Att vara en smula trött och less

The show must go on,
The show must go on
Inside my heart is breaking
My make-up may be flaking
But my smile still stays on.

En bal på södra berget

I stekande hetta begav jag och Ullis oss till Södra Berget för att vara paparazzis på balen. Glöm att jag har slitit med balklänningarna så som jag har gjort utan att ens se dom in action. Fina som tusan var de, liksom alla tjejer från HV-mode som precis som vi sydde sina balklänningar på sidensömnaden. Och finns det något sidenbandsgänget kan göra så borde det ju vara just balklänningar tycker man.

Jag önskar så att jag fick gå på balen en gång till.




Att vara på lyset

Igår slet jag in i det sista med balklänningarna; klockan 19 var Sofias klar och klockan 20 även Evvis. Jag hade inte tänkt lägga ned en minut mer på dom då en utgång på Aveny var inplanerad med delar av LRG inklusive Jockes naturnördar. Det går inte att beskriva vilken lättnad detta var, att äntligen få "eländet" överstökat och faktiskt börja leva ett liv igen. Pluspoäng till mig sedan för att jag blev klar i tid.

I samband med att Evvis hämtade upp sin klänning åkte vi hem till henne och promenerade därifrån till hamnen med sällskap av Anton och Ullis. Solen sken och en förfest där utomhus lockade starkt. Väl i hamnen blev det lite gruppbildningar och det var inte lång tid kvar innan det var dags att gå till Lyset och hämta stämpel,. Precis som vi gjorde förra gången så satte vi oss alla ned vid ett bord med alkohol, glatt humör och en kamera. Vilket resulterade i en del nästan barnförbjudna bilder. Jag må kanske vara besatt av att fotografera bröst, men det är fan alla andra som är lika besatta av att visa dom också vill jag påstå.

Sedan vet vi hur det brukar gå, det vill säga snabbt. Jag och Anton tog en rejäl svängom på dansgolvet med Alex och Ronja. Vi shottade lakrits (varför?!).  En aspackad Klas kom och istället för att jucka på undertecknad så slickade han mig bara i ansiktet (bildbevis finns). Somliga begav sig hem och somliga fick sms som löd: "Utanför. Hånglat klart?".


En massa polisbilar fanns plötsligt på plats och allting stängde klockan 02 och slitna Ullis och slitna Gustav traskade mot Subway med bestämda steg. Fyllemat har aldrig smakat så gott som det gjorde då. Till slut kom Anton och vi tog en taxi hem alla tre. Ett sms från Anton talar om för mig att jag fortfarande var vaken 03.30.


Klockan 07.10 ringer Henke mig och berättar att hans uppställning försvunnit och undrade vilken tid det var jag skulle jobba idag. Ibland kan man inse en katastrof och det kunde jag då för jag frågade direkt: "Mohammed är inte där va?". Nej det var han inte. Eftersom utgången på Lyset varit planerat ett tag så hade jag bytt pass med Mohammed så att han skulle jobba öppning istället. Någon han uppenbarligen hade glömt bort. Så jag ringer upp en nyväckt och irriterad Mohammed och frågar om han kommer ihåg att han öppnar idag. Naiv som jag var trodde jag att han direkt skulle erkänna och kasta sig iväg till jobbet. Inte då, han vägrade erkänna att vi någonsin bytt pass. Så det var bara för mig att snabbt tigga skjuts och infinna mig på jobbet. Jag kastade på mig arbetskläderna, borstade tänderna för att få bort spritlukten och kom till jobbet utan att ha gjort något alls åt mitt skatbo till hår som såg förjävligt ut efter igår.

Jag kände mest bara för att spy, hade en bultande huvudvärk och var inte pigg för fem öre. De första timmarna sålde vi lite men 09-10 kom det hur mycket folk som helst och som ni förstår så var jag långtifrån i form för att prestera som jag brukar. Men efter min rast känner jag mig piggare och att jag nog skall kunna uthärda dagen. När Mohammed kommer ber han om ursäkt för att han glömde bort bytet - tydligen insåg han att jag hade rätt. Han frågar när vi bytte pass och jag svarar att det var tio dagar sedan (jag kollade upp sms:en i mobilen för att ha det som bevis). Då utbrast han: tio dagar sedan?! Och du tror att jag skall komma ihåg det?!  Förlåt mig, men jag trodde att du var 23 och kanske kunde ta lite eget ansvar.

Jag tror att varenda en på jobbet idag antingen var småsjuk eller bakis så vi peppade varandra till att stå ut, med tanke på hur vi presterade och hur mycket vi sålde är det ett under att det inte blev ett stort kaos av det hela. Men vi är väl rutinerade partyprissar som har vanan inne antar jag.







Hallelujah!

Ikväll var det rep med teatergänget och vi körde för första gången utomhus (vi skall ju spela utomhus så det är lika bra att vänja sig vid det). Härligt väder och stämningen var på topp. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: ni gör att jag mår bra! Dessutom känns pjäsen i sig lovande och att all storytelling sitter där den skall.

När repet var slut så åkte Evvis och Sofia hem till mig för att prova balklänningarna en sista gång ifall det skulle vara något galet. Det har ju hänt förr som ni vet och jag vägrar att få ett till sådant samtal. Och de sitter som en smäck! Jag blev till och med imponerad av mig själv. Visserligen har jag kört med överdrivet många provningar för säkerhets skull, men resultatet är helt klart värt det.

Mamma (som känner dom eftersom hon jobbar på Skvadern) var med och kommenterade klänningarna och övertygade oss om att göra Sofias klänning kortare - har ni hört någon mamma säga så tidigare?. Men annars så är det bara fållarna kvar på dom och Evvis gick med på att det inte behövde vara någon osynlig fåll på hennes. Tack för den, symaskinen nästa! I och för sig fick hon välja mellan det eller att den inte skulle bli klar i tid...

Jag bjuder på en bild på provningen så ni vet vad det är jag pratar om. MEN ha i åtanke att klänningarna inte är pressade eller helt klara och bruttorna ostylade. På lördag är det annat som gäller, sanna mina ord.


Jag kan fortfarande!

Lillbrorsan sitter i rummet intill och kämpar med en labb där man skall räkna ut hur många kWh man använder per år i sitt hushåll, vad det kostar och gud vet vad. Av alla så frågar han alltså mig om hjälp och jag lovar er att jag inte ens vet vad en watt är för något. Så jag sitter där i 20 minuter och försöker förstå vad tusan det är man skall göra och framför allt hur man skall göra det. Komiskt nog verkar brorsan inte ha så mycket till koll han heller (anar vi att det är med att skjuta upp saker ligger i släkten?). Till slut lyckas jag iallafall komma på hur man skall göra! Lika lättade blir vi båda två, jag måste ju faktiskt visa att jag också har gjort det där - även om det nu var fyra år sedan.

Frågan är ju om jag faktiskt lyckades lista hur det var man skulle göra, i mina ögon såg det rätt ut. En fysiklärare kanske inte håller med. Tur att det inte är mitt avgångsbetyg vi pratar om.

Fortsatt arbete i ataljén

Igår kväll sydde jag på dragkedjan i Evvis klänning och ni som har syvana vet hur det kan vara med dragkedjor. Ibland går det direkt och ibland sitter man i evigheter för att få den att bli helt osynlig och felfri. Jag brukar jämt ha svårt att få slutet av dragkedjan att gå ihop snyggt med sidsömmen, det brukar ofta bli någon "buckla" man måste trilskas med och försöka sy bort. Jag hade räknat med en sådan nu och det fick jag. Trött som jag var lade jag det åt sidan och bestämde mig för att sova istället. Och ibland är det ju just det man behöver: sova på saken. För imorse när jag tog tag i saken så lyckades jag lösa problemet direkt.

Dragkedjan sitter nu så snyggt som det är möjligt (inte så lätt när den sitter i tre klockade kolar) och jag håller på och klipper ut fodertyget nu. Jag har inte hunnit sy på Sofias dragkedja, men däremot har jag sytt ihop hela fodret istället. Allt känns så bra att jag unnade mig en fikapaus med Mathilda på stan. Waynes uteservering it was. Härligt var det minsann. Efteråt blev det en tripp till Ohlssons för lite inköp till balklänningarna och på vägen dit "råkade" jag köpa ett par chinos på MQ.


Piff och Puff? Mathilda och Gustav?

Att vila upp sig... eller?

Igår hade jag stängning och det är säkert en månad sist sedan jag stängde, något jag inte uppskattade tillräckligt känner jag nu i efterhand. Alla vet det, men usch vad det är jobbigt! Jag var helt mör i kroppen när jag vaknade imorse efter allt skrubbande, bärande och skurande. Av någon anledning var vi inte klara förrän vid 02-tiden, så seg var jag inte ens på min allra första stängning. Jag skyller på saddisten till diskmaskin som vägrade att samarbeta.

Jag har inte jobbat så mycket denna vecka (åtminstone inte så mycket som jag brukar) men det betyder inte att jag varit ledig då all annan tid har gått åt Sofia och Evvis balklänningar. Där kan jag iallafall glädja er med att det går helt utmärkt. Jag har kommit lika långt på båda två faktiskt, så det som återstår är: dragkedja, foder och fåll. Att Evvis fåll är på runt femton meter är ju en annan femma dock.

Idag lyckades jag även göra det jag bara gått och väntat på skall ske: förstöra en klänning. Nej, det låter lite väl dramatiskt. Det jag gjorde var att dra i en tråd av misstag och på så sätt rispa upp tyget, på framstycket på kjolen. Jag höll på att bita tungan av mig av irritation. Men Evvis fick komma hit och undersöka skadan och tyckte precis som jag att det inte märktes så mycket. Eftersom kjolen är så vid så veckar den sig och det framhävs inte på samma sätt som om kjolen hade suttit åt. Tur det, för vad skulle vi annars göra?

På lördag är det bal! Från att inte jobba, till att jobba öppning, till att jobba 11-20 skall jag nu jobba 12-16 så att jag kan ta mig uppför berget och leka paparazzi.

Ibland är Mohammed lite efter

(Mohammed kommenterar att det är GAP-tid och att vi inte har någon Big Mac i skåpet.)
Jag: Men det är lungt, vi har redan haft dom.
Mohammed: Vaddå? Varför gör alla en sådan stor affär av det då?
Jag: Vi hade den i förrgår, så vi behöver inte tänka på det resten av månaden.
Mohammed: Vaddå?
Gustav: Ja? Vi får ju bara två i månaden, och vi har haft dom.
Mohammed. TVÅ I MÅNADEN?! Jag trodde att det var två om dagen!

Grattis Mohammed, efter nio månader så har du nu lärt dig det!

Tuff arbetsdag

Jag blev väckt imorse av Klas som ringde och undrade om jag kunde börja tidigare vilket jag helst inte gjorde då jag skulle ha provning med Sofia. Men, eftersom jag är som jag är gick jag med på att börja klockan 12 och sköt upp provningen istället.

Idag var en sådan där dag då vi får besök av de som jag så vackert kallar för "de högre". Så det var den gamla vanliga hysterin på jobbet med tydliga instruktioner om att allt skall vara si och så. Det vill säga att vi skall sköta vårat jobb. Som om vi skulle glömma det. Men dagen flöt på helt okej, mest för att vi sålde ovanligt lite och även för att cheferna aldrig kom. Så man försökte bara lägga det åt sidan och slappna av istället för att gå runt på helspänn, vilket man lätt gör. Eftersom alla andra stressar upp sig så mycket över det så gör jag också det.

Till slut kom de vid 17.30-tiden och de var ju givetvis inte farliga. Trodde vi. En av cheferna skulle tydligen äta en Big Mac (eller provsmaka? Checka av? Analysera? Vad vet jag), men Janne kom tillbaka med den och meddelade att den inte såg ut som den borde. Vilket jag ärligt talat kan erkänna att den faktiskt  inte gjorde, den var inte centrerad och dessutom hade burgaren blivit lite sned då den blivit lagd i skåpet. Men det var Mohammed som hade gjort den och han är ju lite som han är med motivationen där för han sade emot Janne med att alla hans Big Mac ser ut så där. Tja, tur att "de högre" inte hörde honom för då hade han väl fått gå på direkten.

Iallafall så var var vi tvungna att göra en ny Big Mac och jag fick den "äran" och Janne stod brevid hela tiden och kontrollerade. För att senare komma tillbaka en gång till och berätta att den var bättre men bränd. Ursäkta?! Han kan då inte skylla på mig när han faktiskt stod med mig när han gjorde den. Så tredje gången gillt. Janne gjorde Big Mac:en och inga mer klagomål hördes.

Jag hade förstängning och det var underbart lungt så jag terroriserade Khadije för det mesta och var nog mer i kassa/dt än i köket och pysslade. Jag tog faktiskt min första bil i driven idag! Khadije knappade in allt medan jag tog emot beställningen.

För övrigt fick jag min handledarbok idag och det känns bra!

Gustav vs Juice

(Jag nämner för Evvis att Lotta spillde rödvin på balklänningen jag sydde åt henne ifjol.)

Evvis: Och min spillde du äppeljuice på!
Jag: Neej! Jag lade den i äppeljuice, det är skillnad!

För det var så jag började min dag: med att lägga Evvis överdel i äppeljuice. Givetvis inte med flit. Jag lade den på mitt skrivbord som tydligen hade fläckar från juicen jag drack imorse (ack jag vet kära klasskompisar, jag känner mig som en nybörjare). Så det blev fläckar på ryggen som inte gick bort så jag fick sprätta bort en del och klippa ut en ny. Inget avancerat men bara så jävla onödigt.

Ett paket med posten

Idag kom Zandras paket och ni må tro att jag var nervös när jag skulle öppna det. Dessvärre visade det sig att det inte var samma tyg, men det roliga är det ändå nästan är det. Om man skulle försöka göra en B-kopia på Evvis baltyg så skulle det se ut som tyget jag fick. Så i mina ögon skulle det gå att använda, frågan var ju vad Miss Wesslén skulle säga - men jag lyckades övertala henne. För vad skall vi annars göra liksom?

I samma veva hade jag en provning med henne, och även en med Sofia. Så det är det jag har gjort idag och just nu känner jag ett stort behov av en paus då huvudet skriker och ögonen är trötta. Det är lustigt hur ansträngande det ändå kan vara att sy, man måste verkligen vara koncentrerad till fullo.

Men allt känns bra ändå måste jag medge. So far so good.


Att bli undersökta

Igår kväll berättade Klas att det skulle komma någon snubbe som skulle kolla att vi "skötte oss" på restaurangen med sekundära hållbartider, waste och i köksproduktionen. Han skulle alltså stå i köket och kolla på oss när vi jobbade för att se att vi gjorde rätt och jag blev hur nervös som helst inför detta. Det kändes inte bättre av att jag hamnade efter med mina uppgifter jag hade under morgonen, och att "experten" kom 08 istället för 09 som jag hade förväntat mig. Men vilken chock jag och Issa fick när vi fick syn på honom! Dels så hade han byxorna så högt upp det bara gick, sedan såg han ut att vara yngre än oss själva. Dessutom var han hur trevlig som helst! Så det var ingen fara där inte.

Men det kändes lite obekvämt när han stod och inspekterade oss i köket, för att sedan öppna en Big Mac jag hade gjort och sätta igång med att göra värsta analysen av den. Dock fick jag inte höra något dåligt, så det var minst sagt en lättnad.

Innan jag började jobba på McDonalds kunde jag väl ändå aldrig ha anat hur ofta man blir checkad av "de högre" för att se till att man håller restaurangen fräsch. Så ni behöver inte oroa er säger jag bara. Däremot undrar jag om de gör samma sak på till exempel Max? Den ni!

När jag kom hem var jag helt slut på grund av för lite sömn och hårt arbete att jag somnade, men ställde klockan så jag skulle hinna ta mig till Waynes i tid. Jag blir väckt av jobbet och Janne undrar om jag kan jobba lördag istället för torsdag (på lördag kommer "de högre"). Nyvaken som jag är så är jag väldigt förvirrad och frågar om jag ens jobbar på torsdag. Jag kollar min kalender för att se om jag har något planerat på lördagen och är så borta att jag nästan måste bläddra igenom min kalender en minut för att hitta rätt vecka.

Efter samtalet tycker jag att det är märkligt att jag är så borta efter att bara ha sovit i 15 minuter. Då märker jag att jag ställt klockan fel och att jag snart borde vara på stan. Bra Gustav! Efter en snabb dusch och skjuts ned till stan så var det fika med Anneli, Emma och Fanny. Härligt härligt! Ack, vilka historier det finns att berätta. Man blir nästan rädd.

Världens bästa Zandra

Som sagt så skulle Zandra kolla efter tyget till Evvis balklänning åt mig i Stockholm, vilket hon gjorde idag. Jag hade skickat ett MMS på tyget, men det är väldigt svårt att ta ett rättvist kort på det då tyget blänker och skiftar så mycket. Så Zandra ringde mig från butiken och bad mig beskriva färgen. Hur beskriver man en färg? Jag började prata om plommon men bestämde mig sedan för att de var mer blåsvarta. Och "Tänk dig en lila färg som passar perfekt med svart!" hjälpte nog inte mycket för en redan stackars, förvirrad Zandra. Till slut kom jag på det: "Tänk dig tuschpennor, den lila färgen är det!". Jag vet inte om det hjälper er, men då förstod hon precis vad jag menade och beslutade sig att hon hade valt rätt färg. Hoppas vi åtminstone, det kommer med posten i övermorgon.

Men nu i efterhand då jag kollar på mina tuschpennor förstår jag inte alls hur jag tänkte då ingen färg liknar tyget.

Håll tummarna Evvis!

Hemmafru i repris

Trots att jag och Fanny båda två jobbar och står i så lyckas vi ändå ha våra "hemmafru-träffar" lite då och då. Waynes har blivit det uppenbara valet av fikaställe, åtminstone för min del - Fanny provar däremot gärna "nya ställen" som Charm. Om ni kommer ihåg det så skrev hon och jag en lista över vad som skulle hända under vårat 2009, något vi tog upp idag bara för att upptäcka att vi hade misslyckats totalt med att uppfylla den.

Den största punkten där var att Fanny skulle bli gravid (mot Mackes vilja) samt fira första julen med Macke Jr. Eftersom Fanny inte är gravid ännu (även om hon misstänkte det ett tag) så känns det ganska kört på den punkten. Jag tyckte då att de kunde skaffa en hund istället för att kompensera, men det verkade inte riktigt gå hem. Sedan dök Anneli upp en kort stund (det var inte igår!).

Efter fikastunden så begav vi oss på något som skulle föreställa shoppingrunda där Fanny inhandlade ruccola, kycklingvingar och fotsalt medan jag köpte ett limegrönt album jag skall använda som idébok.


Hårt arbete i ataljén

Jag unnade mig en joggingtur med Tova och en stunds solande iförmiddags, men resten av dagen har jag trots det fina sommarvädet ägnat tiden inomhus och jobbat med balklänningarna. Och hårt arbete lönar sig också, härligt nog.

Det jobbiga nu är att jag behöver en meter till av Evvis tyg, men det är slut i butiken. Så jag skall prata med de på Ohlssons imorgon om och när de får in det, annars så skall söta Zandra försöka hitta tyget i Stockholm åt mig. Det skadar inte att ha kontakter på annan ort säger jag bara. Så tills vidare finns det inte alltför mycket jag kan göra på den klänningen, så istället får jag fokusera på Sofias klänning som inte ens är utklippt ännu. Men vad kan jag säga? Det är så jag arbetar: under press.

Modevisning

Ikväll har jag varit på modevisning med Evvis på Domsaga där elever från Ålstas folkhögskola som har pluggat mode design visade upp det dom har sytt under året. På precis samma catwalk har jag själv promenerat och även varit konferancier då jag pluggade mode under gymnasiet. Men inte helt oväntat så var dom ikväll proffsigare när det gällde design, sömnad och även catwalk. Så det var väldigt kul och inspirerande att se på. Dessutom så har jag två kompisar som läser där: Ellen och Linnea.

Min Nea har jag inte träffat på hur länge som helst! Trots att det är flera månader sedan vi sist hördes av så känns det ändå som om det var igår. Det är något speciellt med vänskapen mot henne, det blir något oövervinnerligt med två personer som klickar så bra ihop. Så det blev utan tvekan kvällens höjdpunkt.


På okänd mark

Idag när jag jobbade så sade Nana, utan krusiduller, att jag skulle stå i ettan. Jag tog det som ett skämt, men kvinnan var fullt seriös. Dagen och GAP-tiden flöt på och efter att ha burit runt en massa kartonger så blev det istället kassan jag hamnade i med min underbara handledare Simone. Snacka om att känna sig helt lost. Jag som tycker att vi har mycket att hålla koll på i köket och ständigt är pressade. I kassan hade jag knappt håll koll på någonting alls. Som sagt: okänd mark. Jag fick ta hand om runt fem gäster innan Patrik slutade och jag fick hoppa in i köket istället. Snacka om miljöbyte, när jag kom in i köket kände jag mig hemma. Jag hade full kontroll och kände mig supersnabb, bortsett från kassan. Men snart är det andra bullar!

En bra känsla

Idag började jag jobba klockan 10 och fick rast efter tre timmar, men istället för att sedan stämpla in och fortsätta jobba så fick jag faktiskt sluta - vilket jag inte hade något emot. Planen blev då att åka hem och sy men istället satt jag kvar med Britta och höll henne sällskap under hennes rast. Sedan kom Janne och i den vevan blev det så att jag hade mitt medarbetarsamtal, som fungerar ungefär som skolans utvecklingssamtal.

Och efter det samtalet så känner jag mig sjuhelvetes peppad över jobbet. Äntligen. Det känns som om man börjar röra om lite i grytan så att säga och att det kommer hända lite saker istället för att göra samma gamla vanliga dag ut och dag in. Det som blev sagt var att jag skall få lära mig kassa (när är en annan femma), men även att jag skall få bli handledare. Jag vill inte ta ut något i förskott, men jag hoppas att dessa utbildningar sätter fart snart. Efter att ha fått feedback av Janne känner jag nu att jag återfunnit den motivation som jag förlorat och jag känner mig värd något.

Tummarna upp!

Stylista

Idag efter jobbet åkte jag hem till Khadije för att spana in hennes balklänning då den är för lång för henne. Hon hade en smart idé om hur man kunde lägga upp den utan att fålla, som var så pass enkel att jag nog överlåter det till henne själv. Den egentliga anledningen till att vi träffades var den att vi skulle åka till Jannike på besök och ha "stylistmöte". Jannike är numera utbildad stylist och jag rekommenderade henne till Khadije för att fixa smink och hår inför balen. Se där, ibland lönar det sig att vara vän med mig! De är nog lika glada båda två över saken vill jag påstå.

Så de satt och experimenterade lite med färger och provade att locka hår medan jag inspekterade allt, men blev oftast bara undanknuffad då jag stressade upp sminkösen. När alla var nöjda över vad man kommit fram till kilade Khadije iväg medan jag satt kvar med Jannike och hade en mysig TV-kväll.


This is the life

Jag invigde spåret med Tova idag och vi kom fram till att det är bra med låga förväntningar, men att ändå ha höga mål. Och kanske är det så jag började min dag. För även om mer eller mindre bröt ihop igår så kunde jag sluta denna dag på topp i vilket fall.

Jag jobbade öppning som har sin charm, med Issa ovanpå det. Hade härliga Britta att retas med. Fick ledigt under Gatufesten och min födelsedag (2 juli - anteckna!) och fick även höra att jag förmodligen kommer få ett nytt avtal på 120h istället för 48h som jag har nu. Min lön är istället för 83,3 nu på 85,7 (tack Facket!). Efteråt satt jag med Desiré på hennes rast och Peter var tidig och gjorde sällskap över en kaffe.

Livet är en berg-ochdalbana. Omgivningen är ens dalar och toppar, vissa gör det lättare för en och det känns som om man flyger. Ni vet inte hur mycket det lilla ni gör betyder för mig. Sluta aldrig med det.

Gustav Hycklare

Jag hoppade av Komvux efter två veckor eftersom det inte kändes rätt. Det fanns ingen motivation för Naturkunskap B och Matte C eftersom jag inte hade något behov av det just då. I samma veva lovade jag mig själv att aldrig göra något jag inte mådde bra av.

Men tji fick jag nu när jag håller på med det jag inte mår bra av. Mitt motto brukade vara att om något var tråkigt så får man göra det roligt istället, men det är inte så lätt alla gånger. Jag känner mig som världens hycklare just nu, och frågan är när det kommer att vända? Skall man våga ta tag i saken och göra slut på eländet - eller blir det bara värre istället? Jag vet att livet inte skall vara lätt, men var går gränsen? Hur mycket skit skall man orka med? Eller är det helt enkelt så här det skall vara?

Jag talar i gåtor, det är jag medveten om. Men jag vill inte tala om vad saken gäller. Ändå vet ni alla vad jag pratar om.

Fest

Igår var det hemmafest hos Ullis, något jag sett fram emot hela veckan. Frida och jag lekte en snabb stylingakut hemma hos mig innan vi promenerade iväg med en tung väska, ni vill inte ens veta vad den innehöll. Väl där började vi lite försiktigt med dryckeslekar på min begäran och det följdes åt av "jag har aldrig".

Jag och Ullis hade rensat ut de värsta frågorna i "sanning eller konsekvens" (vi hade den elaka versionen) och efter att ha halverat korthögen så körde vi igång med det. Med lite sprit i kroppen så är folk nog med på det mesta man skall göra där, men jag skulle behöva vara medvetslös för att klä av mig till underkläderna och smörja in mig i hudlotion så sexigt jag kan. Något som var intressant var att jag blev utsedd till den slampigaste och kåtaste deltagaren. Fredrik kommentar när han utsåg mig till den slampigaste var att jag verkade ha många sexuella fantasier jag ville förverkliga. Så jag undrar Fredrik, vilka fantasier? Och när berättade jag dessa för dig?

Eftersom jag hade varit vaken sedan 04.45 så var jag helt död vid 02-tiden, tur nog så var Jocke som skulle sova över hos mig också det. Så då tackade vi för oss och begav oss hemåt. Jag hade på mig mina nya skor som på hemvägen var så obekväma att jag föredrog att gå i strumplästen. Så när jag vaknade imorse hade jag inte helt oväntat ont i fötterna.

Iallafall så hade jag helkul igår och tackar värdinnan och alla er andra för en lyckad fest. Vi ses snart igen!



Teatermöte

Lilla Roliga Gruppen (LRG) bildades nog till större delen för att visa våran teaterledare Jörgen att man kan spela teater och skapa en föreställning samtidigt som man har kul. Och vi var åtta personer, som bokstavligen var lilla roliga gruppen, som bildade en teatergrupp och efter många om och men lyckades sätta upp en föreställning. Mycket slit var det, men med alla skratt vi hade längs vägen var det helt klart värt det. Dessutom lyckades vi producera en helt fantastiskt pjäs - om ni frågar mig (och många andra).

Efter att vi satte upp Hur gick det egentligen till? i december 07 har det varit dött på teaterfronten även om vi har träffats regelbundet, även om vi har varit med om lite "avhopp" samt fått en ny medlem. Men tack vare Vikingamarknaden i juni har vi nu tagit tag i teaterskapandet igen då det är meningen att vi skall försöka knåpa ihop en kort gatuteater som vi kan spela upp. Jag ser verkligen fram emot detta.

Så ikväll hade vi det första mötet och all cred åt Ullis som hade gjort världens research på berättelser vi kunde hämta inspiration ifrån. Vi valde en som kändes självklar, tro inte att jag tänker förklara den för er då den är minst sagt lite underlig. Men den känns rätt. Allt känns bra.


LRG - Hur gick det egentligen till?


Affischen till Hur gick det egentligen till?


Medlemmarna i LRG idag (dock är fotot taget för ett år sedan).

En tisdagmorgon

Jag vaknade av alarmet klockan 04.15 imorse, egentligen skulle den inte tjuta förrän 04.45 men jag hade tydligen lite väl trötta ögon igår då jag ställde klockan. Ni kan ju tro att jag blev förvånad då solen sken och det redan var ljust ute. Det gorde att jag hade svårt att somna om och låg och vred mig i sängen en halvtimma. Och ja, ni har gissat rätt - jag hade öppning idag.

När jag stod och väntade på bussen (allra första bussen som går från navet vill jag påpeka) såg jag några få bilar och människor som visade livstecken. Ni har säkert också varit med om det då ni varit uppe löjligt tidigt någon gång, då man funderar över varför de är uppe vid den tiden. Vad jobbar de med som börjar så tidigt? Eller har de jobbat natt och är på väg hem? Eller måste de upp tidigt för att de har långt till jobbet? Om så är fallet, varför flyttar de inte så att de får sova lite längre istället? Ja, mitt huvud vad full av tankar där på hållplatsen.

Det var en sådan där morgon då det nästan kunde ha varit sommar. Gräset var grönt och fuktigt och det var småkyligt ute utan att vara kallt. Det var en sådan där morgon då tröttheten bara blåste av en och man begav sig till jobbet med ett leende på läpparna.

Feltolkat sms

Fick precis ett sms från Desiré som löd: Jag hoppas jag kan ligga som jag gjort och gör nu. Runt 25-30 timmar i veckan.

Det hon menar är såklart antalet timmar hon arbetar. För vad trodde ni?

Tripp till Birsta City

Efter att ha arbetat med både Evvis och Sofias balklänningar under förmiddagen så kunde jag med gott samvete bege mig ut till Birsta City för att fika och shoppa med Carro. Tydligen är en av de på Waynes hemligt förälskad i mig då jag fick ett hjärta i min caffé latte. En riktig läckerbit dessutom. Att alla andra gäster säkert också får ett hjärta är en annan femma. Ingen har ett hjärta med lika stor omtanke som mitt!

Det var skönt att bara få vräka ur sig all skit och ha någon som bara lyssnar och bryr sig utan att döma. Det uppskattades verkligen, känner mig helt upplyft nu. Sedan gick vi på en shoppingrunda och jag köpte jackan jag spanat in på HM: en svart, ofodrad kavaj (högsta vårmode). Jag köpte även ett par skor på Euro Sko som jag har på mig just nu för att gå in i. Haha, egentligen vet jag inte om de är min stil men jag gick på känslan. Om inte annat heter märket Playboy så...



"Lånat" it was

Jag ville inte väcka min bror igår kväll för att tjata om min tygsax trots att jag misstänkte att den hölls som gisslan i hans rum. Så jag gick in dit och kikade lite nu när han (förhoppningsvis) befinner sig i skolan och där låg den minsann. Så nu hoppas jag bara att han inte fått för sig att klippa i papper, kartong och gud vet vad med den då en tygsax enbart är till för tyg.

Så nu kan ni alla slappna av.

Borttappat eller "lånat"?

Ni har säkert också varit med om då man letar efter något som inte låg där det borde ligga. Och hur mycket man än letar så hittar man det inte, uppenbarligen måste man ha lagt ifrån sig föremålet då man var vid ett extremt förvirrat tillstånd. Just så känner jag mig nu då jag letar efter min tygsax. Det finns tre ställen för den att ligga på: i sylådan, på skrivbordet eller på golvet. Den ligger inte på någon av dessa platser.

Den ligger inte heller under alla mina högar med tidningar, böcker, tyger, arbetsprover och allt annat "skräp". Den låg inte heller i garderoben, i väskan, under sängen, bakom elementet eller i någon av skrivbordslådorna. Inte heller hittade jag den i gillestugan, i någon av kökslådorna, på köksbordet eller i Jonas rum. Nej, jag vet inte varför jag fick för mig att kolla bakom elementet. Man vet ju aldrig... Iallafall så skulle jag gissa på att det är Markus som har "lånat" den, och är fallet inte så så har jag absolut ingen som helst aning om var den kan ligga. Det blir till att vända upp och ned på rummet annars.

Motorcykelgäng intar Donken

Igår kväll var det lungt och skönt på jobbet och vi städade allihop så flitigt så när man hör Britta utropa: Men kul! 10 motorcyklar!

Men det var bara åtta. Och alla skulle fika så vi i köket slapp slava. Mohahaha.

Valborg/första maj

Större delen av er som läser detta var säkert ute och festade igår och hade kul. Själv jobbade jag till klockan åtta och åkte sedan hem för att fika lite med Fanny och efter det gå och lägga mig. Valborg betyder absolut ingenting för mig, har aldrig gjort och kommer aldrig att göra. Det är som vilken vanlig dag som helst för min del. Sedan var jag ganska tacksam över att få jobba den dagen dock för på kvällen hände det absolut nada eftersom folk var upptagna med att glo sönder sig på majbrasor. Hälften vet inte ens vad valborg står för kan jag lova.

Jag menar inte att låta negativ, det är bara jag som inte känner något för de högtider vi har. Förutom julen, eftersom jag är en sann materialist.

Idag, första maj, jobbade jag återigen, arbeterrörelsens internationella högtidsdag - ironiskt? Vilket jag sannerligen inte heller hade något emot över då det är en av de få dagar då vi får dubbel lön istället för den löjliga OB:n på ca 19 kr. Det är det bästa med högtiderna och de röda dagarna: mer pengar. Pengakåt som jag är.

Är det bara jag som känner mig osvensk och tråkig som känner på det här sättet? Ack...
RSS 2.0