I sin helhet

Igår kväll köpte jag och Issa med oss varsin chai latte från Barista och åkte upp till Södra Berget för att kika på snygga människor som klev ur alla möjliga vrålåk. Fick en lust att gå på bal igen, men insåg att jag hade chansen ionsdags men tackade nej så vad har jag för rätt att beklaga mig?

Jag kan faktiskt intyga att Sanne var den absolut vackraste tjejen där uppe. Det rådde ingen tvekan om det.


Moí med musa och skapelse. Bilden kommer från Sannes facebook, man borde kanske skaffa iphone?

Att gå ut folkhögskola

Igår tog jag 05.35-bussen till Fränsta med Hanna och spenderade morgonen med att skriva brev till Dejana och Anders som hade en biltur på alltför många timmar framför sig. Sedan hade vi avslutning i ataljén där några från artistlinjen uppträdde. När Cornelia och Ida avslutade med låten For Good från Wicked och Cornelia tog ögonkontakt med mig brast det inombords. En vackrare och mer talangfull människa får man leta efter.

Vi i klassen fick våra intyg som visade sig vara hur opersonliga som helst. Inget omdöme så långt ögat kan nå, utan endast ett papper som visar hur många timmar de olika kurserna vi läst har varit på (som inte ens överstämmer med ens närvaro/frånvaro). På det hade de även slängt med ett kursintyg på en kurs i HLR som jag inte ens gått. Det säger väl ganska mycket allt om hur saker och ting går till på Ålsta?

Avskeden var inte fullt så dramatiska som väntat, det var lite svårt att förstå vad de egentligen innebar. Först idag har jag börjat inse det, jag känner en stor saknad efter många. Samtidigt är det här ett utmärkt sätt att ta reda på vilka som är ens riktiga vänner, en vänskap som överlever ett geografiskt avstånd. För jag blev föga förvånad när jag upptäckte att Amanda redan igår tog bort mig från facebook. Lite ironiskt eftersom hon var den första på Ålsta som jag lade till. Tji fick jag.


For Good from Wicked (Glee version)



Who can say if I've been changed for the better?
But because I knew you
I have been changed for good

Aldrig mer röd chiffong

Igår satt jag hela kvällen och sydde för hand tills jag hade tappat känslen i fingertopparna. Klev upp 08 imorse för att göra några små justeringar innan Sanne anlände för den sista provningen och kunde denna gång ta med sig klänningen. Dessutom fick hon låna min plånbok som aftonväska.

Väckte Bror Bartender så att han kunde ta ett kort tills vi har anordnat en riktig fotografering. Resultatet:


Kapitlet är slut, nu är det dags för en prolog















Vad är en bal på slottet?

Igår var det skolbal, men jag hade väldigt tidigt bestämt mig för att jag inte skulle gå (trots att jag just då dessutom satt med i kommittén). Jag var rädd för att om jag gick skulle jag bara fokusera på nackdelarna och det negativa istället för att njuta av ett fint ögonblick. Så jag tror mina skolkamrater fick ut mer av kvällen när jag inte var närvarande.

Istället kom Anders hit från Fränsta och hängde med mig hela kvällen. Det var en fantastisk kväll. För ja, vad är väl en bal på slottet när allt kommer omkring? Det finns väldigt många jag kommer att sakna från Ålsta, där det verkligen tar emot att säga adjö till imorgon. Folk skeppas långt, långt bort till Göteborg (Dalarna?) och till diverse träsk långt upp i norr. Men det är lite ironiskt att en av de som jag kommer att sakna mest är någon som inte ens gick på Ålsta (läs Anders).

På tal om bal, visste ni att sedan jag var 17 varje år har sytt minst en balklänning till Sundvalls studentbal? Det gör Sannesbalklänning till nummer åtta i ledet. Är Sundsvalls motsvarighet till Vera Wang i balsammanhang. Tydligen.


Tovas balklänning
Modell: Hanne Zetterlund
Fotograf: Mattias Norberg

Att kämpa på

Det må vara så att jag känner att jag har "läget under kontroll", men jag tror att det är en lögn jag intalar mig själv i ett försök att lugna ned mig själv. Eller så är jag bara trött. Hur trött som helst. Igår när mamma klev upp satt jag duschad, klar med arbetskläderna på och klippte ut i fodertyg vid köksbordet. Hon kommenterade att det var märkligt att även om jag var den som lade sig sist så var jag först uppe och så pass vaken. Det enda jag kunde besvara det med var: Mmm... jag måste ju.

För det är lite så det är. För att få det att gå runt är jag sysselsatt varenda vaken sekund. Men inombords är jag helt inställd på snooze. Kan stirra in i väggen i fem minuter och ha hjärnan helt urkopplad. Som en zombie. Lite så jag känner mig. Det är inte riktigt så här jag vill ha det.

Jag känner mig tom. Förhoppningsvis är det över snart.

Provning med Sanne

Frän kväll i Fränsta

Igår kväll spenderade jag kvällen i Fränsta som sagt för att släpa med mig en hög av tyger, krokiteckningar, illustrationer, mönster, halvfärdiga plagg och diverse till Sundsvall. IKEA-kassen blev fylld alldeles för snabbt så får ta hem mina illustrationer i A2 på fredag istället.

Hela kvällen spenderades dock med det fantastiska paret Anders och Dejana. Vi snackade skit, åt middag utomhus för att sedan köpa glass som vi njöt av på bryggen med Fränstas vackra vy runt om oss. Grönskan där verkar vara tio gånger starkare än i Sundsvall, det gör rent av ont i ögonen. Bara så himla vackert.

Helvetesvecka numero dos

Förra veckan må ha varit jobbig men den gick ändå helt enligt planerna. Om jag ger järnet lika mycket denna vecka så skall jag nog kunna unna mig en ledig dag... någon gång... i juli.

Det är jobb måndag-torsdag och det har understrykits att det är min sista utbildningsvecka så från och med nästa vecka förväntas jag vara fullärd och vara i samma tempo som de andra och kunna sälja lika mycket. Så det är faktiskt inte bara jag som har höga krav på mig själv, jag har en viss förväntan att nå upp till också.

Även om Sannes klänning är en ganska bra helhet just nu (och väger ett ton!) så är det ändå en hel del kvar att göra och tiden börjar bli knapp. Men hon blir så förbannat vacker i klänningen att det inte är sant. Så det så.

Dessutom är det den allra sista så att säga skolveckan. På fredag är det farväl, adjö och hejdå till hur många som helst som gäller. Sorg! Ikväll skall jag åka till Fränsta, framför allt för att packa ihop allt mitt skräp jag har som jag lär kunna fylla en hel IKEA-kasse med.

Njut!

Den där chiffongen

Jag hade bestämt mig för att jag inte skulle bli full ifredags så att jag inte skulle vara bakis dagen efter så att jag utan problem skulle arbeta med Sannes balklänning. Det löftet till mig själv höll jag inte särskilt länge kan jag ju säga. Men arbetade på trots mitt "handikapp" igår och klippte i chiffong som aldrig förr och gjorde ett band med öglor - vilket nog är det pillrigaste och det allra tråkigaste som jag har gjort hittills. Vad är det för fel på en grov dragkedja liksom?

Även om solen skiner som bara den utomhus så måste jag stanna inomhus och göra klar klänningen, på lördag är det bal och eftersom Sanne är otillgänglig för provning onsdag och torsdag så vill jag att den helst skall vara klar på tisdag. Lycka till med det Gustav!




Fler bilder från ifredags. Njut av dom så länge ni kan för min kamera har nu officiellt gått sönder.

Vad hände igår?





Ingen rast, ingen ro

Phew! Kollektionsredovisningen är över och det känns så jäkla skönt. Jag hade kunnat göra den tio gånger bättre känner jag, men med tanke på hur obefintligt med tid jag lade ned på presentationen så är jag ändå helnöjd. Tror att min inspiration gick fram till klassen och att de hängde med hur jag hade tänkt. Dessutom var det kul att hela klassen var där (utom Bobby förstås) - plus Alva som ville vara med.

Direkt efteråt var det bara att sätta sig på bussen till Sundsvall, kasta sig vidare till Hemtex, jobba hela dagen och lära mig att stänga. Vi sålde grymt bra idag på grund av ett kanonerbjudande vi hade i butiken som sålde slut på endast tre timmar, vilket gör att det blir ett helvete för mig att räkna kassan imorgon. För naturligtvis så öppnar jag.

Nu inväntar vi Sanne för provning och sedan skall jag banne mig äta mat och unna mig Glee.

Klassen: lycka till imorgon på kollektionsredovisningen. Jag önskar jag var där. Ni är bäst!


En kväll i oktober var Ålsta på dansgolvet.

Kollektionsredovisning nästa

Satt hela kvällen igår med illustrationerna som oväntat nog blev färdiga. Har dock gjort dom i miniformat i en enklare version endast för redovisningen eftersom jag inte kan använda mig av en presentation i powerpaint. Har befunnit mig i sysalen sedan sju imorse och sitter och gör allt det sista. Insåg igår att även om jag så skulle vara uppe hela natten så skulle jag aldrig bli klar.

Så jag arbetar tills tiden är ute och så kör vi hårt! Lyckligtvis längtar jag bara till den muntliga delen av redovisningen, det är den biten som är den roligaste.

Onsdag

Det är en sak att ha migrän när man går och lägger sig, men att vakna med det bådar inte gott. Alvedonen har tagit på sig kravallutrustningen och "gått in", förhoppningsvis blir det brutalt. För migränen alltså.

Igår kväll spenderade jag kvällen i Fränsta och arbetade med illustrationerna till morgondagens redovisning, dessvärre fick jag inte alls så mycket gjort som planerat. Så ikväll när jag åker dit igen kanske Dejana och Anders slipper ha mig på soffan, utan istället får jag väl arbeta i sysalen hela natten för att få det att gå ihop. I värsta fall.

Först skall vi dock ta oss till Hemtex och öppna butiken. Merförsäljning nästa!

Hur man bryter isen

1. Är du tillsammans med någon?

2. Varför är du inte tillsammans med någon?

3. Har du varit tillsammans med någon?

14-åriga praktikanter är i en klass för sig. Helt klart. Men de har sin charm.

Helvetesveckan

Denna vecka är det så mycket som skall pressas in att jag ärligt talat inte riktigt förstår hur det skall gå ihop, min kalender är ifylld med så många rader att det ser ut som om att jag påbörjat en novell.

Det är Hemtex måndag till fredag och på torsdag skall jag ha min kollektionsredovisning för klassen så jag kämpar på tappert för att göra den åtminstone någolunda proffisig. Men skolarbetet har minst sagt blivit lidande av allt annat, det är så jag sköter mina prioriteringar uppenbarligen.

Ljuset i tunneln är klassfest på fredag, förhoppningsvis förtjänar jag en paus.

Ny matta?


Nejdå, bara jag som arbetar med Sannes kjolmönster. Dessvärre.

Process

Jag måste sy upp minst ett plagg till kollektionsredovisningen och från början var det tänkt att jag skulle sy upp en tröja med öljetter, men eftersom jag inte har en sekund att förlora så skall jag "slänga ihop" en tischa i det där dösnygga tyget jag fyndade i Gnarp.

Men jag hade glömt hur mycket man måste tänka när man arbetar med ett mönstrat tyg. I brist på större bordsyta ockuperade jag därför hela köksgolvet där jag lade ut tyget. Så med ett transparant trikåmönster letade jag rätt på "de rätta platserna" för utklipp och satt på tok för länge med att försöka hitta rätt trådrak. Aldrig mer stuvbitar.


Snygg tjej som klär snygg kille. Win-win.

Chiffongelände

Kan inte riktigt förstå vad som hände med lördagen, dagen bara försvann. Så går det när man är sjuk antar jag och sitter med röd chiffong vid symaskinen hela dagen. Det var svårt att se framstegen igår eftersom jag för att gå vidare för tvungen att sprätta upp varenda söm för att fy snygga sömmar med chiffongen. Men nu ligger överdelen snyggt och prydligt bredvid mig och väntar på att skyla Sannes barm inför kvällens provning.

Förhoppningsvis sitter den som en smäck, borsett från eventuellt omplacering av drapering och så kan vi gå vidare till nästa steg: enormt vid kjol med tygklädda knappar och öglor. Hmm...

Aldrig rätt tidpunkt

Är för tillfället genomförkyld och har väl egentligen bara mig själv att skylla. När det kommer till att ta hand om mig själv kan jag vara otroligt blåögd och fungerar ibland som ett litet barn. Att jag aldrig lär mig hur mat och sömn påverkar hälsan, istället tutar jag och kör i 150 km/h och låter mig inte stoppas av migrän. Men när hela jag är fylld av slem, en promenad uppför trappan är mer än vad jag klarar av och jag hostar så att jag ibland misstänker att lungorna skall ramla av så är det svårt att hålla samma hastighet.

Så igår kväll "unnade" jag mig att ta plats i min lilla sjukhussäng och "njöt" av feberdrömmar. Har försökt lägga upp dagen med lättare sysslor som jag måste ta tag i. Har gjort ett konfektionsmönster av Sannes överdel så det skall bli lättare att klippa i den hemska chiffongen och färglagt illustrationer.

Skulle egentligen servera på Södra ikväll men ringde igår och sjukanmälde mig. Det säger sitt om hur sjuk jag är, jag ringer aldrig och sjukanmäler mig annars. Så istället blir det ESC om jag orkar hålla mig vaken.

En inspirerande klass

Som ni kanske har förstått när ni tittat på de tjusiga bilderna som Bror Bartender tog så imponerade mina klasskompisar stort på visningen. Helt fantastiska kollektioner och ännu intressantare blir det när man vet var de har hämtat inspiration ifrån och hur researchen har utvecklats. Den processen är ju ändå den roligaste.

Däremot är jag riktigt förbannad på Sundsvallspubliken som lyste med sin frånvaro. Markus och Anna har alltid visat intresse över att komma på våra visningar och det tackar jag för. Desstom kom Anna J och hennes pappa, även om jag råkade missa dom totalt. Så totalt kände jag alltså fyra pers som kom itorsdags. Pinsamt! Jag blir uppriktigt rörd av Sofies fina familj som åker hela vägen från Skellefteå för att peppa sin dotter, och Louises familj som kommer från Dalarna med blommor.

Men är det något jag har lärt mig är att det enda man behöver är bra självinsikt.


Jag agerade konferancier itorsdags, det var härligt att kunna ställa upp för klassen på något vis.

Kollektionsvisning del 3, fotograf: Markus Kibe

Louise Burman




Sofie Andersson






Dejana Dabic





The End


Kollektionsvisning del 2, fotograf: Markus Kibe

Julia Häggblom




Linnéa Karlsson




Amanda Gerell


Kollektionsvisning del 1, fotograf: Markus Kibe

Maja Hjort





Jannike Haglind





Hanna Engdahl




Kollektionsvisning

Idag är det dagen som vi alla har längtat efter (som visserligen inte blev som det blev): det är dags för kollektionsvisningen! Vi kommer att ha tre visningar idag på kulturmagasinet: klockan 12.00, 15.00 och slutligen 18.00. Mina klasskompisar är rätt så fantastiska så jag tipsar om att alla som har möjlighet tar sig dit.

Så hela dagen kommer att tillbringas på kultan och direkt efteråt tar jag mig till mormor och morfar som firar guldbröllop idag, hur fint som helst. Har dock blivit sjuk som innebär halsont, rinnande näsa samt lock för öronen så jag är inte i mina bästa dagar direkt. Men det har väl aldrig stoppat oss förut?

Dags att sätta Sundsvall på kartan!

Ber om ursäkt

Jag är en usel bloggare och en ännu sämre vän just nu känner jag. Är så pass överarbetad för tillfället att jag kommit till det stadiet där jag inte riktigt orkar bry mig. Om något. Migränen är min bästa vän för tillfället.

Det är svårt att få allt att gå ihop med fyra jobb: Hemtex, Skvadern, Södra Berget samt min egen lilla rörelse som innehåller tusen syuppdrag. På det skall man även ägna sig åt heltidsstudier och göra en kollektion. Ingen lyckad kombo, det säger ju sig själv. Hade aldrig kunnat tro att jag skulle få så mycket timmar på Hemtex så här fort, har 20-25h/v från och med nu. Trivs utmärkt dock, men det är svårt att verkligen kunna uppskatta det när jag ärligt talat hellre skulle prioritera annat.

Jag kanske inbillar mig, men jag börjar se ljuset i tunneln. En smula åtminstone. Listan blir kortare, eller så är det jag som har börjat se suddigt istället.

Att göra stan

Måndag-onsdag den här veckan ligger min så kallade Hemtexutbildning i butiken nere i stan där fokus kommer att ligga på kassa och sälj. Massvis med nya saker som skall tas in i en redan överfylld hjärna med andra ord.

Senare idag kommer Sanne förbi och det får ta så lång tid det krävs, men vi skall banne mig bli klara med draperingen. Det är rent av omöjligt att få en drapering som går bra över bysten för att sedan följa resten av underkroppen snyggt, hur vi än lägger veckan så känns det som att vi saboterar Sannes vackra figur lite. Visserligen är jag perfektionist så att det skriker om det när det gäller hur kläder skall sitta på kroppen, men iallafall.

Fan ta Sanne och hennes tuttar.

Morgonstund har guld i mun

Igår klev jag upp 07 och idag 08 och från det att jag lämnade sängen gick jag all in på to do-listan. Det har varit dynor, chiffongdrapering, illustrationer och hemtexplugg. Från början till slut. Har absolut inte legat på latsidan, tvärtom! Men ändå känns det som att framstegen är för små och det går inte riktigt att njuta. Eller att slappna av.

Att lägga drapering


- inte en barnlek precis.

Att tjuvtitta II


(Notera att illustrationen inte är utklippt och därav lekandet utanför linjer.)

Att räcka till

Jag hade egentligen tänkt åka till skolan idag men igår kväll så tog det bara emot. Dessutom kändes det dumt att tillbringa två timmar på tåg bara för att sitta och skissa, något jag lika gärna kan göra hemma. Så förberedde mig för att vara riktigt produktiv idag, modeillustration är ju ändå en av mina starka sidor så bara handen har rätt flyt så går det ganska fort.

Men lagom till lunch så blev jag inringd på Skvadern, fungerar lite som handyman där när det gäller overlockmaskkinen. Det vill säga: strular den så kommer jag och fixar. Så efter en och en halv timmas febrilt pillande och annat roligt så gick den som ny igen.

Nu skall jag dock snart ned på stan och träffa Anna eftersom jag varit tvungen att ställa in tidigare på grund av mitt hektiska schema. Förstår inte riktigt hur jag skall hinna med allt: kollektionsarbete, utbildning på Hemtex och alla syuppdrag. På det krånglar visdomständerna och hörseln, så för tillfället måste jag avstå från allt vad musik är och minsta lilla ljud blir gånger tio och ger mig migrän. Dessutom är det dags att börja leta lägenhet i Borås.

Jag har då aldrig tråkigt.

Början på ett nytt kapitel


Idag blev det helt officiellt, är numer butikssäljare på hemtex!

Ränderna går aldrig ur...

Planeringen av kollektionen gick utmärkt, men när jag skulle börja skissa upp illustrationerna tog det däremot stopp. Aja, bättre lycka nästa gång tänkte jag och tog istället en promenad till Skvadern tur-och retur för att äta lunch med favoritkusin Linnea. Pratade även lite snabbt med Gunilla där som var jättenöjd med provexemplaret av dynan hon hade fått, så då är det bara att fortsätta i samma stil.

Så det är det jag har arbetat med under eftermiddagen nu: med att klippa ut och overlocka delar till dynorna. Snart ger vi oss an med att sy och mönsteranpassa. Livet är en soffdyna.

Skolstart

Okej, då glömmer vi allt vad påsklov och sommarvärme heter och fokuserar på skolarbetet istället. Eftersom jag har ägnat mig åt tusentals andra saker än just det den senaste tiden så är det bäst att hugga i rejält. Idag tänkte jag se till att tänka igenom hela kollektionen, vad det är som saknas och försöka se till att den faktiskt är mångsidig och att alla plagg går att kombinera. Rena rama matematiken.

Arbetsplats: Sundsvall. Vi gillar.
RSS 2.0