Hat mot Fränsta

Idag brast det totalt, droppen som fick bägaren att rinna över. Men egentligen... så var det väl på tiden? Kanske var det för att jag inte fick så många timmars sömn i natt, att jag suttit och skissat hela dagen vilket resulterat i huvudvärk och ryggont, eller så att jag inte fick i mig tillräckligt med mat. Men när jag väl skulle fly fältet från Fränsta med 18-tåget och såg att det var inställt, att jag var fast i några timmar till, bara bröt jag ihop en smula.

Jag är ganska flitig med att säga att jag inte trivs vare sig i Fränsta eller på Ålsta, men jag har liksom klarat mig någolunda med kollektionen som ljuset i tunneln. Sedan vet vi ju hur det gick med det... Och just nu känns det bara som att Ålsta inte ger mig någonting alls. Det är svårt att förklara hur mycket jag vantrivs, för det är inget illa menat mot de personer som är inkluderade. Inte alls! Det är ni som fått mig att stå ut längre än jag trodde att jag kunde. Men jag vet inte hur många kvällar hela kroppen har skakat av frustration och ilska, hur jag varit så arg att ögonen har tåras och jag bara känt mig som världens mest ensammaste och olyckligaste person.

22.14-tåget till Sundsvall och så fokuserar vi igen. Jag säger inte att jag trivs bättre i Sundsvall, det är minst lika ansträngande att bo hemma med många gamla känslor som kommer upp till ytan igen. Men jag är åtminstone inte fast mitt i ingenstans där ingen hör mig skrika. Hö-hö.

Kommentarer
Postat av: Sofie

<3

2011-04-11 @ 22:58:33
URL: http://sofieandersson.blogg.se/


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0