Oväntat besök

Twins Peak ikväll igen naturligtvis. När vi glott på två avsnitt och precis skall börja med nummer tre så börjar vi påpeka det jobbiga pipandet som dykt upp och vi kan för all del inte förstå vad det är som låter. Vi vandrar runt lite i byggnaden och upptäcker att det är dörren till journalistrummet som piper, som om ett larm gått. Men knappen "fel" blinkar också, så vi förstår att det inte är någon fara. Vi förstår däremot inte hur vi skall få det att sluta.

Vi diskuteterar vem man skulle kunna ringa, klockan är ju trots allt efter sju på kvällen och ingen personal på skolan så vitt vi vet. Helt plötsligt rullar det fram en brandbil, och ur den kommer runt fem brandmän ut!

Det visar sig att det var brandlarmet som pep, vilket låter vansinnigt då det egentligen knappt hördes och inte direkt osade någon fara över. Men ingen fara skedd som sagt, utan de gjorde en runda, stängde av larmet och försvann igen ut i den kyliga natten (host, kvällen).

Det värsta är att tjejerna uppenbarligen tyckte att en av dessa brandmän var snygg. Vilket jag kan garantera att han inte var! Efter en vecka här och de låter så här redan nu. Hur skall det se ut om en månad? Oroande.

Blyerts och lim över hela mig

Spelar ingen roll om jag så skissat på en teckning i bara ett par sekunder eller limmat på världens minsta bit, jag lyckats ständigt få det överallt. Som ett dagisbarn. Dagen har ägnats åt just dessa två saker så ni kan tänka er hur grå och kladdig jag är.

Något jag faktiskt avskyr är blyertspennor, jag håller mig till stift (0,5) och skissar tunnare linjer än någon annan. För sedan fyller jag i med fineliners i olika tjocklekar och diverse, jag har en förkärlek för tydliga linjer vilket är ganska förekommande inom fackteckning. Så att rita med kladdiga blyetspennor samt skugga med dessa var inget på min favoritlista. Men det gick, något jag verkligen behöver öva på. Men därför jag är här så...

Efter en hel dag med bara bild har vi nu fått gå en "sminkkurs" men om jag skall vara ärlig lärde vi oss inget nytt. Jag som kille är ju inte direkt en mästare på smink, men ändå kände jag att jag kunde allt som nämndes. Tänka sig.

Nu räknar vi ned till mat. Det är just det allt här kretsar runt: mat.

Lysande start

Jag klev upp, satte på datorn (som alltid är det första jag gör) och kör igång soundtracket till Rent som blivit min musikdrog denna vecka. Precis när första låten sätter igång, vad tror ni händer? Jo en jävla fågel dundrar in i mitt fönster med världens fart!0Dör naturligtvis. Vad det än betyder så kan det ju knappast betyda något bra?

Idag kör vi igång med bild och form kursen som vi skall ha de kommande fyra veckorna. En smula nervös eftersom hur mycket bild jag än läst så har det ständigt varit fokuserat på modeteckning, att rita av frukt och gud vet vad ligger jag alltså på nivå noll med. Kan bara bli bättre alltså. Dessutom skall vi ha en sminkkurs idag tydligen tillsammans med dans och artist. Spännande!

Twin Peaks

Myskvällarna fortsätter precis som vanligt här på Ålsta och igår började vi att kolla på serien Twin Peaks som ligger Amanda nära hjärtat. Har försökt mig på serien tidigare men det gick utför efter endast två avsnitt, så jag var inte sen på att hoppa på igen. Ikväll betade vi av tre avsnitten på raken tillsammans med choklad, te och kladdkaka.

Dessutom diskuterade vi att vi måste ta itu med träningen på allvar snart. Det här håller inte i längden alltså. Fettsugning nästa!



Utsikt från Ålsta. Ni ser ju vad det är jag har! Samt vad jag inte har?


Julia brer ut sig på en av de mjuka sofforna i det härliga TV-rummet.

Kursråd

Något av det jobbigaste med höstterminen är att det alltid skall väljas representanter för matråd, elevråd och liknande. Aldrig verkar det vara någon som är redo att ställa upp på detta. På Ålsta har vi matråd, som Amanda efter många om och men anmälde sig frivillig till. Dessutom har vi kursråd, som motsvarar elevrådet. Som ingen var sugen på. Så till slut blev vi så illa tvugna att lotta. Gissa vems namn som blev draget? Ni gissade rätt: undertecknad.

Alltid skall jag lyckas få leka antingen sekreterare eller ordförande vid klassråd så det förvånade mig inte att det stod skrivet i stjärnorna att jag skulle få det här på min lott också. Så nu under eftermiddagen har vi genomgått en "utbildning" för kursrådet, och jag kan garantera att jag inte har blivit ett dyft klokare.

Vi har hittat på en fotbollsförening som heter Ålsta fotbollsklubb och så bestämt klubbens stadgar och lärt oss hur man lägger upp ett möte, hur en dagordning ser ut och så vidare. Sedan har vi dessutom haft ett låtsatsmöte där vi diskuterat kommande fotbollsturneringar, kostnader på entréavgifter och vad vi skall sälja för fika. Ja, ni hör! Allt är bara ett rollspel för att vi skall förstå hur det går till på ett kursråd!

Men inte nog med det! Vi skall alla under ett möte turas om att vara ordförande! Så vi har idag haft tre låtsatsmöten till med olika ordföranden och mer eller mindre diskuterat samma problem, men hur vi en löser det gör vi det tydligen helt fel enligt han som håller i utbildningen. Det värsta är att vi skall fortsätta på fredag eftermiddag (efter skoltid!) och vi fem som fortfarande inte fått leka ordförande skall göra det då. Herregud, vem orkar? Det knäppa är att han bara krånglar till allt så att vi verkligen inte förstår något alls till slut. Ja, vart skall detta sluta?!

Borta bra men...?

Varje fredag slutar vi efter lunch, så skall man hem över helgen är det bara att ta tåget från Fränsta så att man är i storstan vid två redan. Under fredagen hann jag med att köpa upp ett lager av choklad, kakor och te som behövs till alla myskvällar (betydligt billigare att handla här än i Fränsta vill jag lova), ha en dejt med Sanne och diskutera designen för hennes vrålsnygga balklänning och även ha en pizza-med vinkväll med Emma som övergick till skvaller-med temys med henne, Anna och Malin.

Nackdelen med att bo hemma just nu är att jag inte har ett rum! Under tiden jag varit borta har jag hållt tummarna för att någon vänlig själ skall ha målat ett lager målarfärg åt mig, men inte då. Så jag har fått sova på soffan samt ha mina saker utspridda överallt och inte ha en gnutta privatliv. Det är så inte jag, jag behöver ett eget rum där jag kan stänga in mig och skydda omvärlden från mig.

Så jag saknar verkligen Ålsta. Mitt rum må vara iskallt, men det är ändå mitt.

Och bara mitt.

Ett första projekt

Idag hade vi vår första sömnadslektion som även den bestod i av att bekanta sig mer med varandra, lärarna och lokalerna. Dessutom fick vi vårat första projekt! Miniprojekt rättare sagt då vi har redovisning redan imorgon. Det går ut på att vi fått ordet älskvärt och utifrån det skall skapa något i 3D utan att sy på maskin. Väldigt öppet och stort med andra ord, men jag är van med liknande uppgifter från gymnasiet så jag var inte sen att hugga i.

På eftermiddagen har vi åkt på utflykt här i Ånge kommun, först till turistbyrån och kollat på lite allmän information om skogen, dess djur och så Ånges historia. Relativt ointressant, ja. Men det är så kul att flera i min klass som kommer söderifrån är helt fascinerad av att de skulle kunna stöta på en björn om de begav sig in i skogen nu. För det händer ju oss norrlänningar jämt liksom. Efter turistbyrån skulle vi till ett hemslöjdsmuséum som visade sig vara stängt, så vi brummade vidare till Getberget: en slalombacke med fantastisk utsikt.

Jag är helt kär i Fränsta, det har en sådan otrolig fantastiskt vacker natur vi saknar i Sundsvall känner jag. Här kan jag absolut tänka mig att bo något år snart i ett hus med ataljé och bara skapa. Fast, vi får väl se hur jag känner efter nio månader här...

Nu på kvällen har vi shoppat på Erikshjälpen, ätit pizza ute på Fränstas enda restaurang förutom Bykrogen och sedan sett Kill Bill Vol. 2 som var minst lika bra som första. Naturligtvis lyckas jag hälla skållhett te på mig precis innan filmen börjar så pass att jag bränner mig rejält på högra arm och höft. Så jag måste kuta och duscha i kallvatten en kvart och inte förrän dess kan vi sätta igång filmen.


I den är urfula byggnaden ligger min studentkorridor.


Utsikten från Getberget.


Fantastiska Maja som går i min klass och även bor i samma korridor som mig.


Julia, Amanda och Maja på väg mot "centrum". Observera ladan och traktorn!

No day but today

Blev lite inspirerad av dom på artistlinjen som sjöng den här låten igår. Stämmer så sjukt bra för det är precis så här vi lever på Ålsta: no day but today!

Filmmys

Middagen här är alltid 16.30-17.00, betydligt tidigare än vad man är van vid där hemma vill säga. Efter middagen idag var vi välkomna till Ataljén där tvåorna på artistlinjen skulle uppträda lite för oss, de var sjukt duktiga! När det var slut kollade vi på klockan och insåg att den bara var halv sex! Vad tusan skulle vi göra nu då? Ja, ni ser att vi har ett återkommande problem här i Fränsta.

Filmgruppen från igår beslutade oss för att se ännu en film, denna gång Kill Bill. Vi bjöd även in Dejana så tillsammans satt vi där i den förbannade höstkylan med kakor och te. Sinnessjukt bra film. Galet bra film. Varför har jag inte sett den tidigare? Gud vad jag missat. Har ni sett den? Om inte: se den!

Hösten har kommit tidigt till Fränsta kan jag lova. Dessutom har vi knappt någon värme på rummet så vi går ständigt runt och huttrar och värmer oss med en tekopp i handen. Jag var ju "dum" nog att lämna mina tjocksockar samt halsduk hemma i tron att jag inte skulle behöva dom ännu. Fel. Helt jävla fel.

Självporträtt

Idag var det som sagt dags för vår allra första lektion: teckning. Som jag längtat! Som vi har längtat, det har varit ett konstant samtalsämne: hur mycket vi allihop längtar efter att äntligen få sätta igång.

Det första vi skulle göra var att rita ett självporträtt (inte alls speciellt noggrant), och sedan ännu ett samtidigt som vi blundade. Efteråt skulle halva klassan (vi är 12 pers totalt) sätta sig i en cirkel med ryggarna mot varandra, så skulle övriga halvan rita varsin del av ansiktet (till exempel munnen), så tillsammans gjorde man ett porträtt på en person. Det var faktiskt bra övningar nu så här i början för att komma igång med skissandet och samtidigt lära känna varandra lite bättre.

Nästa övning gick ut på att vi skulle intervjua varandra två och två, för att sedan presentera denne inför klassen. Jag "samarbetade" med Julia, som jag redan lärt känna ganska bra. Sjukt härlig tjej som är lika gammal som mig och kommer från Göteborg. Faktum är att de flesta i klassen är 89:or, som äldst har vi en 86:a och yngst en 91:a. Helt okej blandning med andra ord.

Känns så jävla bra det här. Back in business!

Dag två på Ålsta

Vi fick sinnessjukt mycket information idag, och egentligen undrar jag nästan om jag ens kommer ihåg något av det. Poängen är att Ålsta är en riktigt jäkla bra skola och det är huvudsaken i mitt tycke.

Efter lunchen hade vi rundvandring i Fränsta där vi gick gruppvis efter hur vi bodde så vi skulle få lära känna våra "grannar" lite bättre. Visst går det fort att gå runt hela samhället, men det tog betydligt längre då det var tipspromenad och dessutom hade vi vädret emot oss. Höstväder med regn hela dagen.

Avslutningvis var det någon från Ånges kommun här som pratade lite smått om Ånge allmänt, det kommande valet och trollade oväntat mycket för oss. Inte speciellt lyckat vill jag väl erkänna dock. När middagen var slut så var vi några i klassen som tittade varandra och ställde frågan: Och nu då...?

Jag, Amanda, Maja och Julia beslutade oss för att kolla på filmen Jackie Brown som alla utom jag sett. En film som visade sig vara grymt bra, men inte direkt lättsam. Varje kväll lär vi sitta och försöka komma på hur vi skall fördriva tiden, vad vi än gör är jag säker på att det kommer bli kanonkul. Jag trivs så bra här!

Imorgon börjar äntligen den första lektionen med teckning! Känner hur det kliar i fingrarna och kan knappt vänta tills det sätter igång.

Goder morgon

Vaknade upp i ett hyffsat kyligt rum, verkar som att jag inte är teknisk nog att förstå mig på elementen. Hur mycket jag än vrider på dom så händer ingenting, värt att kollla upp innan vinterkylan attackerar. Ute faller regnet lite lätt och det känns inte helt lockande att kliva utanför dörren.

Snart skall jag bege mig till frukosten för att möta upp Amanda och sedan klockan 8.10 har vi samling i Ataljén där vi skall få en massa information om skolan. Spännande?

Du som kallar kommenterade mitt tidigare inlägg och kallar dig för F, du får gärna berätta mer om vem du är. Du gjorde mig ju nyfiken :)


Nu peppar vi inför dag två!

Dag ett på Ålsta

Började med att dumpa av ännu mer saker hemma i Bosvedjan - hur mycket saker kan man ha egentligen?! Sedan åt jag lunch med Malin och Sanne på McDonalds i stan som kryllade av fjortisar som precis börjat skolan. Gah. Sedan var det bara att packa bilen full och sedan köra mot Fränsta. Ålsta. Mitt nya hem.

När vi körde in på parkeringen började hjärtat att banka så där av nervositet och jag började undra vad det tusan är jag gett mig in på egentligen. Första intryket av alla lokaler var att det var sjukt fräscht, lite oväntat. Skrev på mitt hyreskontrakt och fick nykeln, som jag måste vara rejält rädd om för tappar jag bort den får jag plocka fram en femhundring ur plånboken. Skall vi slå vad om hur fort jag lyckas tappa bort den?

Jag skall iallafall bo i en studentkorridor och inte i en stuga (som fungerar som ett hus så att säga med olika sovrum), fast egentligen är det inte så mycket till korridor för jag bor nämligen i trapphuset. Ja, ni läste rätt: trapphuset! I trapphuset finns det en dörr som leder till ett rum: mitt. Annars kan man ta en annan dörr och komma till den oändliga korridoren. Först kändes det rejält mobbat, men nu känns det mest bara skönt. Lite avsides är inte helt fel.

Klockan fyra inleddes allt med middag, och det var precis så obekvämt som det låter. Man ställde sig i kö för att ta mat och sedan skulle man sätta sig bredvid någon som man inte känner. Mitt sällskap bestod av några killar som skulle plugga jakt och fiske. De kom från Örebro och hela vägen från Lund(!).

När maten var avklarad gjorde jag dagens (veckans, månadens, årets?) upptäckt: Amanda Gerell! En tjej som gick klassen över mig på HVMD skulle också gå här, och dessutom i min klass. Snacka om att hitta en kompis direkt. Hjälpte henne att bära en massa saker och sedan gjorde vi sällskap till uppropet i Ataljén.

Klassvis så gick vi igenom en tipsrunda som var helt avskyvärd. Hjärngymnastik på hög nivå med ordvitsar och geografi och jag vet inte vad, jag kunde ingenting vill jag lova. Vi kom iallafall som stolt tvåa! Sedan var det uppträdande i Ataljén med någon lustig filur som sjöng visor(?) jag aldrig hört av någon Cornelius. Inte direkt någon hit, men vad fan. Men helt plötsligt så skulle vi börja sjunga kareoke?! Misslyckat som bara den, vem vill ställa upp den på första dagen när man dessutom är sjukt trött efter resan och massa packande.

Nu sitter jag här i mitt rum slut efter en väldigt händelserik och känslosam dag (orkar inte ens prata om det). Dags att packa upp kanske och göra sig hemmastadd.


Sanne och Malin: mitt trogna resesällskap som är guld värda!


Så här ser det ut när man kommer in i mitt rum: två stora garderober plus handfat.


Resten av mitt rum. För tillfället ganska fult kan erkännas, men det fxar vi!

Flyttkaos

Jag kan inte fatta att jag börjar skolan imorgon! Klockan 16.00 smäller det igång med upprop och middag. Sjukt spännande javisst, men jag har verkligen inte hunnit tänka efter vad jag känner för allt. Inte en gnutta nervositet ännu och det är väl lika bra det. Har mest panik för att hinna med allt.

Idag for jag och Sofia iväg till IKEA och köpte flyttkartonger och åt sedan en fantastisk sushilunch. Dagen har ägnats åt att stuva ned gud vet vad i en massa kartonger, saker jag inte kommer öppna förrän om ett år efter avslutade studier och när nästa flytt väntar. Just nu håller jag på och går igenom hela min garderob och försöker sortera upp vad jag skall ta med till skolan och vad jag kan lämna kvar hemma för tillfället.

Folk har verkligen inte världens bästa framförhållning alla gånger och ibland förstår jag inte hur vissa tänker. Igår fick jag beskedet att jag "iallafall måste flytta ut tidigare" vilket är jättekul att höra då man alltså bara har en dag på sig att packa allt eftersom man åker till skolan nästa dag, och hemma i Bosvedjan är inte mitt rum klart ännu så när jag kommer hem till Sundsvall till helgen har jag alltså inte ens ett sovrum att sova i. Helt jävla fantastiskt!

En dag på Södra Berget

Igår åkte jag, Mathilda och Anna uppför den slingriga vägen till Södra Berget där vi tillsammans med Mary ryckt in på serveringen då de hade sitt största engagemang någonsin (eller åtminstone på de senaste åren). Företaget Öhrlings hade sin personalfest här i Sundsvall ihelgen, då menar jag alltså alla kontor över hela Svergie så sammanlagt var det 2312 gäster! 51 bussar skulle komma och lasta av folk i olika omgångar. Ja ni hör, vi fick vara med om något stort, haha.

Bemötandet vi fick var oväntat dåligt av en kvinna som var minst sagt opedagogisk och inte verkade ha vett nog att förklara det ena eller det andra för oss som var helt nya. Bara att använda deras stämpelkort var något av det svåraste vi gjort på länge vi stackare som är bortskämda med Donkens stämpelklocka. Vi fick senare tillsammans med alla andra en genomgång och sedan en rundtur och instruktioner om vad som hände i vilken lokal.

Jag skulle hålla till i matsalen och vara buffévakt (ja, de hade en buffé med pyttipanna - skönt!) så min uppgift var att fylla på så fort det behövdes. Vilket behövdes konstant! Jag vet inte hur mycket jag sprang fram och tillbaka, med det ena och det andra. Det var tre buffébord och sex köer så ni kan tänka er hur fort maten gick åt. Och precis som på McDonalds så finns alltid till exempel Big Mac inte alltid i skåpet, utan då får man vänta. Ibland fanns det alltså inte färdig pyttipanna eller ägg så man hade inget att fylla på med, tack och lov var folk väldigt glada i hatten och inte otrevliga för det.

Då jag sprungit mig svettig började det verka som om alla slutligen ätit klart och det var istället dags för att plocka av alla bord, vilket tog en mindre evighet vill jag lova. Jag orkade inte ens plocka av på "rätt sätt" som Nathalie lärt mig, utan det var bara att få bort allt så fort det bara gick.

Nästa uppgift var att hänga runt i lokalen där Takida(!) spelade och plocka undan disk, petflaskor och så vidare. Lättare sagt än gjort när det av och till blev helt kolsvart och folk stod som packade sillar överallt. Klockan elva började korvutdelningen (fyllemat?) som jag anmält mig till. I nästan tre timmar stod jag utomhus och langade korv efter korv efter korv. Kön tog aldrig slut! Tur nog så stod jag tillsammans med en supertrevlig tjej som hette Emma.

Slutligen efter två på natten så började det bli tomt och det blev dags för städning. Hur pigg tror ni att man var då på en skala? Inte pigg alls! Samtidigt började fötterna säga sitt också. Bara att hugga i helt enkelt. Då kände jag verkligen att jag aldrig mer skulle jobba där igen, att det fick vara nog och inte värt det. Fast... man skall ju inte vara för snabb med att bedöma något så jag tackade faktiskt ja till att jobba igen om två helger.

Frukost är underskattat


07.00 - Frukost på Birsta Mcdrive med Carolina.


09.20 - Frukost med Albertina på Pallas.


11.30 - Fantastisk brunch hemma hos Nathalie.

Det rullar på...

Dagen var ytterst fullbokad men då en fotografering samt en fikadejt blev avbokad så hade jag helt plötsligt oväntad mycket dötid framför mig som jag inte riktigt visste hur jag skulle använda på bästa sätt.

Jag började iallafall dagen med en tidig lunch tillsammans med den blivande läkaren Anton som snart drar söderut och lämnar mig ensam kvar i kylan. Flera har fått vara smakråd, men Anton fick det tyngsta ansvaret och med hans godkännande köpte jag ett par vrååålsnygga kängor.

Hur kommer det sig att när man är stressad så irrar man bara runt, runt utan att få något alls gjort i slutändan? Ungefär så ägnade jag min oplanerade ledighet idag. Inte ett dyft fick jag gjort även om jag har en to do-lista som är längre än min önskelista till jul. Åt åtminstone middag hemma, ibland är det en lyx att bli serverad och slippa slava framför spisen varenda dag.

Under kvällen nu har jag fikat med Madde och haft det trevligt, ibland är det förvånande hur man klickar med nya människor som gärna tar sig tid att träffa en - medan andra, så kallade nära vänner, inte ens har vett att höra av sig i rimlig tid. Att man aldrig lär sig.

Nu sitter jag och göra precis som tidigare: irrar runt utan att få något vettigt gjort. Nyligen lagat ett par jeans som jag skall ha på mig imorgon under serveringen så nu har jag hela min utstyrsel klar. Inte fått några direkta instruktioner om vad jag skall ha på mig, men via bakvägen har jag fått klart för mig att det är svart som gäller. Och är det någon färg jag kan så är det ju just svart.

Nej nu: sömn. Min dag börjar 07 med McFrukost med Carolina ute i Birsta. Jag vet inte när dagen slutar om jag skall vara ärlig. Jösses, vad har jag gett mig in på?



Bara jag som tycker att något så här litet gör så mycket i ens vardag?


Min käraste ägodel för tillfället. Scorette - 1 199 kr.

Nedräkning pågår

Idag har jag varit med Tova och ätit lunch vid ån i solskenet. Kan inte riktigt greppa att hon snart åker tillbaka till Stockholm, man har blivit så van vid att hon bara finns ett stenkast bort. Men tiden går fort och förhoppningsvis är det snart juni igen. Eller något.

Efteråt följde jag med Anneli till gymmet, en plats jag inte inte kommer ihåg sist jag besökte. Haft fullt med med alla sjukdomar så gymkortet har legat hyffsat oanvändt. Och jag kan lova att det märktes att min kropp varit med om en hel del, jag fick sänk 5-10 kg på varje maskin och ändå blev det ett av de värsta passen i min träningshistoria. Uppenbarligen är det inte fem kilo fett jag förlorat, utan fem kilo muskler.

Kvällen spenderades i Bosvedjan där jag så flitigt målar, lager efter lager med vit målarfärg. Men nu börjar vi få resultat. Äntligen.


Vårdcentralbesök: check

Är det bara jag som inte besökt vårdcentralen sedan jag var... jag vet inte? Sju år kanske? Något helt nytt för mig med andra ord och det kändes bara väldigt konstigt. Min läkare visade sig som tur vara väldigt trevlig och hade koll på släkten dessutom, så nervositeten släppte en hel del i och med det. Han gjorde en rutinundersökning med allt vad det innebar och allting såg ut som det skulle. Phew.

Men han ville trots det ta ett blodprov ifall det var något, vilket jag inte kan minnas att jag gjort i hela mitt liv. Så när sköterskan skulle sticka nålen i mig vill jag lova att mitt hjärta pumpade onormalt mycket, helt i onödan då den inte kändes för fem öre. Men fick en chock när jag såg hur mycket blod hon tappat mig på. Men Chocken med stort C fick jag ändå när jag blev vägd. Har uppenbarligen rasat i vikt, vilket jag förstått bara av att se mig själv i spegeln, men kunde väl ändå aldrig tro att jag tappat fem kilo på en månad.

Men det känns bra det här. Att få höra att man är frisk och inte en massa okunskap. Bara en jävla massa otur. Men det var ju inget nytt.

Vårdcentralen nästa

Har precis ätit frukost och skall alldeles strax iväg till den förbannade vårcentralen som aldrig vill ta emot mig när jag är sjuk, utan nu har jag alltså fått en tid tre veckor efteråt och naturligtvis är jag frisk. Men eftersom jag haft magsjuka två gånger på en vecka utöver alla andra sjukdomar känns det som om det är värt att checka av läget iallafall. Skulle vara skönt att få höra att man är frisk. Svart på vitt liksom.

Hoppas läkaren är trevligare än ragatan som svarar i telefon.

Linsday Fantastic Lohan

Det spelar ingen roll av hon gör, hamnar i fängelse eller vad som helst, jag kommer alltid att avguda denna fantastiskt vackra kvinna.




Bilderna är från italienska Vogue (augusti).

Livsbeslut

För bara några dagar sedan skedde ett livsbeslut lite så där plötsligt och impulsivt. Jag tackade ja till att studera mode design på Ålsta folkhögskola. Whooops!

Jag tackade nej till platsen först eftersom jag varit så insnöad på att jag i januari skulle börja plugga till idrottslärare. Men i sommar har jag börjat att vela en massa och insett hur otroligt mycket jag saknar att vara sysselsatt kreativt och arbeta med mode. Jag har ju fortfarande inte gett det en ärlig chans sedan gymnasiet, så varför inte göra det innan jag lägger det på hyllan en sista gång?

Men jag har länge känt mig ganska säker på att jag inte skulle orka med den branschen, att ge 150% för att försöka lyckas när man får så lite tillbaka. Jag har lite svårt att se tjusningen i det hela och känner att jag inte har orken för det. Det betyder ju inte att man inte kan hålla på med mode på annat sätt såklart, något jag varit lite långsam med att inse. Så för inte så längesedan råkade jag ramla över en utbildning som kändes helt perfekt för mig: butikschef med inriktning på textil och mode. Två år. I Borås. Om ett år är det jag som flyttar dit alltså.

Tills dess har jag alltså ett år på mig att göra något annat och att plugga mode design på Ålsta lät ju inte så dumt, rent av passande. Pratade lite med Jenny i telefon om saken, hon övertalade mig ganska lätt och den 23:e är det alltså skolstart. Känns helskumt, det har inte riktigt gått in i skallen ännu.

Och herregud, vad sjutton skall jag underhålla mig med i Fränsta?!!!

Torsdag med vacker vy

Jobbsökardejten med Sofia igår gick alldeles utmärkt. Sökte till tre olika skidorter främst inom butik och reception men även som badvärd. Men skall jag vara ärlig så tror jag chanserna för ett sådant jobb är väldigt små, mest på grund av hur de rekryterar folk. Först så svarar man nämligen på 46 olika påståenden, vissa är väldigt klassiska som "Jag kommer alltid i tid" och så vidare, men vissa är helskumma som "Allt dåligt händer mig" och andra frågor där man inte riktigt vet hur man skall svara.

Sedan är det en massa punkter man skall besvara istället för att skriva ett personligt brev, jag tycker ens personlighet lyser fram mycket mer i ett egenskrivet brev än att skriva kort om utbildning, arbetserfarenhet, vem man är och vad man förväntar sig av tjänsen. Det känns som man inte har samma chans att sticka ut i mängden. Som tur var kunde man iallafall bifoga ett CV, vilket egentligen bara innehöll just det man besvarat på frågorna innan.

Aja, om man lyser igenom så förtjänar man ju jobbet iallafall. Redan i mitten av september anordnas det en rekryteringshelg så det är ganska snabba bullar iallafall. Bara att hålla tummarna för någon typ av gensvar.

Just nu sitter jag hemma hos mormor och morfar, mormor är bortbjuden på lunch så jag är här för att göra morfar sällskap. De bor alldeles ovanför hamnen i nedre haga och har en sådan vacker utsikt att det gör ont i ögonen.

Senare ikväll skall jag, mamma och brorsorna iväg på handledarutbildning inför körkortet. Har ju kört en hel del på körskola men pengarna börjar rinna iväg innan man vet ordet av det så kände att nu när jag väl vet hur man kör bil så är det bara att få in vanan: vilket jag lika gärna kan få in gratis med mamma.

Med en gnutta hopp

Den lilla rundvandringen med CV:na gick oväntat bra. På en gammal praktikplats såg det väldigt lovande ut inför hösten om allt gick som det var tänkt och då borde det finnas minst en plats som extrapersonal. Vi pratades vid ett tag och vi klickade väldigt bra med tanke på att det är hela tre år sedan jag gjorde min praktik där. På de övriga ställena kändes det också lite mer lovande än jag beräknat. Bara att hålla tummarna!

Egentligen skulle jag fikat med höggravida Stina idag men då hon inte mådde allt så bra med så kallade förvärkar och allt var det innebär så sköt vi upp det på obestämd tid. Istället har jag hunnit med mitt berg av disk!

Ikväll skall Sofia komma över på jobbsökardejt och vi skall försöka smöra in oss på några jobb i fjällen. Ingen rast och ingen ro arbetslös som man är.

McFrukost

Just nu sitter jag på gamla, hederliga Birsta Mcdrive och unnar mig en riktig frukost med apelsinjuice och toast med tomat. Kan det bli bättre? Sann nostalgi. Nästan så man saknar det. Eller så gör man det. Ute på hal is?

Om ett tag skall jag dra en kort runda på Birsta City för att dela ut ett antal CV:n på några utvalda ställen där jag har lite kontakter eller någon tråd att dra i. Bara att hålla tummarna. Men man är ju realist.

Segheten dagen efter

Även om jag gick upp vid halv tolv så satt jag inte med mitt morgonkaffe förrän vid tre-tiden. Så ni kan ju tänka er vilken seg dag jag haft det idag, så där som det brukar vara dagen efter fest. Men såna dagar är även härliga, de har sin charm. Att inte ha en massa måsten och behöva göra miljontals saker: att bara vara.

Promenerade hem till Bosvedjan där jag städade ut Markus gamla rum och gav det en rejäl omgång med moppen och tvättade dessutom väggarna. Snacka om att det har potential trots allt, kommer bli galafint när det är klart. I veckan är det jag som tar på mig målarkläderna och rullar runt med rollern.

Något som gjorde min dag idag var att jag fick reda på att min kusin Daniel förlovat sig med sin fantastiska flickvän Emilia och att det väntas ett bröllop nästa sommar. Äntligen får jag ett bröllop att gå på! Inte varit på ett enda i mitt 21-åriga liv.

Fest á la Nacksta

Som ni kanske förstod så är det tidigare inlägget inte skrivit av mig, utan Simon som lyckades hacka in sig och "gästblogga". Och ni kanske förstod att det dessutom var fest här igår, för det var det!

Nästa vecka har vi personalfest "på riktigt", så gårdagen var egentligen bara en förfest inför nästa vecka. Men trevligt hade vi! Nackstabadet 2010 är inte ett dåligt gäng inte. Vid 04-tiden kunde jag gå och lägga mig, det säger väl allt?

shuu!

shu vad händer! precis varit i centrum och becknat mina sista gramas! Jalla det gick fort1


Vart lack några shunnos spelade mangaz så jag fuckade ur! walla dom blev bazzdddd!



//El gurish!

Arbetslöshet vs semester

Igår var det sista dagen på Nackstabadet, som var en kanonbra dag. Vi har alla kommit varandra riktigt nära och har hela tiden haft roligt tillsammans. Tyvärr är det slut nu, men vi har redan tre personalfester inplanerade varav en kommer att gå av stapeln redan ikväll.

Det känns ganska skönt att äntligen ha lite ledighet och samla krafter för att ta sig i kragen och rycka upp sig här i livet. Frågan är ju vad som händer nu? Jag är väl mer eller mindre arbetslös nu igen (som jag fortfarande ser som semester) även om jag har ett serveringsjobb inbokat om två veckor. Förhoppningsvis tar balklänningarna lite fart när skolan börjar igen.

Just nu skall jag försöka fokusera på att bara ha kul. Det är jag ju bra på.

Nackstabadet 2010 <3




Simon, Sean, Hanna, Matilda, Jonas och Cissi.
Nya vänner och massor med minnen. Tack!

Torsdag

Idag var det något tekniskt fel på badet så vi hade stängt: vattnet var grönt istället för blått då det inte fanns något klor i det. Men tror ni att vi fick gå hem? Inte då! De tycker väl att de varit för snälla med oss på sistone så gissa vad vi fick göra istället? Jo, ta en hacka och rensa allt ogräs mellan stenplattorna på badet. I stekande hetta. Kul!

Inte så farligt egentligen, det var ju bara det att somliga (jag) jobbade för två medan andra (nämner inga namn) jobbade för noll. Man slutar aldrig att förvånas över vissa tydligen, jag stod nästan bara och gapade idag över att vissa har sådan dålig arbetsmoral. Något som faller en själv så naturligt.

Men somliga tror på karma - och kontakter. Idag blev det klart att jag skall jobba på Södra denn 20:e och servera. Förhoppningsvis leder det till något mer. Om inte annat en kul grej, ombyte förnöjer.

Kvällen har ägnas på Barista med Ellen där jag unnade mig en lyxig choklad cheesecake som smakade oväntat lite choklad. Men god ändå för det!


Torsdag morgon

Brr... var kommer höstkylan ifrån? Börjar bli allt svårare och svårare att lämna sängen om mornarna nu, tack och lov att det bara imorgon kvar som jag måste vakna halv sju - sedan är det bara att njuta av sena mornar igen.

Idag kommer det att bli en ovanligt lugn dag på badet då sommarkollot skall på utflykt till Himlabadet, så vi kommer att slippa dom hela dagen. Vilket lär resultera i att vi knappt får en enda badgäst så där kommer jag att sitta och rulla tummarna.

Ljuva torsdag.

Men jag har ljus i tunneln: ikväll skall jag vara med Ellen. Yey.

Att röja ett rum

Blev en fika á snabbare variant med Malin på Coffe House. Evigheter sedan jag var där, brukar alltid föredra deras granne Waynes. Efteråt tog jag bussen hem till Bosvedjan och fick Markus att bjuda mig på pizza. Syskonkärlek.

Jag kommer att flytta hem igen i september och eftersom Markus tagit över mitt gamla rum så kommer jag ta över hans gamla - som ser ut som gud vet vad... Inga ord kan nog beskriva det där rummet tror jag. Hur mycket man än skulle putsa skulle smutsen aldrig försvinna. Men man kan ju försöka. Och sagt och gjort. Så under kvällen har jag hållit på och röja i rummet i ett försök att kunna tömma det helt och hållet innan jag kommer gå helt crazy där inne. Just nu är det svart och mörkrött, vilket skall bytas ut mot vitt, vitt och åter vitt. Utmaning.

Anledningen till att jag flyttar hem är att eftersom jag inte ännu vet garanterat om jag kommer få något jobb till hösten så tar jag det säkra före det osäkra med ekonomin, och om inte annat så kanske jag eventuellt kilar till Fränsta och pluggar på Ålsta och i så fall behöver jag ändå ett rum att komma hem till om helgerna.

Men med mig vet man ju aldrig hur det blir, så sant som det är sagt.

Regnets fördelar

Som ni kanske märkt vid det här laget så får det gärna regna om dagarna, eftersom det brukar innebära att badet håller stängt och vi får sluta tidigare - och ändå få betalt tills klockan fem. Gillar!

Idag satt vi och spelade yatzy en timma innan vi fick gå hem, kul på jobbet eller vad? Jag kommer faktiskt att sakna alla när veckan är över. Ja, nästan alla vill säga. Men vi har verkligen varit en härlig, liten grupp som haft många galenskaper tillsammans.

Så sedan jag kom hem har jag njutit av min goda sallad och unnat mig dålig eftermiddags-TV. Körde dessutom igång en rejäl tvätt och skrubb på mig själv med all inclusive. Riktigt skönt att bara få vara inne och rå om sig själv medan regnet faller ned utanför. Har även varit flitig och ordnat med arbetsansökan. Sliter och drar för fullt i mitt kontaktnät och hållar tummarna stenhårt för minsta lilla.

Ikväll blir det förhoppningsvis en fika med Malin innan jag åker hem till brorsan och tvättar. Mitt tvättmedel tog slut och jag ids inte köpa nytt. Hah!

Impulsköpet

Här är T-shirten jag köpte på Carlings igår. Förstår ni nu hur klockren den är?

Livlig dag

Jobbet körde på som vanligt med hyffsat fint väder, badväder som vi kallar det på Nackstabadet. Dagen var rätt så lik alla övriga dagar förutom att tre småtjejer (runt tio år) var väldigt angelägna om att få ned mig i vattnet. Spelade med tills poolkanten då jag vägrade gå längre. Sean kommer då och "hjälper till" genom att ta min mobil ur fickan. Jaha? Fortsätter att streta emot (tjejer kan faktiskt vara starka när de vill). Och innan jag vet ordet av det kommer både Sean och Simon och hjälper till med att slänga i mig och PLASK!  så ligger jag och sprattlar i vattnet fullt påklädd. Galet kul så här efteråt. Men mina kläder samt skor är fortfarande våta. Så resten av dagen fick jag gå barfota med Angelicas mjukisbyxor och en extra T-shirt de hade i förrådet. Nya looken.

Efteråt blev jag upplockad av Mr Mohammed och vi tog en sväng till Birsta där jag blev galen för en sekund och gjorde ett impulsköp på ännu kortare tid. Tischa för 300 kr med min ekonomi är inte okej. Men bild kommer sedan och då kommer ni att förstå. Sedan njöt vi av middag på IKEA (så, så billigt ju!) innan jag shoppade loss på grönsaker på Willys.

När jag väl kom hem till undersköna Södermalm kom Linnea, Miss Göteborg, på kafferep. Mycket, mycket trevligt som alltid. Inspiration i den gråa vardagen skulle man kunna säga, det är det hon är allra bäst på.

Nu har jag lagat sallad för en veckas matlåda och finslipar mitt CV.
Snart sömn hoppas jag.


Linnea. Bäst. Ingen protest.

Sista arbetsveckan

Nu lämnar jag sommarstugan och flyttar in till stan igen och hugger in på sista arbetsveckan @ Nackstabadet. Är frisk igen och har massa energi för ovanlighetens skull. Redo att hugga i. Varje kväll består av dejter med människor jag måste träffa innan de lämnar Sundsvall för diverse småorter som Göteborg, Uppsala och så vidare. Nackdelen med att vara sjuk är att man inte har ett sådant socialt liv. Fördelen är att man går ned sisådär fyra kilo. Nackdelen med det är att inga jeans passar längre.

Utan söndagsångest

Visst är det skönt när man vaknar löjligt tidigt av sig själv och inte är trött? Så hade jag det idag när jag oväntat klev upp vid 07 och kunde mysigt lägga mig tillrätta framför TV:n och njuta av repriser av Vänner. Övriga dagen har bara varit en slödag där jag återhämtat mig från världens alla sjukdomar. Suttit på stranden och pratat med Emma i telefon och nyligen inkommen från hundpromenad med Anna.

Idag är det augusti och ny månad. Med en hälsning om höst på ingång. Imorgon är det en ny arbetsvecka, en sista arbetsvecka. Sedan kör vi fullt ös arbetslös igen.
RSS 2.0