hej tillbaka. Från och med nu skall jag alltid gratulera varenda butiksbiträde, servitör och bartender - man vet ju aldrig vem som får jobba på sin födelsedag. Fast....
 
Väl här hemma så anlände jag i form av en sliten kille som ägnade sig åt matlagning, disk och tvätt och filosoferade lite över var magin som brukar befinna sig just den andra juli hade försvunnit. Fast det är ganska mycket samma visa varje år. Jag har sådana höga förväntningar och de blir aldrig uppfyllda. Jag är ju som jag är, smula överdriven och over-the-top med syner över det vanliga över hur det skulle kunna vara.
 
I vilket fall så har jag 123 inlägg på facebook, en hel drös med fina sms från vänner och det allra finaste var när Simon ringde på morgonen och sjöng för mig och vi pratade i telefon i en halvtimma. Saknaden är enorm.
 
I alla fall så är ni kanske nyfikna på vad jag fått i present? Listan lyder:
  • Jättefint läderarmband i tre varv från mamma
  • Rosensaft och marmelad med smak av chokladhallon från Linnea
  • Fantastiskt vacker kokbok som kommer få extraknäcka som dekoration av the fab sisters
  • Skruvdragare av Camilla och Niklas (vem annars?)

Sedan så finns det ännu ett till paket från Sofia & Co som är lite på vift. Muy spännande!

 

Hamptons

Okej. Klättrar upp på 23, kommer göra succé. Men först jobb hela dagen. 10-20.
 
Bjuder på lite bilder från gårdagens dukning som jag bad Markus att ta:
 

Redo för succé

I skrivande stund så har jag varit 23 i en hel minut och redan blivit gratulerad på den riktiga födelsedagen av Filip (eftersom jag var mån om att vara den första som gratulerade honom för fyra dagar sedan så var ribban lagd högt). Men jag är fortfarande inställd på söndag och söndag får det vara.
 
Jobbade till sex idag och efteråt var det kaoskaoskaos (Gustav goes duracellkanin på crack) inför kvällens bjudning och nu har samtliga begett sig hem. Blev riktigt lyckat, vackert och fick fina presenter.
 
Är härmed dödstrött och skjuter upp disken tills imorgon och taggar superlång arbetsdag.
 
RSS 2.0