Att köra på

Phew! Andas ut en smula tillsammans med yoghurt och musli. Tar ett andetag till och slappnar av. Äntligen. Tyngder från axlarna släpps efter en eftermiddag då jag varit på gång i 120 km/h och känner att jag nu äntligen kan unna mig att vända blickarna söderut mot Göteborg utan att få dåligt samvete.

Har gjort världens CV-runda på stan och Birsta och flirtat hejvilt med butikspersonal och betonat fördelar och dolt brister. Om något i sig nu ens skulle leda till ett sommarjobb är inte ens det viktigaste, det är bara skönt att veta att det är gjort. Jag har försökt, mer kan jag inte kräva av mig själv.

Känner mig betydligt lugnare inför sommaren eftersom jag fick min deklaration idag. Sänkte blicken bokstavligen centimeter för centimeter för att ta reda på hur stor restskatt jag skulle bli tvungen att betala tillbaka. Fick världens chock när de istället ville ge mig nära tio tusen. Herregud, visst får dom väl få göra det!

Vad som döljs i snö...

Sitter och går igenom hela mitt bildarkiv som räcker sig tillbaka så långt som hösten 2007. Letar efter bilder med en viss känsla jag vill få fram i min artboard, man vet aldrig vad man själv har undanstoppat liksom. Blir en hel del nostalgi och en fråga som ploppar upp är bland annat: har jag någonsin varit så här brun?!



Turkiet 2009.

Att hänga med

Är det bara jag som tycker att vi i och med ljusare kvällar även har fått kortare kvällar? För vad tusan har hänt med tiden, tempo superhögt verkar ha anlänt. Det känns som att jag har en miljon saker som skall göras, men att när klockan når åtta/nio-snåret har jag knappt avverkat något alls.

Dagen med Anna Kollberg har varit fantastisk, hon är precis lika inspirerande som jag minns henne - om inte mer. Hon lyckats verkligen peppa en och gör att man enbart ser oändliga möjligheter. Det kliar verkligen i fingrarna, och inte minst i hjärnan. Tusentals idéer som kläcks konstant. Så har skissat utan stopp idag, vilket mer eller mindre gjorde mig helt utmattad. Och när det inte tog kål på mig tvingade bort mig själv till simhallen och tog slut på den lilla kraft jag hade kvar.

Imorgon åker jag till Sundsvall och på fredag morgon bär det av till Göteborg. Stressen är ett faktum.

Passion

Imorgon skall vi ha Anna Kollberg som gästlärare, var med på en av hennes föreläsningar när jag gick i gymnasiet och jag kommer ihåg hur jag blev helt tagen av henne. Hon hade en energi, kreativitet och inspiration utan dess like.

Så vi har fått en uppgift med temat passion där vi skall lista ut vad just vår passion är, vad vi mår bra av och inspireras av. Eftersom Annas specialitet är hur man hämtar inspiration i vad som helst och gör det till något i 3D (ja, kläder naturligtvis) så kan jag tänka mig att det är något sådant hon kommer att vägleda oss i. När vi först fick uppgiften ville jag mest bara hoppa från en bro eftersom jag den senaste tiden har varit helt vilse och inte haft en susning om vad jag mår bra av - hur man nu kan glömma det?

Men jag har valt att fokusera på personer som ger mig kraft, hopp och styrka. De jag vill kalla förebilder och konstnärssjälar som sätter sina alster och verk i första hand. Artister som är äkta, mot sig själva och sin publik.






Tjejerna längst ned är förmodligen okända ansikten för de flesta, men det är lika värda att kalla sig för artister trots det. Kusin Linnea som varit min idol sedan barnsben och naturligtvis fantastiska Susanna.

Sårskorpor och för tidig ångest

Krokin gick helt okej, flöt på som vanligt förutom att vi gjorde några nya övningar med ljus och skuggor. När vi skulle måla vår sista teckning för den här gången sade Nina att vi skulle göra den så bra som det bara gick (ingen press här inte) och förstörde vår koncentration fullkomligt med att berätta massa galna ankedoter. Säga vad man vill om vår konstlärarinna alltså, men jag diggar henne stenhårt.

Efteråt bröt jag av fullkomligt med hård hockeymatch med Anders. Vi dansade in totalt i varandra och gjorde en gemensam vurpa utan dess like och undertecknad skrapade upp armbågen på den vassa isen. Skall det vara manligt skall det vara! När vi räknade poäng vann Anders med sisådär 20-3. När vi slutade räkna poäng var det jag som gjorde mål i princip hela tiden (ärligt). Så vi kan väl säga att det blev jämnt. Men nu är det vår.

Just nu sitter jag och har en enormt ångest över att jag inte har ett spikat sommarjobb ännu. Samma visa varje år, man tycker man ligger i som besatt och gör bra ifrån sig utan resultat medan andra runt om en bara får jobb utan ansträning. Ingen rättivsa alls. IKEA har fortfarande inte hört av sig, de borde göra det vilken dag som helst nu. Håll tummarna! Om inte annat är plan B att åka till Norge med Emma... Jag säger då det jag.

Kroki nästa

Har plattat håret i vad som nu känns som evigheter eftersom jag envisades med en allt för sen dusch igår. Nu blir det frukost och sedan kroki hela dagen. Känns smula konstigt, för hur många bli vi egentligen, fyra pers? Alla andra har ju uppenbarligen hoppat av. Jag säger inte att jag direkt tycker att kroki är kul... fast det är ju det. Som sagt något av det vettigaste vi får ut här på Ålsta och då gäller det ju att passa på.

Uppryckning

Utställningen är nedplockad och numer helt bakom oss, eftersom vi valde att avboka den vi skulle ha på Naturum. Så himla skönt. Det enda som kvarstår nu i princip är alltså vår avslutningskollektion. Jag har stora planer och tänker verkligen göra något bra av det här. Glöm att jag skall ha tillbringat nio månader här utan resultat. Jag skall leva och andas kollektion veckorna framöver och inget kan stoppa mig.

Redo gott folk? Nu köööör vi!

God morgon!

Åh, jag älskar verkligen måndagsmornar i Sundsvall, det är som att få dubbelt så mycket helg. Dessutom föredrar jag absolut att vakna i mitt vita, ljusa rum framför ett frosseri av furu.

Anledningen till att jag är hemma är för att vi skall plocka ned vår utställning på kulturmagasinet. Egentligen skulle vi ha mönsterkonstruktion fram till lunch, men eftersom vi håller på med en och samma uppgift sedan två veckor tillbaka (whatta...?!) så slapp jag göra mig besväret att åka till skolan.

Hela natten har jag legat och drömt om kläder. Igår hade jag så mycket tankar på min kollektion att jag tog uppenbarligen med mig tankejobbet till sängen också. Det roliga är att i drömmen kom en design fram som jag känner att jag måste ha med i min kollektion. Tänka sig, sömn är då inte överskattat.

Discodräkt



Modell: Michaela Engstrand
Fotograf: Angelica Åkerberg
Desginer: Gustav Kibe

Mot ljusare tider

Ställt fram klockan en timma? Check!

Ett riktigt vårtecken är passerat och nästa vecka slår vi dessutom om till april. Känner inte riktigt att jag hänger med i den här snabba takten, och då gillar jag ju ändå när det går fort. Det skall iallafall bli skönt med ljusare kvällar, och även lite mörkare mornar. Jag vaknar alltid klockan halv sju av solljuset som på något magiskt sätt tar sig igenom både persienner och fördragna gardiner. Allt för att jävlas liksom.

Gårdagen? Hände inte mycket, hela kroppen befann sig som i koma. Det dukades fram frukost till tjejerna innan de begav sig ut i Sundsvalls shoppingliv. Jag tog två duschar för att sluta känna mig äcklig. Gjorde inget konkret förutom att lyssna igenom Sugarplum Fairys skivor. Ja, ni vet bandet brorsorna Norén frontade innan de körde igång med sina solokarriärer. Börjar känna mig som ett besatt fan.



I never thought I'd say that it's alright
But this feeling of remorse is all I've got
I never thought I'd say that it' alright

Fyra kvällar i en

Ojojoj, vilket tempo jag och tjejerna hade igår. Mycket som skulle hinnas med på extremt kort tid. Vi gjorde en road trip från Fränsta vid fem-tiden och väl framme i Sundsvall kutade vi omkring och inhandlade diverse.

Hemma hos mig inledde vi med asiatisk middag i form av sushi (thaimat för Marielles del) vilket var hur gott som helst. Alldeles för länge sedan jag åt sushi sist, det är lite svårt när man verkar leva i en karantän ute i Fränsta. Vi måste bättra oss på den punkten helt enkelt. Senare unnade vi oss vin, mörk choklad, vindruvor, ost och kex (ja ni hör!) och hade det allmänt trevligt, även om tiden var knapp.

När sista glaset var svept (bokstavligen) blev vi nedskjutsade till Pipeline där magiska saker snart skulle inträffa. Först lyssnade vi på förbandet Don't Blame The Dog, som jag läste en artikel om förra veckan och tyckte verkade lovande. De var faktiskt hur jävla bra som helst. Blev helt blown away där ett tag. Cred till Sundsvalls unga musiker! Ännu en punkt vi måste bättra oss på: gå på fler spelningar och stötta konstnärsjälar!

Till sist stod han där: Carl Norén. Klädd i en sådan jävla snygg skinnjacka att man dånar. Akustiskt. Un-plugged. Intimt. Naket. Bara så förbannat bra. Spelar gitarr och keyboard samtidigt, sedan keyboard med gitarren och slutligen gitarr och munspel samtidigt. Förstår ni?! Ingen jävla Eric Saade goes playback eller något. Det är äkta! Rösten är ta mig tusan bättre live än på skiva också.

Aja, jag skulle kunna prata om det i evigheter, men han var fenomenal iallafall. Så efteråt drog vi till Memento där halva Ålsta befann sig där det dracks (alldeles för mycket) och dansades som besatt så att vi idag har blåsor på fötterna.


Mimmi och Marielle hemma hos mig.


Fredagslyx.


Don't Blame The Dog, värda att lägga på minnet. Lyssna? Klicka här.


Carl Norén, mer behöver inte förklaras. Kärlek.


Viktoria frös lite så vi tog och bytte jackor. Minimal rörelsevidd vill jag lova, men det gick.


Glatt Ålsta-gäng på Memento.

Ikväll: Carl Norén på Pipeline

And I'm going out tonight

I wanna feel love, oh I wanna feel love, oh I wanna feel love

No more tears tonight

I wanna feel love, oh I wanna fell love, oh I wanna feel your arms around me

- kunde inte sagt det bättre själv.

Liten inblick

Jag vet att det enda som händer här tycks vara drapering, men eftersom vi har lektion i det från frukost till middag så får ni stå ut tills vidare. Imorgon är trots allt sista dagen. Idag gjorde vi klar kavajen och gick loss på klänningar. Börjar lessna lite på att arbeta på tråkigt toilletyg, fram med chiffongen liksom!

 




Att prioritera drapering

Drapering är verkligen hur kul som helst, att jobba i 3D ger en helt annan möjlighet än när man arbetar in på minsta millimeter på papper. Vi har idag hunnit drapera valfri design på en kjol och arbetar nu för fullt med kavajer.


Framstycket på min kjol med lagda veck (ja, man arbetar bara över ett halvt stycke).


Linnéa skapar mästerverk.


En kavaj börjar ta form...

Att drapera

Dagen inledde med att vi tydligen hade sovmorgon som vi som vanligt inte blivit informerade om. Slutligen kunde vi iallafall köra igång med drapering med Jocke den fantastiske.

Jag har aldrig tidigare förstått mig på tekniken att trä tyget på docka istället för att använda sig av mönsterkonstruktion, men det visade sig vara väldigt logiskt hur det fungerar. Betydligt enklare än väntat. Så idag konstruerade vi fram ett bak-och framstycke på liv utan ärm.

Nackdelen är att tempot blir lite för långsamt för att falla mig i smaken, men det blir lätt så när man jobbar klassvis och alla skall hinna med. Imorgon skall vi iallafall drapera fram en kjol, spännande!

Drapering nästa

Idag sätter vi igång med något som låter minst sagt spännande, nämligen drapering. På det skall vi ha det med vår fantastiska gästlärare Jocke som vi hade förra terminen när vi sydde korsetter. Det pinsamma är att min korsett fortfarande inte är klar, vilket jag hade tänkt försöka ordna tills hans visit nu. Utan resultat uppenbarligen.

Måndag

Idag vaknade jag verkligen inte på min bästa sida. Nattåget igår var försenat så jag kom inte i säng förrän 01.30, och då tycker man ju att jag borde ha somnat bums och sovit hur skönt som helst. Icke, raka motsatsen.

Jag kan knappt komma på en enda måndag då jag faktiskt har lärt mig något, allt ligger på nivå superenkel. Vi hade en genomgång av klisterväv och resten av dagen har jag suttit och skissat medan övriga sytt på krage och slag - vilket jag gjorde klar förra veckan. Och dagens enda intressanta lektion, kroki, blev jag tvungen att hoppa över på grund av det förbannade kursrådet.

Det tog extra hårt att nästan hälften av klassen är emot kroki och hoppade av lektionen medan jag som verkligen ville inte kunde vara med. Och mötet blev ju en flopp större än någonsin. Vår ordförande prioriterade tydligen att få massage. Känns väldigt bra.

Äntligen!



Blaine: We should practice.
Kurt: I thought we were.

Att vara klantig

Jag har börjat tappa räkningen på hur många gånger jag har glömt mina rumsnycklar hemma i Sundsvall. När tåget började rulla och lämna storstaden bakom sig kom en konstig känsla över mig, att jag glömt något viktigt. Naturligtvis insåg jag att nycklarna låg kvar hemma och på en sekund rusade 100 olika tänkbara lösningar genom  mitt huvud. Den rimligaste var att hoppa av på Sundsvall Västra och helt enkelt åka hem igen och invänta 23.40-tåget.

Så här sitter jag nu... så jävla onödigt.

Provning med Mary Rose

To do:

  • Ha provning och diskutera tygval med Sanne.
  • Åka till Birsta med Mohammed och inhandla diverse småsaker.
  • På med namnbrickan och servera på Södra Berget.


Sanne.

Tacomys

Frida slog på stort och bjöd på tacos, alldeles för länge sedan jag åt det sist så det var mycket uppskattat. Det var väldigt trevligt och jag är så fascinerad över hur vi i LRG hela tiden utvecklas och växer upp. För några år sedan blev jag paff när våra diskussioner inkluderade sex och alkohol, eftersom det betydde att vi mognat från de "småbarn" vi var innan när vi bildade gruppen. Nu sitter vi istället och diskuterar barn och giftermål på en seriös nivå, vad hände liksom? När blev vi vuxna?

Det sved lite när jag och tjejernas skildes åt då de begav sig ut i dimman, men om det blir en tidig kväll från jobbet imorgon kan det innebära en utgång imorgon istället. Så vi får hålla tummarna.


Sundsvall

Även om snön faller för fullt utomhus så är det skönt att vara i Sundsvall igen (det snöar ju trots allt i Fränsta också). Att få andas lite "storstadsliv", att vara på en plats man kan kalla för stad. Ja, ni vet...

Idag har vi haft kroki hela dagen och det gick oväntat bra trots allt. Nina tyckte vi var bättre med flytande tusch än med krita (vilket åtminstone jag sannerligen är) så vi fick använda den tekniken nästan hela tiden. Härligt att få känna sig kreativ igen efter att ha, vad det känts som, varit inställd på snooze hela veckan.

Annars har jag idag även varit iväg till kära gamla Skvadern för möte med Gunilla som önskade lite syhjälp med att sy nya soffdynor. Efter en titt på konstruktionen kunde jag garantera att det inte var några problem och tog mig an jobbet.

Skall snart iväg till Frida och bli bjuden på middag. Hon och Sofia skall ut på Hoffmaestro ikväll, jag backar dock för utgången och åker hem igen och inväntar en lugn fredagskväll. Så som det kan bli.

Att åka skridskor

Igår snörade jag på mig skridskorna för första gången på jag vet inte hur länge. Jag och Anders som lekte tuffa killar på isen. Har fått en helt ny respekt för småbarn på skridskor som glider fram utan att klaga alls, för satan vad ont det gör! Men i heta bandydueller så glömmer man uppenbarligen bort smärtan i fötterna.



I vissa stunder kan Fränsta fortfarande kännas idylliskt, tänka sig.

Danny Saucedo

Idag har jag lyssnat igenom Dannys nya album, och vet ni vad? Jag gillar det! Även om jag tyckte om hans låt i melodifestivalen har jag haft ganska låga tankar om honom musikmässigt trots det. Att han är en som smider medan järnet är varm, lever på utseendet och inte tänker steget längre i produktionen.

Ja, tydligen har jag haft fel om denna kille med kindben att döda för.


Dannys album på spotify hittar ni här.

Sunset Boulevard på Göteborgsoperan


Biljetter bokade. Känns bra.

Qigong

Idag på tematiden så fick vi prova på qigong, vilket jämfört med tidigare lektioner var ganska vettigt. Jag tycker det är jättekul att prova på såna här nya saker man gärna vill testa, men förmodligen aldrig annars skulle ta sig i kragen och verkligen göra. I vilket fall så är jag ganska splittrad i mina åsikter kring denna teknik.

Tack och lov påminde det inte om yogan där jag inte var sen med att somna (varje gång!), men ändå inte tillräckligt utmanande och påfrestande som jag skulle vilja. När jag för ovanlighetens skull befinner mig där i gympasalen klädd i idrottskläder är jag mest sugen på något riktigt fysiskt ansträngande. Djupa andetag och lugna tankar krockar lite. Men qigong var inte helt fel ut ändå, med alla knäböjningar det innebar så var mina ben riktigt möra efteråt.

Nu på kvällskvisten har jag istället varit och simmat. Ja, jag insåg för inte så länge sedan att halva mars har gått - vilket betyder att beach 2011 ligger farligt nära.

Dos av kreativitet

Idag var det en liten konsert i matsalen av en grupp från Nordiska folkhögskolan som kallade sig för konfettiregn. Namnet i sig gjorde att jag i förväg var en smula skeptisk, men de var så bra. Svensk musik när det är som vackrast, för svenska texter är inte att underskatta.

Stå rakt upp och ned och sjunga inför en främmande hop så där, helt nakna. Så äkta. Det är vad jag kallar konst, i dubbel bemärkelse. Just vad jag behövde idag: få komma i kontakt med kreativet.

Fränstaångest


Där tiden står still

Den här veckan har vi fått tillbaka Thomas, aka Håkki, som gästlärare för ett "hemligt projekt". Jag har befunnit mig tillräckligt länge på Ålsta för att ha lärt mig att om de inte vill berätta för oss vad vi skall göra så är det inte lovande. Det vi skall arbeta med tis-tors är... vad vi själva vill. Det känns som ett slag i ansiktet. Jag orkar inte med mer sådan här dötid. Jag vill ha action!

Så idag har jag gjort mönstret till ett par byxor samt sytt upp en toille. Ingen jävla aning vad jag skall göra ikväll - eller imorgon... Förmodligen tar jag tillfället i akt och börjar arbeta med min avslutningskollektion.

Krage och slag

Hela dagen har vi ägnat oss åt mönsterkonstruktion med fokus på krage och slag, det känns bra att äntligen göra något konkret och användbart. Dock förstår jag mig inte riktigt på Åsa ibland. Hon menar säkert bara väl när hon förenklar vissa "svårare" moment, men jag för min del blir bara förvirrad av detta.

Har konstruerat fram en schalkrage för första gången som jag tänkte försöka sy upp senare ikväll. Efter middagen, då jag befunnit mig i Fränsta hela 16 timmar, så kom den. Ångesten. Den ständiga frågan: Jaha, och nu?

Aja, det blir vad man gör det till.

Att köra igen/bli överkörd(?)

Mamma: Kommer du tillbaka på fredag?
Jag: Ja, eller torsdag. Jag har glömt om det är nu eller nästa fredag vi är lediga. Men om jag hoppar av kommer jag hem tidigare.
Mamma: Jaha, okej.

Nu är jag iallafall framme i Fränsta så nu får vi göra det bästa av det helt enkelt.

Slutsportat

Det har varit jobb, feber, jobb och nu är det slut. Borde samla ihop mina ägodelar och börja packa. Usch, hela min kropp skriker "Nej!". Jag känner mig som världens unge som inte vill gå i skolan, men jag vill verkligen inte tillbaka.

Lyckorus

När jag promenerade hem förut idag efter en fika på Waynes med Evvis råkade jag passera en poster om att Carl Norén skall uppträda på Pipeline den 25:e mars. Vem tror ni blev glad?

Sa(a)de ju det

Skall försöka se reprisen av gårdagens tävling i pojkleenden senare idag, även om det kanske känns lite överflödigt när jag vet vilken hjärtekrossare som vann. Jag är nöjd. Ja, inga huvuden skall rulla åtminstone.

Min gårdagskväll á la Wallmans rullade på det som brukar och hade väldigt trevligt. Trots att man införde fatservering denna kväll, vilket inte tillhör min meritlista precis. Men det gick! Jag blev dessutom omplacerad under själva fatserveringen och fick istället ta borden där det var som minst utrymme eftersom jag "var den smalaste". Tacktack, med smicker kan man komma långt.


My body wants you... manboy. Haha!

Dags att göra en Wallmans

Skulle gärna göra er sällskap i soffan och glutta på melodifestivalen ikväll när Eric Saade vinner(?) men ikväll är det Wallmans Salonger som gäller för min del. Det skall bli oerhört skönt att slippa julbord och personalfester med alldeles för överförfriskade människor. Ikväll handlar det om show och glädje. Enbart. Därmed punkt.

Homemade


Holkärmar är inte så dumt trots allt. Sömnadsmässigt åtminstone.

Carl Norén i Rodeo

Förhoppningsvis är det någon av er förtjusande bloggläsare som också har ett hjärta som slår extra för mellanbrorsan Norén och hans egenskrivna texter. En fin intervju med honom i tidningen Rodeo hittar ni här.



Journalist Johanna Andersson: Carl Norén, vem är du mer än den där "snygga killen"?

Den där febern

Jag gick och lade mig vid klockan nio igår kväll, jag var så trött att jag hade ont i kroppen. Eftersom magsjuka har gått i familjen nu de senaste dagarna fasade jag inför att vara smittad. Så trots den oerhörda tröttheten så kunde jag inte somna, utan låg och vred mig in på småtimmarna med någon konstig slags känsla i magen.

Jag kan vara väldigt envis när jag väl vill, och jag hade bestämt mig sedan tidigare att inte få magsjuka. Och det verkade faktiskt som om att min kropp lyssnade på mig och lät mig vila ifrån att spy. Istället spenderade jag nästan hela natten i vaket tillstånd med att yra, svettas och frysa med smärtor över hela kroppen.

Just nu känner jag mig bara väldigt svag, inte direkt fit for fight. Men inget kan stoppa mig idag! Cornelia is in town!

Internationella kvinnodagen

Grattis till alla starka tjejer som jag har i min närhet som kämpar på trots att vi män är djur.

Eller hur är det nu igen? Ju mer jag tänker på det desto mer irriterad blir jag på att man växer upp med att kvinnan alltid står i skymundan för mannen och att man hela tiden måste främja kvinnan och lyfta fram henne. Uppenbarligen så finns det inga problem med att vara kille? Det satsar så galet mycket på att stärka unga tjejer självförtroenden på alla möjliga sätt, framför allt i skolan. Men killarna då? Behöver inte de hjälp med att våga vara sig själva och inte lyssna på andra? Nej, punkt här och nu för det här kan ta lång tid annars.

I vilket fall så har jag varit med Sofia idag på Birsta där vi fikat samt shoppat. Köpte seriesamlingen av Ensamma mamman på bokrean till mamma i present, dagen till ära. Känner ni igen den serien? Mamma gillar den starkt iallfall och när jag var liten hade hon ett litet seriealbum jag älskade att titta, i trots att jag inte kunde läsa det. Och var dessutom helt fascinerad vid tanken på att min vuxna mamma också gillade serier, haha.

Eftersom HM tycker att snygga kläder skall sitta fult så kände jag mig oväntat nog 200 riksdaler rikare och "unnade mig" att köpa Carl Noréns CD. Jag vet, jag vet att jag redan har alla hans låtar på spotify men iallafall... Det är något helt annat att äga albumet av en artist du gillar. Dels så finns alla låttexter där men framför allt för att det känns bra att stötta någons kreativa arbete, det är ju i slutändan ändå en struntsumma från min sida det handlar om.

Anledningen till att vi befann oss i Birsta var iallafall för att Susanna skulle uppträda, vilket hon gjorde så bra som bara hon kan. Efteråt kändes hjärtat lite lättare. Det är något med hennes musik, energi och genomgoda hjärta som gör mig starkare. Hon inspirerar.

Susanna på spotify hittar ni här och hemsidan här.


Ensamma mamman av Cecilia Torudd.

Nyttodag

Har avklarat den ena punkten efter den andra idag och känner mig nästan tillfredställd med vad jag har åstadkommit. Har bland annat städat mitt rum från golv till tak och det har varit ett projekt för sig vill jag lova. På det har vi slängt iväg några tyngder från axlarna i form av saker jag borde tagit itu med för länge sedan.

Ja, att hålla sig sysselsatt helt enkelt. Det är väl just det man gör för att slippa tänka?

Inledningen på ny vecka

Ny dag, ny vecka fylld med... tomhet?

Inledde strålande. Att snubbla på mållinjen har vi hört talas om, men startlinjen? Seriöst... Aja, jag tänkte försöka mig an en dag framför symaskinen och sy klar Marys studentklänning och sätta igång med världens matematikproblem för att göra en tygberäkning på Sannes virrvarr av tyg.

Hoppas er dag blir bättre än min, puss!

Att lägga afrohåret på hyllan

Ojoj, då var samplingen klar och gud vad kul jag har haft! Repet igår var hur lungt som helst med ynka 800 åskådare (av 5000 möjliga) och sedan åkte vi iväg och åt vår efterlängtade pizza.

Sedan körde det igång på riktigt när klockan slog sex kan jag lova och vi serverade kaffedrycker som galet och det låg en superhärlig stämning i luften. Så himla kul att bara få vara delaktig i något sådant här stort. Att vi sedan fått kolla på båda repen samt den riktiga showen - och få betalt för den tiden också - är ju helt vansinnigt.

För alla som avskyr the Moniker och inte förstår hur han kunde gå vidare kan jag dessvärre meddela att han är sjukt bra live. Hela publikhavet exploderade rent av när han gick vidare. Och efter att ha hört hans låt X antal gånger under helgen kan jag säga att den minst sagt sätter sig. Årets manboy helt enkelt.

Det allra roligaste var dock att när vi packat ihop montern så meddelade vår eventledare att vi fick varsin Dolce Gusto maskin! Den är liksom värd över tusenlappen, och på det fick vi massor av pods för att göra kaffe, latte, choklad, iste och allt möjligt - som bara dom hamnade på någon tusenlapp. Hur snällt som helst!


Cecilia och jag i vår härliga eventklädsel.


När jag promenerade hem efteråt hade jag den här julklappssäcken att släpa på med presenter.

Dags för andra chansen

Dagens arbete är schemalagt 12.30-23.00 men det hela låter bara farligare än vad det är. Under showerna så stängs montern ned och vi får möjlighet att sitta och kolla på, vilket är hur fascinerande som helst. Dessutom kommer vi ha ett ganska långt uppehåll mellan genrepet och den riktiga showen ikväll och vi har redan spikat in en sen lunch på pizzerian här i Bosvedjan.

Ser fram emot dagen med andra ord, och andra chansen ikväll innehåller ju hur bra låtar som helst! Helt omöjligt att säga vilka det är som går vidare till final, jag gilllar praktiskt taget alla. Spännande!

Gårdagens tidning, morgondagens designers


Artikeln om utställningen som var med i Dagbladet igår hittar ni här.

Pinsamt från deras sida att de fokuserar på kläderna vi hade med enbart som utfyllnad,
utställningen i sig handlar till större delen om våra illustrationer.

Att sampla för Dolce Gusto


Hemma efter kvällens rep i Nordichallen. Här är min tjusiga outfit minus afrohåret och brillorna.

Sportlov

Sådär. Äntligen. Sportlov!

Slocknade redan vid nio igår kväll, trött som en gnu. Sov som ett barn tills strax efter sju, härligt utvilad efter veckans påfrestningar. Vi var några i klassen som hade en pakt om att bära pyjamas på frukosten i matsalen, eftersom vi är fri från lektioner idag så hade vi ingen stress över oss. Så klädda i kläder ämnade för sömn satt vi tillsammans med en påse godis vi fick av skolan för vår utställning och läste artikeln i Dagbladet som handlade om just utställningen. Än så länge har den inte lagts ut på webben så kan inte länka den ännu.

Dagen har gått långsamt fram där jag har städat mitt rum och förgäves försökt packa och få ned allt jag behöver hemma i Sundsvall över lovet. Kan nästan lova att väskan spricker vilken sekund som helst. Snart väntar promenad till tåget med Maja och så vilar vi upp oss från all Fränstaångest.

Ikväll är det Melodifestivalen och sampling som gäller alltså. Inte fullt så pepp, skulle föredra att hänga hemma och bara vara - men det skall nog gå bra trots allt. Med utstyrseln på så kommer det att rulla på, haha.

Nya utmaningar

Idag vaknade jag 04.30 - inget skämt. Enbart för att låta Anders sova över hos mig i Sundsvall då han skulle ta ett tåg till Linköping vid 05-tiden. Så jag tog ett tåg till Fränsta vid samma tid, istället för att åka hem med de andra igår efter middagen. Ibland är jag inte dum att ha alltså.

Så nu är jag jäkligt sliten och det har varit full ös och koncentration i sysalen idag. Har lyckats få fram ett mönster på rocken jag skall sy och gjort färdigt toilen - lite tveksam till denne dock. Men nu får den ligga och vila under några veckor så tittar vi på den senare, grovjobbet är gjort iallafall. Skönt.

Det roligaste idag är dock att jag blev uppringd av eventpersonal, som är ett bemanningsföretag jag är skriven hos, och blev tillfrågad om jag ville hoppa på att jobba under melodifestivalen nu imorgon och på lördag. Det var en som hade varit tvungen att sjukanmäla sig så det blev lite i sista minuten det här, men jag tackar inte nej till att prova på nya saker - eller framför allt att få tjäna in lite extra slantar.

Så jag och några till skall arbeta för Dolce Gusto och dela ut smakprover av deras kaffe, få publiken att delta i en tävling och lite sådant där typiskt kommersiellt. Nackdelen är att vi skall vara utstylade i discostyrsel á la afrohår. Men, det det handlar väl om att bjuda på sig själv. Haha.

Den långa dagen

Gårdagen kändes hur lång som helst, mest för att den innehöll så otroligt mycket dötid. Vi blev klara med utställningen och städade allt snyggt och prydligt och inväntade pressen på pressvisningen med förväntan.

Efter att ha väntat i en timma kändes det ganska givet att varken radio, TV eller tidningen skulle komma trots att de sagt att de skulle göra det. Så där satt vi... och satt. (De valde istället att komma på vernissagen, så vi var inte helt utfrysta.)
 
Jag åkte iväg på min gruppintervju på IKEA samtidigt som vernissagen började och höll låda i nästan två och en halv timma. Det känns som att det gick superbra dock, så håll tummarna!

Middagen på Ming Palace med klassen blev lite smått dramatiskt eftersom de som jobbar där tydligen är helt inkompetenta. Anders och Dejana var mycket noggranna med att de skulle ha sin mat vegetariskt och trots det så verkar personalen tycka att det passar sig att använda kycklingbuljong i den. Så inte helt oväntat så blev det lite dålig stämning på grund av det. Så himla onödigt dåligt avslut.


Sofie i väntan på att något skall hända... Sjukt uttråkad gäng.


Julia och Amanda på Ming Palace - inte att rekommendera alltså.

Början, eller slutet(?), på ett kapitel

Andra koppen kaffe bredvid mig samtidigt som jag håller på och dressar till det inför dagens alla äventyr.

Skall snart ned på stan och försöka lösa Sveriges största I-landsproblem (hemligt) innan jag beger mig till kulturmagasinet och möter upp klassen. Pressvisning klockan ett och jag har absolut inget emot vare sig fotografer eller journalister (tvärtom, haha) men för säkerhets skull skall jag nog gömma mig så mycket jag kan för dyker det upp en fråga om utställningen (vilket det förmodligen gör) eller Ålsta kommer jag inte kunna hålla band på mig själv och börja spy galla över allt.

Klockan fyra öppnas det för vernissage och jag befinner mig på IKEA och leker bäst i gruppintervju.

Efteråt skyndar jag mig tillbaka ned på stan för att förhoppningsvis vara med om det sista på vernissagen och sedan vandrar vi, trötta men stolta(?), till Ming Palace och unnar oss lyxigt god kinamat. För att fira att utställningen äntligen är över - trots att den bara börjat.

Upphängning på kultan

Idag har klassen spenderat hela dagen på kulturmagasinet och hängt upp våra alster inför vernissagen imorgon. Trodde att det hela var en smula bättre planerat än vad det egentligen var vilket ledde till onödiga diskussioner om hur saker och till skulle hänga och ingen verkade tycka likadant.

Slutligen så fick vi upp allt på väggarna, även om det är en hel del kvar som skall justeras imorgon. Ni är som sagt hjärtligt välkomna på vernissage klockan 16-19 imorgon, dessvärre kommer jag själv inte kunna vara på plats eftersom jag befinner mig på IKEA för en arbetsintervju.




RSS 2.0