Arlanda

Just nu befinner jag och Henke oss på Arlanda och väntar på att klockan skall bli 04 så att vi kan checka in. Resan ned gick fort och smärtfritt, åka första klass var minst sagt en härlig start på en toppenresa. När vi kom fram så åt vi middag på Alfredos, pasta för hela slanten it was. De stängde klockan 22 och då vandrade vi över till McDonalds. Den omtalade starkölen blev inte av men däremot kaffe och glass. Samt en totalsågning av deras omoderna utrustning och sura ansikten. Arbetskada.

Efter lite kortspel, läsning och ipod sitter vi nu då här som sagt. Inte ett dugg trötta vill jag påstå, något med att resa gör att det omöjligt att bli sömnig. Lite småsega är vi nog allt men peppade som satan!

Nästa torsdag anländer vi till kalla Sverige igen och hoppas på välkomstfest.

Puss på er alla!

allahaısmarladık

Sitter här nu med vad jag tror är en färdigpackad väska. Jag hade fullt med saker som jag spritt ut över hela rummet när jag bestämde mig för vad jag skulle packa ned. Att sedan packa ned och få plats med allt var svårare än vad jag trott. Lite som att lägga pussel. Fick panik över att jag skulle råka ut för övervikt, men vågen sade åtta kilo. Tolv kilo till godo med andra ord.

Idag var jag och Henke ned på Forex och växlade pengar. De ligger framför mig nu och det känns så självklart att jag skall glömma dom. Sprang precis och letade efter det jäkla passet bara för att upptäcka att jag redan packat ned det. Ibland är man för bra helt enkelt.

Jag hoppas att ni har det riktigt kallt och blåsigt så att vi kan njuta ännu mer i solens paradis.

För övrigt så betyder allahaısmarladık adjö på turkiska. Tror jag.

Att fira semester

Ouff! 11-01.30 ifredags. 15-0.30 lördag och söndag. Oavsett hur mycket sömn jag tillät mig själv att ta så var det aldrig tillräckligt, men jag krigade mig till jobbet med vetskapen om att efter helgen väntar en ljuv semester. Igår efter jobbet så firade jag och Henke tillsammans med Sara. Att börja dricka vid 01-tiden på en söndag kväll kan låta lite konstigt men just då kändes det som det mest normalaste man kunde göra.

Ingen cider. Ingen öl. Bara sprit. Henke lekte bartender med is från jobbet och blandade imponerande goda drinkar. Då vi saknade en kortlek så rev vi 52 pappersbitar och använde som kortlek. Vi shottade. Sköljde ned med vatten och gjorde aldrig om det. Sedan misslyckades vi totalt med att poppa pocorn, men den andra påsen lyckades vi ganska bra med. Jag såg på Animal Planet medan Sara och Henke drog till bageriet och köpte bröd. Klockan 07 tog jag och Sara bussen hem och däckade. Däckade så jävla hårt.

Jag borde så packa. Håller på lite smått. Eller så bloggar jag fortfarande...



Var var jag ifredags?


Impulsiv stängning

Igår skulle jag jobba 15-21 och förstänga köket. Trodde jag. Det tog ungefär en halvtimma innan ett gräl uppstod mellan Mohammed och Lindberg och plötsligt stod vi där utan stängare i köket. Yey. Jag tog på mig stängningen vilket jag kände var det minsta jag kunde göra för att hjälpa Jocke då jag beundrar hans handlande.

Idag så är det en massa restaurangchefer, konsulter och gud vet vad på restaurangen för att gå igenom den nya kampanjen. Kort sagt: restaurangen måste se superduperfräsch ut. Så Lindberg bankade skiten ur rostarna igår och Affe blev inringd, dels för att förstänga åt mig men även för att fixa grillarna. Jag fick den "roliga" uppgiften att göra rent bakom grillarna och det tog lätt över en timma. Har aldrig varit maken om så mycket fett och hela jag var fullkomligen dränkt i det. Inte nog med det så skulle jag även skrubba bort alla fettrester på pommes frites stationen och det satt som berget. Idag har jag så mycket träningsvärk att jag inte orkar göra något.

 

Var hemma klockan halv fyra och har sovit större delen av dagen. Lyckligtvis är idag min enda lediga dag idag så jag slipper alla jobbiga människor som spionerar.

Ett helvete till fredagsrush

Började jobba klockan 10 igår och tog över Dennis i köket och var inställd på att det skulle bli tufft då det var fredag och vi säljer mer än vad vi annars gör på vardagar. De första timmarna flyter på utan att vi säljer speciellt mycket och jag förstår att det kommer komma en enorm rush vid tolv-tiden. Vilket jag längtade till eftersom jag skulle lämna köket och stå i kassan från och med klockan tolv då Mattias kom in i köket. Att stå i kassan när det är rush är faktiskt skitkul, hellre ha en ständig kö en att folk dropar in lite då och då.

Bara det att Mattis aldrig kom utan var försenad och rushen började utan honom så jag och Dennis fick springa omkring yra som höns i köket för att hålla oss flytande och jag fastnade där även om Mattias till slut kom in. Humöret dalade lite då så att säga. Till slut var Issa vänlig och lät mig byta med Khadije så jag fick stå i tvåan i en halvtimme innan jag skulle gå på rast.

När jag kommer tillbaka så har de flesta slutat och Sara är vänlig och jobbar över 20 minuter innan även hon försvinner. Finner att jag är lämnad ensam i kassa/DT. Och om det kommer folk?! Lindberg som har skiftet tar kassa och har en kö på 15-20 pers (inget skämt) och jag sköter driven och det slutar aldrig att komma bilar. För första gången någonsin kände jag att jag nått min gräns och jag visste knappt vad jag skulle ta mig till. En kvinna skällde på mig för att det inte fanns någon Sidesallad färdig och jag bad om ursäkt och förklarade att det var rush och vi var underbemanade och att det inte var mitt fel. Till svar då fick jag att det handlade om att planera bättre. Jaha? Som om inte jag själv tyckte det! Det var så sent som i onsdags då jag berättade för Janne att jag tyckte att skiften på senaste tiden var just oplanerade.

Kommentaren "Vad fan håller ni på med?" fick jag också möta och vad skall man egentligen svara på den? Att vi alla gör så gott vi kan men att det ändå inte räcker till? Som om det svaret gjort denna gäst nöjd. Men jag måste i ärlighetens namn säga att jag inte kunde ha jobbat hårdare eller snabbare än vad jag gjorde, framför allt då jag inte är direkt någon veteran i DT:n. Väntetiderna var inte så katastrofala som man kunde ha trott men ja, som sagt så kände jag att jag nådde min gräns över vad man skall klara och inte klara av. Utan att få ett endaste tack eller beröm av någon.

Eftersom vissa inte ville hoppa in tidigare trots att jag bad om det så var det ett mer eller mindre kaos klockan 16 när alla började och tillsammans med Fanny och Ann lyckades jag få bort hela den jäkla DT-skärmen som vid det laget var full. Ibland förstår jag inte riktigt hur folk tänker. Jag vet att man inte kan tvinga någon att börja tidigare eller avbryta sin rast, men ibland har man väl ändå ett eget sunt förnuft. Själv har jag avbrytit min rast flera gånger för att hoppa in då det blivit för mycket. Glöm att jag gör om det om jag själv inte för hjälp när jag behöver det.

Och det fortsatte komma folk hela kvällen. Kön i driven sträckte sig ända ut till gatan i princip, det vill inte säga lite lång kö. Men vi klarade av det. När jag väl fick sluta var jag helt förstörd och känner att det inte är förrän nu det börjar släppa. Äh. Överdrivet långt inlägg. Ni McKollegor förstår vad jag menar iallafall, puss på er!

FTV - check!

Igår när jag gick från bussen på väg till jobbet fick jag ett samtal från folktandvården som berättade för mig att det var dags för en undersökning. "Skönt!" tänkte jag som i nästan ett år har tänkt ringa dom för att skrapa tandsten men inte har det blivit något med det. (Jag har tydligen urdåligt saliv som gör att jag får tandsten hur lätt som helst. Lucky me.) Hon frågade om jag kunde komma redan imorgon vilket jag kunde. Lite överlumpad av samtalet var jag, så när hon sade att hon hade en tid 07.40 tackade jag ja till den. Dumt gjort Gustav, mycket dumt!

Så på min så kallade lediga dag vaknar jag alltså tidigare än vad jag gör om jag jobbar för att utsätta mig för den roliga tandläkarentortyren. Fast... när jag blev avsläppt utanför och gick in gjorde jag det av en ren vana, jag vet inte hur många gånger jag har besökt dom för det ena och det andra. I och med tandställningen så blev det en hel del visiter hos dom kan jag lova. Och sedan skall vi inte tala om alla tänder som jag fått dra ut! (Fem stycken totalt.)

Så när jag gick in genom entrén undrade jag varför det är jag i syskonskaran som fått alla dåliga gener? Tandställning, hörselskada samt glasögon. Kanske jämnar det ut sig med att det var jag fick hjärnan?

Påmind av lågkonjunkturen

Jag kan erkänna att jag är bortskämd. Efter studenten sökte jag ett jobb och det fick jag. Visserligen var det på McDonalds och jag hade dött om de nekat mig, men iallafall. Det var i samma veva som lågkonjunkturen satte igång "på riktigt" och folk började bli arbetslösa. Så jag har aldrig upplevt den där våndan över att vara arbetslös och söka hundratals jobb utan att få napp. Lågkonjunkturen har funnits runt om mig men aldrig påverkat just mig eller någon i min närhet (förutom att nyblivna studenter har noll chans att få jobb).

Så jag kan leka med tanken på att säga upp mig och bara göra något annat utan att riktigt inse vad tusan det är jag egentligen tänker på. För till och med jag kan ju se på arbetsförmedlingens hemsida att det inte finns några jobb. Men det var ändå inte riktigt förrän idag då jag inser hur pass allvarligt det egentligen är och hur den kan komma från ingenstans och dela ut en oväntad käftsmäll.

Fikade nämligen med Emma idag som berättade att Lagerhaus inne i stan kommer gå i konkurs(!) och att eftersom den butiken öppnade ett halvår tidigare än butiken ute i Birsta betyder det att de som jobbat inne i stan kommer ta över jobben på Lagerhaus i Birsta. De kör tydligen med någon sist-in-först-ut metod oavsett hur många butiker det är i samma stad. Så även om det går bra för de i Birsta så är det de som förlorar jobben bara för att de råkade öppnade sex månader senare. Kära lilla Emma har jobbat där i nästan ett år men ändå är hon alltså helt körd. Så jävla orättvist och så jävla lågkonjunktur. Snacka wake-up call.

Tack och lov att McDonalds inte har samma sadistiska sist-in-först-ut metod. Tänk om SJ gick i konkurs och tog över våran restaurang bara för att vi snott deras gäster?

Ljuspunkter

Resan till Side med Henke är nu helt bokad! Tisdag den 29:e september åker vi tåg ned till Arlanda för att på onsdag morgon flyga till Turkiet. Så om 17 dagar befinner jag mig i solen tillsammans med kära kusin vitamin. Sol, bad, fest och framförallt en massa shower. Kan det bli bättre?

Sanna mina ord om inte detta är en ljuspunkt i en jobbig tillvaro. Dagens ljuspunkt är att Fanny inom kort kommer hämta upp mig för en fika innan jobbet. Vi har båda två så mycket skit inom oss som vi behöver prata av oss.

Ha en trevlig söndagsångest, puss!

Inställt

Igår jobbade jag 11-20 och det var en sådan där helvetesdag som det är ibland. Som det har varit för det mesta på den senaste tiden. Jag var stressad för att hinna komma hem fort och göra mig iordning inför en wild night out med teatergänget. När klockan slog åtta försvann jag och bad om ursäkt att jag inte kunde stanna kvar. Bara för att sedan upptäcka att jag hade sms som talade om för mig att alla hade bangat gällande utgången i sista stund. Men Kul!

Just då var jag så jävla less på varenda jävla människa att det var galet. Det var så att säga droppen som gjorde att bägaren rann över. Sedan blev allting vänt och det var jag som var svikaren. Nejdu. Så fan heller!

Var tog allt vägen?

Stängningsvecka

Denna vecka har jag totalt fem stängningar (i kassan), men det är egentligen inget att klaga över. När man börjar klockan 16 hinner man helt plötsligt göra en massa saker innan jobbet. Annat är det när man börjar vid 10-11. Så jag försöker att njuta av den "fritid" jag får. Frågan är om jag har självdisciplin nog att inte sova bort hela dagen.

Och stängningen vi hade igår var nog världens skönaste. Sista gästen kom runt halv elva och sedan var det helt dött. Jag kunde stämpla ut kvart i tolv och känna att jag gjort en riktigt lyckad stängning. Yey.

Det var den tron på mänskligheten:
Gäst: Jag skulle vilja ha en McFeast, men kyckling istället för kött.

Henke: Ja, så du vill ha en McChicken dressad som en McFeast?

Gäst: Nej! Det skall vara en McFeast men med kyckling istället för kött.
Henke: ... Ja men då skall vi ordna det!

 

Weightless




And maybe it's not my weekend
But it's gonna be my year
And I'm so sick of watching
While the minutes pass
As I go nowhere
And this is my reaction
To everything I fear
'Cause I've been going crazy
I don't wanna waste another minute here

- Precis så där känns det! Hela jävla tiden.

Nostalgi

Idag loggade jag för ovanlighetens skull in på bilddagboken. Och gick tillbaka ungefär två år i mitt liv. Shit. Vad saker förändras. Människor jag inte pratat med på över ett år kallar jag för "my darling". Hårfärger och frisyrer ändrades hejvilt. Varenda dag var en fest, åtminstone helg för jag var ut jämt. Jag brukade kalla min bilddagbok för förfesten eftersom den ständigt innehöll bilder från just de tillfällena.

Nostalgi på hög nivå med andra ord. En del tillfällen saknar jag och vill leva om, men egentligen är det mesta bara crap. Jag förstår nu varför vissa raderar sina bloggar och börjar om. Det känns som ett bagage som till slut blir för tungt att bära. Det gör ont att bli påmind om hur det var förut.

Antingen så gillade jag inte det som jag hade då. Eller så gillar jag inte det jag har nu. What to choose?
RSS 2.0