Att jobba över

Min arbetsdag började klockan 10 och kände mig hyffsat pepp, fick ju inleda med de förjusande damerna Fanny och Nathalie. Så småningom trillade det in en hel drös med folk in i köket och moí fick höra att jag mer eller mindre skulle vara köksansvarig, något som jag aldrig har varit. Gick ganska bra ändå vill jag påstå, kom ju lite oväntat där. Dessutom sålde vi grymt bra där så det blev svårt att hålla skåpet välfyllt trots att vi var så många som jobbade. För första gången var vi inte överbemanade trots att vi var fem stycken. Däremot var det trångt som satan.

Min taktik var dock att muta min kollegor med glass och då jävlar blev det full fart på renlighetsfronten vill jag lova, haha. Sedan inträffade problemet jag förutspått: alla slutade klockan 16. Och ingen kom och tog över, för det hade blivit världens missförstånd med schemat. Jag gick med på att jobba över till 19 men blev sedan rent av tvingad att jobba kvar till 20 trots att jag sade ifrån. Aldrig har jag nog varit så less och irriterad på jobbet, och det märktes säkert på mitt omotiverade arbete. Men man skall inte förvänta sig att jag gör ett bra jobb då det ens är ett under att jag faktiskt ens är där.

Ibland förstår jag var mina arbetskompisar menar mer än jag egentligen vill.

Ett säkert vårtecken

Ikväll såg jag esternas vårshow tillsammans med Evvis och den var väldigt lyckad. Ironiskt nog var min favorit Charlestonumret där var enbart dans. Jag saknar dock tiden då HV mode sydde kläderna, det var en helt annan sak. Men det är en tradition för mig att gå och hela vårshowen är ju en tradition i sig - tänka sig att den har funnits i hela 30 år. Jag känner mig nästan ung.

En tanke som slog mig under showen var att det var jävligt smart att under den långsamma låten come what may ha på sig så pass tajta jeans att man knappt kan gå, så att man rör sig i takt med musiken utan problem.

På vägen till Navet blev jag och Eviss nästan påkörda. Vi promenerade vid kemtvätten där och runt hörnet vid Coffee House kommer en bil i ca 150 km/h, gör världens sladd i kurvan och kör rakt mot oss utan att stanna. Jag har aldrig blivit så chockad i hela mitt liv. Det var precis som på film när man är på väg att bli mosad av en helikopter och står paralyserad nedanför iställe för att springa därifrån. Evvis drar mig till höger, jag drar henne till vänster och bilen stannar i tid. Han ber även om ursäkt över att han inte menade att skrämma någon ung dam (vi får hoppas att det inte var mig han menade).

Att göra nytta

Idag har jag tagit examen, gift mig, flyttat in hos min make som bor med sin mamma, blivit gravid och börjat bygga en övervåning. Det ni. Ja, det är min sim Veronica Taylor som har gjort allt det där, men hon hade aldrig klarat det utan mig vill jag lova.

Vad har jag gjort för nytta i verkligeheten då? Ja, jag har faktiskt suttit med klänningen och den jäkla spetsen en hel del vill jag påstå. Planen var den att jag skulle sitta och få det klart imorgon. Men Rickard ringde och ville att jag skulle jobba. Givetvis tackade jag ja.

Det ordnar sig nog. Det brukar göra det iallafall. Tror jag.

Mysteriet med strumpor

Varje morgon den här veckan har jag upprepat mig med att gå ned i tvättstugan på jakt efter strumpor att klä mina nakna fötter med. Varje gång hittar jag runt tio strumpor utan att se skymten av dess maka. Så det finns alltså en hel hög i tvättstugan med ensamma och övergivna strumpor och jag förstår inte varför det jämt blir så? Det är ju det kända mysteriet med strumpor: att man jämt tappar bort den ena. Är det tvättmaskinen som får psykbryt och sväljer dom?

Så idag har jag på mig ett par svarta strumpor med krokodiler på. Den ena är grön och den andra är grå. De är min brorsas.

En smärta i ryggen

När jag vaknade idag så hade jag en extrem träningsvärk efter gymmet. Jag gissar på att det var träningsvärk, kan mycket väl hända att jag legat lite knasigt under natten också. Iallafall så hade jag ohyggligt ont i ryggen plus magen, så jag gick omkring här hemma helt dubbelvikt. Planen var att sitta och handsy men det lade jag åt sidan direkt. Funderade på om jag ens skulle kunna jobba i detta tillstånd. Tur var ordnade det sig med en alvedon och några timmars TV-tittande.

Det var Klas som stängde i köket och vi två är nog ett lustigt par. Han gnäller om att jag inte hör när han pratar, och jag tjatar om att han inte lyssnar när jag pratar. Brukar faktiskt vara hyffsat svårt att samtala med den andra personen i köket, därför jag ständigt har på mig headset - så man har någon att prata med. Men ändå brukar jag komma på mig själv med att samtala med hamburgarna.

Issa skall ha ett stort tack att hon kan underhålla mig under kvällspassen som jag ändå ogillar. Tjohoo för den!

I ständig rörelse

Idag har varit en sådan där dag då man flängt hit och dit för att hinna med sig. Jag inledde dagen med att börja sy fast spetsen på Susannas bröllopsklänning. Visst förstod jag att det skulle ta lång tid, men det här är ju löjligt! Det är en sak att klippa i tyget så det bildas mönster, att sedan sy fast det för hand är en helt annan femma. Resultatet kommer nog bli kanon, bara den blir klart i tid. Just nu ser det iallafall ut så här (ursäkta den dåliga bilden):


Sedan tog jag en tripp till skomakaren med mina skor som måste klackas om för andra gången, så tills dess får jag gå runt i trasiga converse. Kyligt värre. For efter det och gymmade med Jannike och Stina och sedan kallade kvällspasset på jobbet. Nu sitter jag här och peppar mig till att ta tag i handsyendet. Gissar på att inget kommer hända.

En tillbakablick



Minnen av en annan utgång. HVmd3 <3


Utgång

Fanny kom och hämtade upp mig igår kväll, hon skulle vara nykter och köra bil och det var väl inte direkt mig emot. Så for vi iväg och skulle hämta upp Issa som vi till slut lyckats övertala att följa med, på vägen dit plockade vi även upp Nathalie och Linnea från gatan (hmhm?).

När vi kom till stan joinade vi Nathalie och Linnea på Harbit, ett ställe jag aldrig förr varit på men som Nathalie talat gott om på grund av deras billiga alkohol. Ja, billigt var det (inte ens 30 kr för öl/cider) och vi hade det allmänt mysigt. Förutom att Issa fick en påse jordnötter som gått ut för ungefär ett halvår sedan. Okej?

När klockan närmade sig halv ett drog jag, Issa och Fanny vidare till Oscar. Efter någon minut i kön skall vi in och Fanny kan kliva rakt in utan att visa leg eller något alls, medan Issa blir stoppad med kommentaren "Tyvärr, det är 20" Jag försvarar med att vi står på listan och givetvis gör vi det, så vakten ber Issa om ursäkt och släpper glatt in oss. Ja, ibland blir man förundrad.

Vi dansar, vi dricker, Mohammed kommer och gör oss sällskap, vi dansar mer, vi dricker mer, vi dansar ännu mer. Kvällen var relativt lugn med tanke på att vi inte hade haft någon förfest innan plus att Fanny var nykter. Men kul hade vi iaf. Vi blev även vittne till två slagsmål, ett större utanför ingången där det var tre vakter mot en bråkstake och sedan ett mindre tjafs vid garderoben.

Och ja, min tröja blev lite genomskinlig i samband med ljus. Men det var bara meningen.

Blev väckt 09 av att Rickard ringer mig och frågar om jag har någons nya nummer, jag tror han sade Fanny. Jag säger att hon inte har något nytt nummer och han skall försöka igen. Kan folk sluta ringa och väcka mig om dom vill ha vettiga svar? Nästa gång jag vaknade var klockan 14, Oj. Ja, sovmorgon var det som sagt.

Löning

Tjohoo, löning var det här! Det märktes idag på lunchrushen också. Folk firar tydligen med att äta på McDonalds - det gillar vi! Hade kanonkul på jobbet under hela rushen, tiden gick fort och man hade hela tiden koll på läget. Sedan slapp jag vara själv mellan 15-16 eftersom Patrik började tidigare (så han kunde skjutsa Faisal till jobbet, såklart).

På tal om löning fick jag ju själv lön idag, hela 7000 kr! Helt galet, jag vet. Men jag jobbade en hel del vid jul så det är inte så konstigt heller. Det firas med utgång ikväll på Oscar med Fanny och vilka fler vi nu lyckas få med. Det skall dansas tills det stupas. Blev av med mitt pass imorgon så jag får se det från den ljusa sidan och ta en lång sovmorgon.

Ses vi på dansgolvet eller?

Nyvaken

Blev väckt 08 av Janne som ville att jag skulle komma och börja jobba klockan 10. Nyvaken som jag var kunde jag knappt prata utan fick harkla mig ett par tio gånger och var helt borta.

Han måste ha haft bra roligt åt mig.

Lika barn leka bäst

Från Systarar i jeans 2 finns det en scen som tydligt visar komplicerade tjejer kan vara.

Efter sex uppstår en diskussion;
Tibby: Vaddå, var jag den första som sa "ja" eller?!
Brian: Såklart inte.
Tibby (chockad): Var jag inte den första?
Brian: Nej... Jag menar, det klart du är.
Tibby: Jag går på toa!

Övergiven(?)

Som sagt så flyttade merparten av min vänskapskrets efter sommaren och nu känns det som att de få som var kvar säger adjö. Ewe flyttade till Skottland för två veckor sedan och imorgon flyttar Anneli till Kalmar.

Världen vänds lite upp och ned i och med det. Vem skall jag nu gymma med på Friskis? Vem skall jag nu jogga runt ryggis med? Denna "träning" är då ganska mycket en undanflykt för att skvallra. Varför skulle annars ett träningspass som borde ta en timma ta dubbelt så lång tid? Anneli gav mig till och med en vattenflaska i julklapp eftersom jag inte har någon egen och ständigt lånar hennes. Alla flyttar och det enda jag har kvar till sällskap är min vattenflaska från Adidas. Den är snygg, men den vet inte hur man pratar.

De som flyttar har fullt upp med sitt packande, en längtan och sina planer inför framtiden. De verkar inte se bakåt för att märka vad de lämnar (förlorar?).

Vänd er om och se mig och min vattenflaska!



Anneli, du är the one (jämt och för alltid).

Schema á la februari

Idag kom schemat för februari ut och det brukar vara ett hett samtal på jobbet, vilket egentligen är ganska komiskt. Men det är mest för att man skall jämföra med alla andra om hur många timmar man har fått och så vidare. Alla, inklusive jag, är djuriska och vill bara ha mer. Jag och Desiré brukar kunna diskutera schemat en vecka i förväg och gnälla inför varandra om att det aldrig kommer och sedan när det väl är ute dansar vi av lycka.

Blev ändå ganska besviken måste jag säga, har till större delen korta pass (4,5h) och oftast kvällar - vilket jag tycker är grymt tungt och något jag redan haft en massa av under januari. Men jag skall absolut inte klaga. jag har blivit schemalagd på mer än jag är anställd på (tredje månaden i rad) och jag är glad att jag ens har ett jobb i denna lågkonjuktur. Så, fram med leendet så kör vi en månad till!

Citat från jobbet II

Issa: Hej och välkommen till McDonalds, det går bra att servera.

Den stackars gästen i driven undrade nog vad tusan han skulle servera.

Ett erkännande

Jag är lat! Det är nästan sinnesjukt vad lat jag är. Lat som bara den! Klockan ringer 09, vilket innebär att jag sovit i nio timmar. Ändå orkar jag inte vakna förrän 10.22 - och så där brukar jag hålla på varje dag. Förutom de dagar jag måste ta mig upp på grund av jobbet. Jag har ingen självdisciplin alls känns det som. Sedan när blev det tidigt att vakna vid 09? Jag är ensam hemma sedan länge vid den tiden då alla andra gett sig iväg.

Planen var den att jag skulle hinna jobba med Susannas klänning och gymma, men det var bara att glömma. Jag kollade på TV istället. Oprah, ni vet. Sedan blev det en promenad till jobbet och lite mat med Desiré innan vi började jobba.

Imorgon har jag provning med Susanna igen och det är en hel del innan dess som måste fixas, så nu jävlar håller vi tummarna att jag kan ta mig upp i vettig tid imorgon och faktiskt göra lite nytta.

Ingen höjdarkväll

Igår var jag nog inte på mitt bästa humör direkt. Jag var trött efter jobbet, stressad över att göra mig iordning och hinna till två fester och göra alla glada och ovanpå det så upptäckte jag att tvättmaskinen förstört mina så gott som helt nya Acne jeans. Jaha, det var den tusenlappen det.

Men jag for iväg till Frida och hade det mysigt med teatergänget med flera. Det lektes charader och ingen förstod ett dyft av mitt "dockhus", jag lyckades däremot få revansch med "resväska". Sedan fick det vara slutlekt för min del. När jag skulle till bussen upptäckte jag att busskortet rymt från min plånbok och låg hemma i mitt rum istället. Tjohoo, kontantfria bussar suger. Så jag fick ringa Simone som var snäll nog att hämta mig, köra förbi mig och sedan for vi till casa de Klas.

Vi kom dit ganska sent så de flesta var på lyset redan och lekte "Jag har aldrig". Det är intressant hur den leken jämt skall relatera till sex. Men efter att ha festat med min klass känner jag att jag har den leken som i en liten ask. Sedan skadade det ju inte att ha Simone där vid sin sida, vi drack på sådant som de andra inte kunde dricka på så att säga. Sexuella som vi är, haha.

Sedan var det krogen... eller hur var det nu igen? Vi var sex st som for ned på krogen i en taxi (limousin!) där det blev en diskussion om vart vi skulle gå. Till sist gick de övriga in på O'learys men mitt bankomatkort vägrade fungera (förmodligen för att jag enbart hade en krona på det insåg jag nu dagen efter) och jag kände att det var ett faktum att jag skulle bli femte hjulet eftersom folk var på jakt efter lammkött. Då menar jag att de i princip hade jaktgevär med sig. Och de som inte var på jakt hade redan sin käresta med sig. Så, jag promenerade runt på stan där och sedan åkte jag hem och kände att allting sög. Ibland räcker inte orken till bara.



Partey X 2

Idag är det två sötnosar som båda fyller 20: Klas och Frida. Grattis på er! Givetvis har båda två fest idag. Samtidigt. Jag har inte lyckats klona mig själv ännu så jag kommer att börja kvällen hos Frida för att sedan avsluta den med utgång tillsammans med Klas & Co.


                                           Klas 20 år                                                Frida 20 år 

Efter en lyckad provning

Då jag äntligen lyckats tvinga mig upp ur sängen idag så skulle jag sy den enda sömmen som var kvar inför provningen med Susanna och givetvis inser jag att delarna inte matchar alls och det fanns inte en chans att det skulle fungera. Så det var bara att göra om mönstret till en av delarna, klippa ut på nytt, sprätta bort de gamla och sy på de nya. Tajmingen var perfekt, för precis när jag var klar kom Susanna och vi inledde en lyckad provning. Om jag får säga det utan att låta skrytsam så tror jag att klänningen kommer att bli galet vacker. Det är väl mest Susannas förtjänst dock. Det som känns lite tveksamt är väl då att hon är i fjärde månaden, men förhoppningsvis är hon inte större om några veckor än vad hon är nu.

Konsten att ånga

Idag har jag lekt med en av mina favoritjulklappar: mitt ångstrykjärn. Äntligen är det slut med kasst pressade sömmar och ångesten över det. Från och med nu är alla plagg tillverkade av G. Kibe proffsigt tillverkade till fullo! Och eftersom jag  är den noggranna typen så har jag faktiskt läst igenom instruktionsboken innan jag började att experimentera, för att slippa oväntade explosioner och liknande. För det här är proffsiga saker vi pratar om, massor av knappar jag inte förstår ett dyft av. Men som alltid är instruktionsboken mer eller mindre värdelös:

"Stryk eller ånga aldrig kläder medan du har på dig dom."

Stackars idiot som stryker sin skjorta medan han har den på sig. Däremot stod det inte ett jota om att det kunde komma så mycket ånga att glasögonen immades igen och man blev blind och blev en fara för sig själv.

Och ja, imorgon har jag första provningen med Susanna. Heja heja!

Att äntligen sätta igång

Sju meter tyg. En bröllopsklänning. Ett helvete att vika ihop.

Mitt 2008

Nu känner jag att jag orkar gå igenom fjolåret för att se hur det egentligen var.

Början där bestod så gott som enbart av de tre S:en. Det vill säga skolarbete, stress och studenfester. Jag var ute så gott som varenda helg under våren och pluggade 24/7 runt om det. Jag slet som ett djur och jag kommer ihåg hur jag prioriterade bort sömn och mat mot slutet och att jag hade noll ork att tänka på framtiden. Klassfesterna (och det var ju flera såna) var helt galna och sjukt roliga och jag saknar det verkligen. Däremot vill jag aldrig gå om sista året på gymnasiet för nu efteråt förstår jag inte hur jag överlevde. Det var ju nästan så att jag inte gjorde det, jag kollapsade totalt men ändå tvingade jag mig själv till att fortsätta.

Jag fick iallfall mitt jäkla stipendium på ett par tusen och ett högt meritvärde, och vi vann guldtroffén och gick ut först på trappan och livet var en dans på rosor där för ett tag. Men det var som om man helt plötsligt blev knuffad utöver ett stup. Man stod där utan någonting alls, det fanns ingenting att hålla sig kvar vid. Min framtid var ett enda stort frågetecken, men jag orkade inte tänka på det utan inledde ett nytt tankesätt: gör inget du inte mår bra av. Jag lärde mig trots allt något av gymnasiet: att stressa sönder är inget man tjänar på när det handlar om hälsan.

Så jag sommarjobbade som vanligt de två första veckorna av sommarlovet på Skvadern och fick sedan min välförtjänta ledighet och njöt av den till fullo. Det var Gatufest. Jag fyllde 19. Håret permanentades. Det blev en baksmälla för mycket av rödvin. Hudiksvall bjöd på en utgång på Bockarna. Diana och jag hade tequilafest. Det var kanske inte världens bästa sommarväder, men jag mådde bra.

Så blev jag återigen knuffad utöver det där jävla stupet igen, men den här gången blev jag krossad mot marken. Sommaren tog slut och det kändes som om alla jag kände flyttade ifrån mig. London. Uddevalla, Trollhättan. Stockholm. Örebro. Jag har aldrig känt mig så ensam som jag gjorde då. Det fanns inget kvar här i Sundsvall för mig kände jag, förutom att må dåligt. Men jag hade i brist på annat sökt jobb på ett McDonalds som skulle öppna i slutet av augusti ute i Birsta och blev erbjuden att få jobba 30% där. Det gjorde att jag kände mig tvungen att stanna kvar trots allt, jag hade ju ett jobb och det är ingenting man har råd att tacka nej till.

Den 28 augusti började jag jobba och min första arbetsdag moppade jag 4h konstant. Men snacka om att allting vände. Det var precis vad jag behövde. Ett jobb som var roligt, där jag kunde utvecklas som människa och lärde känna massor av underbara människor. Jag fick Klas, Simone, Desiré, Emma och så många mer därtill. Hösten har i princip bara bestått av jobb och personalfester vågar jag påstå. Förutom två värdelösa veckor på Komvux där jag aldrig mer sätter min fot igen.

Hur tusan skall man sammanfatta det här året? När jag läser det här inlägget känner jag att det verkar som om jag mått dåligt större delen av året och det stämmer nog dessvärre. Men istället har jag tagit lärdom av det. Jag vet vad jag klarar av och att det inte finns någon anledning till att stressa fram här i livet bara man mår bra. Och egentligen behöver vi inte så mycket för att må bra, det gäller bara att se de där små sakerna. 2008 var ett år av lärdomar.

Fy fan vilket långt inlägg. Jag lovar att ni aldrig mer behöver stå ut med något liknande. Åtminstone inte förrän år 2010.

Arbetsmyra vilar

Idag hade jag äntligen en ledig dag och inledde den med att sova i 12h. Jag drömde om att jag packade cheeseburgare, haha. Ärligt talat har jag inte gjort mycket nytta, jag har mest bara legat i soffan och lekt soffpotatis framför Veronica Mars som jag nu insett är riktigt bra.

Men till slut fick jag så dåligt samvete att jag tog tag i att göra mönsterförändringarna på Susannas bröllopsklänning och nu är det avklarat. Så nu är det "bara" att klippa och sy - och tur är väl det för om en månad är hon gift.

Imorgon kallar jobbet igen och efter det skall jag leka julafton med Anneli.

Arbetsmyra arbetar på

Jag vill börja med att tacka alla underbara människor på jobbet som skjutsar mig till/från jobbet. Igår fick jag skjuts hem av Simone, blev hämtad imorse av Fanny och fick åka hem med Issa. Varför ha körkort när alla andra har det?

Idag började jag klockan 10 och det var toklugnt på jobbet. Vi var tre i köket och fem i kassan som verkligen gick och letade efter något att göra. Jag tror jag moppade golvet inne i köket två gånger på en timma. Om det har att göra med att det är röd dag idag vet jag inte, för Birsta City skall tydligen ha haft öppet iallafall. Så Alfredo fick sluta tidigare så att vi bara var två pers i köket istället och givetvis börjar rushen då. Folket hade tydligen bara tagit en sovmorgon idag. Så dagen flöt på bra där förutom ett rejält strul med grillorder - men det är en annan historia.

Sedan närmade sig klockan sju och jag skulle få sluta och då insåg man misstaget med att ha skickat hem Alfredo som skulle jobba till klockan åtta. Så jag får "äran" att stanna kvar en timma för att hjälpa till med förstängningen i köket (Patrik skulle aldrig ha klarat det på egen hand) och efter en arbetsdag á la 10h sitter jag nu här med mina brännskador. Imorgon skall jag tydligen jobba 11-20 och jag har insett att jag kommer ligga på runt 40h denna vecka. Vart sjutton tog mina 12h vägen?! Jag menar inte att klaga, men även arbetsmyror vilar.

Arbetsmyra knarkar alvedon

Idag försov jag mig med en timma men istället för att känna mig utsövd mådde jag bara skit och var 100% opepp till att jobba mitt 8h pass. Men jag steg upp, promenerade till apoteket och köpte alvedon och tog sedan bussen till jobbet. Ingen kan kalla mig vekling.

På jobbet var det mer eller mindre rush hela dagen (jullov som det är) och allting flöt på som det bör. Utom det faktum att jag skall ha gjort den äckligaste El Maco min chef ätit, så pass oätbar att han till och med var tvungen att slänga den. Jag är grymt pepp på att ställa mig i köket imorgon och göra fler såna burgare efter det. Och ni som inte uppfattar ironin är det synd om.

¡Tequilaparty!

I somras hade jag och Diana tequilaparty hemma hos mig och det har blivit en tradition kan man säga, igår gick party nummer 2 av stapeln. Denna gång blev det betydligt mindre drinkar dock, mycket på grund av mitt nyktra "nyårslöfte" men mysfaktorn var högsta möjliga och att få återse Diana igen gjorde allt.

Så jag, Diana och John tog fram min drinkbok och min uppsättning margaritaglas med mera och lyssnade på skön musik. Bonita, Ewe och Zandra tittade in en stund de med, liksom Simone med sin karl Andreas.

När folket dragit vidare så beställde vi hemkörning av pizza och såg på Scream, och vilka flashbacks av 90-talet den filmen har att erbjuda alltså. Och sämre skräckfilm får man nog leta efter. Tack ni alla som gjorde gårdagskvällen!

Sedan vaknade jag inatt och hade superont i min stackars hals och övervägde att sjukanmäla mig, men sällan att jag gör det när man för en gångs skull har OB. Dessutom var det läskigt lugnt på jobbet så det fanns knappt något att göra.

Nu är jag ganska nykommen hem från bion, jag har sett Australia med Linnea. Jag rekommenderar den nog inte, men samtidigt gör jag nästan det. Den var... lång. Jag somnade. Jag skämtar inte.

Igår...

...fikade jag med Linnea som är hemma från Göteborg.

...fikade jag även med Ellen.

...sade jag farväl till Ewe som flyttar till Skottland.

...var Emma i Sundsvall istället för i Norge.

...spelade jag spel med Emma, Frida, Malin och Tomas,

....promenerade jag på stan vid 01 med Emma.

...fick vi ingen cappucino varken på Max eller McDonalds.

Minneslucka funnen II

Ärligt talat, jag måste sluta vara så snabb med att blogga om gårdagens händelser efter en kväll där alkohol är inkluderad. Jag kommer ju på saker i efterhand som är värt att berätta om.

Jag gör världens vurpa utanför Jockes hus i väntan på tolvslaget (det är faktiskt halt) och då slänger sig Klas på mig(!) när jag ligger där. När jag frågar varför i all världen han gjorde det så är svaret: Jag lekte ju "fäst vid dig!".

Jaha Klas... ja, så länge du inte juckar på mig igen är jag glad.

Gott Nytt År

Som sagt så skulle vi ha brakfest på nyår med större delen av jobbet och herrejävlar vad det stämde! Alltihop startade egentligen redan klockan 16 då Alexandra, Mary Rose och Jocke (Nilsson) kom till mig för att "förfesta" och ha allmänt trevligt med att terrorisera en (tydligen) naken Klas på Msn. Vid 18-tiden gick vi de 100 meterna till Jocke (Lindberg), ett mycket praktiskt avstånd må jag erkänna när jag insett att jag lämnat min kamera hemma och lätt kunde springa ned och hämta den.

(Folk sitter ned och är allmänt lugna i början av festen)
Rikard: Lugnet innan stormen...
Fanny: Skall det bli storm ikväll?

Vi njöt där av en god trerätters middag. En av festens höjdpunkter var att få träffa Nawal igen som tagit sig hit på besök från Stockholm. Sedan började folk ramla in och ramla ut och ramla omkull. En ambulans blev beställd. Samt avbeställd. Tolvslaget firades av de flesta med att stå utomhus med champangeglas, kramas och kolla på fyrverkerier. Andra befann sig på toaletten, däckade någonstans eller blev hämtade i taxi.

Strax efter tolvslaget begav jag mig hem (som sagt, det korta avståndet var praktiskt). Klockan 08 blev jag väckt av att Mohammed kom ned och satte sig vid min dator medan jag låg i sängen och försökte vara social. När han gick fick jag äntligen somna om med min enorma huvudvärk.

Jag har inte funderat klart på alla mina nyårslöften men en sak känner jag just nu iallafall: aldrig mer alkohol!


RSS 2.0