Nyårsresumé

  • Säger upp sig från McDonalds på nyårsdagen (oj vilken start!) och arbetar januari ut.
  • Pluggar naturkunskap B på komvux via distans och lär sig att himlen inte är blå.
  • Syr två balklänningar åt Anna och Annika.
  • Åker på världens partykryssning med donken-gänget. "Kan donken, kan donken...?"
  • Besöker Sarah i London några dagar med Ewe.
  • Extraknäcker som handledare på Skvadern för att klara skivan.
  • Tar flyttlasset till Södermalm, FF at last!
  • Festar loss totalt i Magaluf tillsammans med Mathilda.
  • Har en ljuvlig sommarledighet.
  • Börjar köra på körskola, väldigt seriöst dessutom (nej, har inget jävla körkort!)
  • Sommarjobbar i kiosken på Nackstabadet. Livräddarutbildning: check!
  • Får mineralbrist och rasar i vikt.
  • Lägger planerna på att plugga till idrottslärare på hyllan, 5,5 år är alldeles för lång tid av mitt liv.
  • I sista minuten (minst sagt) går flyttlasset till Fränsta för att plugga mode design.
  • Får extrajobb som servitör på Södra Berget och lär sig hur man ler för att få extra mycket i dricks.
  • Jocke... försvinner.


Att hänga med

Jag följer jag vet inte hur många bloggar och det absolut lättaste sättet att göra detta är ju naturligtvis via bloglovin' som hela tiden håller en uppdaterad när nya inlägg publiceras. Det kan inte bli enklare än så här. Tog mig evigheter att skaffa det kan jag erkänna, är alltid skeptisk till nya grejer som facebook och spotify till exempel. Bara för att inse ett år senare än alla andra hur fantastiskt det egentligen är.

Så ni som inte har skaffat bloglovin' bör helt enkelt ta tag i saken. Årets bästa tips, från mig till er alla.

Givetvis förutspår jag att ni börjar prenumerera på mig, annars...


Klicka på texten ovanför så skickas ni dit. Ready, set... GO!

Skönhetssömn

Nu börjar jag äntligen få lite ordning på rummet känner jag. En smula mer hemtrevligt. Spikade upp mina Zac Efron tavlor ovanför sängen så nu har jag äntligen lite sovsällskap. Snacka om söta drömmar!

Rea och specialpris



Tröja, cheap monday (Affären): 400 kr 280 kr
Jeans, cheap monday (Affären): 400 kr 320 kr



Tischa, emilio (MQ): 149 kr 74 kr
Skor, converse (Nilson): 999 kr 699 kr (observera att det är skinn)


Champagneglas (IKEA): 39 kr/6 st 9 kr/6 st

Fantastiska dag

Har idag flängt runt som en riktig galning. Var först och fikade med Anton Nummer Ett, vår första riktiga stund på tuman hand sedan augusti så ni kan ju tänka er hur jag längtat. Vi tog en vända på stan i jakt på en någolunda snygg nyårsmundering men gick nitlott båda två. Det inhandlades dock lite kläder á la mellandagsrea, tråkiga vardagsplagg men ack så nödvändiga. Ni vet...

Senare blev det Birsta med Emma (har vi inte hört det här förut?) då det åter inhandlades nödvändiga ting på rean, och på det även champange till nyår. Nu längtar vi ännu mer!

Avslutningsvis fick jag skjuts till stan där jag fikade med underbaraste Ida på Barista. Dessa tre är samtliga några av de bästa personer jag vet och jag känner verkligen en stor lycka över att ha dom i mitt liv. Jag och Ida diskuterade bland annat det här med att må bra och inte ödsla tid på något meningslöst där man inte får något tillbaka. Det gäller helt enkelt att ha sig själv som prioritet och vara noggran med vad man behöver i sitt liv. Just nu känns det som att det skiter sig totalt på många sätt och vis. Men omger man sig med de där få man behöver så klarar man allt.


@ Barista

Systuga

Fram med symaskinen! Här skall lagas! Jag har så gott som inte ett par enda, hela par byxor. Inget skämt. Gravallvarlig. Liksom skandalös. Så nu jäklar skall knappar sys på där de lossnat och hål skall lagas (inte få vill jag lova). På med skyddsglasögonen, för nu kööör vi!!!

G. Kibe smycken


Nu har man bytt bana. Nejdå, detta är bara en försenad julklapp till någon.
Denna någon gillar nycklar och läser så vitt jag vet
inte min blogg. Hoppas vi.

Halskedja (panduro): 39,50 kr
Ringöglor (panduro): 19 kr
Nyckelring (Ur&Penn): 29 kr

Skakar om

Minst sagt. Gör det förbjudna: nykter på juldagen. Vet hut Gustav! Lever farligt.

Inom loppet av en kvart har jag hunnit få tre sms med förfrågan om var jag håller hus. Känner mig som världens tråkigaste människa idag. Men ibland är man låg och då är man låg. Punkt.

Gammal VS ny

Ni vet ju alla vilken otroligt fantastisk läcker mobil jag har för tillfället... eller hur var det nu igen? Ganska gräslig men ytterst praktisk om man vill förhindra mobilstölder (vilket vi sannerligen har en erfarenhet av). Funderar dock att införskaffa en ny, samma mobil som jag hade tidigare - men en svart den här gången. Att slå till på mellandagsrean på en sida som jag ännu är oskuld på: netonnet.

Kostar tusenlappen där. Värt det eller skall vi behålla den skruttiga tills vidare? Isåfall lägger vi istället en tusenlapp på kläder. Vad röstar vi på?

 


Gammal VS ny

Det går i släkten


Jonas


Markus


Jag (samtliga bilder har vi mittenbarnet att tacka för)

Dagen som börjar med afton

En gång blott om året så...

Det har varit en helmysig dag, som sig bör. Jag och Markus klädde granen lite impulsivt under förmiddagen (fulaste någonsin, lyckligtvis tas julkrafset ned snart) samtidigt som jag hade på Trolltyg i tomteskogen för att se vad det är för något då alla verkar prata om det. Inte något jag växt upp med direkt.

Kalle Anka naturligtvis och bara massa slötittande på TV. Sedan underbart god julmat hos kusinerna tillsammans med släkten. Tomt utan Linnea som sliter och jobbar i Sälen som showartist, men kvinnligt sällskap av Emilia och Anna gjorde det lite bättre lyckligtvis. Massa julklappar. Massa.

Vänner-boxen, första säsongerna av Ugly Betty samt Glee, pengar(!), nya hörlurar,Guccikrigen, strumpor och så vidare och så vidare... bara sådant jag vill ha och behöver. Jag är en materialist. Tyvärr. 

God jul

När jag var liten var jag söt


Notera den öppna munnen. Modell redan då.

Julstress

Jag har aldrig förstått vad folk menat när de pratat om julstress men nu hänger jag med i svängarna. Har idag upprepade gånger velat lägga mig ned på golvet och bara ge upp. Frustration på nivå hög! Inte nog med att jag hade ett antal för många juklappar att inhandla så här dagen innan, på det gav mamma mig ytterligare några punkter att klara av. Underbart.

Så där sprang vi, jag och Nathalie, yra som hönor. Hon i jakt på en klänning att bära på julafton och tro mig, det fanns inga klänningar som var värda att lägga en krona på någonstans. Bortglömda. Eller gömda. Och de jävla julklapparna fanns ju ingenstans.

Efter många om och men så hade Nathalie en outfit och jag fler kassar än jag kunde bära. Bara ta sig hem i iskyla och tacka Gud att det äntligen är över. Inget mer velande över julklappar!

På det suger allt som har med juldag att göra och nyår skakas om och jag orkar inte lösa fler problem. Ingen försöker ju att hjälpa till ändå så vad spelar det för roll. Hej och hå, jag skall bli nykterist!

Årets första julklapp

Denna morgon började med julklappsbyte och starkglögg tillsammans med Tova. Jag fick en supersnygg temugg tillsammans med teét cozy crhistmas som doftar ljuvligt. Precis vad jag önskade mig! Av mig fick hon som vanligt ett klädesplagg, denna gång en tischa som jag sannerligen handlade på impuls. Smått ångerfull när hon öppnade paketet men hon verkade nöjd så då är jag också det.

Ganska kort träff dock, men vi får fler chanser under jullovet. Inte så ofta man får finbesök av denna numera stockholmare.

Snart dras det ned på stan med Nathalie för att hitta de sista julklapparna och har lite smått panik. Gah!

Julfika

Tvingade mig upp ur sängen imorse för att ta mig till Stina för julfika tillsammans med Malin och Ewe från gymnasiet - och så klart lilla Jerermy, Stinas son på fyra månader. Vi hade det jättemysigt och skvallrade av oss en smula, men helt ärligt så lekte vi med Jeremy större delen av tiden. Det hör liksom till när man är fyra månader. Han är verkligen något av det finaste jag vet.

Efteråt åkte jag ut till Birsta och mötte upp Emma och tillsammans vandrade vi runt i timmar i jakten på de perfekta julklapparna. Har två till avklarade som jag är helnöjd med, men imorgon är ännu en dag i julstressen... Åh, att köpa julklappar är verkligen något av det roligaste jag vet men hur sjutton kunde det bli så svårt i år?


Ewe med världens finaste Jeremy.

Att kamma hem noll

Att besöka julhandeln betyder tydligen nödvändigtvis inte julshopping har jag fått lära mig för där fick jag verkligen en knäpp på näsan. Efter många om och men lyckades jag hitta "knopparna" jag behövde till resåren. När jag försökte förklara på Ohlssons vad det var jag var ute efter lät det: "Ja, jag vet precis vilka du menar! Vi säljer dom inte längre.". Underbart. Borta på flitiga fingrar hade dom det lyckligtvs.

Annars inhandlades det en latté och middag á la donken. Perfekt kombo. Vi hade det trevligt iallafall. Huvudsaken. Nora fick världens lyckorus när hon stötte på en brevlåda. "KYAAAA! EN BREVLÅDAAAA!!!". Went helt insane alltså. Hon hade ju ett brev som skulle postas. Fullt förståeligt.

Julhandel nästa

Jag känner mig dress for sucess i mina jeans jag sytt själv, synd att den snygga midjan och synliga dragkedjan döljer sig totalt bakom den tjocka vinterjackan. Men ja... till och med jag har gränser för hur mycket man skall lida pin för att vara fin. Vem hade anat?

Ned på stan snart för att göra finbesök i julhandels stress tillsammans med Nora, Emma och Anna. Jag börjar få någolunda koll på mina julklappar men ännu har vi en väg kvar att gå. Mormödrar säger jag bara! De blir ju glad för vad de än får så hur skall man kunna hitta Julklappen med stort 'J'? Dessutom har jag lite ärenden att klara av, syuppdragen hänger kvar sedan länge och känner att jag måste få dom överstökade så fort som möjligt.

Julbak

Idag kom Nora, mitt alldeles egna ghost from the past, på besök. Nora är alltså min allra bästa vän (the one and only) från när vi var pyttesmå. Hennes mamma var min mammas bästa vän, hennes lillebror min lillebrors bästa vän och så vidare... Helt perfekt liksom. Tills hennes familj tog sitt pick och pack för att flytta till Stockholm innan vi ens hann börja i grundskolan. Så var det med det liksom.

Tills nu! Nora har tagit sig tillbaka till Norrlands huvudstad så nu är vi tillbaka på rätt spår igen! Så jävla roligt och jag tycker vi fungerar alldeles utmärkt tillsammans trots alla dessa år ifrån varandra.

Så idag har vi bakat lussebullar och rocky roads tillsammans med systrarna Jakobsson, dessutom har svägerska Anna varit med på ett hörn.


Anna leker med lussebullsdegen. Put that cookie down, NOW!


Rocky road: smält chocklad, dumle och marshmallows (inga nötter, Emma är allergisk). Mums!


Anna solar sig i glansen från lussebullarna som blev hur goda som helst!


Rocky road är mitt nya favoritgodis. Så lätt och sååå gott!


Nora, Emma och Anna. Fantastiska tjejer!


Efter att de fab sisters hade lämnat oss hade jag och Nora fikamys framför teven.

Hemvändare

Ifredags hade jag mys med Anna och Malin i väntan på att Emma skulle anlända från Grythyttan och när hon väl gjorde det blev det stort kramkalas och massa skvaller över te. Vi vet hur vi gör det och vi gör det bra.

Igår fortsatte vi med glöggmys här hos mig för att sedan skjutsa Anna och Malin på förfest (ack, om man ändå var ung igen). Emma och jag däremot fortsatte kvällen med kaffe på McDonalds innan vi styrde bilen hem till henne för att sitta vid köksbordet som vanligt med te i hand, denna gång skvallrandes med hennes mamma. Ja, ni hör...

Idag har jag varit på stan tillsammans med nästa hemvändare: Jocke i jakt på julklappar. Känner vi inte hur paniken långsamt börja krypa sig närmare? Börjar nästan bli klar på den fronten dock, men är betydligt bättre på att köpa julklappar till mig själv. Det märktes bland annat idag då jag för andra gången på en vecka gjorde en beställning på CDON. De jävlarna visste precis vad de gjorde när de gav mig en kupong på 50 kr.

Put that cookie down remix

Jullov!

Med en sömn på över tio timmar har jag lyckats passera gränsen och är alltså bara trött och seg istället för att känna mig pigg och utvilad. För mycket av det goda helt enkelt. Imorse kände jag mig helt förstörd så sköt snabbt upp sista-minuten-tryckningen och lade mer energi på packningen.¨

Kan inte riktigt få in det i min skalle ännu att jag äntligen har jullov, precis som den gamla goda tiden på grundskolan och gymnasiet. Fantastiskt! Det uttalas vi-ses-snart-fraser stup i kvarten här och folk beger sig hemåt som ligger flera hundra miljoner mil bort. Själv tar jag en alltför vanlig tripp och är tillbaka i Sundsvall innan jag vet ordet av det.

Den där oturen

Åkte med mer eller mindre privattåg från Sundsvall till Fränsta igår, privat är rätta ordet iallafall för jag var nämligen helt ensam på hela tåget. Lite udda så där, samtidigt mysigt. Kunde leka rik, bortskämd unge.

När jag kliver av tåget slås jag av funderingen om jag verkligen har min rumsnyckel med mig. Tveksamt... Så när jag når dörrporten så vänder jag mer eller mindre ut och in på väskan i jakt på nyckeln som mycket riktigt visar sig lika kvar i Sundsvall. Hey, känner vi inte igen den här historien sedan tidigare? Mycket riktigt: favorit i repris.

Bara det att den här gången är klockan ett på natten och alla ligger och sover. Precis när jag skall ringa Linnéa för att be henne öppna porten åt mig upptäcker jag att den inte är låst. Så jag har inte direkt så mycket till val än att spendera natten på soffan i allrummet. Om det var skönt? Inte direkt. Om det var kallt? Jotack! Äventyr? Ja, som tusan! Inget som är värt att göra om dock.

Kände mig verkligen som en hemlös stackare när jag vaknade imorse med jackan som täcke. Tjusigt värre.

Susanna Nilsson

Var som sagt på Susannas konsert igår och blev om möjligt ännu mer imponerad av denna fantastiska tjej. Hon må ha en röst över det vanliga men hennes styrka och vilja är nog ändå det jag beundrar mest. Hon är en inspiration för oss alla. Allting var otroligt proffsigt och bandet hon hade med sig på scenen höll lika hög klass som hon själv, ett utmärkt samarbete. Dessutom överraskade hon mig totalt med att nämna mig i programbladet i samband med andra personer som var inspirerande i Sundsvall - har ni hört på maken?!


Har dessvärre inte alltför bra bilder att bjuda på. Här framför Susanna låten My son.


Underbara Ida som följde med som sällskap.


Låten Soul and Sound som är en av mina favoritlåtar på skivan - som för övrigt finns att köpa på Rocks i Birsta.

Lycka

Precis kommit hem från Susannas konsert som var helt kanon! Mer om det sedan, nu gäller det att packa väskan för Fränsta innan tåget avgår. Ses vi snart?



Vem fick en signerad skiva om inte undertecknad? Susanna är bästaste bäst!

Ljuva.. onsdag?

Jag kan inte riktigt få in i min skalle att det är onsdag idag, ännu mindre det faktm att jag var på begravning igår och att det är jullov från och med fredag. Ingenting är riktigt som det skall för tillfället verkar det som.

Idag har jag varit på gymmet med Mohammed och tillbringat en mindre evighet i bastun diskuterandes det där vi aldrig kan sluta prata om, men ändå på något sätt måste släppa taget om. Det känns konstigt. Men möjligt. Faktiskt.

Ikväll är det konsert som står på schemat! Fantastiska Susanna Nilsson har konsert i Tonhallen här på hemmaplan och jag är säker på att vi som är med ikväll är med om början på något stort. Min absolut största idol är solklart min kusin Linnea, men Susanna är en god tvåa. Så det skall njutas av ljuv musik i afton tillsammans med finaste Ida. Efteråt är jag inbjuden till mingel för att fira släppet av Susannas första skiva. Allt talar för en kväll över det vanliga.

Tjugo i tolv i natt sätter jag mig på tåget till Fränsta för att vara med om den sista skoldagen. Ambitiöst!

En svunnen tid

Igår kväll tittade jag på Grease och drömde mig bort till det härliga 50-talet. Snacka om att det här årtiondet hade allt och med betoning på snygga kläder. Jag skulle kunna betala nästan vad som helst för en tidsmaskin... 


En vän som väntar

Begravningen var väldigt fin, inte för att jag har gått på någon tidigare så att jag har något att jämföra med. Men den var fin. Det var även kloka ord som sades som jag verkligen tog åt mig av, ända in i hjärtat. Att vi inte skall älta frågan "varför?" utan försöka förstå att Jocke tog ett beslut, som vi måste respektera. Att vi måste gå vidare med våra liv, men ändå alltid ha kvar honom i minnet och inte glömma bort hur lyckliga vi är som fått lära känna denna fantastiska person. Att han har det bättre nu...

När Josefins brev lästes upp kände jag hur hjärtat brast och tårarna rann. Hon berättade bland annat om hur hennes barn skulle få veta att de hade världens bästa morbror som de alltid kunde prata med, även om han inte alltid var där. Och hur hon visste att när hennes tid var kommen, att han skulle möta henne.

Det är inte så lång tid som man tror,
vi ses snart Jocke.


Älskade Jocke Lindberg, 1988-2010

Repititon av att samla mod

Idag är det begravnin för Jocke... Det känns bra dock, minnesstunden var en bra övning och det har även gått ett tag så att man har hunnit samla ihop sig lite. Just nu fokuserar jag tankarna på vad jag skall ha på mig, det här med begravning är något helt nytt för mig. Svart, svart, svart...


Den "berömda" Tiger-kavajen är åtminstone framtagen.

Bortskämd Paulina

Musikalklubben hade ikväll sitt andra "möte" och såg andra akten av Jesus Christ Superstar, väljer att inte kommentera filmen då jag inte vill få Cornelia på mig (som avgudar den). Inte direkt i min smak alltså med andra ord. 

Efteråt tittade vi på självklara Ung & bortskämd och herregud... att man aldrig slutar att förundras?! Hur kan någon som Paulina få stanna kvar?! Och en ännu viktigare fråga är: hur sjutton kan man bete sig som hennes pappa gör?! Inte undra på att flickstackarn inte har mer vett i skallen än vad hon har.

Råkade hamna på hennes blogg, tog mig därifrån fort som attan när jag såg att hon kallade serien för "min reality show". Hur egocentrisk får man vara egentligen?!


Ingen kommentar!

Luciamys

Idag är det lucia och usch vad tiden går fort! Så efter frukosten var det bara att sitta kvar och invänta luciatåget och lussebullar. Mysigaste måndagsmorgonen på länge vågar jag påstå.

Sedan körde vi igång med mönsterkonstruktion med kragar och sedan drog hela skolan iväg till Boda Borg - utom jag. Inte direkt på rätt humör och hade på det totalt glömt bort att ta med mig några vettiga skor. Klätta och springa runt i "labyrinter" med klackade kängor kändes lite opraktiskt. Dessutom så ligger jag efter i skolarbetet så det var bara att lägga energi på det istället.

Chiffong, chiffong...



Tänk om det bara var att linda in sig i tyget så här och så var det klart? Nejnej, skjorta nästa!


Luciatåget med fina Frida som lucia.

Ingen jul utan Disney


av David Kawena

Helg till ända

Är tillbaka i mitt studentrum i Fränsta nu efter en väldigt avkopplande helg i Sundsvall (bortsett från impulsivt knegande ifredags). Har nyss varit i skolhuset och tittat på Simpsons the movie så har ett glatt humör inombords.

Sista skolveckan som väntar nu och den ser verkligen knasig ut, speciellt för min del. Imorgon är det luciafirande och dessutom friluftsdag på Boda Borg. På kvällen vid 22-tiden åker jag hem till Sundsvall igen för Jockes begravning och stannar kvar över onsdagen också. Här på Ålsta är det "lilla julafton", vilket säkert är jättemysigt men jag har förutspått mitt humör och tvivlar på att jag kommer vara i rätt stämning för julfirande och att ha en massa folk runt en. Man känner sig själv bäst ändå.

På torsdag flyter det på som vanligt och gissar att de flesta Ålstaelever lämnar skogen redan då och fredagen innebär enbart en kort liten julavslutning för att sedan låta oss gå iväg på tre veckors jullov! Helt fantastiskt!

Men hur skall man hinna med sig?!

The Karate(?) Kid

Ikväll har jag varit hos Elin tillsammans med Mohammed, ett kilo godis och The Karate Kid. Jättemysigt och välbehövt, att bara hänga tillsammans som de ex-donkare vi är. Filmen var kanonbra, även om fightscenerna mest kändes som barnmisshandel. Knappast troligt att barn tävlar på sådant blodigt allvar i verkligheten?

Mohammed gillade nog mest filmen för att han såg den tillsammans med mig och Elin som var mästare på att leva in oss i filmen. Vi höjde filmupplevelsen betydligt med våra ljudeffekter, kommentarer och ansikten gömda i händerna (enbart Elin dock skall erkännas).

Men VARFÖR heter filmen The Karate kid när den enbart handlar om kung fu?!!!

Livkonstruktion

Idag har jag arbetat med mitt skjortmönster från början till slut. På slutet slängde jag ihop en toille för att kontrollera att mina axelsömmar verkligen sitter där de skall, har nämligen flyttat ned dom en bra bit på armen. Ni vet så där typiskt våren 2010, men snygghet håller sig inte inom några trender.

Ikväll är det klubbmöte för nyskapade musikalklubben. Kan det bli bättre? Jag tror faktiskt inte det!

Huvudvärk

Är inte pigg idag. Försöker gå in i vardagen igen men det går långsamt. Har haft en enorm huvudvärk idag, det har varit lite av en karikatyr till baksmälla då alla ljud har uppfattas som 10 gånger högre än i vanliga fall. Extrem tystnad sökes? Någolunda. Fick jag välja skulle jag väl låsa in mitt i på rummet tills det slutat. Men the show must go on.

Minnesstund

Jag, Elin, Bror Bartender och Sandra åkte till platsen idag för att tända ljus och åkte vidare sedan till ex-jobbet aka McDonalds där vi snällt nog blev bjudna på kaffe. Sedan var det dags att ta sig ned till stan för minnesstunden.

När jag satt där kunde jag inte riktigt koppla varför vi var samlade, jag förstod inte anledningen. Det kändes så overkligt. Så många av mina nära och kära var där. Älskade Henke, Fanny och Klas som åkt från Norge för att närvara. Carolina från Stockholm, och så vidare. Kärt återseende på många sätt, om det inte varit av just den här anledningen. Det kändes fint dock att få vara med i den här samlingen av underbara människor, som jag vet alla kände samma sak inombords.

Det går inte att förklara känslan när man skriver sitt namn på en lista för att man skall närvara vid en väns begravning. Overklig. Gått igenom så mycket jag inte trodde var möjligt de senaste dagarna...

No time for game over

Jag vet inte hur ni gjorde när ni spelade TV-spel när ni var små, men varje gång det blev game over för mig så började jag bara om igen. TV-spel är ett av de tidigaste minnena jag har med Jocke, hur vi tillbringade timmar tillsammans med mina bröder och hans syster framför TV-skärmen i sommarstugan.

Jag kommer ihåg hur jag slet med Zelda på egen hand och aldrig kom någonstans, men när Jocke lånade det av mig var han på bara några dagar halvvägs och jag vägrade att berätta att han kommit längre än mig. Jag var så avundsjuk.

Det jag vill säga är att även om det händer hemska saker så går livet vidare, man måste försöka fokusera på det positiva. Jag kommer alltid att älska och minnas Jocke, liksom att jag vet att han inte skulle vilja att jag stannade upp allting för hans skull. Det är så här han hade velat det.

Idag samlar vi mod för minnesstunden.

På rätt väg

Igår kväll hade jag en diskussion med Issa om hjälpte mig mycket. Vi pratade om att Jocke hade det mycket bättre nu, att han helt enkelt var för bra för den här världen och förtjänade något bättre. För jag är bombsäker på att det är så.

Alla som känner någon som har gått bort säger säkert att han/hon var den snällaste person dom visste - och det stämmer säkert. Men när jag säger att jag inte vet någon som var så genomgod som Jocke så menar jag det verkligen, alla andra som också kände honom vet vad jag menar. Han satte alltid alla andra i främsta rum och var så artig, så rättvis, så shysst och omtänksam att det inte finns ett tillräckligt bra ord för att beskriva det. Jag önskar så att han tänkt på sig själv mer och låtit oss varit mer delaktig i hans tankar och kanske kunnat hjälpa honom. Jag vet att man inte skall tänka en massa "vad hade hänt om...", utan försöka släppa det och gå vidare men jag kan det helt enkelt inte ännu.

Jag har alltid trott på Gud men aldrig tänkt så mycket mer på vad som händer efter livet - det har aldrig känts speciellt aktuellt. Men nu ser jag allting så självklart att ni anar inte. Naturligtvis finns det en himmel och lika självklart är det att Jocke är där just nu och väntar på oss. Han var den finaste och Gud ville helt enkelt ha extra tidigt och låta honom slippa den ibland grymma värld vi lever i.

Besökte platsen idag igen och när jag gick därifrån kände jag mig på något sätt lite lättare i hjärtat, just på grund av vetskapen om att han har det bättre nu. Det kommer dock aldrig gå att fylla hålet i mitt hjärta.


Jocke och fina Issa på hennes födelsedagsfest på valborg <3

I ett försök att förstå

Jag känner att jag börjar bli starkare i min jakt på ord och behöver skriva av av mig, mycket för att försöka förstå vad det är som har inträffat. Liksom för att ni skall förstå vad det är som far omkring i min skalle.

Ifredags förmiddag länkade en tjej från Sundsvall en artikel på sin facebook som handlade om att en 22-årig kille blivit mördad natten mot fredagen. Hon var orolig och undrade om någon visste vem det var. Och hur hemskt det än låter så tänkte jag inte mer på det. Vi har alla en undermedveten försvarsmekanism som gör att vi tänker "det kommer inte att hända mig".

Någon timma senare loggar Klas in på msn och jag skriver glatt hej, men får en ledsen smiley till svar. Jag förstår inte varför och frågar. Ett enda ord som kan vända upp och ned på hela ens värld lyder: "Lindberg..." och jag kopplar ögonblickligen till den tidigare länkade artikeln om den mördade 22-åringen.

På hans facebook-profil har folk redan börjat skriva farväl-meddelanden i hans logg och samtidigt kan man läsa på st.nu att man drar tillbaka uttalandet om mord då det inte skall finnas någon ytlig skada på kroppen... Jag vet inte vad det var för tankar som flög omkring inom mig just då, jag tror inte det var några alls faktiskt. Det gick inte att få in, att förstå vad allt det här innebar.

Dennis ringer från McDonalds och bekräftar det. Elin ringer. Mary ringer. Mohammed ringer. Mathilda ringer. Sanne ringer. Alla för att fråga om det verkligen är sant, om man har hört något nytt. Nu efteråt förundras jag över vilka normala samtalstoner vi hade när vi pratade om det. Men jag inser även nu att vi inte visste vad det var vi pratade om, att vi fortfarande var i chocktillstånd och inte var vid våra fulla sinnens bruk att inse vad det här betydde.

Tog tåget hem och PANG, bussen hem körde förbi platsen där kroppen blev funnen och när jag går in på min gata kan jag se Jockes föräldrahem längre upp på gatan. Det är minnen överallt och det går fortfarande inte att få in att någon som funnits där så mycket runt omkring en bara slutat att göra det. Bara slutat.

Hur hemskt det än låter så åker jag upp till Södra för att jobba, för att tänka på annat. Det fungerar. Tankarna finns fortfarande där i bakhuvudet men hjärnan lyckas ändå inte riktigt att koppla.

När jag vaknar nästa morgonen är Jocke det första jag tänker på och jag försöker att förstå mer. Jag skall träffa Mohammed men jag orkar inte, klarar inte av att träffa någon. Han kommer iallafall och plockar upp mig för att åka till Sundfrakt och tända ljus. När jag ser alla tända ljus, blommor och fina bilder som står bredvid hans prydligt parkerade bil brister mitt hjärta i ännu fler bitar. Det börjar långsamt gå upp för mig att han är borta. På riktigt.

Hur många som helst har hört av sig, beklagat sorgen och meddelat att det bara är att höra av sig om jag vill prata. Ni anar inte hur uppskattat det varit. Jag är medveten om att jag inte svarat på alla, men jag har bara inte orkat. Det har inte funnits något att säga. Det finns inget att säga. Allt är bara ett hopkok av känslor.

Igår kväll kunde jag verkligen inte sova. Facebook är så bombaderat med bilder och videoklipp på denna underbara kille och det gör så ont att se på, men samtidigt kan jag inte låta bli. Hur kan någon som ser så levande ut på bild egentligen... vara död? Jag var inte den enda dock, satt uppe till två-tiden i en öppen chatt med fantastiska människor från McDonalds som mår lika dåligt som jag. Utan de här personerna vet jag inte hur jag skulle klara mig. Tillsammans försöker vi bearbeta denna ofantligt stora sorg. Vi kämpar på.

En sorg så ofantligt stor

Jag skulle så gärna få ned mina känslor till ord här för att skriva av mig, men jag kan inte. Det går inte. Vad jag än försöker få ned så blir det bara kaos och osammanhängade, precis så känner jag mig inombords nu.

Jag har aldrig varit så här trött i hela mitt liv med världens huvudvärk som beror på att mitt huvud är sprängfyllt med tankar som ingen människa förtjänar att ha.

Är kvar i Sundsvall tills vidare. Kan inte lägga fokus på något alls just nu.

Kom ihåg att ta hand om varandra!!!

Det där som aldrig skulle hända


Jag kommer alltid att minnas dig Jocke,
du är i mitt hjärta för alltid <3

Krogshow i Fränsta

Under kvällen trotsade vi alla oändliga minusgrader utomhus och begav oss med raska steg bort till bykrogen för att titta på artisternas genrep till krogshowen. Ja, vad gör man inte för att stötta kulturen som finns här i Fränsta? Samt sina skolkamrater. Heja!

Nu är jag dock genomfrusen och försöker värma mig med mitt te. Imorgon är det fredag och tji fick jag för fredagsmys då jag naturligtvis skall jobba både fredag och lördag. Så man skall göra om man vill att helgen skall gå fort... vilket jag inte vill. Men har nu lovat mig själv att det här skall bli det enda jag jobbar i hela december, det är ju så mycket annat jag skall hinna med!

Liv av musik

Idag har vi haft redovisning av våra byxor, väldigt lyckat och framför allt intressant att höra alla berätta om vilka modehus de valt att inspireras av. Lite allmänbildning så där.

Nästa uppgift är liv, det vill säga skjorta/blus. Vi skall låta oss inspireras av musik, ljud, ojud och utifrån det få fram samma känsla i vårat plagg. En utmaning, javisst. Jag gillar det här. Redan igång med ivrigt skissande.

Projekt byxor


Mina jeans har inte hunnit vänja sig vid att bli fotograferad riktigt ännu tydligen,
överlappningarna i blå sammet syns knappt ens. Aja, tills vidare får ni nöja er.

December. Mörkt. Kallt.

Förstår absolut ingenting. Hela mitt inre löper amok.
Bör lämnas med instruktionsbok och hanteras varsamt.

RSS 2.0