Valborg 2011

Känner mig smått stressad över alla syuppdrag jag har så kände att det var lika bra att köra igång. Skall ju sy nya dynor/fodral till Skvadern, så har ägnat kvällen åt att sprätta upp de gamla för att använda de som mallar.



Det nya tyget är väldigt lätt att arbeta i, men samtidigt så skall man mönsteranpassa alla dessa ränder...

Valborg 2010 (Issa 21 år)




Tänk om man kunde åka tillbaka och uppleva det igen. Du är så saknad Jocke, för vem kunde ana...

Att gå på arbetsintervju igen

Hade min enskilda intervju idag och återigen började de ställa fråga efter fråga om hur jag var som säljare och jag kände att det fick bära eller brista. Dessutom skulle jag poängsätta mig själv på en skala 1-4 hur bra jag var på diverse. Jag kände att jag gjorde bra ifrån mig, gjorde åtminstone mitt bästa och mer kan man ju inte begära.

De skulle höra av sig runt onsdag, senast fredag nästa vecka.

Halv fyra ringer de och säger: Det var ju tråkigt det här Gustav... eller iallalfall för de andra. Kan du börja på tisdag?!

Oj!

Jag gick vidare till enskild intervju imorgon!!!

Upplagd på Glitzit

Snygga Michela i sin discodräkt finns nu bevarad på Glitzits hemsida, där vi beställde tygerna ifrån.

Att gå på arbetsintervju

Är nu hemma från Birsta där jag spenderat en och en halv timma på en arbetsintervju för Hemtex. Känns kul att åtminstone ha varit en av 30, utav hela nära 300 som sökt. Men känner starkt att de inte kommer att ringa under kvällen och kalla mig till enskild intervju imorgon. Det gick bra, absolut. Men de i min grupp hade diverse utbildningar inom försäljning bakom sig och flera års erfarenhet av service. Mig tog de nog in för att mest för att jag såg söt ut.

Jag är sjukt less på hela den här jävla jobbjakten. Har massvis med syuppdrag jag kan ägna mig åt, restskatt att leva på och en sommar som ser oerhört lovande ut. Jag föredrar att fokusera på det.

Nytt med Maggio

Veronica Maggios nya album Satan i Gatan släpptes idag och jag är grymt imponerad. Gillar hennes tidigare låtar starkt, men jag tror nog att det här är hennes bästa hittills. Verkligen en artist jag längtar efter att se på gatufesten.


Albumbet på spotify finner ni här.

To do:

  • Lämna in kängorna hos skomakaren.
  • Införskaffa ribbad mudd i marinblått till kollektionsuppgiften.
  • Tid hos tandläkaren.
  • Träffa Emma och kolla över hennes studentklänning som behöver ändras.
  • Hänga med Malin.
  • Klipptid!
  • Träffa Mathilda.
  • Dö lite.

Kryptonit

Ibland känns det som att man går på promenad i solsken och plötsligt blir överkörd av en buss. Eller som att man har en parasit inombords som förökar sig kraftigt. Tankar och känslor som på nolltid tar över och kväver en.

Upp med händerna och en uppgiven ryckning med axlarna. Svårt att se poängen och det mesta blir rätt så meningslöst. Förstår ingenting och räcker ut handen men alla är skeptiska. Till och med jag själv.

Behöver saker som inte finns.

I jakt på underskön klänning


Jag är så jävla bra på att betona tuttarna alltså. Måste bero på avundsjuka.

Att ta sig i kragen

Jag vill inte vara den som är den, men jag måste säga att jag är lite lättad över att solen lyser med sin frånvaro idag. När den skiner så starkt som denhar gjort släpper jag allt bara för att ligga ute och lata mig i värmen, ingen självdisciplin alls här inte. Så jag behöver väl inte understryka att jag ligger efter med diverse.

Så idag är det stort fokus på Sannes balklänning, förberedelser inför en kommande arbetsintervju, ytterligare jobbansökningar och för att inte tala om att försöka få ordning på rummet som fortfarande är ett kaos med flyttlådor. Att ta tag i skolarbetet är väl bara att drömma om, ligger på botten av prioriteringen. Jävla Ålsta.

Att leka sommar

Förut låg grekisk gud kanske bakom hörnet, nu vågar jag snart påstå att grekisk gud ligger i min säng. För även om jag är långtifrån så pass solbränd som jag vill bli (vilket är Adonis) så är jag uppriktigt förvånad över hur pass bra solen tagit ändå. Fast då har jag legat ute och pressat i flera dagar nu och vägrat att bära annat än shorts. Ty ja, jag leker att det är sommar. För det känns faktiskt som det.

Det har arbetas flitigt med att få iordning altanen med nya möbler, dynor och kuddar (hela fyra vändor till IKEA!). Så idag blev det en officiell invigning med svägerska Anna på finbesök. Är april så här underbart så kan jag knappt vänta tills det är juli då grekisk gud fyller år och gatufesten tar form. Allt är öppet för att livet skall bli underbart.


Viktorious i Rodeo

Rodeo har åter gjort en väldigt bra intervju med en av bröderna Norén, denna gång med Viktor (aka Viktorious).


Klicka här för att läsa intervjun!

Kärlek till ett barn

Idag har jag varit med Stina och lilla Jeremy. Det är helt vansinnigt hur fort de små liven växer, jag säger då det!

Glad Påsk

Vaknade imorse av diverse påskhälsningar som strömmade in i form av sms, själv så är jag väldigt dålig på att fira denna högtid. När jag var yngre så låg den mig betydligt närmare om hjärtat. Konstnärlig liten grabb som gärna ritade påskkort i utbytte mot godis och pengar, snacka om win-win. Idag har konstnären lite väl många år på nacken för att kunna njuta av det i samma skala.

Rent allmänt är min familj väldigt dålig på uppmärksamma sådant som påsk, jul och födelsedagar. Ibland känns det som att man lite väl ofta går emot strömmen, och vi har ju diskuterat det där om hur lätt man kan tappa energi. 

Projekt

När jag blir äldre så kommer jag att bli pappan som inte kan vila väl ute i sommarstugan, utan alltid skall hålla på att snickra, måla och renovera. Anledningen till att jag gillar att arbeta praktiskt är att man alltid kan se resultat.

Jannike

Igår kväll tillbringade jag tiden med underbaraste Jannike från kära gamla HVMD. Eftersom hon numer är hudterapeut i Stockholm och är lika dålig på att besöka Sundsvall som jag är att göra visit i huvudstaden så var det evigheter sedan vi sist träffades. Vilket jag efter gårdagen känner starkt att vi måste ändra på.

Jag känner mig alltid som sexton igen när jag är med Jannike eftersom vi var med varandra praktiskt taget 24/7 första året på gymnasiet. Det var då vi trodde att vi visste vad kärleksproblem var och kunde vara nojiga över obefintliga saker. Sedan gick tiden snabbt, vi tog studenten och kastades ut i det verkliga livet.

Med orden "Jag älskar dig" skrivna i min studentmössa vet jag alltid var jag har henne.


Jag och Jannike på nationaldagen för tre år sedan.

Att tjuvtitta


                                                            G. Kibe

Sundsvall

Flyttlasset gick utan problem och befinner mig nu i Söndsvall, som vi säger här. Det känns rätt. Går inte riktigt att förklara på vilket sätt, vad skillnaden gör men den ger mig mer energi. Gör att jag känner att jag mår bra. På riktigt.

Var på promenad med Tova tidigare som är hemma över påsk och det finns inget hemtrevligare än det tror jag. Fina Tova som jag lekte med redan på lekis och plockade blommor till. Bara ett stenkast bort, när hon inte befinner sig i Stockholm vill säga och pluggar hårt för att bli naprapat. Det får mig att längta till sommaren.

Vi fokuserar bara på det som är bra nu. Okej?

Flyttdag

Idag så händer det! Gardinerna jag sytt åker ned, de fula rosa åker upp igen. Alla bilder i svartvitt plockas ned från anslagstavlan och väggarna blir kala. Garderoben töms och rummet får en rejäl omgång på städfronten.

Idag säger vi farväl till Fränsta. Så himla, himla skönt.


Adjö Västgård med förfärlig furu.

Upplyft

Anna Kollberg är mer eller mindre en av av mina förebilder, det har hon varit ända sedan den dagen hon föreläste för oss borta på Norra Järnvägsgatan under mitt sista år på gymnasiet. Hon gjorde verkligen intryck på mig med all sin glädje, energi och kreativitet. Även om det har varit några år mellan mina modestudier har hennes ord alltid funnits med i bakhuvudet och det är tack vare dessa som jag har kunnat utveckla mitt tankesätt och växa som designer. För er som inte riktigt förstår hur stor hon är så kan jag berätta att hon tidigare designat för både Topshop och Peak Performance.

Idag gjorde hon åter besök hos oss för att ge lite feedback och checka av läget allmänt. Hon berömde mitt arbete och sade att om de på butikschefsprogrammet såg vad jag åstadkommit fanns det en risk för att de skulle säga åt mig att det var design jag skulle satsa på istället. Hon avslutade allt med att säga att hon var imponerad. Hon, Anna Kollberg! Imponerad! Av mig! Sådant händer liksom inte.

De orden skall jag verkligen alltid ha med mig.

Vid skissbordet

Hela dagen har jag fortsatt med mina produktskisser tills jag fick nog. Så på kvällskvisten började jag istället skissa lite på illustrationerna, har undvikit det tidigare eftersom jag haft noll inspiration och idéer på hur dom skall se ut. Eftersom det är en hel kollektion som skall presenteras, samt mitt avslutningsprojekt, så känner jag att det gäller att lägga ned lite extra tanketid på det just denna gång. Men igår lyckades jag knäcka nöten känns det som, så med lite feeback från Anna Kollberg imorgon så blir det nog full fart.

Har blyerts över hela mig och ser linjer i allt runt om mig. Det är då man vet att man gjort rätt för en gångs skull.

Att alltid lyckas

Okejokej... Hur många gånger har jag glömt rumsnyckeln? Vi har tappat räkningen vid det här laget.

Idag var jag oväntat kreativ dock. Glömde plånboken på tåget, och där i låg nyckeln. Supersmart grabb! Så fick ringa upp en supertrevlig tjej på kundtjänst och ordna så att de ger mig tåget när de åker förbi Fränsta efter att ha vänt i Östersund. Så om lite mer än två timmar får jag tillgång till rummet igen.

Sannes knappar

Jag är så himla glad över att Amanda påminde mig om att det finns tygaffärer som kan klä knappar åt en. Hade jag istället gjort det själv så hade det a) tagit en miljon år och b) blivit en miljon gånger fulare. De här knapparna beställde jag via Flitiga Fingrar i Sundsvall och kostade 11 kr/st. Tid är pengar.


Haha, visst ser dom ut som små svampar?

Sommar på ingång

Om det väl sker i Norrland, ja då går det fort. Fast betoningen ligger på om det sker. Snön smälter rekordsnabbt, blommorna visar sig och knopparna på träden är snart redo att brista. Solen värmer mitt ansikte över förväntan och jag har redan börjat drömma mig bort till en solbränna likt en grekisk gud.

Jag har befunnit mig utomhus större delen av dagen och krattat bort löv och kvistar på vår (ibland lite väl stora) tomt. Vilken skillnad! Så mycket grönska som gömde sig under allt smuts och damm. Förhoppningsvis inspirerar dagens arbete till att min familj sätter sig själva i arbetet också. Oftast fungerar det som så att jag skall vara den utlösande faktorn, en sits jag inte riktigt gillar och oftast tar alldeles för mycket av min energi.

Att skriva

Gick på promenad förut för att kyla ned mig och blev istället attackerad av miljoner tankar om det förflutna som har legat på ytan den senaste tiden. Har inte haft någon aning om hur jag skall kunna bearbeta allt, det är en väldigt lång historia som sagt. Så... jag började skriva Min historia. Jag skall bli författare.

Med tangentbordets hjälp kanske åratals ärr kan börja läka.

Fika med Nathalie


Denna donna kunde berätta om hur hennes klass var i Italien förra veckan och åkte på vinprovning efter vinprovning.


Så himla inte okej alltså.

Produktskisser

Hela dagen har ägnats åt de förbaskade produktskisserna som alltid skall bli tvungna att kasseras på grund av att finelinern slog en smula slint. Efter många om och men har jag iallafall lyckats åstadkomma några... Många timmar framför ljusbordet återstår. Det är aldrig en fördel att vara perfektionist har jag fått lära mig.


En del av dagens resultat.

Lite nytta

Idag har jag suttit med datorn vid köksbordet och haft sällskap av sisådär 51 koppar kaffe. Först så slängde vi iväg en ansökan om att plugga till butikschef, inriktning textil och mode i Borås. Med sista ansökningsdatum på fredag så känns det som om jag var ute i ovanligt bra tid för att vara mig. För ja, det blir fan Borås i höst.

Förutom det så har jag även sökt jobb efter jobb tills det nästan började droppa honung om datorn efter alla honungslena ord jag använt i säljande formuleringar. Men det ser trots det ut som att det blir till att hålla hårt i slantarna i sommar.  Men påminner mig själv om att det inte finns något som jag inte klarar av. Hårdhudad kille.

Ikväll: Fränsta. Men neeeeeeeeeeeej!

Number four är #1

Filmen var riktigt bra, om ni har övervägt att se den så gör det! Riktigt bra gjord med snygga specialeffekter, science fiction är inget för mig i vanliga fall annars men det här köper jag faktiskt. När det närmade sig en halvtimma kvar av filmen och den var långt ifrån slut så började jag få lite panik över att det skulle bli ett slut i ultrapid och förstöra allt. Lyckligtvis inte eftersom filmen (inte helt oväntat) kommer att få uppföljare - det gillar vi! Det bästa är att Alex Pettyfer, Dianna Agron, och Teresa Palmer redan har skrivit på kontrakten och är tvugna att visa upp sina vackra ansikten på bioduken igen. Och eventuellt i 3D, det ni!

Något jag däremot inte gillar är att man kallar filmerna för "nya Twilight" och vad tusan är det för sätt att lansera en film med ett sådant avskräckande exempel? I am number four kommer inte i närheten av Twilight på något sätt alls om ni frågar mig. Den största skillnaden är att den här filmen faktiskt är sevärd.

Det mest spännande just nu är vad den andra filmen kan tänkas heta. I am number four 2 funkar ju inte riktigt...


Ikväll: bio



Ikväll blir det
I am number four på bio med Henke och Malin. Jag skulle kunnat se den bara för att vila ögonen på Mr Pettyfer och Miss Agron, två av världens vackraste personer, men filmen i sig verkar faktiskt riktigt bra.


Alex Pettyfer och Dianna Agron.

Fika med konsekvenser

Idag har jag haft en evighetslång fika tillsammans med Henke som i vanliga fall befinner sig i Norge och arbetar dubbelt för enorma summor pengar. Vi två har ju indirekt gjort en deal om att flytta till Borås i höst och njuta av studentlivet, vilket jag minst sagt har sett fram emot. Men nu har han (naturligtvis) fått ett kanonerbjudande i Norge om en utbildning som sker internt inom jobbet med enormt lovande utsikter. Nackdelen är att han mer eller mindre blir bunden till att stanna kvar några år till - men framför allt för att han inte kan göra mig sällskap.

Så i timmar har vi diskuterat livsbeslut och vägt det ena över det andra och tänkt "men om..." och frasen "men å andra sidan..." har använts flitigt. Tunga grejer med andra ord. Och visst är jag väldigt partisk angående det här beslutet, men jag kan faktiskt erkänna att jag har varit väldigt opartisk och kunnat komma med bra argument från en annan synvinkel. Fast vad jag önskar är ju ganska uppenbart. Hur det blir bestäms ganska snart dock eftersom ansökan skall skickas denna vecka.

Annars har jag inhandlat ett A3-block för mina illustrationer och beställt tygklädda knappar till Sannes balklänning. Andas ut lite med tanken på att det "bara" blev 30 pyttesmå knappar, kunde blivit så sjukt många fler om hon velat vara jobbigare. Glömmer aldrig min gamla mönsterkonstruktionslärare som berättade att hon sytt en bröllopsklänning med hela 150 knappar. Never gonna happen here!

Hat mot Fränsta

Idag brast det totalt, droppen som fick bägaren att rinna över. Men egentligen... så var det väl på tiden? Kanske var det för att jag inte fick så många timmars sömn i natt, att jag suttit och skissat hela dagen vilket resulterat i huvudvärk och ryggont, eller så att jag inte fick i mig tillräckligt med mat. Men när jag väl skulle fly fältet från Fränsta med 18-tåget och såg att det var inställt, att jag var fast i några timmar till, bara bröt jag ihop en smula.

Jag är ganska flitig med att säga att jag inte trivs vare sig i Fränsta eller på Ålsta, men jag har liksom klarat mig någolunda med kollektionen som ljuset i tunneln. Sedan vet vi ju hur det gick med det... Och just nu känns det bara som att Ålsta inte ger mig någonting alls. Det är svårt att förklara hur mycket jag vantrivs, för det är inget illa menat mot de personer som är inkluderade. Inte alls! Det är ni som fått mig att stå ut längre än jag trodde att jag kunde. Men jag vet inte hur många kvällar hela kroppen har skakat av frustration och ilska, hur jag varit så arg att ögonen har tåras och jag bara känt mig som världens mest ensammaste och olyckligaste person.

22.14-tåget till Sundsvall och så fokuserar vi igen. Jag säger inte att jag trivs bättre i Sundsvall, det är minst lika ansträngande att bo hemma med många gamla känslor som kommer upp till ytan igen. Men jag är åtminstone inte fast mitt i ingenstans där ingen hör mig skrika. Hö-hö.

Textilier som gör allt


Här är tyget jag blev kär i och inhandlade i Gnarp. Kollektionen i sig är annars väldigt fri från textiltryck och mönster, men med det här tyget så innehåller den numer även världens snyggaste tischa.

Moodboard i fokus



V for Viktorious


Viktorious

Att dansa i frihet

Idag fyller Anna 19 år, vilket vi firade igår med dunder och brak. Jag och storasyster Emma var de enda födda på 80-talet vilket resulterade i att vi fick dricka i riktiga vinglas medan övriga fick nöja sig med plastglas. Några fördelar skall man ju iallafall få trots att man är en gammal stofil.

Jag och Emma hamnade slutligen på All Star eftersom Louise & Co var där, stället var dock helt dött - vilket alla uteställen verkade vara igår av någon anledning. Men det hindrade inte mig, Emma och Linnéa från att infinna oss på dansgolvet hela kvällen. Sist jag var på All Star var det smockat på dansgolvet med kass musik, nu var det istället helt folktomt med bra musik. Kombinationerna går inte ihop riktigt.

Igår lade vi alla besvär på hyllan och dansade i frihet med två liter vin i bakfickan.

Smula bitter

Trots att jag känner att jag accepterat att min kollektion kommer att redovisas i 2D så är jag fortfarande uppriktigt ledsen över att det blev så. Jag har fått så mycket medlidande av mina fina klasskamrater och övriga vänner att jag känner mig som ett litet barn som skrubbat upp knäna på asfalten.

Jag blir bara så arg över att det blev så som det blev och kände mig riktigt dum när jag förklarade hur det var för Viktoria, som jag frågade om hon ville gå som mannekäng för mig för över en månad sedan. Jag hade för guds skull redan beslutat vilka låtar jag skulle spela på visningen. Allting var upplagt för succé. Nu blir det ingenting alls.

Jag själv kommer inte ens att kunna gå som mannekäng för någon av mina klasskompisar eftersom samtliga, inte helt oväntat, syr tjejkläder. Känner mig så himla utanför just nu.

På det fick jag mail från IKEA om att jag inte fick sommarjobb hos dom. Hur sjutton kan dom efter en tre timmars intensiv gruppintervju ändå dissa folk via mail?! Helt klart osmakligt.

Jag bara älskar det faktumet att Kibe betyder bitter på estniska. Det säger liksom allt om mig.

Kibe Senior

Mormor Kibe: Ja, morfar tjatar varje dag om att han måste lära sig facebook och twitter.

Jag säger då det jag, min 89-åriga gamla morfar är helt fantastisk.

Släktmiddag på tur

Blir långhelg i Sundsvall eftersom vi skall ha släktmiddag ikväll, jag tackar inte nej precis. Dessutom så kommer fantastiska moster Eva som jag så sällan träffar annars eftersom hon är den enda i Kibe-släkten som är bosatt utanför Sundsvall. Hela vägen bort till Eskiltuna har vi till henne och alla hundar.

Upptäckte till min besvikelse att min panikpackning på fyra minuter resulterade i att jag glömde kamerasladden hemma så jag kan inte lägga upp bilderna på min snygga moadboad jag gjorde klar idag. Men den som väntar på något gott...

Kommittémöte

Mellan eftermiddagsfikat och middagen har jag befunnit mig på kommittémöte och planerat fester för fulla muggar. Den ena är maskeradfesten som kommer att hållas på Ålsta efter påsklovet som jag egentligen inte brinner så mycket för, men det blir nog absolut en kul grej. Det kommer att vara ett filmtema och undertecknad har tagit på sig att ordna fram en röd matta. Luktar det oscarsgala eller vad?

Anledningen till att jag är med i kommittén är för att kunna och styra och ställa inför vår avslutningsbal. Kastar man ut det till Ålstas styrelse så får vi någon B-variant i form av avslutningsmiddag och nej, det godkänner jag inte. Det stavas B-A-L och punkt. Det blir aftonklädsel och hela köret. Det kommer bli kanonbra. Jag bestämmer det.

River Viiperi


Att fokusera

En enda liten kommentar igår gjorde att jag blev Gustav 6 år igen som gick igenom ett helvete fram tills tonåren. Det är sjukt egentligen, hur mycket känslor som kan bubbla upp till ytan på en nanosekund. Trots att det handlar om flera år sedan så är det trots allt en lång historia, nästan lika lång som mitt eget liv. Jag själv blev chockad igår när jag insåg hur mycket hat jag fortfarande hade inom mig och att jag faktiskt aldrig kommer kunna förlåta för de beslut som fattades mot min vilja.

Men det är det som format mig till den jag är idag, med vetskap om att jag alltid har rätt och att ensam är stark.

Min poäng nu är iallafall att det inte hjälper att tänka på det förflutna, även om det är lätt hänt. Jag har ingen i min omkrets som kan den här delen av min biografi riktigt bra, men jag har fina vänner som hjälpte mig med att kyla av mig igår. Det handlar om att fokusera på allt bra man har i livet, på det som finns att komma.

Viktoria gjorde mig uppriktigt rörd igår när hon helt spontant gav mig så oerhört fina ord och komplimanger utan anledning. Det är det här det handlar om, det vi bör fokusera på. Vi får ju ett betydligt finare resultat i slutändan.


Fina, fina Viktoria.

Marys studentklänning


Hur fin tjej som helst, eller hur?!
Fotograf: Angelica Åkerberg

Tillbaka

Känner mig lite ostadig och allmänt förvirrad just nu då jag sovit merparten av alla bilresor idag, har så lätt för att somna i ett rullande fordon att det finns ju inte. Jobbigt bara när jag tar tåget sträckan mellan Sundsvall och Fränsta och verkligen får kämpa för att inte somna och riskera att vakna upp gud vet i vilken annan håla.

Jag hittade iallafall de tygprover jag behövde och känner mig nu väldigt hemma när det gäller min kollektion, grovjobbet är liksom så gott som gjort och nu är det den kreativa delen kvar med att sammanställa allt till snygga illustrationer. Blir awesome!

Vet ni vad jag gjorde idag förresten? Jag sade upp mitt rum här på internatet, så från och med påsklovet så kommer jag vara en äkta Sundsvallsbo igen som kämpar med att hålla sig vaken på tåget.

Utflykt nästa!

Idag är vi några i klassen som skall åka till Gnarp för att kika efter tyg, det ligger två timmar från Fränsta så det blir en liten roadtrip så att säga. Själv har jag ju som sagt inga pengar alls att inhandla tyg för, men jag behöver ändå tygprover för att kunna redovisa mitt arbete. Så jag hoppas på att finna bra jeanstyg.

Njut av solen gott folk!

Kollektionsarbete pågår

Har idag lekt med siluetter för ytterplagg och försökt samla på mig ytterliggare bilder till moodboards och dylikt. När hjärnan är uppe i varv 24/7 är det inte konstigt att kroppen är helt utmattad. Jag är så himla trött...

Elegantly Wasted



Beslut med ovilja

Jag har tagit ett beslut när det gäller kollektionen. Istället för att fokusera på uppgiften där betoningen ligger på sömnaden och att man skall sy upp så mycket som möjligt av kollektionen så kommer jag istället fokusera på illustrationsdelen och ägna mig åt illustrationer och produkskisser med enbart ett plagg att sy upp.

Orsaken är helt enkelt att jag inte har råd att lägga pengar på tyger, material och experimentera. Det finns inte en chans, speciellt inte när hela "kollektionsfonden" slängdes ut på tågbiljetter i onödan.

Kollektionen är en jättekul grej och jag har grymma designidéer i tankarna, men väljer helt enkelt att redovisa dom i 2D istället för 3D. Mycket för att jag känner att jag verkligen skiter i hela kollektionsvisningen. Jag känner inget behov av att visa upp min kollektion på en catwalk. Den enda personen jag ville skulle få vara en del av det kommer inte komma. Och jag känner ingen kick av det personligen. Så varför ödsla tid och pengar? Just det.

Viktorious - Killing the fun

Att känna sig misslyckad

Jag och Sofia skulle åka med ett tåg tillbaka runt halv elva-tiden egentligen och vara framme klockan sex på kvällen. För någon månad sedan fick jag ett sms från SJ om att resan med bokningsnumret bla-bla hade fått en ny ankomstid till klockan tio på kvällen. Blev lite fundersam men jaha, okej. Det fanns ju ett tåg när jag kollade upp det så kände inte att det fanns så mycket att ifrågasätta.

Sofia ringde upp SJ och frågade om man behövde nya biljetter och de sade att man kunde hämta den i en automat när som helst. Så då skulle vi göra det nu på förmiddagen och nej, det gick inte. Så vi gick till kundinformationen och då upptäcker jag till min fasa att den där ändringen inte rör vår resa, utan en helt annan som jag inte ägnat en tanke på. Kort sagt: vi hade alltså missat vårat tåg.

Det hela slutar med att jag blir tvungen att lägga ut 2500 kr på nya biljetter åt oss två. Jag kan inte betona nog hur onödigt det känns. Men jag försöker tappert att se det från den ljusa sidan: vi får åka i första klass...

Gasquen @ Chalmers

Det har pratats om att vi skulle ut på lördagskvällen och visst blev det så. Fast kanske på ett ställe som inte var helt väntat: Chalmers nattklubb Gasquen. Galet billig alkohol (en tjuga liksom!) och en allmänt trevlig stämning med massa studenter som festar av sig. Blev ordentligt sugen på att ta tag i universitetslivet skall erkännas.

Dock har jag inte sovit ordentligt de två nätterna innan och kände verkligen av det i min kropp. Dessutom sitter förra helgens utgång fortfarande i mig så det var en trött Gustav som befann sig på dansgolvet. Blev ännu tröttare då det visade sig att jag och Sofia missade sista bussen med ynka sju minuter och istället fick ta en taxi hem. Kom i säng strax efter fyra och känner mig ungefär helt nollställd idag.

Tågresa hem står på schemat, hemma vid tio ikväll.

Känn ingen sorg för mig Göteborg...

Tacksamhet

Jag tycker om att blogga, inget jag känner att mitt liv kretsar runt direkt eller så men det är en kul grej. Absolut. Hoppas ju verkligen att det skall finnas några gamla flammor, eller vänner som inte befinner sig i ens vardag 24/7 som känner att de får ut något av den. Håller sig uppdaterade om mitt liv liksom. Vare sig det är intressant eller inte.

Dock trodde jag aldrig att den skulle kunna komma att påverka mitt liv. Hur en kommentar en dag i mitten av den mörka månaden i december kan leda till något så intensivt. En ynka liten kommentar som leder till en vänskap bortom alla gränser jag trodde jag visste. Små saker är aldrig så små som dom tycks vara.

Filip.

Shopping och musikal

Jag och Sofia har verkligen gjort oss hemmastadda här hos Bella som närmast driver ett eget vandrarhem känns det som. Hon är en värdinna utöver det vanliga och tar hand om oss som få. Det roligaste är att Bella är en tjej som jag lärde känna ifjol när jag var i Magaluf. Man kan verkligen knyta kontakter på de konstigaste vis.

Igår intog vi Weekday som sagt och jag hade verkligen sommaren i minnet när jag gjorde mina köp i form av två T-shirts, ett par shorts och ett par badshorts känner jag. Idag skall vi dit igen med siktet inställt på jeans. Det är ju inte bara något man handlar, man måste ha rätt inställning för det också.

Jag älskar Göteborg, framför allt för att det inte finns någon snö här. Men liksom älskar jag pulsen av storstadsliv och alla människor. Jag skulle kunna sitta på ett café en hel dag och bara fotografera allt folk som går förbi, de är så förbannat snygga majoriteten. Dock så är allt folk i vägen när man skall prova kläder och det är en förbannat lång kö. Krockar lite, men det får väl vara värt det säger vi. För tillfället.

Sunset Boulevard bockades av igår och allt Göteborgsoperan gör är ju i en klass för sig. Dekor, rekvisita och kostym imponerade stort på mig. Sedan kan dock storyn i sig, som är över 60 år gammal, kännas lite svår att ta på då den är lite orealistisk. Lite för... dramatisk. Smula för mycket opera inlagt istället för musikal. Nödvändigtvis ingen nackdel, men kanske inte rätt för mig. Men absolut sevärd.


I Göteborg

Händer massor, massor bland massor, massor med folk. Är dödstrött efter att ha varit med om både det ena och det andra och har nu varit vaken i 20 timmar. Inte helt kry i hjärnan nej. Allt är fantastiskt och morgondagen blir nog om möjligt ännu mer fantastisk.


Sofias vrålsnygga skor jag tvingade henne att köpa på Weekday. 500 spänn kändes som ingenting.

På tåg


06.09 lämnades Sundsvall bakom oss. Nästa anhalt: Göteborg.

RSS 2.0