Prepp

Liten uppdatering. Jag lever. Punkt.
 
Denna vecka har vi preppvecka inför den officiella introduktionen som börjar på måndag, är ju självklart fadder med varenda skön människa från THS. Även om jag lackar ur totalt på grund av att lite för många droppar av i sista stund, känns inte så motiverande för oss övriga. Men jag ger järnet ändå.
 
I måndags spelade vi bowling och drack öl, se bilder nedan. I onsdags hade vi en kalasfest hemma hos Moa för samtliga THS-faddrar där alla blev askalas. Jag och Simon tummade, på det coola sättet, att vi skulle gå all in på lördag. Vad jag i så fall gjorde i onsdags har jag ingen aning om... att kliva upp för personalmöte 8.30 var inte en höjdare precis, men jag skall ju alltid vara värst.
 
Igår fick jag min fina, gröna faddertröja och hängde i rabalder hela kvällen med lite blivande studenter på THS. Det är helt sjukt egentligen, men gud vad jag längtar tills skolan börjar igen. Introduktionen är ju helt gaaalen. Så gott som de två bästa veckorna om året.
 
Dock så siktar vi på jobb nu fre-sön och gör ett tappert försök till att bli klar med detta elände till lägenhet. På söndag blir jag nämligen sambo då Hanne flyttar in på obestämd tid.
 
Pic. från Matilda och Louices blogg.

Kardemumma

Just nu njuter jag av denna lägenhets allra första kopp kaffe, i en av de där omtalade kopparna från Höganäs Keramik ni vet som jag tjatade så mycket om innan sommaren. Bara själva smaken är lite lyxigare än vad jag är van vid, med smak av kardemumma - en present från Emma som jag längtat efter att få provsmaka.
 
Unnar mig en långsam morgon, jobbar 12-17 idag med fina Carro i City-butiken, och med den efterlängtade löningen i bakfickan hoppas jag på en produktiv dag.
 
Önskar er alla en trevlig fredag och helg!

Ett steg närmare

Imorse fick Bifrost finbesök av Maja som har en sommar på IKEA i bagaget och är liksom Henke en naturbegåvning på det här med lampor, sladdar och elektricitet. Med det så fick vi alltså upp min lampa från Hemtex som har en lagom blanding av den pågående industri/stål-trenden och shabby chic.
 
Äntligen, äntligen kom även mitt IKEA-lass för att fylla upp min lägenhet med ännu fler kartonger. Med Simons hjälp lyckades jag skruva ihop soffan (vem kunde ana hur en soffa såg ut i det levererade skicket?) och har även hunnit med att impregnera den, så nu är det fritt fram med rödvinet.
 
Ser faktiskt ljuset i denna lägenhet nu, nu är det bara att ta tag i resten. Steg för steg. Även om jag varit en smula (host?) till pessimist den senaste tiden, ty det har varit jobbigare än förväntat, så kan jag ändå inte låta bli att känna en smula stolthet ändå. Jag har lyckats införskaffa allt jag vill ha och behöver (snart) med egen ekonomi och tillsammans med fina vänner har jag lyckats lösa problem som dykt upp. Allt går.
 
Lampan Katie finner ni här.

En narcissists kärlek

Ibland vill jag säga till Dig att jag älskar Dig, som en påminnelse bara, för vi säger det ju aldrig. Ditt svar skulle förmodligen lyda att det är lugnt, att Du vet.

 

Men då vill jag bara tillägga att jag älskar Dig så pass mycket att jag skulle göra allt för Dig. Allt. Du säger förmodligen tack, för Du vet ju det. Du kan det här. Hört det förr.

 

Fast får jag i så fall försöka förklara att jag älskar Dig så pass mycket att jag skulle dö för Dig. Inte tveka en sekund. För ibland när Du känns långt borta känner jag mig alldeles trasig och livlös. Det rörs om inom hela mig och jag hamnar helt vilse i mörkret. Borttappad.

 

Ja, jag vet om att jag älskar Dig för mycket, men kärleken har ingen spärr. När den svämmar över går den inte att stoppa, hålla tillbaka och gömma undan. Den exploderar, för starkt och för mycket. Det är svårt att hålla balansen och ha kontroll, för jag ramlar hela tiden omkull.

 

Du hjälper mig alltid upp när jag hamnar på fall, älskar Dig för det. Men jag önskar så att Du kunde svaja fram och tillbaka i obalans, bara lite. Att du kunde förlora fotfästet. Bara någon gång. Så att jag fick räcka ut min hand. För att Du älskade mig för mycket.

 

Kan Du inte göra det? Även om på låtsas?

 

Det kan inte bli märkligare än så här. Jag ser mig själv i spegeln, så stark och orubblig. Hård som sten, poserandes som en narcissist. Men Du gör mig onekligen svagast i hela världen.

 

Jag flagnar sönder. Bit för bit, sakta men säkert.

 

När det oväntade inträffar

Som om det här flyttkaoset inte lekte nog med ens frustration så verkar det som om Någon vill tänja på gränserna ytterliggare. I söndags skulle Sofia i min klass hjälpa mig med att hämta leveransen från Chilli då hon kunde låna sina föräldrars bil, men hon blev inringd från jobbet så vi blev tvungna att skjuta på det. Så idag var sista dagen att hämta ut de innan de skulle skickas tillbaka och av någon anledning så verkade Sofia vara spårlöst försvunnen trots att vi pratades vid senast igår. Precis vad jag inte behövde.

 

Halv fyra kände jag mig rätt så hjälplös så jag och Lina ringde OKQ8 för att höra om de hade en hyrbil till hands, och lyckligtvis hade de en som vi kunde få hyra på direkten. Snabba som få, med hjälp av google maps, kutade vi till Hultgatan i en del av Borås ingen av oss någonsin varit i. Anledningen till hetsen var för att Linas hylla från IKEA skulle bli levererad när som helst mellan 15-21 under dagen (varför vara specifik när man kan leva diffust liksom?).

 

Kartongerna från bussgods plockades upp, släpptes av hemma precis som en lastbil från IKEA gjorde oss sällskap. Möblerna från Chilli rymdes precis in i bilen, tillsammans med en fin liten present från Emma: impregneringsspray till min vita soffa.

 

När vi väl ändå hade tillgång till en bil passade vi på att köpa strykbrädor m.m. i Knalleland (för gudarna skall veta att vi har burit saker nog till Bifrost!). Tempot gjorde att allting var avklarat inom två timmar, massvis med cred till oss. Slutet gott, allting gott. Även om avgiften för hyrbilen kanske inte riktigt var värt det.

 

Som tack för hjälpen blev Lina bjuden på McDonalds samt att jag skruvade ihop hyllan åt henne. Jag säger det igen, vad skulle vi göra utan varandra?

En handymans utbrändhet

I måndags kväll hjälpte jag Lina att skruva ihop benen på hennes säng, det där "överflödiga" som jag valde att betala en tusenlapp för. Det är min bästa investering någonsin! Uppgiften var i princip omöjlig och vi svettades, svor och stönade i ett och för att efter en mindre evighet tycka att det var acceptabelt. Hur mina killar kunde få ihop allt på tre minuter kan jag inte begripa.
 
Efter det skulle vi kika på mina lampor och ihopmonteringen var vi inte så dåliga på, men när vi väl skulle koppla ihop sladdarna så stod vi där som två dumma fån och begrip ingenting. Kortslutning i hjärnan, ironiskt nog. Bröt ihop lite båda två och önskade att vi aldrig kommit på den här dumma ideén att flytta till Bifrost. Varför tro att allt elände kommer vara värt det?
 
Behövde minst sagt en paus och flydde fältet till Göteborg igår för en heldag med Filip. Spelades minigolf och det må erkännas att det var en jämn match, inför det 18:e hålet stod det lika och väl där lyckades Filip segra med hela två poäng. Önskar att jag vann av den anledningen att jag skulle få upptäcka vilken dålig förlorare han faktiskt är eftersom han har lagt upp ganska "höga" (horribla?) förväntningar på just denna egenskap. Vissa människor accepterar man precis som dom är, även om de påstår att de skulle slå en med golfklubban.
 
När jag gjorde entré i Borås igen så kom Henke över för att hjälpa mig med lampan och fem sekunder senare var det klart. Jaha. Ibland behöver man se saker ur en annan synvinkel alltså... Jag var dock väldigt duktig på att åstadkomma sprickor i lamporna, men de ser ut att hålla trots det.
 
Lina bjöd på middag och jag besvarade kärleken med att skruva ihop ett TV-bord åt henne. Vad skulle vi göra utan varandra egentligen? Och Henke.
 
1-0 till Filip i den påbörjade turneringen. Vad har vi gett oss in på mån tro?

Keep On Walking

Boråslivet fortsätter. Har klivit på mina vanliga helger på Hemtex plus lite strötider i City-butiken. Måste. Få. Ihop. Pengar. Flyttkaos på det som mest bara känns som kaos. Har lyckats flytta över alla mina ägodelar från Sagoslottet till Bifrost igenom otaliga promenader. Snacka om att träna armarna. Allting själv förutom två rundor då Jennifer gjorde sällskap.
 
Gjorde första natten i natt på Bifrost med levande ljus då jag inte äger några lampor ännu - bortsett från den i badrummet. Städade rummet på Sagoslottet igår i världens hets innan Aldin skulle komma och ta över. Var fascinerande att se hur rummet för varje omgång blev tommare, kalare och opersonligare. Precis så som det såg ut när jag flyttade in för ett år sedan. Nu är det kapitlet slut (dessvärre?) och det läggs istället fokus på Bifrost.
 
För det är mycket grejer att göra i Bifrost. IKEA-leveransen är naturligtvis försenad, men den kommer på onsdag. Möblerna från Chilli har kommit men att hämta ut de har visat sig vara krångligare än vad som var tänkt på grund av bilstrul, men på onsdag skall det bli av det med. Lådorna med bussgods har äntligen kommit, nu skall vi bara lösa frakten hit på något sätt. Varför inte ta det på onsdag också? Så just nu bor jag i en lägenhet med världens skönaste säng men i princip inget annat. Saknaden av glas, bestick etc. är stor.
 
Men justja, jag överlever allt.
 
Har som sagt otroligt fina vänner i Borås, kan inte sluta fascineras över detta. De är min familj.
 
Lite bilder från den legendariska grillningen ifredags:
 
 

Brudklänningen med stort B

Sådär. Nu har jag äntligen landat. Stockholmsvistelsen är överstökad och jag tänker banne mig inte packa väskan på ett bra tag framöver. Har haft en händelserik helg som jag är glad att jag inte blev utan.
 
Vi har letat brudklänning, brudtärneklänningar, det ena och det andra... Runt om har det avnjutits av champagne på hotellrum, trerätters middag och barhäng med lite väl billiga drinkar. Gjorde Stockholm, fast snabbversionen.
 
Bruden och brudtärnorna for iväg till Södertälje (där de hittade Brudklänningen med stort B) medan jag stannade kvar i centrum och andades in NK tillsammans med Emelie. Blev störtkär i ett sängbord. Mitt mellannamn är nog Lexington. Innan tågkaoset började hann jag även med en fika med Issa samtidigt som vi hade ett vakande öga över handbollsfinalen.
 
Tack Camilla & Co. för helgen och ser fram emot den 5:e januari då allt går av stapeln.
 

Inga lugna puckar

Har inte varvat ned en sekund sedan jag kom tillbaka i Borås. Igår fick jag kliva upp tidigt för att ta emot min sängleverans från SOVA. Killarna fick upp sängen och skruvade ihop den på tre minuter, snacka om yrkesvana. Tusenlappen för att få den levererad och monterad kändes dock en smula överflödig. Men vad gör väl det när man får bekvämlighet?
 
Resterande dagen ägnades tillsammans med Emma med sallad på Waynes och inredningspan. Var bland annat på Chilli och beställde ett bord med fyra stolar. Så möbler börjar trilla in lite smått strax. Tog en titt in på jobbet och blev kanske inte direkt välkomnad av den snyggaste eller tommaste butiken på REA direkt... Känns lite surt när man jobbat häcken av sig i Sundsvall för att bli bemött av detta, men än har jag inte klivit på schema här så jag låter det vara tills vidare.
 
Kvällen spenderades på ljuva Viskan med Linnéa med drömmar om ett det kulturella i Paris. Avslutningen skedde på Sagoslottet med Jennifer framför skräpfilm med skräpmat. Hög mysfaktor.
 
Skulle egentligen ta sovmorgon idag men det byttes ut mot en tripp till Åhaga Outlet med Emma då de körde halva priset på sina redan nedpressade priser. Inhandlade en supersnygg jacka från Cheap Monday, skjorta från Tiger samt en cool tischa och allt som allt inte ens landade på 700 riksdaler. Emma vann stort med skor på ynka 50-lappen!
 
Annars har jag tillbringat hela dagen med den efterlängtade Filip på Waynes uteservering (solen lyste med sin närvaro i Borås för en gångs skull) med välbehövligt samtal, tredje Sagan om Ringen-filmen och oväntat god kycklingwook.
 
Tänkte försöka packa upp väskan nu och tvätta lite. Drar ju till Stockholm på lördag morgon...

Hemvändare

Resan till Borås var lång men känns ändå så här efteråt helt okej. Var regn igenom hela Sverige så det kan man väl kalla för ett trevligt resväder? Hade ett stopp i Gävle för lunch med Sara, skönt att få sträcka på benen och se lite nya vyer. Åt supergod sallad, favoriten, på fräschaste Waynes jag varit med om och gjorde studiebesök på Hemtex i gallerian Nian liksom på Lindex där Sara jobbar.
 
Efter 10,5h resande satte jag slutligen min fot i ett regnigt Borås och lättnaden var obeskrivlig. Så jävla skönt att vara hemma. Slängde av väskorna hemma, kutade till Ica för det nödvändigaste och bytte kvickt om för att spendera det som var kvar av kvällen på Wisers. Häng med Lovisa, Simon, Sandra och Henke och jag är så stolt över mig själv över att ha lyckats få sådana fina vänner. De gör mig lycklig ända in i själen.
 
Det är kärlek. Rakt igenom.
 
Henrik, Sandra, Simon och jag förevigade av Lovisa inför Simons första instagrambild.

Superboxarnas bluff

Det här med att flyttpacka går SKITDÅLIGT. Jag kan rita ut en centimeter utan linjal och jag kan med hjälp av mitt lillfinger och tumme visa hur mycket tio centimeter är, men jag hade aldrig kunnat förutspå hur små de så kallade superboxarna egentligen var! Får ju inte plats med någonting alls!
 
Flyttar runt och prioriterar bort som bara den samtidigt som Norlie & KKV peppar och ser till att jag håller tempo. Lisas mamma är världens bästa och har tagit emot mitt sängbord och täcke som hon tar med sig när hon åker till Borås i höst. Mitt avkapade sängbord av Hemnes går ju inte att vara utan.
 
Imorgon 8.32 går busen till Gävle och där kommer jag hänga lite och luncha med Sara. Sent på kvällen rullar jag in i Borås och väl i regniga textilstaden skall jag få dricka öl med mitt efterlängtade gäng. Har fått sådan positiv feedback av min hemkomst att jag nästan blir rörd. Linnea sade att det var för att jag är en fin människa. Kontrade med att det var de som gjorde mig till en fin människa.

Instasummer

Två månader i S-vallet har gått fort, blev kanske inte riktigt som förväntat men vi lämnar sammanfattningen åt instagram. Bilder och hashtags säger ju mer än tuser ord, eller hur?
 
#Student #Midsommar
 
#Ballonger #Åldersnoja
 
#Tandoperation #HEMTEX(!)
 
#Tova #Regn

Resfeber?

Imorgon betar jag av min sista arbetsdag på Hemtex här i Sundsvall för en tid framöver och på tisdag bär det av till Borås. Var orolig ett tag att jag inte ens skulle komma ned. Hade bokat biljett och pengar avdraget från kontot men varken orderbekräftelse eller e-biljett i mailboxen. Efter 24h orkade jag inte med att vara paranoid längre, utan ringde till SJ's trevliga kundtjänst (varför skall alla klaga på den?) och felet var ganska lätt att se, liksom lösa. För så länge hotmail inte stavas med två L så är det ju svårt att hitta rätt, inte sant?
 
Har klippt mig hos Erika ikväll och virrar lite håglöst in glas i tidningspapper för tillfället. Har noll koll på packningen inför resan söderut och vet inte helt hundra vad de fyra superboxarna från bussgods egentligen kommer att innehålla. Möjligen mycketmycketmycket.
 
Ser fram emot att vara ledig men att ta tag i lägenheten på Bifrost är inte en barnlek direkt. Typisk svensk semester kallas det visst. "Skall bara byta tapeter, måla fasaden, bygga friggebod etc. etc.".

Fin vänskap

Igår kom Tova ikapp mig med åldern så efter mitt mördarpass 10-20 så gjorde jag entré till hennes kakkalas med vin. Det blev en fantastisk kväll, även om jag kände mig smått bortkommen bland naprapater, tandläkare och psykologer. Kände mig som en ytlig och fåfäng kille som glider igenom högskolan. Men alla behöver ju kläder, inte sant?
 
Vi avslutade med ett parti TP som jag, mot alla odds, faktiskt vann. Min sista fråga ville veta vilken färg Jackie Kennedys klänning var under skottlossningen som dödade hennes man. Tvekade kanske en sekund. Sedan löd svaret bombsäkert rosa. Korrekt.
 
En flaska rosé en tisdag tillhör inte direkt vardagen så befann mig bara därför i löjligt god tid på jobbet med en påse chips till frukost. Therese måste shottat för fullt under morgonkvisten då jag fick lära henne att tio stycken 50-lappar inte blir 200 kr. Därmed var morgonens kassastrul löst.
 
När jag klev av klockan sex så plockade Tova upp mig på Birsta för att bli bjuden på middag på Sibylla, inhandla godis och sedan se vad jag förmodar måste vara världens sämsta film. Ids inte ens att minnas titeln. Den var katastrofal. Vi pinade oss igenom hela filmen och fullkomligen skämdes. Men vi var ju tvungna att se klart den.
 
Om någon dag kilar Tova iväg till karln i England, solar lite på Malta för att stanna till vid skolan i Stockholm. Så nu var det slut på vårat sommarhäng och det suger ju totalt. Lyckligtvis(?) är jag tillbaka i Borås om bara några dagar. Utan dig Tova hade jag aldrig stått ut med Sundsvall.
 
 
RSS 2.0