Buffy the vampire slayer

Jag har väldigt lätt för att fastna i det förflutna och nostalgi är mitt mellannamn vill jag lova. Det känns alltid som att allting var så otroligt mycket lättare förr och jag önskar att jag fick leva om barndomen bara för att kunna uppskatta det mer. I brist på annat så har jag börjat plöja igenom serien Buffy som jag och min (på den tiden) bästa vän Moa avgudade när vi var i 10-årsåldern. Vi var näst intillt besatta och hade jättekul, naiva och unga som vi var. Jag hade dessutom en stor crush på Alison Hanningans rollfigur, den nördiga Willow.

Nu efteråt förstår jag inte hur det kommer sig att det var henne jag föll för när Sarah Michelle Geller bokstavligen kickar ass. Och lite roligt har man nu efteråt eftersom serien faktiskt är gjord på 90-talet och det må inte låta så länge sedan men det gör sannerligen mycket. Mobiltelefoner existerar inte ens, så de kan aldrig ringa varandra om hjälp. De stackarna.

Bara jag som följde denna serie slaviskt förr i tiden? Och i nutid?

Oplanerad sovmorgon

Hamnade i säng ganska sent igår, var helt slut efter galet mycket spring igår kväll och förkylningen gjorde det inte bättre. Hade ställt klockan på 11 eftersom jag och Sara skulle höras av vid 12-13 tiden och göra Birsta City osäkert. Vaknar av och till och har ont i hela kroppen, med ljuset rakt i ansiktet vänder jag mig om i sängen. Nästa gång jag vaknar är det mörkt ute(!). Gissa om jag blev chockad? For upp i sängen och upptäckte att klockan var halv tre! Jag har nog aldrig i hela mitt liv sovit så länge kan jag ärligt säga.

Upptäcker sms av Sara och försöker envist ringa upp henne men utan svar. Hoppar in i duschen så länge och till sist hör hon av sig. Birsta blev det som planerat iallafall, även om det blev senare än sagt. Lite shopping på IKEA för Saras del. Väldigt mycket velande var det kan jag säga, "Jag vet ju inte hur länge jag skall bo kvar". Svarade att det inte skulle vara länge om jag fick bestämma.

Vi tittade även in på jobbet där det var ett mindre kaos. Tyckte synd om stackarna, framför allt Moa som hade stängning. Vissa av oss är helt enkelt för bra för McDonalds.

Rättelse

Okejokej Isabelle. Angående inlägget "Utgång" så bör det tas med en nypa salt (angående delen där Issa skämmer ut sig) eftersom den version jag mindes var Henkes. Och Henke är Henke. Så Issa sade faktiskt aldrig "Jag jobbar på Birsta McDrive!" som jag påstår.

Fast den repliken var inte nödvändig för att göra bort sig, det gjorde hon så bra iallafall, haha.

BTW

Ni vet mina "borttappade" 200 kr? De kom imorse klockan 08. Tydligen är det inte jag som är klantig utan halebop som är oehört seg.

Utgång

Det var förfest hos Issa och förutom undertecknad och värdinnan var även Moa, Britta och Dennis med. Sara drog sig tyvärr ur trots att hon var födelsedagsbarnet, men är man sjuk så förstår jag att man inte är pepp. Stillsamt och mysigt och vi vräkte ur oss hur mycket vi hatar otrevliga gäster, att somliga verkligen inte kan förstå att man bara gör sitt bästa.

När det var dags att gå ut så ville de flesta till Oscars eftersom Anders var där, för mig var det en anledning till att inte gå dit. Men tjejerna hade en plan som gick ut på att dansa i en ring runt stackaren, varför förstår jag inte. Trots att Issa gick fram till vakten med öppen jacka och "råkade" visa en del av sin urringning så förklarade han att det tyvärr var 23-årsgräns ikväll. Jag ville promt till stadshuset eftersom de flesta andra vi känner var där (Nathalie!) men det stället var inte så populärt hos de andra. Det slutar med att Issa och jag vandrar dit och ställer oss i en ovanligt lång kö och efter ungefär 20 minuter är vi inne. Och jäklar vilket drag!

Jag har inte varit där på jättelänge och förknippar det mest med gymnasiet och alla gånger det var Friday in Love där, aldrig att jag varit där på en lördag och ännu mindre en löningslördag. Väl där träffade vi fantastiska Nathalie, Johanna, Elin (som försvann lika fort) och Mathilda. Plus mer därtill. Issa och jag dansade där tills strax innan tre då vi gick hem till henne.

Utanför hennes dörr låg fyra champangeglas vilket vi båda blev lite förvånade över. Ännu mer förvånade blev vi när vi upptäckte att de var i glas och inte i plast som vi först hade trott. Issa var dock snabb med att plocka åt sig dom och ställ in dom i diskmaskinen.

Henke var fyllechaufför och kom och plockade upp oss så åker vi igenom driven på SJ. Tydligen var inte läsken som den skall så Issa gick tillbaka till DT-luckan och klagade. "Jag jobbar på Birsta McDrive!". Herregud. Moa, Dennis och Britta befann sig också där och hoppade in i bilen. Issa fick på grund av klagomålet ny läsk men tydligen var inte den heller okej så hon och Moa gick tillbaka och klagar och skulle "förklara för dom hur man löser problemet". Jag tror inte att detta var så uppskattat. Från bilen kan man även se var de andra tre har lyckats smeta på två tomater och en gurka på fönstret.

I början på kvällen klagade vi på gäster och senare beter sig folk precis som de gäster de själva nyss klagade på, haha. Livets ironi. Är man full så är man?

McDonaldskalas

Var som sagt sjuk igår och höll tummarna att det skulle gå bra att jobba idag. Ville inte missa chansen att få jobba idag när det var löningslördag och McDonalds skänker dessutom 10% av helgens intäkter till att bygga Sveriges femte Ronald McDonaldhus. Så är det någon dag ni skall äta på Donken så är det nu under helgen!

Klas hade berättat att jag skulle stå på beställningen vilket lät bra eftersom det fysiskt sett är ganska lungt där (tvärtom med det psykiska dock), men eftersom som somliga är som de är så fick jag springa mycket mer än vad jag borde ha gjort. Så de sista timmarna hade jag riktigt ont i halsen och undrade hur det skulle gå.

Nu känns det bra dock efter lite vila och är galet sjukt peppad inför en utgång ikväll. Så gott som alla från jobbet skall ut verkar det som, kan det bli bättre? Phaaarteeeey!

Ann målade mig till en tiger idag. Inte illa, inte illa alls.

Klantig_Gustav89

Jag har lyckats med något av det dummaste jag gjort i hela mitt liv tror jag. Jag skulle fylla på mitt kontantkort likt så många gånger förr, men det är bara det att jag aldrig fick pengarna. Det brukar ju gå så fort annars. Laddar därför en andra gång och det fungerade direkt. Jag har alltså lyckats fylla på någon annans mobil med 200 kr! Det vill säga slagit in ett annat mobilnummer. Hur sjutton lyckas man?! 200 kr åt skogen!

Massa sjukling

Ibland blir jag så less på mig själv. Jag tänker dagen innan jag skall jobba att jag förmodligen mår bättre då, att jag blir frisk under natten heller något liknande. Egentligen är det bara jag som hoppas på det för jag hatar verkligen att sjukanmäla mig. Jag känner mig som en svikare. Så tänkte jag iallafall angående idag, så jag begav mig till jobbet för att jobba som vanligt men på plats kände jag att det kanske inte var så smart ändå. Helt öm i kroppen och det kändes som om jag skulle brinna upp.

Men efter några timmar tog passet slut och jag fick gå hem och sova. Sjukanmälde mig däremot för imorgon, finns inte en chans att jag skulle överleva en köksstängning när jag känner mig så här. När jag mår så här dåligt kan jag inte låta bli att undra om det kanske inte är svininfluensan trots allt. Ha-ha.

Oorganiserad

Jag är fan den mest oorganiserade person som finns! Letar som besatt efter ett bortappat A för att när jag väl hittar det upptäcka att jag under letandet tappat bort B, och så fortsätter det alfabetet runt, runt. Jag lägger jämt "undan saker", synd bara att jag har minne som en guldfisk.

Tag denna bild X 10 så har ni hela mitt rum.

Julöppet!

Yes! Äntligen! Nu är hela schemat över jul ute och till min förvåning skall vi faktiskt ha öppet på julafton - liksom alla andra dagar. Jag har dock klarat mig väldigt lindrigt undan och det enda "jobba pass" jag fått är nyårsdagen 12-16. Ida hade dock fått både julafton och juldagen och eftersom jag behandlar henne som min skyddsling så sade jag att jag kunde jobba istället för henne på juldagen. Att jobba båda de dagarna kändes lite väl grymt.

Så om ni inte har något speciellt för er på julafton kan ni alltid kika förbi på Birsta McDrive!

Sjukling

Det är alltid likadant när jag blir sjuk. Det börjar lite försiktigt med halsont som sedan blir helt outhärdligt när man knappt kan svälja och bara vill ta livet av sig. Bortsett från smärtan i halsen mår man fint och så småningom börjar den avta men i samma veva mår kroppen som om den har blivit överkörd. Man är helt slut och kan utan problem sova ett dygn i sträck och samtidigt början näsan att rinna. Mycket! Dessutom bultar det i öronen och man mår som man gör efter 20 tequilashots. Till slut när näsan är lika röd som Rudolfs mule så kommer hostan. Slem och hosta stup i kvarten och man har aldrig känt sig fräschare.

Jag har kommit ungefär halvvägs kan man säga, för det slår sällan fel. På det här sättet kan jag vara förkyld i över en vecka när man lika gärna kunde få alla symptom på en gång och vara en levande människa på bara några dagar.

Nej, jag är inte så nära döden som det låter så ni kan vara lugna. Eller besvikna.

Tisdag

Igår hade jag lite ont i halsen och under natten bröt det ut totalt. Knarkat alla halstabletter jag hittat och tyckt synd om mig själv idag. En ständig reaktion hos andra har varit ifall det inte är svininfluensan? Men seriöst, får man inte vara förkyld längre att man skall sättas i karantän? Gissningsvis är det hela över till imorgon. Varför skall man alltid vara sjuk när man är ledig om något?

Det var evigheter sedan jag var med Dennis och det var planen idag men vi har inte direkt den relationen att vi kan sitta och fika utan vi har istället alltid hängt tillsammans när vi har tränat. Och eftersom jag är för sjuk för det så försvann det ganska fort så istället gick vi en promenad. Det var väl behövt. Jag kom faktiskt på lite bättre tankar när det gäller vissa saker. Det är inte alltid så lätt när framtiden lurar runt hörnet.

Öppettider jul?

På bilden ser ni Moa som ringer till Max och låtsats vara civil som frågar om deras öppettider över jul. Sedan tidigare är det så att om Max har öppet så har vi också det eftersom vi inte skall vara sämre än dom. Lyckligtvis hade dom stängt på julafton så förhoppningsvis har vi också det. Däremot hade de jävlarna öppet juldagen, nyårsafton och nyårsdagen. Enda ljuspunkten var att de stängde klockan 20 på nyårsafton. Så det kan mycket väl hända att vi kommer ha öppet precis som dom, även om det inte riktigt stämde med vad vi hade hoppats på.

Sedan mumlade Klas något om att jag var schemalagd nyårsafton?


Helgen

I lördags fick jag som sagt vara ledig och det går inte att förklara hur skönt det var. Jag sov ut för att långsamt göra mig iordning inför en fikadejt med Britta. Mysigt som få. Kvällen ägnades åt att bara ta det lungt, jag glodde på massvis av avsnitt av Weeds. Skön omväxling mot stängning vill jag lova.

Igår var det däremot dags igen och det gick ganska bra till en början men så kom oväntad rush strax efter fyra. Fanny hann ta hela fyra bilar i DT:n innan hon insåg att det inte stod någon i tvåan. Fråga mig inte varför det inte stod någon där, jag var inte den ansvarige för planeringen. Iallfall så lät det till slut så här: "Gustav, ta kassa! Nej, Gustav ta tvåan!". Så jag övergav köket för att springa som en galning i DT:n tills kaoset var över. När jag väl kom tillbaka skickade jag hem Örnie (somliga hade tur att sluta) och så var det bara jag och Danish kvar.

Jag var väl redan less innan jag började jobba men jag tyckte att fördelningen var så orättvis att jag blev ännu mer irriterad. Jag är "själv i kök" (kan diskuteras) medan de är fem stycken i kassa/DT eftersom Lindberg hjälper till i kassan av någon anledning. Det handlade inte om att jag var orolig att inte bli klar i tid, utan det handlade mer om att vägen dit inte skulle bli rolig. Fanny kunde i princip gå och göra punkter på sin lista hela tiden eftersom det var så många som jobbade där framme medan jag sprang runt på alla stationer som ett fån och fick ignorera min lista totalt. Skulle det inte kunna vara lika för båda istället?

Stängingen gick som tur var riktigt bra trots allt och efter att ha stängt löningsfredag nu så är det den sista köksstängningen på ett bra tag hoppas jag!

Idolmys

Efter en lång arbetsdag á la barnbidrag är jag helt slut. Det har hänt något hela tiden och dagen har gått bekvämt fort. Att komma hem och bara lägga sig i soffan i pyamas och se på Idol var så skönt. Skulle kunna somna nu utan problem, knappast en partyfredag. Imorgon är jag ledig tag vare Mohammed så vem vet vad som väntar?

Utbildning

Första dagen av Stoffes utbildning gick kanonbra. Han har lätt för att lära sig och framför allt viljan. Det jag tycker är viktigast av allt är att man har rätt attityd, allt annat kan man öva sig på och bli bättre med tiden. Dessutom är han väldigt trevlig och jag känner redan nu att jag kommer att gilla att arbeta med den killen.

På tal om att utbilda, har jag nämnt att jag blivit verifierad handledare nu? Det vill säga att jag får "handledarlön" vilket är en ökning på 2-3 kr/h - Janne visste inte exaxt. Det må kanske inte vara så mycket, men det lilla gör ändå en stor skillnad för mig. Mest på grund av vad det symboliserar.

Om det är någon som står på min minuslista just nu så är det Anders (vår chefs chef) som aldrig kan ge oss besked om hur vi skall ha öppet under julen. På grund av det kommer decemberschemat (som är klart) aldrig ut. Hur idiotiskt skulle det inte vara för oss att till exempel ha öppet på julafton och juldagen? Bara för att McDonalds skall ha öppet alla dagar om året numera. Hela Birsta är ju för sjutton stängt och inte direkt ett ställe man råkar passera när Kalle Anka går på TV. Jag kan säga, helt ärligt, att om det är meningen att jag skall jobba de dagarna så säger jag upp mig - på riktigt.

God morgon världen

Just nu sitter jag här med mitt morgonkaffe och lyssnar på radio guld. Efter tre lediga dagar är det nu dags att ge sig ut i arbetslivet igen och som vanligt känns det som om ledigheten mest använts till sömn men det får väl vara värt det trots allt.

Skall snart iväg och ta bussen för att först äta frukost på jobbet och Stoffe kommer förbi vid 9.30-tiden för sin utbildning. Eftersom det är dagen innan barnbidraget borde det vara en ganska lugn dag så vi håller tummarna för en lugn och bra utbildning. Imorgon brakar däremot happy meal-helvetet ut.

Jäkla lågkonjunktur

När jag öppnade mitt e-sparkonto hos swedbank var räntan på 3,35% och jag kommer ihåg att jag tyckte det kändes helt okej. Visserligen hade jag inte så mycket pengar att få ränta på till en början men kontot skulle komma att växa, vilket det sannerligen har gjort. Jobba heltid och bo hemma har sina fördelar kan ni tro minsann.

Nu ligger räntan på 0,015% och det känns ju bara löjligt.

Wednesday

Idag har jag ätit lunch på Waynes tillsammans med Mathilda för att prata om hur hennes balklänning skall se ut. Det är underligt hur fort man egentligen kan komma överrens om en design. Det kändes som att pennan bara flöt över pappret och så var det klart. Dock vill ju Mathilda ha en ganska enkel klänning vilket är i helt min smak då jag lever enligt mottot less is more. Att designen inte kommer ändras något under tidens gång säger jag inte, för av erfarenhet vet jag att det är mycket lätt hänt. Bjuder väl på på någon skiss senare.

Efter vår lunchdejt satte jag mig på bussen och for iväg till Elgiganten. Som ni kanske kommer ihåg lade jag ju ut 500 kr på färgpatroner som inte passade, klanstkalle där. Så tänkte försöka flirta in mig hos personalen och se om det inte finns någon möjlighet att byta. Öppet köp på öppnad förpackning skall ju gälla på allt utom film, spel och programvara så... Där blev jag skickad till deras varuutlämning som var helt folktom så jag plingade på deras lilla dörrklocka som tydligt sade: Obs, plinga en gång. Inget hände på några minuter så jag plingade en gång till. En gubbe kom och gjorde mig sällskap i mitt väntade och plingade även han. När jag till sist började ge upp hoppet så körde deras rullande musik igång I like to move it, move it och då är det ju helt omöjligt att vara less eftersom man förknippar så mycket McDonaldsbus till just den låten.

Och i samma veva så dök personalen upp, bland annat en av våra stamgäster som hjälpte mig. Ibland är det inte helt fel att utnyttja sina grannar, lovade att han skulle få rabatt nästa gång. Fick pengarna tillbaka eftersom de patroner jag egentligen skulle ha var slut, men det känns härligt att inte ha kastat en femhundring i sjön åtminstone.

Tittade förbi på jobbet och snackade lite med Janne och förslog en utbildning av Stoffe imorgon och på fredag. Problemet är ju att hans kläder fortfarande inte kommit så jag sade att tills vidare får han väl helt enkelt låna av mig (har dubbel uppsättning). Känns lite roligare att jobba tors-fre nu när det händer något kul.

Förklaring

Jag har nu fått en förklaring till varför träffen tidigare idag inte blev av. En jävligt bra orsak och dessutom var ett sms till mig skickat som av någon anledning inte blivit riktigt skickat. Shit happens. Men det är fortfarande ett stort irritationsmoment när detta inträffar så tro inte att ni blir förlåtna lika lätt för det.

Annas balklänning

Hade nyss Anna på en snabb visit här och vi tåg mått inför hennes balklänning. Förfrågningar om balklänningar haglar in men Anna lovade jag redan för över ett år sedan, fast egentligen var det väl Jocke (Annas pojkvän) som jag lovade. Men detta är en väldigt lätt tjej som har en egen stil så vi kom snabbt fram till en design och jag kände att om jag kommer igång tidigt så kanske den för en gångs skull(!) blir klar tidigt. Istället för kvällen innan som det brukar vara.

Tror detta kommer bli en supersnygg balklänning, eller vad tror ni?

Tacksamhet

Jag har varit väldigt negativt inställd till att stänga varje helg och försökt bli av med dom men givetvis är det ingen som vill ha något sådant pass. När jag slutligen gett upp hoppet så ställer Mohammed upp och säger att han kan ta min stängning på lördag. Underbart!

 

Irritationsmoment

Det värsta jag vet är när folk inte svarar på sms eller när man ringer då man tydligt bestämt sig för att man skall träffas. Speciellt när detta upprepas. Hur svårt är det egentligen att ta en liten gnutta ansvar för en gångs skull? I såna här fall brukar jag sluta höra av mig för att se när den andra beslutar sig för att ta saken i egna händer. Ibland sker det och ibland inte.

Nu skall jag iväg och fika med kusinvitamin, någon som kommer ihåg att hon planerat att träffa mig. Pluspoäng till denne.

Paradise Hotel

Vem kan man bli beroende av ett sådant värdelöst program?!

Skyldig.

Utsövd

Efter en stängning i köket brukar jag bli så fysiskt trött att jag spenderar ett halvt dygn i sängen och idag var inget undantag. Halv ett klev jag upp, helt slut i kroppen och pepp för massa ledighet.

Jag tycker att det är lite underligt att jag stänger tre helger i rad men å andra sidan är jag ledig varje mån-ons som kompensation så jag känner att det jämnar ut sig ganska bra. Nu är ju frågan vad jag skall göra med dessa dagar? Är det någon som har tid över så är det bara att hör av sig.

Dionne Bromfield

Blott 14 år och satsar på äldre låter istället vilket är betydligt mer i min smak är irriterande låtar som inte har någon som helst betydelse. All cred till Dionne Bromfield. Dock föredrar jag låten Foolish Little Girl, kolla upp den ni.

 

Välplanerad hockeyrush

Jobbade stängning igår tillsammans med Fanny och Klas och vi fasade alla tre inför hockeymatchen som skulle sluta vid 21-tiden. Det är så olika, ibland påverkas vi inte alls och ibland blir det fullkomligt kaos. Men denna gång var vi förbereda och kollade ställningen var 5:e minut och då Timrå vann med 2-1 förstod vi att folk skulle komma till oss för att fira.

Direkt när matchen var slut började vi att ladda upp skåpet och vi sprang omkring alla tre och betedde oss som om julafton närmade sig. Vi fnissade hit och dit och till slut hör vi Fanny: "Det kommer folk!!!". Att det gjorde. Men eftersom vi var så pass förberedda var det knappt ens någon rush, det var bara att langa ut maten då allting fanns färdigt. Kändes grymt skönt och på tio minuter var det över och vi hade sålt ett sex-tempo. Inte dåligt. Inte dåligt alls.

Men jag förstår fortfarande inte varför folk envisas med att komma 23.55 när vi stänger 24?! Har ni stackars människor inget bättre för er?

Fredag den trettonde (i bilder)

Fredag den trettonde

På grund av släktmiddagen var jag säker på att jag skulle komma sist av alla till Issa. Att jag skulle komma in i hallen och se hur alla andra sitter i soffan, halvberusade och fullt upptagna för att märka att någon anlänt. Ni vet vad jag menar, när det känns som om man missat starten och har svårt att hänga med. Iallafall så hade jag knappast väntat mig att vara den första som kom, men så var fallet. Fast alla kom strax efter så då satte festen igång på riktigt.

Förfesten var verkligen härlig. Vi var ett kanongäng från jobbet som skålade med varandra och lovade varandra en toppenkväll. Även om det tydligen är så att Lady Gaga varit en man(?!), vilket diskuterades. Till slut blev det dags att bege sig och klackarna styrdes mot Momento. Fast klockan började närma sig ett och eftersom de stänger två så fanns det inte så mycket till poäng att dra dit. Jag tyckte vi skulle gå till Oscar men det vägrade Janne så vi hamnade på All Star. Vilket fynd, eftersom det var helt folktomt och dött.

Men vi gjorde det bästa av det och jag och Issa shottade en urgod shot som jag nu totalt glömt bort vad den heter. Fanns inte mycket till dansgolv där men vi porrdansade som aldrig förr. Kul nog så träffade vi på Stoffe där som skall börja jobba med oss nästa vecka, vilket bra intryck vi måste ha gjort på honom. Fast han verkade inte direkt ta skada av det. Efter ett tag så blev det dags att äta på McDonalds SJ där våran f.d. kollega Milla jobbade och vi hade kul med att terrorisera stackarn där. Skjuts hem av Dennis (jag tackar jag!) och snabbt, snabbt i säng.

Skall nu iväg och jobba 15-01, yey. Definitivt inte pigg_kille89 vill jag lova. Lägger ut bilder senare. Ha en fin lördag hörni.

To do

  • Handla på systemet tillsammans med Sara.
  • Jobba 11-16.
  • Åka hem och göra mig massa iordning.
  • Släktmiddag.
  • Förfest hos Issa.
  • SMK vs Open Mind vs Momento?

En torsdag

Ägnade dagen åt att äta lunch på Waynes och göra ärenden ute i Birsta tillsammans med Evvis. Införskaffade bland annat lite papper för mitt projekt och köpte även nya färgpatroner till skrivaren.

När shoppingrundan var över begav jag mig till jobbet och var fullständigt opepp på att jobba och betedde mig som ett litet barn. Trots att jag var där en timma innan mitt pass började vägrade jag att börja tidigare. Hoppade dock in när det behövdes och jäklar i mig vilken middagsrush det var! "Hamnde" på bopen där det var helt dött och såg hur DT-skärmen var full och kön i kassan var hur lång som helst. Stackars Sara och Moa gjorde sitt bästa på egen hand. Klas hjälpte till i köket och stod med Dansken på big och vanliga. Lekte problemlösare och skickade Dansken till bopen och sade att Klas kunde hjälpa tjejerna och att vi skulle kunna hålla skåpet ändå. Sagt och gjort och kaoset övergick till kontroll. Kan ha något att göra med att Janne klev in samtidigt.

Och tydligen var det all försäljning för hela kvällen för sedan gick det och blev totalt dött och sade åt Klas att han var dum i huvudet om han inte skickade hem mig tidigare. Så minsann fick jag det. Hängde dock kvar två timmar med Sara och åt och var övertrött. Vi började diskutera vem som var vilken hamburgare på jobbet. Jag tyckte Sara var megamenyn, "Mer valuta för pengarna!". Själv var jag tydligen en morotspåse, "Glad och hurtig". Blev inte alltför glad över att vara morot faktiskt, haha.

Så småningom schasade Moa/jordgubb/vaniljpajen iväg oss (kan ha något att göra med att jag gömde sopen för henne). Hemma halv elva då jag fick sluta åtta. Ibland är man konstig, ja.

Väl hemma upptäckte jag att jag lagt ut 500 kr på patroner som inte passar! Så ifall någon har en Epsonskrivare med nummer TO615 är det bara att höra av sig.

Kamera återfunnen

Skål för städning!

Då jag lyckats vända på dygnet totalt är det inte konstigt att jag sitter här vid 01-tiden och känner mig pigg medan alla andra uppenbarligen ligger och sover. Uttråkad som jag är sätter jag igång med att börja småstäda i garderoben. Något jag skjutit upp galet länge på. Gissa om jag blir chockad då jag träffar på en massa tomma öl- och vinflaskor? Jag hade ingen aning...

Sen en tid tillbaka

Sen en tid tillbaka - Melissa Horn

Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till

Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt
Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann

Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

90210

Tidigare följde jag säkert fem-sju TV-serier som besatt och missade aldrig ett avsnitt. På den tiden gick jag i skolan och ägnade kvällarna åt att plugga framför TV:n. Men sedan studenten då jag jobbar alla möjliga tider (rimliga som orimliga) så har det skett lite omprioriteringar så att säga. Det händer alltför ofta att jag missar ett antal avsnitt för att sluta hänga med alls och serien stryks från min to do-lista. Gossip Girl, Ugly Betty, Heroes och gud vet vilka fler serier känns så långt borta nu.

Vem kunde ana att det skulle ta så mycket energi att orka engagera sig i en TV-serie? Den enda serie jag orkar följa helhjärtat just nu är Desperate Housewives och varför behöver jag väl inte tillägga. Den serien är väl i en klass för sig, även om det hela börjar bli lite uttjatat nu.

Men igår när jag inte kunde somna kände jag för att ta itu med denna besatthet igen och kom att tänka på serien 90210 som jag tittade på i början och tyckte var jäkligt bra. Tänkt och gjort så laddade jag ned frn där jag slutade och blev fast. När klockan var fyra på natten lade jag mig igen för att från då jag vaknade ha sett de övriga avsnitten in på säsong två. Snygga människor, läckra kläder, vackra omgivningar och en hel jävla massa intriger. Honey, I am home!

Inte är väl jag den enda?

Sneak peak


(Att scanna är ibland inte det bästa. Ha förståelse.)

Shopping och inflyttningsfest

Stängt kassa fyra kvällar i rad och även om det inte varit överdrivet jobbigt på något sätt så har det ändå lett till att jag var helt slut igår. Klev upp klockan tolv och gjorde mig iordning för att fika med underbara Nathalie. Blev en snabb pratstund i bilen på väg till jobbet där vi träffade Lindberg, Elin, Issa och Janne så det blev kanske inte direkt en sådan intim mysfika som jag hoppats på. Är det någon jag känner att jag kan prata med fullt ut så är det med denna tjej, men jag får helt enkelt ta och sätta mig på en buss till Umeå någon dag för en visit.

När Nathalie ganska snabbt begav sig i väg för nästa fikadejt så kom Sara och gjorde mig sällskap på en shoppingtur i Birsta. Handlade bland annat lite på Pandoru för mitt nuvarande projekt och även en snygg jeansskjorta på MQ. Kastade bort nästan en tusenlapp på shopping. Bara sådär.

Då Frida tagit steget ut i vuxenlivet innan mig och skaffat en egen lägenhet så var det igår kväll dags för inflyttningsfest. Vi var inte alltför många och jag vet inte hur pigga de andra var men jag var iallafall dödstrött. Så det var en väldigt stillsam förfest för att alla sedan skulle bli nedskjutsade av Jocke. Vi provade det omtalade Momento men tonåringarna kom inte in så vi gick på Allstars istället där Anton inte kom in. Han sade att det var okej och begav sig hem för att sova istället. Så jag, Frida, Annica, Evvis och Carro betalade in oss på ett nästan folktomt ställe. Tydligen var ingen ute igår, iallfall ingen man kände.

Vid två-tiden hade det kommit så pass mycket folk att man åtminstone kunde dansa. Men mina skor lever efter mottot "vill man vara fin får man lida pin" så dansgolvet var ingen hit för min del, speciellt inte när alla andra i sällskapet lyckats hitta en danspartner. Eller var det tre danspartner på en person? Haha.

Begav mig till bussen när klockan blev tre men när jag befann mig vid Barista tog jag kvällens fyllebeslut som togs i helt nyktert tillstånd: att promenera hem. Det hela var egentligen enkel matematik. Istället för att vänta en kvart på bussen skulle jag kunna vara i Haga, och tio minuter ovanpå det som bussturen tar skulle jag vara mer än halvvägs hemma redan. Och slippa betala den jäkla nattaxan. Tänk och gjort. Dessutom var det inte ens kallt ute.

Mina fötter dödar mig långsamt nu och jag vill verkligen, verkligen inte jobba 15-01.

För övrigt så ligger min kamera i Annicas väska så ni får se bilder senare.

Datavirus och utmattning

Jag har varit frånvarande från blogg, msn och facebook då min dator fick virus. Trodde verkligen att det var kört, att allting var borta och datorn totalförstörd. Jag kunde inte ens stänga av den, det var som om den hade fått en egen vilja och jag ville bara slita av mig allt hår. De få gånger jag varit med om datavirus har det varje gång varit utan egentlig anledning och det är nästan det mest frustrerande av allt. Att ingenting kan göra så mycket skada. Men lyckligtvis kunde datakillen på mammas jobb återställa den. Det tog tre dagar och han kallade det för "en verklig utmaning", men nu är jag tillbaka!

Idag har jag inte gjort ett dyft. Efter tolv timmars sömn och en repris av Idol så blev jag återigen sängliggande några timmar. Jag orkade inte ens kliva upp ur sängen, det fanns ingen ork för det. Om jag inte sagt det förut så kan det vara ganska ansträngande att jobba på McDonalds emellan åt. Speciellt efter tre dagars stängningar i rad.

Gårdagens stängning var dock oväntat lättsam med tanke på de tidigare. Men trots det var det ett hysteriskt kaos i början, mest på grund av att varorna var försenade och vi hade redan slut på det mesta. Ett tag hade vi ingen sallad på hamburgarna. Så Lindberg drog och shoppade vitkål istället. Herregud, jag säger då det. Lobbyn var rent av täckt med brickor och skräp, och jag kan bara tänka mig hur toaletterna såg ut. Ida och Johanna sprang ut och lekte städtanter medan jag tog DT:n själv ett litet tag då det inte hände så mycket. När det sedan börjar komma en massa bilar igen säger jag åt Johanna att hon måste ta ettan igen, men hon verkar inte lyssna på mig. Så jag stod där själv och försökte få Klas att förstå situationens allvar men han verkade inte bry sig. Till slut, efter vad som känns som en evighet, kommer Johanna tillbaka och hjälper till. Det är såna där psykiska påfrestningar som gör allt så mycket jobbigare än vad det bör vara.

Senare mot kvällen stannade allting av och det blev heldött. Men jag tackar jag! Jag hade Ida till klockan 22 så jag kunde utbilda henne lite i DT samt hur man stänger och fick en massa hjälp. Hennes andra dag och hon är redan bättre än de flesta i mina ögon. Du är min pärla Ida!

RSS 2.0