Update

Jag kan glatt meddela att jag slapp åka på magsjukan. Istället har jag däremot fått soleksem verkar det som, något som kliar så fruktansvärt. Jag vaknar flera gånger om nätterna och upptäcker att jag ligger och kliar mig själv. Min armar samt mage är helt röd, men det är inte för att jag bränt mig utan för allt mitt ivriga kliande. Tro mig, jag försöker att låta bli men jag har inte disciplin nog.

De två senaste kvällarna har jag fått stå i kassa vilket sannerligen varit något nytt. Första kvällen kände jag mig hyffsat övergiven då jag egentligen inte har någon aning hur kassan fungerar förutom de fyra timmars utbildning jag fått (för en månad sedan?). Så det gick hyffsat långsamt och dåligt om jag väljer att fokusera på det negativa. Helt galet stora beställningar som skulle packas bland annat. Men tydligen var det Klas som hade missuppfattat och trodde att jag lärt mig kassan fullt ut. Igår kväll gick det ungefär hundra miljoner gånger bättre och det kändes jättebra. Den hårda vägen att lära sig är nog den bästa i slutändan enligt mig.

Idag har jag varit i stugan och stekt med Sofia. Efter några timmar gick vi upp till stugan och satte oss på altanen och konverserade med mamma och njöt av det härliga vädret.

Imorgon jobbar jag öppning och sedan är jag ledig över en hel vecka och har gott om tid med att fylla år och gatufesta.

Blä för magsjuka

Jag har haft en allvarlig förkylning och inget annat, jag lovar! Så ni kan inte skylla all magsjuka på mig. Absolut inte. För det är just det som pågår på jobbet: Magsjuka. Det är nästan spännande hur fort man kan pendla från att vara fullt frisk till att spy i toaletten. För det fick vi vara med om idag med stackars Henke. Tyckte verkligen synd om honom.

Så Klas blev inringd och stod utanför restaurangen i över en halvtimma utan att veta om han skulle våga gå in heller inte, för skulle han också få det så skulle vi ju bara körda med två skiftledare nere. Till slut så tog han sig i kragen iaf. Där inne så sade Khadije att hon hade ont i magen och Lindberg såg lite blek ut. Själv fick jag plötsligt kväljningar och hoppades på att det skulle vara inbillning.

Jag skulle egentligen ha slutat 21 men tog då istället rast och hoppade sedan in i kassa/DT för att hjälpa Khadije med förstängningen och städningen gick felfritt. Att stå i tvåan helt otubildad gick däremot inte lika bra. Men nu kan jag ju omöjligt få sämre servicetider än vad jag fick idag iallafall, så det kan bara bli bättre!

Glädjande sms (kommer snart)

Satt och skickade smsinbjudningar till Big Bang hemma hos mig nästa vecka och insåg sedan att klockan kanske var lite väl mycket. Risken fanns ju att folk vaknade av sms:et, läste det och somnade om - för att inte minnas något dagen efter. Så vill jag ju inte ha det! Så jag kom bara till bokstaven F i min kontaktlista innan jag bestämde mig för att fortsätta imorgon istället.

Välkommen sommar

Jag vet att jag är lite bakom flötet ibland, men idag var ändå första dagen då jag verkligen kände och förstod att det är sommar på riktigt. När jag gick till hållplatsen imorse så brände solen redan i nacken så där olidligt som den kan göra ibland och jag fasade inför hur den då skulle kännas senare mitt på dagen. Ni vet resultatet: Idag var en ofattbart het sommardag och de kommande dagarna kommer vara likadana. Jippie!

Dock hade ju jag oturen att jobba i ett överhettat kök och känna mig svimfärdig. Vätskebrist minst sagt. Efteråt gick jag runt lite i Birsta med Mathilda och var ute efter lite inspiration till vad jag borde önska mig till min födelsedag. Blott en vecka kvar. Kan dock fortfarande inte meddela vad jag önskar mig. Vi kollade nog för mycket på korta (korta!) klänningar.


Jag känner mig helt grundlurad. Klockan är halv elva på kvällen och det är superhärligt och ljust ute och att ens tänka på att lägga sig känns konstigt. Något av det bästa med sommaren måste vara de ljusa sommarkvällarna, liksom de ljusa sommarmornarna som gör att man så lätt kan hoppa upp ur sängen.

Imorgon jobbar jag kväll så jag skall steka sönder totalt på Släda med Sofia. Jag är helt kritvit just nu men vänta bara så skall ni få se! Folk tror inte att jag är italienare/spanjor/columbiansk/grek för inget!

Myrsteg mot vuxenlivet?

Idag kollade jag på en lägenhet på Kuben och Evvis följde med som bihang. Snubben som visade lägenheten var trevlig men onekligen lite skum, vi funderade på om han var en som fick i sig lite väl mycket droger. Jag visste redan att lägenheten skulle vara grymt sliten och vara ibehov av ny tapetsering bland annat, men jag blev glatt överraskad över hur ljus och stor den ändå var (27 kvm). Så det kändes väldigt bra och precis som Evvis sade: med det första jobbet och den första lägenheten kan man inte vara alltför kräsen. Jag hamnade på McDonalds och då känns det väl inte som att man skall ha så höga krav på den första lägenheten heller.

Dock blev samtalet med mamma inte lika lyckat kan jag ju säga. Hon skulle mycket hellre föredra att jag skulle bo i Haga/Bosvedjan, vilket jag sade att jag givetvis också tyckte men det är för dyrt för min del. (Om ni inte har förstått det så var det alltså en bostadsrätt jag kollade på.) Jag sade att det inte skulle gå att ta ett lån och då helt plötsligt sade hon att hon kunde göra det åt mig. Vilket jag tyckte var mycket märkligt då jag upprepade gånger förut frågat om möjlighet att få låna pengar för en lägenhet. Så tydligen är det som gäller just nu att hitta en etta i Bosvedjan. Javisst säger jag, men då skall det fan bli av.

Att föräldrar aldrig kan sluta lägga sig i. Konstigt att man försöker flytta hemifrån?

Misslyckat samtal till vårdcentralen

Idag klev jag upp klockan 08 för att ringa vårdcentralen och boka tid. Tji fick jag. Jag förklarade att jag varit hemliggandes en vecka av förkylning och nu skulle behöva sjukintyg. De förklarade att det "inte fungerade så" och frågade om det verkligen var så att jag inte kunde jobba ändå? Ursäkta? Menade hon att jag skulle vara i skick nog nu för att jobba iallafall? Jag sade att jag jobbade på McDonalds och ifall man jobbade med minsta förkylning så skulle det bara bli värre, vilket hon höll med om men sade att "så kunde det bli iallafall". Iallafall så kunde (ville) de inte ta emot mig idag och ifall jag inte var frisk nog för att jobba imorgon så skulle jag komma till dom imorgon.

Hur tusan fungerar det? Speciellt när man skall börja klockan 10 och inte kan sjukanmäla sig utan sjukintyg. Kul för den skiftledaren att ringa in någon annan i sista minuten. Nej, jag förstår mig inte riktigt på det här. Just nu är jag så förbannad att jag tänker jobba imorgon om jag så skall dö på kuppen.

Snyggt på väggen


Detta ursnygga foto har jag ramat in och finns nu att skåda på min vägg. Bilden är ett resultat av min kreativa klasskompis Hanna Sundins projektarbete då vi gick i trean. Fotograf är Nathalie Bergström och modell Lisa Skoglund. Jag blev kär i vartenda kort Hanna hade i sitt bildspel på projektredovisningen och har fortfarande inte glömt bort dom. Så jag bad om att få dom skickade och valde då ut detta för att rama in.

Via Mediamarkts hemsida kan man lätt framkalla bilder och även göra förstoringar, jag fick beskära bilden själv och skickade den sedan via internet för att kunna hämta den hos dom fem degar senare. 229 kr kostade det att få den i 50x70 - plus en ram för 300 kr på Gallerix så blev det en ganska stor summa i slutändan men helt klart värt det. Nu vill jag aldrig mer lämna mitt rum.

Massa sjuk

Det finns inte så mycket att säga om jag skall vara ärlig, det enda som händer är att jag ligger hemma och är massa sjuk. Igår kväll tyckte jag att jag för första gången mådde bättre och trodde att jag idag skulle vakna och känna att förkylningen höll på att ge med sig. Inte då! Som varje morgon vaknade jag och undrade om det inte bara blivit värre. Idag har jag haft en sprängande huvudvärk vid benet ovanför ögonbrynet som inte ens två alvedon lindrar.

Jag gissar på att det hela är en extrem förkylning och att det enda man kan göra är att vila och dricka en massa vatten. Dock har jag varit sjukanmäld så många dagar jag får utan att visa sjukintyg. Så imorgon måste jag ringa vårdcentralen och försöka få en tid och ett sjukintyg. Det är meningen att jag skall jobba på onsdag men det känns helt omöjligt just nu. Jag har börjat fasa inför vad som händer om jag fortfarande inte mår bättre nästa vecka när jag fyller år och det är gatufest. Tänk om jag blir påhoppad med pencillin? Det enda jag vill är att bli kvitt denna jäkla förkylning.

Så ni hälsosamma, friska människor: Kom hit med lite varm kycklingsoppa!

Bästa midsommar någonsin

Jag har haft det så otroligt kul denna midsommar, trots att jag varit så sjuk som jag varit. Jag kände att då festen varit planerad i ungefär en månad så kunde jag ju knappast gå och ställa in den i sista minuten. Så det var bara att spela teater och låtsats vara frisk.

Anna och Sofia blev utnämnda till karlar nog för att hantera grillningen. Mitt jobb var att tjoa "Fortare! Fortare!". Men jag kan skryta med att det var jag som gjorde salladen också. Maten blev iallafall väldigt lyckad, men grillat och sommar är en oslagbar kombination. Då vi smält maten propsade Jocke på att det skulle spelas fotboll samt drickas öl. Det gick lite si och så med den saken, jag lyckades iallafall tappa bort min mobil i en grästuva.

När vi återvände till stugan var det kladdkaketävling mellan Ullis, Frida och Jocke och jag kan meddela att Frida var en oslagbar vinnare med den nu officiellt godaste kladdkakan. Grattis! Du blir från och med nu tvungen att baka denna varje gång vi ses, annars förlorar du din nya titel. Deal, or no deal?

Sanning och konsekvens körde vi på med också - långt ifrån mitt favoritspel dock. Fick bland annat naglarna på högerhanden målade i orange nagellack av Anton (inte snyggt målade eller vill jag påstå). Så jag lyckades få en omgång Hora också, vilket gick ganska segt då alla redan var lite väl påverkade och hade svårt att hålla koncentrationen på spelet. Så målet var redan uppnått så att säga. Då blev det dags för ett helt nytt spel: sexcharader. Det vill säga att man skall visa en sexställning och jag har aldrig hört talas om ställningar som Bermudatriangeln, blixtblåsblixten och marschen. Men vi var modiga att visa på grund av alkohol och Richard var förvånansvärt bra på att gissa.

Då var det dags för att våldgästa grannarna! Eller, det första de gjort sedan vi anlänt var faktiskt att meddela att de skulle spela hög musik hela kvällen och att vi absolut skulle komma över. Så vi hoppade smidigt över staketet för att shejka loss vid deras musikanläggning som gick på ett bilbatteri eller vad det nu var. Däremot så verkade de flesta ha däckat då vi anlände. Gamlingar säger jag bara. Åtminstone i 30-årsåldern. Vi drog igång ett dansgolv iallafall och det hoppades och hejades så det stod det härliga till. Midsommar it was.

Sedan kom vi in på den galna idén att bada. Bada i tolv grader för att sedan basta. Kunde det bli bättre? Att det kunde bli, men det brydde vi oss inte om. Så vi sprang ned till stranden i badkläder och underkläder och kastade oss ned i det iskalla vattnet. De flesta iallafall, Anna slängde sig ned på stranden och tjöt att hon aldrig i livet skulle bada i det kalla vattnet och låg och värmde sig med den lilla handduken hon hade.

Vi kutade in i den varma bastun och njöt. Dumma idéer verkade dock stå på schemat och björkris blev ett måste. Så Anton kutade iväg för att hämta ett och stackars Richard blev piskoffer. Han påstod att det var skönt då Jocke och Anton av all kraft slog honom, men det såg förjävligt ut. Märkena finns fortfarnde kvar. Vid den här tidpunkten var jag totalt jävla död och började tycka att det var dags att sova. Inte då. Whimp! Sick whimp! Så efter att ha somnat under Anna och Jocke så gick jag och lade mig.

Vaknade vid 10-tiden efter sex timmars sömn och slog följe med de andra vakna i soffan med alvedon, vatten och chips. Det småstädades lite och sedan blev suget efter pizza alldeles för stort. Så vi ringde Sofia som liksom mig och hälften av gänget är sjuk, dock är hon den enda som lyckades ta det lungt på riktigt igår och vara nykter. Körduglig som hon var tyckte vi hon kunde åka och hämta pizza vilket hon gick med på. Mycket lyckat! Sedan städades det så det stod det härliga till och i samband med att folk backade ur våran trädgård så började regnet att falla.

Jocke, Anna, Anton, Richard, Frida, Ullis, Evvis, Sofia och Andreas: TACK!


Jag vet att det är flera på jobbet som läser min blogg och det finns risk för att ni tycker att jag är världens hycklare som har fest då jag är sjukanmäld från jobbet och allt, men jag hoppas verkligen att ni förstår att jag är sjukanmäld av rätt anledning. Det finns inte en chans att jag är i skick nog för att jobba. Visserligen är jag inte i skick nog för att ha fest heller, vilket jag verkligen kände av (tro mig). Så tro nu inte bara att jag är världens svikare som sjukanmäler mig av fel anledning, förhoppningsvis känner ni mig bättre än så. På måndag skall jag uppsöka läkare och förhoppninsvis är jag snart bakom grillen igen!










Midsommar

Glad midsommar gott folk!

Jag är fortfarande en massa, massa sjuk och skulle ställa in festen om det gick.

Handlat inför morgondagen

Jag inledde dagen likt igår med att ligga i soffan och kolla på urdåliga serier (varför, varför skall det vara så lätt att fastna för dom?!). Senare mot kvällen blev jag tvungen att ta mig själv i kragen då jag har fest i min sommarstuga imorgon. Jag må vara sjuk, men man kan ju inte ställa in en fest på grund av det? Så jag tog en sväng ut till IKEA med mamma för att inhandla bland annat vinglas. När vi står där och väljer så ringer Janne och frågar hur gammal jag är. Stolt meddelar jag att jag fyller år om exaxt två veckor (för er som inte fattat det ännu: 2 juli), något han inte verkar glad över. Det visar sig att han vill att jag skall ta mig till systemet för att köpa ut åt honom.

Jag: Men mamma kan göra det!
Janne: Kan hon det?
Jag: Mamma, kan du köpa ut åt min chef? (Janne får en skrattattack.)

För ja, lite lustigt må jag erkänna att det lät. Men det var inga problem för lilla mamma så fjortisen Janne fick sin vodka inhandlad. Bortsett från de sofistikerade vinglasen köpte jag även färgglada drinkpinnar. Gafflar och skedar hör inte hemma i drinkar, lite klass har vi väl ändå. Åtminstone på midsommar. Om inte då, när annars liksom?

Efter turen till Birsta så var det en tur till City Gross med Anton som gällde. Vi tog först varsin korg för att sedan inse att vi skulle behöva en hel jäkla vagn för att kunna släpa runt all mat. Fyra påsar chips, fyra kilo pommes frites (noterade ni rimmet?) och en massa annat. Jordgubbar gick inte att få och frågan är om det kommer att finnas tillgängligt imorgon? För mig spelar det egentligen ingen större roll då jag inte tycker om jordgubbar. Jag vet, jag vet: Helt onormalt. That's me.

Det fanns tre köer. Vi pendlade från kö 1 till kö 2, sedan till kö 3 då vi tyckte vi var fyndiga och ställde oss i den som var kortare. Tji fick vi då vi ändå blev en av de sista att komma fram till kassan (klockan var för helvete 21.20 och de stänger 21!). Bara för att visa vilken tur vi hade så slutade rullbandet fungera precis när vi kom fram, så vi fick knuffa fram maten på rullbandet. Den stackars kassörskan var helt slut. Men handelslön har hon iallafall att tacka för!

Sitter nu här och är helt slut i huvudet och och leker med min bästa vän Alvedon. Imorgon är en annan dag och förhoppningsvis en frisk dag.

Låt mig få vara sjuk!

Igår kväll pratade jag lite med Örnie och frågade ifall han kunde rycka in idag ifall jag var sjuk, vilket han inte kunde. Han sade även att jag skulle tänka på mig själv och inte jobba ifall jag inte var frisk nog. För igår kväll mådde jag verkligen jättedåligt.

Men imorse när jag vaknade efter ett bra antal timmars sömn kände jag mig helt frisk. Började tro på mirakel men för varje sekund som tickade på kände jag mig bara sjukare och sjukare ända tills jag trodde jag var nära döende. Inte en chans att jag skulle kunna jobba idag! Jag tvingade mig upp ur sängen för att ringa samtalet jag fasat inför: Att ringa till jobbet och sjukanmäla mig. Det kändes förjävligt att behöva ringa och meddela att man är sjuk en och en halv timma innan ens pass börjar.

Det är flera på jobbet som knappt vågar ringa och sjukanmäla sig då man oftast blir bemött av en suck. Jag förstår att det är jobbigt att behöva ringa in någon annan, speciellt när vi är så få och det inte finns någon annan att ringa in. Men det är ju ändå inte vårat fel att vi blir sjuka - det är ju bara mänskligt. Jag har sjukanmält mig två gånger tidigare och båda gångerna har jag fått ringa in någon annan i mitt ställe. Idag fick jag ringa och väcka stackars Ingrid och fråga om hon kunde börja tidigare, vilket hon inte kunde. Sedan fanns det ingen annan då de inte hade möjlighet att jobba. Så jag ringde Janne! Min egen chef, och bad honom att täcka för mig. Vilket han kunde göra och det går inte att beskriva min tacksamhet för det.

Att kunna sjukanmäla sig skall inte behöva vara en lyx. Det skall vara en självklarhet.

Sjukling peppar inför midsommar

Hade öppning idag och jag kände mig långtifrån kry och nämnde för Issa att jag inte visste om jag orkade med hela passet. Hon lyckades övertala mig till att stanna, vilket jag lyckades göra med livet i behåll. Var en ganska lugn dag, för en gångs skull var vi välplanerade med rätt mängd folk.

Efter jobbet tog jag emot tre systemkassar samt en vinbox av Klas, tur nog kan jag meddela att det inte är jag som skall ha allt för egen vinning. Väskan blev snabbt fylld och tung. Var även tvungen att ha två påsar i handen så där vacklade jag som en packåsna till bussen med en massa klirrande som påminner mig om fjortisar och avslutningarna vid ån.

Jag må vara sjuk, men laddad inför midsommar är jag iallafall! Fest i min sommarstuga med "teatergänget" - kan det bli bättre? Återstår att se. Vad skall ni själva göra på midsommar?

Impulsiv och rolig kompis sökes

Jag är så otroligt less på att folk i min omgivning inte kan vara spontana och impulsiva. Det jag vill göra är att leva, vara lite smått galen och ha kul. Båtluff i Grekland, tågluff i Italien, flytta till Spanien en säsong och arbeta som servitör.

¿Comprendéis? Vad som helst! Jag var inne på detta efter studenten också och försökte förgäves ragga upp ett resesällskap men nejdå. Alla skulle vara seriösa och skaffa ett jobb och en trygghet. Så jag stannade hemma och tji fick alla då jag verkade vara den enda som faktiskt fick ett jobb.

Likadant verkar det vara nu bortsett från vissa undantag. Det finns faktiskt de som känner samma sak som jag, men det känns bara så typiskt att det går minsann bra nu för att de misslyckades med att finna ett jobb - men när jag ville så gick det inte. Det känns bara fel och jag tänker inte sjunka så lågt.

Folk säger "Kanske det...", har inte pengar eller någon annan ursäkt som inte riktigt håller i längden. Och jag menar detta på varenda en jag känner. Jag trodde faktiskt att jag hade roligare vänner än så.

Anledningen till att jag inte vill åka själv är på grund av att jag känner att det är roligare med sällskap då man har någon att dela allt med och att man har någon som en trygghet. Är det ingen som har en gnutta äventyrslusta i sig?

Vikingamarknad

Denna helg är det vikingamarknad på norra berget, vilket vi i LRG har längtat efter då det är då vi skall visa våran pjäs Legenden om mjödet som vi så flitigt repat. Jag hade jättekul igår, det kändes verkligen som om man blev förflyttad bak i tiden till en riktig vikingamarknad. Borsett från drycker som Coca Cola, en hel del kameror och så vidare. Att spela teater gick som en dans, sjukt att det hela är över så fort. Mellan föreställningarna var jag i arkelogigropen och hjälpte barn att leta efter dolda skatter. Man kan aldrig sluta att förundras vilken livlig fantasi barn har.

När vi var klara för dagen så lekte vi vikingalekar och sanna mina ord att det måste ha gått tufft till på vikingatiden och jag är inte förvånad över att alla på den tiden var stora och biffiga. Lekarna bestod mer eller mindre av brottningsmatch efter brottningsmatch och jag är imponerad över dom som vågade "leka" tillsammans med Sofia. Hon skall vinna: till varje pris.

Dagens föreställning blev dock inställd på grund av det jäkla regnet. Är det svensk sommar så är det svensk sommar antar jag, vikingatid som nutid.



En tradition är i rörelse

När vi vann guldtroffén ifjol är ett av de bästa minnen jag har. Att vi, mode design, kunde sätta alla ekonomer, samhällsvetare och spidare på plats och visa att det var vi som skulle ut först på trappan. Helt oförglömligt. Och det förtjänade vi som vi hade slitit för det. Blod, svett och tårar vill jag lova. Att underbara HVMD06 vann i år (peppade efter våran vinst såklart) är inte bara fantastiskt utan även tradition.

Jag var där på plats under hela dagen och skrek och hejade på dom och minns min egen studentdag en smula knivskarpare än vad jag brukar göra. Jag minns DJ:n som spelade partymusik och hur vi hoppade glatt hoppade omkring av champange och visste att vi idag var med om en milstolpe. Hur våran klass ägde sönder dansgolvet som vanligt och hur lärarna var med och shakade ass. Det känns som en evighet sedan, i ett annat liv. Ändå är det "bara" ett år sedan. Så mycket har hänt, men ändå ingenting.

Jag kan inte annat än att gratulera HVMD06 och säga att jag är otroligt stolt över er. Ni visade var skåpet skall stå - eller åtminstone vilket program det är som skall ut först på Hedbergskas trappa. HVMD is the shit!




Ångest inför stängning

Jag har så mycket att skriva om, så många bilder att lägga upp och så mycket att reflektera över men jag orkar inte just nu. Haft stängingar två dagar i rad och kommit hem vid 03 och varit helt förstörd. Ikväll är det favorit i repris med en stor dos ironi. Det finns inga som kan jobba. Inga som kan ställa upp. Ingen som kan göra så att jag för en gångs skull kan få sluta 01 som jag skall. Jag orkar fan inte mer.

Imorgon är det vikingamarknad och jag är så opepp att det finns inte. Fick jag bestämma skulle jag hoppa av.

Gustav VS skrivaren

För nästan två år sedan köpte vi en skrivare på min begäran med skrivare, scanner och kopiator: all-in-one. Det passade mig perfekt för alla skolarbeten jag hade (ironiskt att vi då köpte den under mitt sista år). Men jag kan inte påstå att den har används speciellt flitigt då det jämt har varit en massa strul med den. Den har kopplats in och ur en hel drös datorer då båda brorsorna verkar ogilla att den tar så mycket plats samt att de byter dator hit och dit och skrivaren skall installeras om X antal gånger.

Till slut har jag fått nog av detta och bestämde mig för att se till att den en gång för alla skulle fungera till min dator, vilket den inte gjort tidigare. Så med hjälp av kunniga kontakter så har jag laddat ned en massa installationer för gud vet vad (givetvis har la familia tappat bort instruktionsbok samt cd-skiva) och idag köpte vi nya patroner. För vad?! För att den skall strejka som aldrig förr! Jag blir galen! Den knastrade och surrade och det lät som om den skulle explodera när som helst. Mamma lyckades få hit en datakunnig människa och när till och med han gav upp kan ni tänka er att jag slängde in handsken. Den där subban till skrivare skall dö, kosta vad det kosta vill! Och imorgon är det jag som drar till MediaMarkt och köper en sprillans ny, supersnygg och ultrakomplicerad skrivare. Vad som än krävs för att man skall kunna skriva ut en enda jäkla bild.

Studentwannabe

Igår klev jag upp vid 04 för att ta mig till tåget och lämna kära gamla Sundsvall för att festa till det rejält i Ånge med nuvarande HVMD3 (förlåt: HVMD06). Jag och Mia kom fram till henne vid halv sju och jag behöver nog inte tillägga att vi var sjukt slitna. Efter ett tag kom Emelie och vi satte oss utomhus i partytältet och betraktade det dåliga vädret. Kallt och regn verkade stå på vädrets schema och det gjorde mig inte piggare direkt.

Lite senare kom resten av brännbollslaget och brast ut i beundran/chock över Mias hus. "Vilket jävla hus!". Det skall erkännas att det huset inte är som andra hus. Ett hus stort nog för fyra familjer istället för en samt en undervåning som är ett zoologiskt muséeum med uppstoppade djur.

Vi hade våran första match 09 som vi förlorade så mycket som det bara gick med. Vi lyckades kamma ihop tio poäng, på grund av att det andra laget gjorde dubbelfel. Vi blev utbrända tre gånger av tre möjliga. Ja, ni hör. Andra matchen lyckades vi faktiskt få ihop några poäng på egen hand men det blev förlust ändå. Men vi spelade inte för att vinna utan för att ha kul - vilket vi sannerligen hade.

Då matcherna var över så begav vi oss hem till Mia för att förstöra en hammock, sova, ligga på studsmattan och njuta av den sol som ibland kikade fram mellan molnen. Till slut kom Tove, Lisa och Hanne och det var dags att grilla. Mat har sällan smakat så gott som det gjorde igår. Efter maten började festen på riktigt. Blivande studenter dricker alkohol flitigt och Hanne är världens hetsdrickare (all heder åt henne då hon till och med är värre än mig själv). Jag må vara gammal, men jag kan mig inte minnas att ens jag och min klass kunde svepa glas vin efter glas vin. Snart frågar Lisa vad klockan är. Den är halv åtta. Man förstod att det skulle bli en lång, lång kväll.

Sedan skall det minsann övas på guldtroffédansen och precis som de är bättre än oss på att svepa stora mängder alkhol på kort tid så har de även en betydligt bättre dans än vad vi hade. Ni gör oss stolta! Till slut hamnar vi på trappan utomhus och hetsdrickandet fortsätter. Mina öron ringer fortfarande av ramsor som "Kan Lisa, kan Lisa, kan Lisa dricka vin?! Kan Lisa, kan Lisa, kan Lisa dricka vin?! Hon kunde, hon kunde, hon kunde dricka vin! Hon kunde, hon kunde, hon kunde dricka vin! " och så vidare i all oändlighet tills ingen hade någon sprit kvar alls.

När vi satt där utomhus på trappan råkade vi även ut för världens terrorattack av en liten kille på åtta år vid namn Herman. Han frågade bland annat Hanne om hon hade haft sex med två killar samtidigt. Som ungar talar! Till slut så pratar vi på engelska för att ignorera honom, direkt skriker han "Fuck me! Fuck you!" och andra vulgära engelska fraser. Vi tappade bokstavligen hakan. Så där var verkligen inte våran generation när vi var åtta iallafall.

Fulla och glada javisst. Men efter 20h orkade jag inte mer och jag var inte den enda. Jag har aldrig fallit i sömn så fort som jag gjorde igår och gud så härligt det var.

Jag är för gammal för att ta studenten en gång till!






I <3 ÅNGE

Klockan 05 imorgon sitter jag på tåget på väg till Ånge för att delta i Träslaget med nuvarande HVMD3. Det kommer bli skitkul! Brännboll och fest - kan det bli bättre?

Ha en trevlig helg utan mig!

Tillbakablick



Ibland undrar man när man var snyggast: då heller nu?

Samtidigt inser man hur lik man är sin egen bror.

Ännu mera okänd mark

Att somna igår natt var mer eller mindre en mardröm, det gick bara inte på grund av oändlig hetta. Jag vaknade upprepade gånger av att jag låg och svettades som en gris och sängkläderna var helt blöta av svett. Gissar att det även kan ha varit i samband med febern. Trots för lite sömn kände jag mig oväntat pigg och kunde ta mig till jobbet utan problem. Morgonen flöt på lungt och fint och Issa berättade att hon hade en plan för mig idag. Vad det var hade jag på känn, men jag vågade inte tro att det verkligen var så. Men yes: jag skulle få stå i kassan idag med Simone!

Så efter min lunchrast stod jag där och tog emot beställningar och tog betalt medan stackars Simone sprang omkring som en tok och backade mig - vilket hon gjorde hur bra som helst. Förhoppnignsvis blir jag lika bra som henne någon dag. Om jag får säga det själv så tycker jag att det gick oväntat bra, men vad vet väl jag. Jag kanske missade det allra lättaste. Till exempel kan jag säga att jag verkligen inte kan göra glassar. Till mitt försvar kan jag meddela att i foldrarna man får så understryker dom att det är något man måste öva på.

Eftermiddagen gick på det viset galet snabbt och jag hade jättekul. Mer synd om Issa var det väl som skulle räkna min kassa sedan och hade bekymmer med det. Jag har ingen aning vad jag har gjort, är jag krånglig ber jag om ursäkt! När mitt pass slutade pluggade jag lite med min handledarbok och hade sedan möte med Janne för att kolla att allting gick bra vilket det gjorde. Så snart är det Britta som befinner sig i köket under mina vakande ögon!

Sjukling

Jag gissar att för lite sömn och för mycket stress är vad som har gjort att jag gått och blivit sjuk. Att flera i min omgivning också varit sjuka och förmodligen smittat mig kan vara en annan. Men det är iallafall så det är. I går på jobbet var jag totalt värdelös mot slutet av passet. Jag kände för att svimma och höll nästan på att grina för att jag hade så ont. Ont överallt. När jag kom hem sov jag ett tag och tillbringade resten av tiden med att ligga i soffan framför teven och tycka synd om mig själv.

Inatt sov jag i 13 timmar för att sedan bara ligga och ta det lungt, för att sedan sova lite till. Och nu fortfarande är jag helt slut och gissar på att jag skulle kunna somna på direkten om jag försökte. Egentligen vill jag inte alls jobba imorgon, men jag känner att jag inte har något annat val. Just nu känns det som om det skall gå, men det är en annan sak om det kommer att gå bra eller inte.

Det är inte lätt när det är svårt.
RSS 2.0