Vernissage 2 mars


Vår fina affisch (med rebus och allt!) gjord av vår ännu finare Dejana.

I väntan på sportlovet

Jag och Louise skojade lite igår om att vi lika gärna kunde ta sportlov den här veckan också eftersom vi ändå inte kommer att göra något konkret. Alldeles för mycket allvar i det hela för att det skulle vara kul.

Mönsterkonstruktionen verkar mest bara gå bakåt och bli enklare och enklare. Dock tog Åsa sannerligen igen sig på detaljsömnaden och ville att vi skulle sy varsin stolpficka. Ha-ha säger jag bara, jag lyckades tappade bort mig totalt innan jag ens började klippa i tyget - och jag verkade inte vara den enda. Det värsta är att jag har planerat att ha såna på min rock som jag skall sy, får nog ta mig en rejäl funderare på den punkten. Eller helt enkelt ta och lära mig sy en stolficka snyggt. Hmm...

Imorgon är det upphängning på kulturmagasinet och på onsdag vernissage. Jag skulle så vilja göra något bra av det här, något snyggt och professionellt. Men det känns bara inte som om vi haft några som helst förutsättningar för det, bara som det är nu har vi slitit nog utanför skolschemat för något vi inte brinner för. Där går min gräns.


Idag grävde jag fram min gråa långskjorta som jag sydde sista året på gymnasiet.

Kärt återseende

En av mina allra största idoler är min kusin Linnea som arbetar som showartist i Sälen för tillfället. Lyckligtvis hade hon en ledig lucka att fylla och hedrade Sundsvall med sin närvaro så det blev en fika på Barista idag. Även om vi har valt helt olika inriktningar så är vi båda två konstnärssjälar med full förståelse hur kreativitet och energi går hand i hand.

Skall man köra sitt solorace på heltid så är det slitigt och jobbigt och en konstant närvarande fråga om det verkligen är värt det. Något jag tvivlat extremt på sistone. Det är skönt att kunna prata sig klok med någon som vet hur det är att gå i ens skor. Tror det hände lite grejer i skallen trots allt, prickar som sattes över I:n och så vidare.

Förfest

Trevlig förfest hos mig till bland annat melodifestivalen. Louise gick helt bananas när Linda Bengtzing uppträdde, de är lite lika till utseendet faktiskt. Framför allt när Louise springer fram och tillbaka i vardagsrummet som ett skållat troll och sjunger E de fel på mig. Något som vi sannerligen funderat länge på - Dalarna alltså...


Sofie görs redo för All Star.


Louise Burman? Linda Bengtzing? L.B. iallafall.


Rosa shots, inte att glömma.


Svägerska Anna gjorde det smarta valet att följa med ut.

Lördag

Sanne kom förbi för måttagning inför balklänningen. Ett elände i röd chiffong från topp till tå vill jag lova, men lika mycket kan jag garantera att hon kommer bli vackrast på studentbalen.

Annars har jag promenerat tur-och retur till stan och fikat med Ida och Lilly på Waynes. Mötte upp Louise och Linnéa och gjorde omsorgsfulla val inne på bolaget. Ikväll blir det vin, jag har saknat den där eleganta känslan av att sitta och smutta med ett vinglas på sistone. Sedan besökte jag även bokrean som inte innehöll en enda bok för mig, min plånbok tackar för det.

Strax blir det middag, melodifestival, föfest och utgång. Lovande utsikter.


Sanne vid måttagningen. Sagt det förr och säger det igen, denna tjej är min musa.


Louise på torget. Att halka fram i plusgrader höjer ens humör vill jag lova.

Viktorious - When we were 10

Carl Noréns lillebrorsa Viktor (aka Viktorious) är inte dålig han heller. Vi gillar kreativa och inspirerande familjer.

Modevisning, fotograf Markus Kibe







"Bränn BH:n"

BH:ar är helt enkelt inte min grej. Vare sig jag bär dom eller syr dom så går vi inte ihop. Alla tjejer i klassen är eld och lågor medan jag sitter tyst och snällt och syr sömmar som borde ta några minuter i vad som känns som timmar.


Halvfärdig BH.

Skymten av ljusare tider

Har sytt lite av och till på Marys studentklänning i veckan, provning nalkas på söndag. Liten sneak peak har ni här:


Baksidan.


Framsida och närbild.

Att inte simma

Jag och Anders har gjort en deal, att alltid simma onsdagskvällar och den som bangar blir bestraffad. Manligt och brutalt liksom. Men eftersom krismötet igår drog ut på tiden så pass att det inte var någon idé att simma så sade vi att vi skulle göra det idag istället, trots att det inte är motionssim. Linnéa säger alltid att hon inte vill simma när det är motionssim eftersom det är så mycket folk då, och att det när det är bad ibland inte är en själ där.

Låter ju hur lovande som helst! Så vi tre gjorde sällskap till simhallen och blev bemöta med travar av skor som sade sitt. Tydligen har det anlänt ett busslast med ungar som skall leka av sig i vattnet. Det är inte ens en idé att försöka kliva i vattnet, ungarna är för tusan överallt. Man skulle kunna tro att de tillbringar 23 timmar om dagen i ett mörkt rum på en anstalt och att detta är deras enda timma i frihet.

Så efter lite bubblande så var det bara att traska hem...

Att lätta sitt hjärta

Ojoj, vilken dag det har varit! Heldag med kroki först och främst vilket i sig är en utmaning både fysiskt och psykiskt. Att stå upp hela dagen och teckna hör inte till min vardag, och sedan är ju kroki i en klass för sig själv där man aldrig blir riktigt nöjd. Men det är kul ändå. Och fascinerande hur naturligt det blir för en att teckna av en naken människa när man är helt inne i det man gör. Konstnärssjäl.

Sedan var det dags för tema där, hej och hå, hela skolan tydligen skall hjälpa till inför artisternas vårshow. Som om vi på mode inte har nog med eget arbete att sköta, eller skulle behöva hjälp med. Världens mest bisarra grej hände och hela Ålsta sjönk bara ännu mer i mina ögon. Liksom de flesta i klassens också tydligen.

Jag gillar min klass av många anledningar, men framför allt för att vi går igenom samma sak och kan prata av oss med varandra. Det är skönt att veta att alla känner samma sak. Så vi kände att vi behövde ett möte med vår mentor Jenny och ringde in henne på ett litet så kallat krismöte så här på kvällen. Hon var helt underbar och kom och lyssande hjärtligt på oss och stöttade oss till 100%. Så efter två timmars diskussioner känns allt så mycket bättre.

Kroki nästa

Morrn! Sitter och lyssnar igenom Carl Noréns nya album på spotify som kom ut idag, gillar det stenhårt. Är det någon artist jag måste se live i år så är det definitivt honom.

Skall ge mig an med att försöka få ordning på mitt hår innan frukosten och sedan är det kroki hela dagen. Egentligen skulle vi ha varit "lediga" idag och bara städat, vilket vi också är på fredag då vi har kompledigt. Känns ju som att vi gör ingenting om dagarna numera, så vi föredrog absolut att ha kroki hela dagen när vi fick möjligheten.

Jag säger inte att jag hatar kroki, men jag är väldigt ovan vid det och tycker det är sjukt svårt. Fast så tittade jag igenom mina skisser från i höstas när vi hade kroki och de var inte så hemska som jag mindes dom.

Modevisning på Nolia

Jag gillar Blondinbella, faktiskt. Så jag gillade hennes föreläsning. Det var smockfullt och jag hoppades (ve och fasa!) att det skulle droppa av en del till vår modevisning, det kändes som lite väl mycket folk för min smak.

Ja, jag behövde inte direkt oroa mig för den delen eftersom det kändes som att det inte fanns en själ kvar lagom till vår modevisning. Ljuvligt. Vi ägde iallafall. För vi är bra. Vilket Ålsta inte är. Så förbannat less på den här skiten.


Maja backstage.


Julia backstage.


Linnéa, Sofie och Louise backstage.


Marielle och Mimmi från Artistlinjen sjunger 4 minutes efter vår visning.

Ghotenburg

Eftersom jag varit så ur kängorna på sista tiden kände jag att det behövdes röra om lite i grytan. "Att vara lite crazy" helt enkelt, som vår kära lärare Åsa skulle ha sagt. Så inför Sofias visit ikväll så improviserade jag fram en efterrätt som är så långt ifrån en måndag man kan komma vill jag lova. Smått inspirerad av Södra Berget kan erkännas. Laga mat är inte min grej, dekor däremot...

Nu har jag och Sofia iallafall bokat biljetter till Göteborg första april. Ge oss vår nu tack.


Delikat.

Att inte ha ett genrep

Efter lunch trängde klassen ihop sig i bilarna och begav sig till Sundsvall för genrep på Nordichallen. När vi kom dit hamnade vi alla i chocktillstånd, minst sagt. Vi visste att vår scen skulle vara 3x6 meter (det vill säga ingenting), men ändå så kändes det som att det var världens minsta, lilla icke-existerande scen som tog emot oss.

Ingenting kändes bra, det såg bara ärligt talat förjävligt ut och det var uppenbart att publiken inte skulle kunna se våra kläder (speciellt inte de som satt längst bak). Och lägger man då på att ingen tidigare ens varit pepp på denna modevisning så var det inte oväntat att det utbröt en stor diskussion om vi inte bara skulle hoppa av istället.

Efter många om och men, diskussioner och fattade beslut lyckades vi slutligen styra upp det hela. Vi fick tillstånd att ordna en gång i mitten i publikhavet för att komma närmare publken. Det känns bara så typiskt Ålsta att ordna något i reklamsyfte för skolan medan det i slutändan ändå bara är vi som blir drabbade och får lägga energi och slita för att det skall se bra och proffsigt ut. Det här är inget vi har valt.

Tur nog är Nordichallen promenadavstånd hem till mig där jag blev mottagen av Cafés senaste nummer och ligger nu i soffan och njuter av Top Model följt av Project Runway. Det känns bra trots allt.

Modevisning 14.00 på Noliamässan i Nordichallen alltså. Och justja, Blondinbella är vårt förband ;)

In the hood...

...aka Fränsta. Har lagat supertighta jeans som förhoppningsvis inte väljer att gå sönder vid modevisningen denna gång också. Showtime igen alltså: på tisdag 14.00 under Noliamässan i Sundsvall, då har alla coola ungar redan lämnat byggnaden kan jag tro.

I vilket fall så blir det genrep imorgon för att ta reda på hur misslyckat allt spektakel är.

Search och research

Jag tillbringade hela eftermiddagen med att sitta och teckna, bara för att hålla mig igång och se om gnistan kunde komma tillbaka. Än så länge står jag fortfarande tomhänt - tror jag. Sedan slog jag på Phantom of the Opera och jösses vad jag hade glömt bort hur lång den var.

Annars har jag ägnat ytterligare timmar åt att skriva ut och leta bilder för arbetsproverna. Känns som om jag har hundratals nu så det borde närma sig första urvalet nu för att försöka få ihop en snygg art board. Skall ned på stan imorgon och leta efter tygprover och övrigt material.

Fast egentligen, vad tjänar det till?

Halv

Moad board, nya tag




Blunder

I ungefär en vecka har jag fixat och trixat med bilder till Borås kollektionsuppgift och när jag slutligen skall börja göra iordning för att skriva ut samtliga råkar jag inse att man skall designa en höst/vinterkollektion. Jag har istället hela tiden haft siktet på vår/sommar, så ni kan ju bara tänka er hur många svordomar som exploderade i min skalle.

Riktigt klantigt. Men här har vi inte tid att slösa bort någon tid, utan det var bara att rikta om sig (totalt). Lyckligtvis känns det här med att hitta inspiration som en av mina starkare sidor så jag är fortfarande taggad.

Att sy underkläder

För tillfället håller vi på att sy BH:ar i klassen, och jag kan ju säga att om det öppnas en helt ny värld för tjejerna med att sy BH:ar så kan jag säga att det för mig öppnas en helt ny dimension. Kupor hit och kupor dit, nej inte direkt min starkaste sida skall erkännas. Men det är åtminstone intressant att lära.

Bara därför provar jag, tillsammans med vår lärare Jenny, på motsatsen: att sy kalsonger. Vilket lockar lite mer, eller det känns iallfall betydligt lättare - vilket det är också. Känns äntligen som att man har kommit igång med skolarbetet igen efter en döperiod på några veckor nu.

Intervju avklarad

Missade sex timmar lektionstid på grund av en arbetsintervju på tio minuter. Värt? Vem vet...

Blev "upplockad" av en kille som bad mig att sätta mig ned nere i hörnet - där tre andra satt. Mina tankar gick i stil med: "Åh nej, en gruppintervju! Hur skall jag kunna få någon att tro att jag är bättre på att servera än dom när jag inte är det?!". Det visade sig istället vara en smula värre: det var alla fyra som skulle intervjua mig. Snacka om att det kändes som om att man befann sig i en glasbur.

Blev lite omtumlad av det faktumet (inte precis det jag väntat mig) och när jag skulle berätta om mig själv vet jag inte riktigt vad jag sade, ballade nog ur totalt. De ställde några frågor till om servering och min erfarenhet inom branschen och helt plötsligt så blev det dags för något jag fasat inför skulle ske: tallriksprovet! Jag skulle alltså visa hur många tallrikar jag kunde hålla i. En, två, tre och fyra tallrikar åkte på. Nöjda? 

Innan jag visste ordet av det så var det över, de sade att de var nöjda. Det kändes inte som om att jag fick chansen att sälja in mig riktigt och antar att de kände att jag inte var den som de sökte efter. Fast samtidigt fick jag bra respons på det jag sade... så nej, jag har ärligt talat ingen aning om hur det gick. I vanliga fall brukar jag ha en bra magkänsla när det gäller sådant här men den här intervjun blev jag bara förvirrad av.

O'learys nästa(?)

Snart dags för frukost och sedan hinner jag vara med på lektionen i sisådär en halvtimma innan jag måste ta tåget till Sundsvall. Har en arbetsintervju för O'learys idag nämligen! Känns kul, men jag hyser inga förhoppningar.

Jag skickade in en spontanansökan för några veckor sedan eftersom jag visste om att de skulle öppna på nytt i IN-gallerian, så de ringde mig förra veckan. Isöndags hade de en annons ute i ST där de krävde si och så många års erfarenhet, där jag sannerligen inte passade in riktigt. Så varför dom ringde mig kan man ju fråga sig...

Men på med humöret och fram med leendet!

Att få avreagera sig

Idag på temat skrev vi utvärderingar om Glacialen. Snacka om att skjuta sig själva i foten. Allas pennor dröp nog av gift, framför allt min egen. När man skulle sammanfatta Glacialen med endast fem ord så löd mina: Ett enda stort jävla skämt. Kibe betyder inte bitter för intet liksom...

Att lägga ned en smula

Det så kallade studiebesöket kändes mest som ett enda stort skämt. Det var inte direkt så att vi besökte Kertus designföretag och fick höra hur de arbetade eller dylikt, istället hade hon världens föreläsning för oss om utställningsteknik. Vi skall ju som sagt ha utställning på kulturmagasinet om två veckor, och tydligen är det värsta grejen(?!) och vi gick igenom hur man lägger upp en utställning snyggt, skickar pressmeddelanden och så vidare.

Sedan åkte vi vidare till kulturmagasinet för att undersöka lokalen vi skall hålla utställningen i och de ville ha information av oss så fort som möjligt om upplägget och vad som behövdes ordnas fram. Snacka om att allt känns ganska hastigt och lustigt, man kunde ju ha skött det lite bättre. Framförhållning tack! Fast ja, det är ju Ålsta vi pratar om. Så fruktansvärt less på att det alltid skall vara så här.

Jag är inte ett dugg pepp på den här utställningen och jag kan ärligt talat säga att jag inte bryr mig för fem öre. Jag känner inte ens att jag har något jag vill ställa ut (nej, säg inte emot mig - det är så jag känner). Men jag skall verkligen försöka anstränga mig och göra mitt bästa för klassens skull eftersom det är ett bra tillfälle för dom att få glänsa lite. Det känns bara så inte prioriterat hos mig just nu. Istället har jag tänkt gå all in för arbetsproverna.

Studiebesök vaddå?

God morgon! Ännu en sovmorgon i Sundsvall och när jag vaknade hade jag de klassiska teaterfrågorna som gick i stil med "Vem är jag? Var har jag varit?" Jag kunde inte riktigt sätta fingret på vilken dag det var eller varför jag vaknade upp i mitt eget sovrum.

Idag skall vi ha studiebesök i Sundsvall, vilket egentligen är det enda vi vet. Vi vet inte var, när, hur eller varför. Så klassen tar bilarna från Fränsta nu på morgonen och sedan får vi se vad som händer... Typisk Ålstaplanering. Det vi vet är dock att vi skall vara på kulturmagasinet klockan ett för att undersöka lokalerna vi skall ha utställning i om två veckor.

Aja, jag unnar mig i vilket fall kladdkaka med grädde till frukost. Sundsvall erbjuder mer än Fränsta.

Katy Perry - Firework



Do you know that there's still a chance for you
Cause there's a spark in you

You just gotta ignite the light
And let it shine
Just own the night
Like the Fourth of July

- för att kunna älska andra

måste man först älska sig själv

Kompledigt

Jaja, alla hjärtans dag - spela roll. I vilket fall så har vi kompledigt efter Glacialen i min klass så det var skönt att kunna unna sig en sovmorgon måndag till trots. Sofia kom över på kladdkaka och kaffe och vi pratade mycket om att åka till Göteborg i vår, och förhoppningsvis hakar resten av LRG på så att vi kan göra en favorit i repris. Vi åkte ned hösten -08 och besökte Göteborgsoperan backstage och såg på Mary Poppins bland annat. Nu är det istället Sunset Boulevard som lockar.

Annars har jag tagit itu med researchen till arbetsproverna och börjat söka bilder till art boarden. Heja!


Modevisning, fotograf Alva Hällberg






Äntligen en dag utan Glacial

När jag vaknade kände jag mig inte helt på topp trots massvis med timmar av sömn. Jag har någon form av "baksmälla" efter Glacialen, trots att den är över så har jag fortfarande en massa hat mot den inom mig. Helt i onödan. På det hör inte ens så kallade bästa kompis av sig när han besöker Sundsvall och hade ett fint sms av Filip på mobilen som väntade  där han sade adjö tills torsdag då han är kontaktbar igen efter London. Smula övergivet.

Mary Rose kom över och provade sin studentklänning som satt bra efter en omgång med nålar. Hon verkar gilla klänningen och är ganska lyrisk över den, så det känns bra. Lovande om inte annat.

Annars idag har jag promenerat fram och tillbaka till stan i iskylan för att fika med Sofia som gick året över mig i gymnasiet. Vi pratade lite om allt möjligt, det var länge sedan vi sågs nu. Mest pratade vi om Borås, då hon ijfol gick grundåret där i mode design så hade hon en hel del att dela med sig av. Så jag blev lite mer peppad till att åtminstone försöka ge mig an arbetsproverna som legat på hyllan tills nu.

Glacialen dag sex, the end

Äntligen, äntligen, äntligen är ishelvetet över!

Det "informativa" frukostmötet var ju långt ifrån informativt. Hur skolan har kunnat anordna detta event 15 år i rad förstår jag inte, med den kassa framförhållning och struktur dom har. Helt hopplöst har det varit, från början till slut.

Att grilla hamburgare var att sådant stort skämt att jag inte ens ids nämna det i min blogg som är värd mer än så. Båda visningarna gick bra, men av någon anledning så... brydde jag mig inte. Jag hade inte en enda fjäril i magen och efteråt hade jag ingen form av kick, så där som man brukar ha. Upp på sen - ned på scen - repetera.

Inte ens när knappen i mina jeans gick av och jag inte hade någon möjlighet att knäppa dom på annat vis började mitt hjärta klappa lite fortare. Tog ett skärp som jag spände hårt som tusan för att hålla dom uppe. Är väl ganska besviken på mig själv att jag hade den här inställningen. Jag ville verkligen bjuda publiken på "en Gustav".

Försäljningen av våra ekologiska tygkassar gick över förväntan dock, vill ni köpa någon är det bara att säga till ;)

Är alldeles för less på att somliga inte ställer upp och beter sig som jag vet inte vad. Jag är ledsen om någon i klassen tagit illa upp över min inställning för Glacialen men jag har absolut inte menat att påverka någon negativt och ber om ursäkt om jag påverkat någons humör. Men jag har iallafall gjort mitt bästa och försökt ställa upp. Vilket man verkligen inte kan säga om alla.


It's showtime!

Klockan nio har hela skolan obligatoriskt frukostmöte och sedan är det bara att ge sig ut på sina stationer. Ärligt talat kan jag säga att jag tycker att vi på mode design har absolut som mest att hinna med och vi kommer få stressa tusenfalt. Mellan 10-12 skall vi vara utspridda på stationer och sälja kolbullar, hamburgare eller leka parkeringsvakter - själv säljer jag hamburgare mellan 11-12. På det skall vi även försöka organisera upp vårat försäljningsstånd och sälja våra ekologiska tygkassar.

13.00 startar modevisningen, så på något sätt skall vi hinna göra oss iordning för det. Det är det vi känner oss som mest stressade över. Välfriserat hår och mannekängssminkningar går inte riktigt ihop med iskylan.

Utanför mitt fönster händer det en massa iallafall, så det känns tydligt att något är på gång.

Glacialen dag fem, invigningen

Jösses vilken lång dag! Jag och Hanna har legat i med affischer samt med utställningen. Tro mig att sätta upp X antal illustrationer och arbeten rakt, prydligt och snyggt är inte en barnlek - även om det kan tyckas som det. Dessutom hade vi på dagen två genrep med klassen inför modevisningen och gick igenom ändringar som behövdes göras.

Till exempel att fixa ljussättning! Ibland förstår jag mig inte på denna skola alltså. Vi tog upp problemet med Barbro i tisdags men ändå har vi fått använda oss av bordslampor från vara arbetsplatser för att lysa upp catwalken. Tack och lov att vi har ljushuvudet Maja (ordvits, höhö) som lyckades göra det nå djävulskt snyggt och dekorativt trots de material hon hade att jobba med.

Misslyckat (meningslöst) möte i matsalen och sedan invigning av glacialen med uppträdande av artisterna. Även om jag vet hur bra Cornelia är på att sjunga blir jag ändå grymt imponerad över den pipa hon har. Jösses!

Nu på kvällen har vi haft ett sista genrep med allt på plats och jag är oerhört taggad för visningarna imorgon!



Glacialen, dag fyra

Ojoj, vad klassen hunnit med mycket sedan jag flydde till Sundsvall. Catwalken är uppbyggd och är riktigt tjusig och de flesta är klara med sina skulpturer som (naturligtvis) blev supersnygga.

På Glacialen kommer vi att sälja ekologiska tygkassar som vi själva har dekorerat med screentryck, så ikväll ägnade de flesta av oss åt att leka tryckeriverkstad i sysalen och fixa och trixa.




Ännu en anledning till att komma till Glacialen!

Chokladmynt i överflöd

Gårdagskvällen flöt på utan problem. Något jag måste lägga på minnet dock är att försöka sluta att stoppa på mig folks bankkort i fickorna på mitt förkläde. Helt plötsligt hade jag en kille vid mitt bord som kollade lite konstigt på mig och frågade om han inte kunde få tillbaka sitt kort. Naturligtvis hade jag totalt glömt bort att jag hade det på mig och hade inte ens tagit betalt ännu. Ibland är det många bollar i luften alltså...

Det var lite skönt att vara tillbaka ändå, att träffa allt folk igen efter ett serveringsuppehåll på nära två månader. Något man inte tänker på är att även om det må vara så att middagen slutar vid 22-tiden så plockar vi av, fixar och donar i timmar efteråt. Uppskattning tack!

Fick 40 kr exakt i mynt totalt i dricks, och en massa chokladmynt som blev över. Frukost!

Medelpads Idrottsgala nästa!

Skjortan, västen och namnbrickan är på plats. Skorna putsade och håret välfriserat. Utseendemässigt så är jag iallafall redo för att servera vårt landskaps idrottsprofiler. Fasar dock för att det kommer bli en sen kväll/natt vilket jag helst vill undvika då jag måste upp tidigt imorgon för att göra diverse ärenden innan jag beger mig tillbaka till skolan.

Anna kommer när som helst för en lite serveringskurs som jag skall hålla i och sedan brummar vi upp för berget.

Glacialen, dag tre

Inget nytt att säga direkt eftersom dagen tillbringas i Sundsvall. Har lite dåligt samvete eftersom jag vet att catwalken byggs upp idag och det känns lite som dålig stil att inte vara med, men skall försöka kompensera det på bästa sätt senare i veckan.

Det är väl inget nytt att jag inte är så superpepp på Glacialen men igår kväll tappade jag den lilla ork för det som jag faktiskt hade. Det känns som att det inte finns en enda poäng med lördagens äventyr, modevisning som utställning, det är ju ett sätt att säga: "Hey, kolla vad jag har gjort och hur bra är inte jag?!". Ni vet. Men ingen från min familj kommer, eller någon av mina vänner från Sundsvall som ändå trots allt inte ligger så sinnessjukt långt bort. Dessutom känns båda grejerna ganska oprofessionella, utställning precis bredvid skyttessimulatorn är inte direkt den känsla man vill uttrycka.

Ja, jag tycker det är jättekul att gå på en catwalk - det skall sannerligen erkännas. Men jag bryr mig inte om Fränstas lilla befolkning tycker vi är duktiga, eller de övriga på skolan. De har ju redan sett oss, de vet det, det känns lite som att man har en modevisning dagligen i matsalen. Det är inte de åsikterna jag vill åt i slutändan.

Gränsen mellan att inte bry sig och att vara öppen för allt är hårfin.

Alice i Underlandet

Idag fick jag den här filmen i brevlådan via homeenters filmklubb. Fantastiskt, dags för nostalgi. Och disneyklassiker nummer 13 är i min ägo på det. Nu är det bara.... massa andra filmer som saknas.

Glacialen


Det skulle vara fint om någon i min bekantskap ville komma.

Glacialen, dag två

Idag har jag fördrivit tiden med att designa affischer som enbart handlar om modevisningen/utställningen på lördag för att dekorera hela skolan. Den egentliga anledningen till att folk bör komma hit på lördag. Tycker man.

Barbro och Stig blev lite missnöjda med att vi inte haft med Glacial-loggan och tvingade oss nästan att trycka upp nya (vadan allt detta tjat om dyra färgkopior?!), men till slut fick dom ge med sig. Herregud...

Extremt händelserik dag. Fränstaångesten bara växer och tog beslutet att åka till Sundsvall redan ikväll istället för imorgon bara för att komma bort. Imorgon är det servering på idrottsgalan som gäller och på torsdag är det iskyla igen.



Mitt namnband

Har fått beställningen jag gjorde på minanamnband, så nu behöver ingen fundera på vart alla fantastiska kläder kommer ifrån. Känns smula professionellt ändå. 50 st kostar 219 kr + porto, inte hela världen.

En avsky

Klockan är inte ens åtta men tänderna är borstade. Varje kväll duschar jag för att få tiden att gå. Jag vet inte vad Fränsta gör mot mig, men det får mig att vilja lägga mig så tidigt som möjligt för att tiden skall gå fortare. Så sömnproblemen på det är inte att uppskatta.

Hela grejen suger så undermedvetet mycket energi av mig att jag inte orkar sitta med arbetsprover hela kvällen som jag egentligen skulle vilja. Förstår inte vad det är som gjort att det blivit så här, så jag vet inte riktigt hur jag skall försöka vända på det. Jag hatar Fränsta.

Carl Norén

Jag vet inte varför, men det krävdes två artiklar på raken (ena i Café och den andra i KING) för att jag skulle få upp ögonen för Carl Norén, och jag gillar. Stenhårt.

Konsert i Rättvik 3:e mars som jag informerat Louise om, och i Uppsala 2:a april som Anton fått reda på. Nu är det bara att se om någon nappar, är sugen på en livespelning. Var alldeles för länge sedan nu.

Soloplattan Owls släpps 23:e februari, vi räknar dagarna.


Carl Norén - Anger

Glacialen, dag ett

Idag körde den iskalla Glacialveckan på Ålsta igång. Igår kväll kunde jag knappt somna för att jag var så förbannad på hela jippot och skolan i sig. Tack och lov att mina klasskamrater har lite mer vett i skallen.

De flesta i klassen gör isskulpturer hela veckan (vad det har med våra symaskiner att göra är mycket diskutabelt) så det har fallit på min och Hannas lott att ordna inför utställningen och modevisningen som är på lördag. Så vi gick ganska mycket all in idag och planerade vad det var vi var tvungen att ta tag i och har förberett det mesta på ett teoretiskt plan.

I veckan skall det byggas catwalk och på fredag skall vi hänga upp allas alster för utställningen. Vi har knappt något alls att göra egentligen, så den här veckan känns verkligen bara som ett slöseri... Men ja, jag hade i vilket fall inte föredragit att vara ute i kylan och hacka i is trots det.



Utsikten från mitt rum, flitga isskulptörer som arbetar kreativt.

Ny gardin


Eller vänta lite... det är ju tyget till Mary Roses studentklänning!

Bakom bakom kameran



Angelica och Michela i hårt arbete. Resultatet blir lysande. Menart.

Plåtning nästa

Känns konstigt att vakna ikapp med solen en söndagsmorgon, men ibland har man inget val. Sörjer inte direkt. Klockan 10 skall jag ha fotografering tillsammans med Michela och Angelica för att memorera den supersnygga discodräkten jag sydde till Michela ihöstas.

Nostalgichock förmodligen eftersom Angelica går på foto och vi skall plåta i studion där, våningen ovanför mode design där jag själv gick för vad som känns som en mindre evighet sedan nu.

Är riktigt pepp, portfolion utecklas!

Louise

Jag vet, jag känner mig verkligen som en player idag och går från den ena tjejen till den ena. Men är man Mr eftertraktad så är det helt enkelt så det blir ibland. Man vill så mycket på så lite tid.

En uttråkad Louise hörde av sig då mannen föredrog att festa, så vi åkte ut till Expert för att hämta ut hennes lagade kamera på Expert och tog sedan världens segaste buss hem till mig. God middag och sedan mys till det obligatoriska melodifestivalen. Vi slog på stort och hade inhandlat krusbrus.

Sedan hade vi lite kul och googlade på Ålsta. Skyttessimulatorn till jakt och fiske har tydligen gått på 200 000 riksdaler, vem kunde anat? Vilket ledde till en ganska seriös diskussion med mamma och det finns ju tankar om både det ena och det andra kan erkännas.


Louise med sin kärleksdryck. Illustrationen av bären visar tydligt vad som kan ske om man blandar med explorer.

Anna & Co

Åt lunch på Tant Anci och Fröken Sara tillsammans med Anna, Malin och Josefin idag. Älskar deras café, förstår inte varför jag går dit oftare. Waynes i all ära, men inget slår nog deras vintage-känsla i samband med ekologiska produkter (inklusive i höga priser dock...).

Mysig fika och mitt i allt ringde Södra Berget Anna och frågade om hon kunde jobba på onsdag. Chockad kille förvånad över att bli bestulen på jobb. Dock ringde de mig förra veckan och frågade om jag kunde jobba men tackade idiotiskt nej. Så ringde på direkten upp Annica efteråt och flirtade in mig på onsdagsjobb jag med. Serveringskurs i repris med Anna #2 på tur? Åtminstone drottsgala nästa med snygga idrottsprofiler.


Cornelia

Efter en halvtimmas extra väntan i kylan på Fränstas tågstation kom äntligen tåget till Sundsvall för att plocka upp mig och Cornelia. Det har betytt mycket för mig att presentera henne för min familj, mitt hus och mitt Sundsvallsliv då hon är på oväntat kort tid blivit en oerhört viktig person för mig.

Vi åt middag tillsammans med Markus och Anna för att sedan promenera och köpa lösgodis på City Gross och ha det mysigt framför Toy Story 3. Innan nattsömnen gjorde entré låg vi och pratade i en evighet i mörkret.

Idag gick vi lite på stan och fikade på Waynes innan jag följde med till tågstation och sade adjö samtidigt som snöflingorna dalade ned. Det känns skönt att ha någon som Cornelia som väntar på mig i Fränsta.


Cornelia, varje sekund med dig mår jag bra. Du anar inte.

Helg!

Efter en extremt lång vecka med korta nätter är det nu äntligen helg. Är dock, trots att vi slutade för flera timmar sedan, fortfarande kvar på skolan. Skall få med mig finbesök till Sundsvall ihelgen av finaste Cornelia som har massage nu på eftermiddagen. Så vi tar 18-tåget från Hålan in till Stora Staden. Har fördrivit tiden med att göra ett trikåmönster som jag hoppas att jag får användning för inom rimlig tid.

Dagen har gått fort eftersom vi ägnat större delen av tiden till att diskutera diverse I-landsproblem Ålsta medför. Oj, vad fint uttryckt - eller hur? Fint brev till rektorn och en protestlista skrevs med Dejanas vackra handstil. Fungerade uppenbarligen inte så bra så vi fick bara några minuter senare bjuda in rektorn till vår lektionssal för fortsatt diskussion. Allt går, bara man tjatar sisådär sju miljoner gånger ungefär.

Proffsiga modeillustratörer


Julia


Jannike


Louise


Sofie


Linnéa


Maja


Amanda

Kofta i trikå

Att plåta svata klädesplagg snyggt är en omöjlighet. Uppenbarligen. Någolunda så här ser iallafall min kofta ut som jag sytt på trikåsömnaden. Går omlott i lite kimonostuk med knytning i midjan.

Är oväntat nöjd, betydligt mysigare än väntat.


G. Kibe

Pennen har blött för sista gången

Imorgon är det redovisning av modeillustrationen och det känns bra faktiskt, orkar inte riktigt dra ut det ännu längre. Inte helt nöjd med mina resultat, skulle behöva göra om ramen på ena illustrationen bland annat men det känns onödigt mycket extrajobb. Det får vara.


Ja, ni ser... samma klänning, men den ena är omslaget till en barnbok. Gissa vilken?
- Påvkeras naturligtvis av fotokvalitén samt lutningen på kameran.

Sömnproblem

Jag förstår inte... Efter jullovet och jag bröt sönder och samman på mitt fula rum á la furu så möblerade jag om för bättre feng shui och vad är tacken? Att vakna minst en gång varje natt, vilket aldrig hänt tidigare. Och det blir bara värre. Igår låg jag i tre timmar i väntan på att ögonlocken skulle stängas. Hur dåligt och lite jag än sover så är jag alltid för pigg för att somna om kvällarna. Långt ifrån något som jag hade problem med tidigare.

Det är inte ens så att jag ligger vaken och bekymrar mig över I-landsproblem. Även om det finns massor av dom där. Över ekonomi, jobb, framtid och på det onödigt hat och irritation över denna förbaskade skola.

Simmade med Anders idag och kroppen var inte pigg, Andy fick tvinga mig till de tio sista längderna. ...som egentligen bara bestod av sex stycken.

Choose Life


Idag hade jag på mig min Katherine E .Hamnett T-shirt. Älskar hennes ekologiska tröjor med motiverande tryck.

S.O.S.

Jag är trött på Fränsta, skeptisk mot Västgård och fruktansvärt less på Ålsta. Vad är det för något som vi blivande modeskapare har gett oss in på egentligen? Trots att vi knappt tas på allvar så är vår utbildning ändå väldigt bra och mycket handlar väl om att vi själva är så drivande. I min klass finns otroliga talanger och ambitioner och utan det skulle det falla rejält.

Vad skall vi göra åt saken? Jag vet inte... kanske tömma basketbollarna på luft?(!)

Andrej Pejic

RSS 2.0