Adiós!

Idag är det dags! Snart åker jag och Anton iväg på Yran, det känns helt sjukt att tiden så fort. Jag har knappt packat. Håller på och gör mig iordnining för fulla muggar. Jag har åtminstone införskaffat tält, liggunderlag och sovsäck vilket jag gjorde så sent som igår kväll. Att jag alltid skall göra allt i sista minuten, skärpning Gustav!

Ni får försöka ha det kul utan mig medan jag är i Östersund shakar loss till Lady Gaga. Adiós!

Utbildning

Idag började jag 07 och sanna mina ord att det inte var en vanlig frukost. Fyra minuter innan vi öppnar så kommer det en bil i driven, och det hänger folk på låset för att komma in. Rush? Jo minsann. Underbart nog visar det sig att ingen rost fungerar, så det enda vi kunde erbjuda var frukostmackor och toast. Toasten gjorde Janne på grillen även. Efter ett tag fungerade de som tur var dock. Så vi sålde riktigt bra under frukosten och det var min första öppning i kassa/dt och det enda jag hann göra var att fylla upp med dipsåser. That's it.

Sedan träffade jag Emelie som fick läsa massa foldrar medan jag hade lunchrast och sedan var det bara att köra på. Ärligt talat har jag ingen aning om det gick bra eller dåligt. Emelie var riktigt grym och snabblärd så jag tror att om det gick bra så är det till större delen tack vare henne. Att backa en kassa samtidigt som man skall hålla ögonen på en hela tiden för att se till att det går rätt till var sannerligen inte det lättaste. Imorgon är det den andra utbildningsdagen och förhoppningsvis fortsätter det lika bra då. 

Nedräkning pågår

Gosh. Yran närmar sig och jag har fortfarande inte planerat något! Jag hade tänkt handla det jag behöver idag men det blev inställt på grund av att Janne ringde och bad mig börja 12 istället för 16. Kom hem för inte så länge sedan. Är helt slut och imorgon börjar jag 07 för att fungera som extrahjälp då vi byter kampanj (farväl Big Tasty) samt att Jonas blir utbildad för frukostkök. 

Imorgon skall även jag utbilda en ny tjej i kassan. Janne menade att jag var bäst lämpad och visst, jag tackar jag. Men fanns det verkligen ingen annan som själv fått en ordentlig utbildning? Men det skall nog gå bra. Efter jobbet skall jag ned på systemet och inhandla så mycket sprit som man behöver för en tredagars festival.

Amy McDonald, here I come!

En plan på en plan att börja packa

Snart åker jag och Anton iväg på Yran! På torsdag smäller det, men jag har ingen aning vad jag skall packa. Så gott folk, kan ni meddela mig vad jag måste ta med förutom kondomer och sprit?

Tack på förhand.

Sushi

Igår var jag hos Ewe (som bor hos sina morföräldrar under sommaren) tillsammans med Sarah, Bonita och Camilla på sushikväll. Våran underbaraste mentor var även med till en början, vilket var ett mycket kärt återseende. Sushi är något speciellt för oss då det var just det Susanne bjöd oss på mot slutet av trean. Jag kan ingenting om hur man gör men de övriga visste och de var riktigt duktiga. Gott blev det - men ärligt talat smakar det inte speciellt mycket alls.

Så vi hade det allmänt mysigt och spelade sedan ett spel som hette Åsnan. Ett brickspel som förmodligen är lika gammalt som våra föräldrar, men vi hade galet kul åt det iallafall. Sedan hade de alla sina kopplingar till Storbrittanien och jag kände mig ett fån som aldrig lämna denna stad.


Goo Goo Dolls


Min åsikt om kärlek kan sammanfattas med ett citat ur låten iris:

"When everything's made to be broken".

Grillning med McFolket.

Eftersom jag var så galet trött igår så såg jag fram emot att bara ligga i sängen, läsa och sedan somna tidigt. Fick sms av Henke som frågade om jag var klar för att bli upphämtad inför grillningen. Flera från jobbet skulle träffas och grilla och jag hade tidigare sagt att jag skulle med, men nu ångrat mig eftersom jag inte orkade. Svarade att jag låg i sängen i mjukisbyxor. Henke meddelade att de skulle komma om två minuter. Sedan ringde det på min dörr... och där stod de. Henke, Johanna och Khadije som lyckades övertala mig att följa med. Men ärligt, hur säger man nej till tre bedårande människor som står på ens dörrtrapp?

Så vi begav oss till jobbet vid 22-tiden och hängde där. Vi hade på något sätt jätteroligt och var allmänt flummiga. Johanna och Khadije mobbade sönder Sanne som köpte ett Happy Meal med nuggets med kommentarer som "Men vi skall ju grilla!". Sedan blev de så sugna att de var tvungna att dela på ett 9-pack.

Vi åkte sedan till Malandsbadet och grillade. Stämningen var jättemysig och liknar den man i vanliga fall behöver alkohol för att få fram. Men vi var istället övertrötta då klockan var ett på natten och det fanns de som jobbat sedan halv sju på morgonen. Jag skulle inte byta ut det här ens mot världens bäst betalda jobb. Det här är så värt allt.

Jag kan säga att jag älskar er och mena det.

Trött_kille89

Idag känns det som om jag har gett 110% hela dagen. Inledde dagen med att få veta att vi skulle få ännu en ny tjej, Maria (som egentligen hette Malin, typiskt Janne), som jobbat i kök tidigare men jag skulle då få ta hand om henne och så att säga "friska upp hennes minne". Det var inga problem alls för hon var hur duktig som helst.

Senare på eftermiddagen kom Jonas som började igår och idag skulle jag utbilda honom på vanliga (stationen för cheeseburgare och Big Mac), dessvärre var det mer eller mindre rush under den tiden så det var ett litet jobbigt läge att hålla i en utbildning. Samtidigt som jag fortfarande skall ha ett extra öga på Malin och hjälpa henne. Samt Angelica på bopen ifall hon behöver det. Så idag har jag haft ögon i nacken samt i sidan för att hänga med överallt. Hyffsat bra har det gått ändå vill jag påstå, så duktiga medarbetare som man har att jobba med. De lär sig ju på en gång!

Och inte tar utbildningen slut där. Nu är det bestämt vilka dagar jag skall utbilda Britta i kök och på så sätt skall vi mer eller mindre lyckas byta plats. På något sätt. Jag jobbar 10-19 rakt av under hela augusti kan man säga. Vi fick även båda två äran att få nya anställningsbevis idag, på 30h/v istället för våra ynka 12. Wie.

Dock har någon haft fräckheten nog att bjuda på min lägenhet. Jag bjöd över direkt och än har inget hänt. Och förhoppningsvis händer inget mer för jag tänker inte bjuda mer än så.

Mitt limbo



Jag har stannat upp. Totalt. Fast det hade jag förut också. Har ni också det?

"Man lever bara en gång"

Ilördags hade Miss Enander sin efterlängtade 20-årsfest och sanna mina ord att det var fest. Först hade vi en tipsrunda för att bevisa hur dåligt vi egentligen kände henne, men jag vill poängtera att jag var den enda som visste hennes första kärlek. Det bjöds sedan på god mat. Och en massa alkohol. Jag skulle ha öppning dagen efter, så jag tänkte köra hårt från början för att sedan "nyktra till" mot kvällen. Det är som när alla säger att dom skall ta det lungt, och inte lyckas dom med det.

Jag hade så enormt roligt. Verkligen. Tidigare i veckan hade jag mått så dåligt och varit så grymt less att jag nästan tänkt strunta i denna festlighet men tur var väl det att det inte blev så. Men jag är minst sagt en idiot. Jag drack (bland mycket annat) sprite och vodka - något som jag drack på nyår och inte slutade väl. Vilket jag ofta påpekade och jag förstår inte varför det skulle vara annorlunda just denna gång. För det var det inte. Men jag hoppas att jag inte förstörde feststämningen för någon annan. Så vid kvart i 01 ligger jag spyende i min säng och smsar med Dennis och försöker få han att öppna istället för mig, dock förgäves.

Lite innan 06 ringer Issa och väcker mig och jag hoppar upp ur sängen och inleder dagen med att skura för att sedan göra mig iordning. Så kom inte och säg att jag inte kan ta ansvar för mina handlingar! Issa hämtade mig och vi for iväg till jobbet och jag kände mig förvånansvärt pigg. Väl på jobbet var det låst och Issa hade inga nycklar så vi gjorde en roadtrip till Bredsand. Fram och tillbaka på 20 minuter. Jag satt bredvid och blundande och började känna att jag inte mådde så bra. Typ PANG sade det och baksmällan kom och jag var vansinnigt seg på jobbet. Då gjorde jag ett deal med Gud som gick ut på att det inte fick komma någon gäst mellan 07-08 men att det efter det fick komma hur mycket som helst. Och så blev det.

Trots att vi var en eller två man kort och en nyutbildad Johanna på bopen gick det överraskande bra. Härligt härligt.

Jag vet inte vad jag skall säga mer. Jag vill ha raka puckar. Är det något ni undrar över så kan ni fråga mig. Det är en sak att folk pratar om mig bakom min rygg, men ni förstår säkert att spekulerande inte ger er något svar. Speciellt när jag trodde att vi kände varandra så pass väl. Jag trodde att ni trodde mer om mig än så. Yttest besviken och förvånad. Och ni blev säkert väldigt besvikna.



Grillmys

Ikväll har jag varit hos Tova och grillat tillsammans med Hampus. Förr var vi de tre musketörerna men sist vi sågs bara vi tre var nog... ett år sedan? Tänk vad tiden går fort. Men ändå känns det likadant. Lika rätt. Att hålla kontakten hamnar lite i skymundan, till större delen på grund av jobb.

Vi grillade och åt gott. Dessutom provades det på att grilla champinjoner som inte var någon större hit, men fullt ätbart. Efteråt så åkte vi ned till Hemmakväll och hyrde Children of the corn som började som en riktigt bra, klassisk skräckfilm för att sedan blanda in lite oplanerad humor. Helt okej. Och till det hade vi en massa godis samt alkoholfria margaritas som smakade ajax.

Kanske var det just detta som jag behövde.

Budgivningskrig(?)

Igår var jag och mamma och kollade på en lägenhet i Bosvedjan som är till salu. Det såg inte ut som om dom gjort något alls med lägenheten sedan den byggdes (för 50 år sedan?!), förutom badrummet som var superfräscht på grund av stambyte. Golvet behövde slipas, listerna bytas och väggarna målas och så vidare. Och uteplatsen behövde en person med gröna fingrar. Eller åtminstone en med gräsklippare.

Och detta renoveringsbehov ser jag mer som en fördel än nackdel då jag faktiskt vill ha ett renoveringsobjekt. Ni tror mig inte men jag kan faktiskt vara ganska händig när jag vill. Som jag brukar påpeka så ångrar jag flera gånger att jag inte gick bygg som jag också hade planer på.

Det komiska är ju att Johanna på jobbet också hade siktat in sig på just denna lägenhet. Anledningen att den ligger gården ovanför där hon bor nu. Liksom att ligger den gården bredvid mig. Flytta hemifrån med 150 meter? Tillräckligt vill jag påstå iallafall.

Nu återstår ju dock den lite svårare delen och det är att faktiskt lägenheten. Jag lade nyligen ett bud och fick precis ett meddelande om att det har blivit godkänt. Så just nu är det mitt bud som gäller. Nu är det bara en väntan som gäller och ett eventuellt budgivningskrig. Spännande. Och vuxet.

Som ni kanske förstått har Johanna ganska mycket gett upp lägenheten och beslutat sig för att bo hos mig istället. Hon skall laga maten. Det övertalade mig.

Hello roomie!

J + G = 4-EVER

Gustav VS Coca Cola glasen

Ingen har väl kunnat undvika att man på McDonalds nu får ett Coca Cola glas om man köper en plusmeny. De där glasen är så sjukt överskattade att det är löjligt i mina ögon. Är de verkligen snygga? Vi säljer säkert mer än dubbelt så många plusmenyer på grund av denna kampanj. Vi sänker ungefär dubbelt så många pommes frites och vi har fått införskaffa extra många stora muggar.

Våra blåa glas har tagit slut så vi har återigen de svarta och gissa vad folk blir sura på grund av det. Igår blev jag rent av utskälld av en gäst eftersom vi hade de glasen förra veckan också. Efter det stack han utan att köpa någon meny alls. Det är inte direkt mitt fel att vi har de fulaste glasen just nu. Jag förstår inte varför de designade ett i svart alls. Ingen vill ha det. Den ständiga frågan är vilken färg vi har på glasen (de ringer till och med till restaurangen och frågar)."Har ni svarta fortfarande? Jaha, men då vill jag inte ha någon plusmeny."

En annan vanlig fråga är vad det kostar att köpa ett Coca Cola glas. Jag hänvisar att man måste köpa en plusmeny, eftersom vi inte säljer endast glasen. Lika sura blir folk då och fnyser och meddelar att det hade kostar 10 kr i affären. Men köp ett jävla glas på IKEA för 10 kr då!

Och nej tyvärr, man får inte Coca Cola glas när man har plusmeny på Happy Meal eller Lilla Menyn. Igår var det en gäst som skällde ut oss för att han inte fått ett glas till plusmenyn på Lilla Menyn. När han fick höra att det inte ingick där så meddelade han att "det står inte!" med en ton om att han inte skulle tveka att stämma oss för falsk marknadsföring. Henke pekade då på det finstilta där allting stod svart på vitt. Mållös gäst? Inte då. Vi gjorde fel ändå.

Jag längtar så tills nästa kampanj börjar.

Som om tiden stått stilla

Igår fikade jag med Camilla på Waynes och på något sätt var det som om detta år aldrig inträffat. Vi sågs visserligen på min födelsedagsfest, men innan det var det inte förrän i julas på klassfesten och innan det var det faktiskt ett år sedan. Så blir det väl när ens klasskompisar flyr land och rike för att plugga mode i London. Tack och lov att denna vettiga tjej bestämt sig för att stanna i Sverige framöver.

Det var "precis som förr", fast ändå inte. Med vissa är det ju så att oavsett hur lång tid det är mellan samtalen så känns det ändå som om det senaste var igår. Precis så är det med Camilla. Jag kände mig ung som jag gjorde precis inför studenten.

HVMD3 avgångsår 2008 kommer alltid vara i nuet även om det ligger i det förflutna.

Nathalie



Nathalie är bäst. Bara så att ni vet. Frukostdejter likaså.

Dagens äventyr

Idag var jag med om en upplevelse över det vanliga med Nana på jobbet. Jag hade pressat kartonger och hade kommit till den "roliga" delen att bala, vilket jag fått göra en gång var femte månad ungefär och har därför aldrig något minne av hur man skall göra. Så Nana kommer och hjälper mig, sedan så när hon skall gå tillbaka in så hör jag hur hon utbrister att hon inte kommer ut. Då hon ryckt i handtaget ett tag går jag och försöker se vad problemet är och inser då att vi faktiskt är utelåsta i soprummet.

Soprummet är ute vägg i vägg med restaurangen och för att komma in dit går man igenom en inhägnad med en mur lite över två meter. Ingen av oss har headset på oss eller mobil, så det enda vi kan göra är att tjoa för glatta livet och hoppas någon röksugen människa eller en bil i driven hör oss. Som om det skulle hända. Dessutom regnar det. Tjohoo! Så jag väljer att ställa mig på en hal och ömtålig soptunna och klättra över muren. Smidig som en katt. Nyckeln har jag i fickan och låser därför lätt upp dörren för lilla Nana. Gurra saves the day!

Semster? Jo men visst serdu!

På min lilla semester som jag har haft har jag tillbringat några dagar i stugan och i ärlighetens namn så finns det inte så mycket att göra där. Det är mycket det som är poängen med en sommarstuga vill jag tro också. Så man spenderar kvällarna liksom nätterna med att promenera runt i vacker natur, kylig afton med enbart sina funderingar som sällskap. Ibland blir det för mycket, jag är ändå en ganska ömtålig människa. Det resulterade till en hel konversation på sms med en ovanligt rar människa. Små utdrag för att förstå hur pårökt Gustav lät:

"Promenerar på ett svalt Alnö. Jag vet inte vad jag ville. Har inte ord för att beskriva. Jag blit jämt så flummig här. Känner mig ensam men ändå inte. Sårbar. Fattar du? Klart du inte gör. Äh, jag vet inte."

"Det är nog en blandning av det förflutna, nuet och framtiden som gör sig påmind så att man blir en smula yr. "

"Du är bättre än de andra. Kanske för att vi är i en smekmånad där det känns som om det är någon som fortfarande bryr sig."

"Jag är tio olika personer."

Att sitta på brygan och kolla på solnedgången var en alltför bekant känsla av något jag inte kan sätta fingret på. Samma visa varje år på samma ställe. En känsla som är vacker men känns alltför sorgsen. Så pass att jag blir tårögd och känner mig ensammast i världen trots att jag vet om att jag inte är det. En känsla som får mig återigen undra om det finns något inom mig som heter manodeppressiv.

Och den ständiga frågan: Är jag ett vrak?

Lördagens Gatufest

Sova länge. Börja tidigt. Det kändes som om direkt från det att jag klev upp började göra mig iordning inför kvällen och inom kort kom gänget över för att hjälpa mig bli av med lite vin. Hade ett superäckligt sedan tidigare som blev väldigt gott med päronsoda. Då den flaskan var tömd provade vi på vinet jag fick när jag fyllde år. Luktade inget vidare, men smakade desto bättre.

Vi gav oss sedan ned på stan och åt middag på Daltons. Gott var det och inget är väl mer Gatufest än självaste Daltonstältet? Sedan var det dags för det enda som räknats på denna festlighet: Marit Bergman. Vilken kvinna. Konserten var helt magisk och jag är tacksam att jag fick uppleva den med Malin som har vett att uppskatta ett musikaliskt geni.

Vi fastnade framför Adiam Dymott som var överraskande bra. Skulle lätt kunna tänka mig att köpa hennes skiva. Så var det dags för den omtalade Tomas Ledin. Det hela blev dock ganska misslyckat. Vi trängdes med fulla människor och jag smsade med en borttappad Evvis. Så jag lämnade den packade folkhopen på jakt efter en kort blondin. Lämnade sedan av henne hos en kompis och stod sedan tillsammans med Malin långt bak och diggade Ledin. Hela torget gungade så man behövde knappast stå längst fram för att känna draget.

Här var det mitt humör sjönk i botten. Jag var stennykter bland fulla människor och blev bara allmänt less på alla. Inga fler lockande artister stod på schemat. Hammerfall vaddå liksom? Av någon anledning verkade jag aldrig träffa en enda människa jag kände, och jag som tycker att jag har en stor umgängeskrets? Så det var bara att tacka för mig och kila hem.

Årets Gatufest var helt okej men rätt så värdelöst. Nej tacka vetja Yran.



Aha!

Nu vet jag varför man skall dammsuga golvet så ofta: Det är för att det är där man lägger kläderna. Ifall golvet är rent är det mer troligt att man slipper tvätta allt när man får för sig att plocka upp hela garderoben.

Fredagens Gatufest

Jag missade ju en hel del itorsdags då jag inte direkt gick på Gatufesten och fick igår höra en massa skvaller om folk som spytt, fått skjuts hem vid 23-tiden och andra som blivit omhändertagna av polisen och fått skjuts hem i en polisbil. Vilken inledning av Sundsvalls Gatufest! Dessa punkter gjorde så att det var flera igår som tog det lite lungt.

För andra dagen i rad var jag på systemet igår och kände mig som världens stamgäst. Älskar verkligen när dom frågar om leg. Men jag har tänkt att ingenting skall få mig att gå dit i dag igen för då känns det bara löjligt.

Teatergänget med Anton hade en liten förfest här hemma hos mig och Sofia blev överraskande lullig. Sprang några varv runt huset bland annat - varför? Vi hade jättekul åt det. Lite kortspel och allmänt trevligt. Sedan drog vi ned på stan och såg Miss Li som var hur jävla bra som helst! Där fanns även Jannike, Malin och Sarah så en liten skara av klassen var där och lyssnade på kvinnan som symboliserade HVMD för oss. Zandra var med på en låt igenom min mobil dessutom, frågan är om hon verkligen lyckades uppfatta något.

Lena och Orup stod på tur och de var helt okej. Jag och Frida hade en gubbe framför sig som verkade tro att vi två var staketet för han nästan lutade sig mot oss, så vi satt klistrade vid staketet och kunde knappt röra på oss. Så säger de att det är vi unga som inte visar gamla någon respekt?

Kvällens bästa var helt klart Musikpolisen i O'learystältet med medleyn av Ebba Grön och Magnus Uggla. Kan man önska sig något bättre för att avsluta en fredagkväll? Nej jag tror faktiskt inte det.



Att fylla system

2 juli 1989 klockan 01.40 på Uppsalas BB en fruktansvärt varm sommarnatt föddes jag! Så gårdagen var helt och hållet min dag då jag fyllde den overkliga summan 20 år. Adjö tonår och välkommen vuxenliv. Det känns mycket större än när man fyllde 18. Att få byta bort 1:an mot en 2:a gör så mycket. Och att få gå på bolaget?! Jo jag tackar jag! Invigde givetvis igår och fick gratis påsar och en gratulation.

Det finns både fördelar och nackdelar med att fylla år samtidigt som Gatufesten. Dels så är det omöjligt att ha fest eftersom alla redan har planer. Dock är det lätt att ha födelsedagsfest i form av förfest istället, så man slipper vara med om när det går utför och folk bor på toaletten. (Eller hur var det nu igen...?) Så förfest at my place it was. Klasskompisar, teatergänget och jobbet samt övrigt folk gjorde en härlig blandning.

Jag har aldrig känt mig så uppvaktad som jag gjorde igår. Sms strömmade in från det att klockan slog 00.00 och det har fått mig att känna mig ytterst omtyckt. Som att jag betyder lika mycket för er som ni gör för mig. Tack!

"Festen" var väldigt lyckad och inget kunde göra dagen bättre än att så många klasskompisar kom. Det var vid jul vi sågs senast! Tvillingarna, Sarah, Ling, Ewe och Malin! Herregud, det var en upplevelse över det vanliga när vi var samlade - det kändes inte verkligt. Massa lycka och en dos alkohol gjorde att jag svävade.


Lite senare ringde det på dörrklockan och när jag öppnade så stod Lindberg, Henke, Johanna och Angelica där med en tårta med tända ljus i form av bokstäver som bildade Gustav hurra. Dessutom hade dom det största paket jag någonsin fått som bestod av tre kartonger (samtliga från jobbet), ett happy meal och slutligen ett kuvert med ett presentkort på systemet. Jag fick presentkort på totalt 600 kr, det verkar vara den klassiska födelsedagspresenten när man blir systemmyndig må jag säga. Och jag klagar minsann inte!

Det var meningen att folk skulle bli utkastade vid 22-tiden men vi hade så trevligt att jag inte brydde mig, torsdagens artister sög ändå. Dessutom hade inte Camilla, Maria och Ling tänkt gå på Gatufesten så jag föredrog att vara med dom. Vid 23-tiden drog alla ned. Utom jag som tog hand om en stackare på toaletten. Men med hjälp av Klas ordnade vi skjuts och for sedan ned på stan för att där inse att jag tappat bort min biljett för 720 kr! Så jag kunde inte gå in på området ens om jag ville. Istället blev det kårtältet (som sög) med klassen.

Biljetten fanns hemma på skrivbordet. Konstigt, för jag minns att jag stoppade den i fickan. Tror jag.

Kvällens absoluta höjdpunkt var iallafall att Maria tvättade händerna med munskölj.


Gatufest!

Denna soliga dag började med att jag shoppade tillsammans med fashionistan Diana på jakt efter lite Gatufestkläder för min del, framför allt inför morgondagen då jag fyller år. Hittade ett par snygga shorts på Carlings och två T-shirts på MQ som ni med all säkerhet kommer att få se under veckan.

På kvällen var det invigning av Gatufesten som ligger mig så varmt om hjärtat. Det händer en sak om året i Sundsvall och det är just detta så självklart att man går då. Även om det är överpris X 1000 på biljetterna. Anton och jag promenerade ned i solskenet och mötte där upp Jocke, sedan gick vi och tog en öl på Daltons (läsk för Jockes del dock). Frida joinade oss och vi gick för att se Agnes. Jag gillar henne. Dock blev det ändå inte så bra som förväntat. Underhållningen vi hade var att hennes förmodligen största fan stod precis framför oss och betedde sig som om han gick på droger.

Det blev två cheeseburgare på McDonalds. Lite överallt och en massa hit och dit. Barnfamiljer och gamlingar. För få man kände. En till öl på O'learys. Rydell & Quick med en massa tjoande och hoppande. Promenad hemåt med Anton. Slut efter en dag som känns väldigt lång. Imorgon väntar en ännu längre och jag skall vara fit for fight. Lätt.

20 år
.




Jobb och bad

Jag började dagen med att jobba 6.30-15.30 och var ganska mycket slut då jag äntligen fick bege mig hemåt. På grund av värmen hade jag haft jättesvårt att sova, samt att soleksemen kliade så fruktansvärt. Så jag kom hem, sov lite och begav mig tillbaka till jobbet och arbetade 20-00 i kassa/DT. Det hade jag ärligt talat ingenting emot alls då jag gärna jobbar där så mycket som möjligt för att komma in i det är så mycket roligare. Men efter att ha jobbat 12h på en dag var jag som ni kanske förstår ganska trött så jag tackade nej till att följa med resten av mcfolket och bada.

Men så fort jag satt mig i bilen fick jag dåligt samvete och ringde upp Dennis och sade att jag skulle följa med. Så när de stängt plockade Britta upp mig och så åkte vi och badade och bastade. Det var jättetrevligt och var en sann sommarnatt.


RSS 2.0