Fynd

Idag gjorde jag ett fynd utöver det vanliga! Denna piké från Lyle & Scott kostar som ni säkert vet i vanliga fall 499 kr, men på MQ hängde den ensam nedsatt med 300 kr. Dessutom hade jag en rabattkupong värd 150 kr, så den blev min för ynka 49 kr! Dock hade den mittersta knappen lossnat, men med min bakgrund var det en barnlek att sy på den igen. Snygg va?

Då var vi där igen

Idag fikade jag med Cissi som pluggar i Stockholm och därför har sportlov, det var en mysig fika med prat om slibbiga musikproducenter och jämförelse mellan Max och McDonalds. Det var det jag hann med innan mitt extrapass på jobbet kallade. För en gångs skull var det bra planerat med att ha tre i köket för det var en hel del att göra. Jag stod på bopen och skötte även fritösen, vilket ibland känns helt omöjligt. Skönt var det iallafall att få sluta klockan 19 och slippa den jobbiga förstägningen.

Imorgon är jag äntligen ledig! Då skall jag banne mig hinna med att träna samt besöka Fanny som fyller år. Men framför allt skall jag bara inte göra något alls.

Shopping och löningsrush

Jag och Fanny begav oss ut till Birsta innan jobbet och besökte bokrean där jag köpte Gentlemannen (handbok i det klassiska herrmodet) samt Sy kläder för totalsumman 128 kr. Det är egentligen inga böcker jag suktat efter eller några jag har nytta av just nu, men jag gissar på att jag kommer att ha användning för dom i framtiden med eventuella studier och så vidare. Om inte annat så ser de proffsiga ut i min bokhylla.

Förutom dom köpte jag även två ursnygga små tavlor på Gallerix med presentkort jag har kvar från julas. Jag har tidigare köpt en annan tavla av Misstigri (en konstnär att rekommendera!) men i större format, så jag tänkte att de här kunde få hänga brevid. Och sist men inte minst köpte jag ett limstift. Tjohoo.



På jobbet märkte man av lönen - med råge! Vi sålde sjukt bra och undertecknad fick jobba över. Sedan berättade Klas för mig att jag skulle börja tre imorgon istället för vilken det nu var jag skulle börja. Jag förstod ingenting för jag skulle inte jobba imorgon. Så sade han att Faisal sagt åt honom att säga till mig att jag skulle börja tre. Så... tydligen jobbar jag imorgon också. Det blir isåfall sjunde dagen i rad jag jobbar, men eftersom det till större delen är korta pass så är det inte så jobbigt som det låter.

Hårda krav

Jag har blivit helt besatt av att se mitt sparkonto växa så jag lägger större delen av lönen där och får snåla på de få slantar jag unnar mig själv. Denna månad skall jag försöka leva på 900 kr allt som allt, jag kan garantera att det inte kommer att fungera. Men det handlar ju om att åtminstone försöka. Dock har jag redan gjort mig av med 100 kr på att ladda busskortet. Och hade snart tänkt bege mig till bokrean för att fynda.

Tur att det bara är fyra veckor tills nästa lön.

Ännu en dag är förbi

Början på denna tisdag med plusgrader(!) ägnade jag mig åt repris av Top Model och Oprah, för att sedan få glädjefnatt då lönebeskedet damp ned i brevlådan. Imorgon blir jag rik. Frågan är väl hur länge det varar.

Efter att lyckoruset lagt sig lite så tog jag en promenad med Landslide i hörlurarna för att besöka Carro, alltid lika trevligt. När besöket var slut promenerade jag hem igen för att strax promenera till jobbet. Märker vi någon här som skulle ha kul med en stegräknare? Är det plusgrader ute passar man på. Man vet aldrig när det vänder.

På jobbet var det som vanligt... förutom en lite oväntad DT-rush. Efter att det har varit hyffsat lungt ett tag så kommer det en bil i driven med en beställning som innehåller sju menyer. Efter den bilen kommer det runt fem bilar till som avlöser varandra och ett litet kaos bryter ut. Men givetvis finns det ingenting vi inte klarar av, så alla får sin mat till slut. Om alla fick rätt är en annan femma.

30

Ovanligt lugn lunch idag, så Patrik blev hemskickad. Givetivs är det då rushen börjar - när annars? Sedan hade vi en beställning på 30 cheeseburgare. Bara för att göra det hela bättre var det femton minuter innan jag slutade. Kunde karln inte tajmat det lite bättre?

Festa hela natten, jobba hela dan

Fanny frågade för någon dag sedan när jag inte gjorde något alls utan bara skulle ägnade mig åt mig själv. Kunde knappt låta bli att himla med ögonen och svara "Imorgon förmiddag" eftersom jag anser att jag sällan har något för mig. Så fel, så fel det kan bli. Zandra kom hit på en väldigt oväntad visit så jag fikade med henne igår vid 10-tiden, sedan hade jag fått ett pass 12-20 som jag inte nekade till. Det var den lediga stunden för avkoppling det.

Efter jobbet var det bara att kasta sig in i duschen, göra sig iordning och rusa till Jocke på förfest. Min inofficiella lillebror jag känner så starkt för har fyllt 18. Min bästa vän. Och det firar vi med utgång i sann LRG-anda. Så här helgen innan löning.

Förfesten var trevlig med singstar och "Jag har aldrig" med X antal drinkar ovanpå det. Intressant hur många som hade haft en sexuell fantasi om någon som befann sig i rummet. Eftersom Jocke bor vid Sidsjön var det lite knepigt att ta sig ned, men hans ûbershyssta föräldrar skjutsade ned oss. Jag är tacksam, och även lite generad. Siktet var BK efter en snabb titt inne på Irish. Väl på BK dansade vi hela natten. Det var bra länge sedan jag dansade så, jag hade obeskrivligt kul. Dessutom var det grymt mycket folk där, sedan var vi ju även ett gäng på 6-8 pers så vi kunde ha kul på egen hand annars.

Min mobil är dock inte den mest partygladaste. När jag skulle kolla vad klockan var så upptäckte jag att jag hade ett samtal med Desiré - som varade i 22 minuter. Så på något sätt lyckas den ringa folk när den ligger i min ficka - den skall ju ha sitt automatiska knapplås. Typiskt. Britta, händer detta dig också?

Nu i efterhand så inser jag hur många minnesluckor jag egentligen har. Hela kvällen känns så kort. På tal om 6-pack nuggets på jobbet kom jag på att jag och Lars dansade medan Ullis hade händerna innan för våra tröjor. Om jag minns rätt. Annars vet jag inte vad. Och ja, jag har nog rätt så höga tankar om mina magmuskler.

Idag jobbade jag mördarpasset 12-21 som jag kunde ta mig igenom tack vare två alvedon och en Issa.

Otur

Idag efter att jag kom hem från mitt ytterst korta lunchpass så börjar min näsa att rinna konstant. Det känns jättekonstigt eftersom jag inte känner mig ett dugg sjuk annars. Och ikväll var jag och Simone bortbjudna på middag hos Desiré där det även skulle finnas småbarn, så jag ringer Desiré och berättar att jag snorar men i övrigt mår bra och vi kommer överrens om att vi chansar eftersom det inte låter så katastrofalt farligt. Bara tjugo minuter senare ringer jag och talar om att jag är för sjuk för att komma. Min näsa är täppt, mina ögon är trötta, en huvudvärk verkar vara på gång och mina öron är så där ömma som de blir vid en förkylning. Snacka om en förkylning 120km/h. Känner mig helt utslagen just nu. Fan.

Efterlysning

Hittade detta tyg i min låda som jag fyndade för ett år sedan i Stockholm när vi var där på religionsresa. Tyckte det passade perfekt för en sommarklänning men det har bara inte blivit av. Någon som är sugen? Fingrarna kliar.

Gustav och Fannys to do list 2009

  • Få ett fast jobb på minst 75%.
  • Fanny: bli gravid mot Mackes vilja (han gör slut?) - ensamstående mamma - bidrag.
  • Kolla upp A-kassa (eventuellt bidrag för ensamstående).
  • Träna - beach 2009.
  • Resa - Fanny: Grekland - Kalmar - strippklubb.
  • Festa - minnesluckor - "sug hårt uppåt" - mintu - vodka - tequila - shots - spy.
  • Fylla 20 år - presenter - Gustav fyller år: gatufest - systemet - kasinot - bli fattig (rik?) - anonyma spelmissbrukare.
  • Bada - sola - bränna sig - apoteket.
  • Vända på dygnet - festa hela natten.
  • Gustav: ta körkort - krocka.
  • Köpa begagnad bil - bestulen - sorg - ny bil - lycka - sex i bil - påkommen.
  • Baka - bränna vid - lukta illa - göra ren ugn.
  • Köpa lägenhet - sy gardiner - bli ruinerad av IKEA - läsa inredningstidningar - feng shui - inflyttningsfest - spy.
  • Fika - Barista - levande ljus - höstmörker - filtar.
  • Panta tomflaskor.
  • Skriva - Fanny: poet - Gustav: nya blondinbella.
  • Jul - klappar - första julen med Macke Jr.

Fika X 2

Idag var jag på humör för en lång fika med djupa samtal och planering av framtiden, och ingen annan passar väl bättre för detta än Fanny. Vi sitter ofta och filosoferar om framtiden och försöker komma på vad sjutton vi skall göra - och idag tog vi och skrev en lista om vad 2009 innebär för oss. Publicerar den i nästa inlägg, den är både seriös och oseriös så ni får tolka den hur ni vill.



Fanny

Efter fikan med Fanny träffade jag Sofia och vi hade möte om hennes balklänning och kollade även på tyger och blir den som vi sagt nu så kommer den bli ursnygg.



         

Lev!


Think outside the box!

Protest mot att vänta

Igår kväll på jobbet hände följande: Nana står i kassan samtidigt som det kommer en bil i dt:n och meddelar bilen att hon strax kan ta emot beställningen och tackar för att han väntar. Som protest mot detta (förmodligen helt oavsiktligt) vrider han upp radion där världens gladaste och fånigaste countrylåt spelas. Tjejen som höll på att beställa i kassan blev nog lite förolämpad när Nana helt plötsligt började gapskratta.

Om garderober kunde tala

Har ni tänkt tillbaka på alla klädstilar ni gått igenom tills ni fann den ni har för tillfället? Jag filosoferade lite över detta idag och fick nästan ett skrattanfall. Jag har varit med om en hel del som min stackars omgivning har fått stått ut med.

I åttan var jag någon typ av svartrockar-wannabe och jag har tyvärr (eller tack och lov?) inga kort från den här tiden, dock kunde jag bevisa detta för mina klasskompisar med en gammal skolkatalog. De trodde inte sina ögon. Det var då jag började färga håret svart och gick omkring i trasiga kläder. Herregud...

I nian gick jag och blev plötsligt en helt vanlig Svensson med blåa jeans och en träningsjacka och var nog hemskt tråkig att se på. Jag såg ut som precis alla andra i min klass; 9A - idrottsklassen.

När jag började gymnasiet blev jag mer modemedveten och intresserad av kläder - konstigt, eller hur? Med tanke på vilket program jag gick på menar jag. Så jag började med en preppystil som höll i sig ett tag in på tvåan också, men sedan fann jag kärleken i svarta stuprör och converse. Vips så var det dags att byta klädstil igen. Vissa har kallat mig emo men det tycker jag är bra överdrivet. Men den stil jag fann då har hängt med mig fram tills nu. Gud vettefan vad det är för stil. Svart chic brukar jag säga ifall någon undrar. Det ni.

Men den märks knappt eftersom jag ständigt klär ut mig i en uniform av McDonalds som är två storlekar för stor. Och ser ut som precis alla andra.

Vad är du och vad är din historia?

Att kunna visa mod

Idag begav jag mig ut på en vinterpromenad bort mot sjukhuset för att hälsa på Carro. Det var så länge sedan vi sågs sist känns det som och det går inte att beskriva hur härligt det var. Att få vara med den här fantastiskt modiga och viljestarka tjejen betydde massvis för mig, det fick mig att inse hur mycket det finns som andra bara tar för givet. Jag fick lite nytt perspektiv på saker och ting och kände mig dum som kan ägna en dag inomhus när det finns en hel värld där ute och bara väntar. Vem skulle komma att tänka på att promenera utomhus i vinterlandskapet kan vara ett privilegium?

Carro, det enda jag kan säga är att jag hoppas du blir bra så snart som möjligt och att jag finns tills hands hela tiden när du behöver något <3 Lita på mig.

Schema

Ikväll publicerades schemat för nästa månad och hela personalen satt väl framför mctime och uppdaterade varannan minut. Det är iallafall ungefär så det brukar vara och jag hade lätt joinat truppen om det inte var så att jag jobbade. Men jag blev hyffsat glad när jag fick se det iallafall.

Under februari jobbar jag nästan helt uteslutet kväll och lite ombyte sitter inte helt fel, så jag blev lättad när jag hade en hel del lunchpass i mars. Tills jag upptäckte att det tydligen är meningen att jag skall vara själv i köket under de passen, haha. Stackars kassa/dt:n. Men jag har jobb en månad till och jag har rätt antal timmar plus mer. Så varför skulle jag klaga? Dessutom är jag ledig nästan varje helg. Vad säger ni, party?

Vitt vs grönt

Alla andra har redan sagt det och jag tycker att det är totalt meningslöst att gnälla men gud vad jag vill ha sommar. Hittade några bilder från i somras och blev hyffsat imponerad av min kamera. Den kan när den vill tydligen.
 
All grönska gav mig akut sommarlängtan.


En tanke

Jag blev väckt 08.41 av Rickard imorse som frågade om jag låg och sov. Givetvis gjorde jag det! Vilken annan människa är vaken vid den tidpunkten på en söndag då han är ledig? Men iallafall så löd mitt svar: "Hmm....nääe". Lät lite borta nyvaken som jag var. Och det slog mig just nu att jag faktiskt jämt hävdar att jag ligger vaken då jag blir väckt av jobbet (händer oftare än man tror). Förmodligen för att man faktiskt är vaken (mot sin vilja). Men det är ju faktiskt inget att skämmas för. Konstigt det där.

Vad han ville? Jo att jag skulle jobba. Så jag jobbade.

En dag försent

Jag skrev ett inlägg om alla hjärtans dag som var igår (ifall nu någon hade missat det) men det var så sockersött att jag var tvungen att radera det. Det enda jag har att säga är att jag älskar alla mina vänner och utan er skulle jag aldrig orka ta mig upp om dagarna. Cred till er! <3


Studenten var för åtta månader sedan.
Trots det kommer ni ändå alltid att vara den enda klassen för mig.


Det går inte att beskriva mitt donkenfolk.
De är oslagbara. Så det så!

Att springa

Började jobba klockan 10 idag och hade en klump i magen över vetskapen om att jag skulle vara själv i köket. Lunchrush + fredag + ensam = panik! Det gick dock helt klart över förväntan, men jag skall inte förneka att jag sprang runt som en jäkla galning. Och så hade jag ju Janne som stöd och den karln jobbar ju fan för fem.

Men ibland råder det brist på bra kommunikation mellan kassa och kök, haha. Det var tio naturella hamburgare beställda - trodde vi. Det var tydligen naturella cheese, fick vi klart för oss när de låg packade allihop i skåpet. Så det var bara att slänga på ostskivor på dom då. Tur att det inte var tvärtom bara, hade varit minst sagt knepigt att lösa.

Efter jobbet promenerade jag ned till Donken nere i Birsta City och hämtade upp Bonita och så fikade vi på Waynes. Medan alla andra från klassen lever "glamourliv" i London så bor vi hemma och jobbar på McDonalds. Tji fick ni era fattiga studenter.

Var tog tiden vägen?

I höstas så klagade jag och Fanny på att vi aldrig jobbade. Att vi hade en tom kalender och bildade därför en hemmafruklubb. Vi fikade en massa och hade stora planer över att göra egna julkort, ha syjuntor och liknande. Klyschigt värre, jag vet. Men Desperate Housewives är inte min favoritserie för intet. Men helt plötsligt kan vi aldrig ses för att vi båda två hela tiden jobbar. Är inte livet ironiskt?

Så typiskt oss människor: att hela tiden vilja ha mer och aldrig vara nöjda. Bah!

Order från Ginza

Finner jag första säsongen av Veronica Mars på 40% rea slår jag givetvis till, och gav dessutom mig själv nöjet att införskaffa Lily Allens nya album It's Not Me, It's You som släpptes igår. Den är så, bra. Finns det någon bättre och framför allt ärligare sångerska än henne?

Så ifall ni undrar var sjutton jag håller hus så vet ni vad jag pysslar med.

En lyckönskning

Idag fikade jag med min kära kusin Linnea som inom kort beger sig av mot Turkiet för att leva livet som showartist - hem kommer hon inte förrän i november. Det känns helt knasigt. Visserligen har hon alltid mer eller mindre varit på resande fot men inte alls på det här viset. Så jag får passa på att önska henne lycka till, vilket är helt bortkastat för jag vet att allt kommer att gå klockrent för något annat är inte att tänka på. Frågan är ju nu vem som följer med mig och hälsar på sedan, någon frivillig?

Eftersom jag inte hört något angående lägenheten från igår så är utslutningsmetoden så enkel att vi inte fick den. Och det är helt okej. En till månad hemma är en månad med mer pengar. Så vi kör på det.

Lägenhetsvisning

Eftersom Emma befann sig i skolan så ställde Simone upp som stöd när vi besökte den sinnessjukt centrala lägenheten vi fastnat för. Den var liten och vacker. Det häftiga var att det var mest som ett eget hus och inte en lägenhet. Nackdelen var att sovrummet var väldigt litet så hur vi skall lyckas fördela det där rättvist blir lite svårt. Jag har även nu efteråt insett efter en blick mot min garderob att det inte finns en chans att jag får plats med alla mina kläder. Men, får vi lägenheten så vet vi det imorgon. Och då tar vi den. Får vi den inte går livet vidare.

När en lägenhet är så här pass "inom räckhåll" börjar jag tvivla på att jag verkligen är redo att flytta hemifrån. Jag vet ju inte ens hur man gör nudlar!

...kanske för att jag inte brukar äta det. Men ni förstår principen.

Farväl Kalle Anka

Idag for jag och Ullis till Fyndlagret för att bli av med lite skräp i form av böcker. Dessvärre tog de inte emot mina urvuxna ungdomsböcker så sista utvägen för att bli av med dom blir väl till att skänka bort dom till Erikshjälpen. Däremot tog de gladeligen emot mina Kalle Ankas Pocket som jag bytte till mig mot 250 kr istället. Känns inte helt fel vill jag påstå. Sedan fick man en liten kick av att få pengar för något som bara tar plats hemma i förrådet.

Så fort jag kom hem ringde Backup AB upp mig (det var för dom jag delade ut Metro för i november) och ville att jag skulle jobba för dom i mars med att dela ut kataloger för Lunds Universitet. Javisst!

Fjärde gången gillt?

Imorgon skall jag på en lägenhetsvisning tillsammans med Simone för min och Emmas räkning. Detta är den fjärde lägenheten jag och Emma spanar in och hela tiden blir vi undanknuffade av vad vi misstänker är advokater som extraknäcker som läkare. Att hitta en lägenhet är inte det lättaste, att sedan den har visat sig vara ännu svårare. Men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge... Eller?

Lägenheten vi har tagit i sikte nu är denna skönhet: http://www.blocket.se/vi/20211774.htm?ca=4_s

Att filtrera

Gissa vad! Undetecknad filtrerade på jobbet - för första gången. Haha, efter ungefär sex månader tyckte jag att nu fan får jag ta tag i saken och se till att jag lär mig det när så gott som alla andra kan det. För er som inte vet vad filtrera innebär så är det när men rengör fritöserna i köket och skrubbar dom. Och fy fan vad jobbigt det var, det satt som berg och det var inte lite varmt heller. Men det gick och det blev rent. Vem kunde ha anat det?

Hela kvällen flöt på väldigt bra och eftersom Klas var skiftledare var det en väldigt avslappnad stämning. Det diskuterades en hel del om "vissa saker" och vi hade jättekul.

Dennis: Jadu Gustav, skall vi ta och pumpa någon gång då?
Gustav: Ööh...? Vad sade du där?
Dennis: Om vi skulle pumpa någon gång? Gymma?
Gustav (lättad): Jaha! Du vill inte veta vad jag trodde att du menade! (Till Issa i headset:) Om någon frågar om ni skall pumpa, vad tänker du på då?
Issa (utan att ha hört diskussionen i köket): Samma sak som dig förmodligen...

Skönt att någon är på samma nivå som mig iallafall.

Att ta tag i sitt liv

Jag känner ett behov av att rycka upp mig, att ta tag i mitt liv och bara göra något. Börja tänka mer på framtiden och leva utanför min dator. Kom ganska nyss hem efter att ha gymmat så kanske är det kicken efter det som talar men det är även ett löfte till mig själv.

Denna vecka har jag möte med både Josefin och Sofia angående deras balklänningar som jag vill börja med så snart som möjligt (vi skall inte upprepa samma misstag här inte) och det känns bra. Totalt har jag tre beställda.

För att behålla min energi skall jag göra mitt bästa för att träna och äta rätt så jag inte faller tillbaka i gamla fotspår. Det är så lätt hänt, som ni säkert vet.

Om jag inte har turen att få något fabulöst jobb så kommer jag nog seriöst att börja plugga efter sommaren (jag som sade att jag aldrig skulle plugga igen...). Det som står på min lista är: mode, inredning och journalistik. Vem vet vad som väntar, men att ta tag i saken är ett steg i rätt riktning. Säger en sjuhelvetes peppad Gustav.

Blödarsjuka nästa?

Klas berättade nyss att han hade märkt att hans tröja var blöt och upptäckte att den dröp av blod som verkade komma från något "litet jävla hål" vid njuren. Vilket inte lät helt bra enligt mig och försökte övertala karln att ta sig till sjukhuset men utan resultat.


Klas: Äh, började säkert blöda då jag låg och sov eller något.

Gustav: Ja, för det brukar ju göra det.

Klas: Var du ironisk?


Ingen här som pluggar till läkare?

Vintertid

Skall det vara vinter så tycker jag att det skall vara vinter på rikigt med en massa snö istället för den gröna vintern som det var ifjol. Men nu undrar jag bara en sak: när sjutton skall det sluta snöa?! Det räcker och blir över tusenfalt.

Att gå vidare

Mamma pratade med min kusin, Linnea, för ett tag sedan som var bjuden till bröllopet. Hon berättade att det var fler saker som gått snett under bröllopet och att prästen hade sagt något om att ett bröllop som inte går helt fläckfritt betyder ett bättre äktenskap. När klockan var 23 hade Susanna fortfarande på sig klänningen så det tolkar jag som att allt gick bra trots allt. Phew!

Nu kan vi lämna detta bakom oss och fokusera på något bättre. Förslag?

Förnyelse

Som ni märker har min blogg gått och blivit sisådär 100 gånger snyggare. Det är tack vare underbara Malin. Ingen lyckas designa bloggar som henne. Ett stort tack!

Malins ursnygga blogg: http://malinsofiacalmebring.blogg.se/

Att andas ut

Det blev en vigsel trots allt. Susanna och Jonas är nu gifta och jag önskar dom lycka till av hela mitt hjärta.

Helt jävla förstörd

Jag har nog aldrig, aldrig mått så här dåligt i hela mitt liv.

Kyrkan är bokad för giftermål klockan 14. När klockan är 13.30 ringer en hysterisk Susanna till mig och berättar att klänningen inte går att få igen. Den är för liten. Hela min värld slutade att snurra.

Snabbt som blixten var jag där för att försöka fixa problemet. Eftersom den satt bra igår morse var det helt sjukt att det inte gick att dra igen dragkedjan. Vi antog att det var fodret som gorde klänningen för tajt så det klippte vi bort. Men det hjälpte inte. Jag var helt panikslagen och tillsammans med brudtärnan nålade vi på en bit fodertyg över delen som inte gick att dra igen och nålade på en ros för att täcka det. Susanna var helt förstörd och sade att det inte kunde bli något bröllop och själv var jag helt gråtfärdig. En enda dag i hela sitt liv skall man bära en klänning, och just den dagen går det inte. Hon åkte iallafall iväg med sin pappa som var glad bara han fick iväg henne till kyrkan. Jag hoppas verkligen att allting gick bra.

Just nu sitter jag här och känner mig helt förstörd. Men börjar samtidigt bli lite mer realistisk, över hur mycket mitt fel det kan ha varit. Eftersom den satt bra igår och jag inte sytt in något borde den ha passat. Det kan vara så att graviditeten spökade på något sätt. Jag har ingen aning. Bröllopsklänningen blev iallfall mer eller mindre ett fiasko.

Fiasko.

Obekvämt telefonsamtal

Telefonen ringde nyss här hemma och när jag svarade så fick jag reda på att det var Klas jag pratade med, och en sak var säker och det var att det inte var Klas. Några sekunder senare förstod jag att det var min farbror Klas. Han berättade att han blivit morfar och jag gratulerade honom. Sedan blev det tyst. Det kändes oartigt att fråga vem av hans barn det rörde sig om då man inte ens visste att någon av dom var med gravid.

Så bra kontakt har vi med familjen på pappas sida.

Klar klar klar!

Inte för att den ser så jävla snygg ut när den ligger på en stol och blir fotograferad. Men ändå.

Att nästan bryta ihop

Eftersom provningen gick så pass bra igår så for jag ned på stan med Ullis för att köpa spetstyg till klänningen och firade sedan den lyckade provningen med att fara ut till Birsta och shoppa loss lite (galgar, akvarellblock á la A3 och gratulationskort till Susanna) samt äta mat - på jobbet såklart.

Kom hem vid tre och började direkt med de ändringar jag hade att göra på klänningen och allt gick sakta men säkert framåt och sedan var vi där igen. Panik. Frustration. Förstod ingenting. Jag behövde Susanna där för en provning men hon kunde inte då hon var och kollade på lokalen. Så jag ber Tova komma ned och prova klänningen. Den passade inte. Ber Evvis komma och prova klänningen. Den passar. Det löser sig. Sedan är jag där igen och förstår inte ett dugg. Problemet är alltså "lappen" som skall täcka bröstet men som helt enkelt inte sitter åt tillräckligt bra.

Så jag ägnar några timmar åt att testa mig fram och sedan tror jag att jag har kommit på en lösning, men behöver prova den på Susanna innan jag vet säkert. Så istället sätter jag mig med fållen så att något blir klart iallafall. Klockan 03 lägger jag mig och har då alltså suttit med klänningen i tolv timmar.

Vid 00-tiden höll jag verkligen på att bryta ihop, jag ville bara ha någon där som kramade mig igenom hela eländet. Jag kände att den aldrig skulle bli klar i tid och dessutom hade jag ett pass idag 11-16. Så jag frågade Klas om det fanns någon möjlighet att han kunde ringa in någon annan. Underbara och fantastiska Lindberg ställde upp och tog mitt pass. Det säger väl ganska mycket hur desperat jag är när jag tackar nej till att jobba. Hoppas ni förlåter mig.


Som sagt så lade jag mig 03 och ställde klockan på 07 för att skicka sms till Susanna om att komma ned så tidigt som möjligt för en provning. Ville inte skicka mitt i natten då hon sover i samma rum som sin fästman och son. Somnade sedan om och försov mig till 09.25 och hade fått ett sms av Susanna som sade att hon skulle komma vid 09. Flög upp ur sängen och precis då ringde dörrklockan. Tajming som tusan. Och vet ni vad? Det såg bra ut. Jag menar det verkligen. Och det mesta är i princip klart nu. Ni har ingen aning om hur bra det känns.

Tack Gud för att du hörde alla mina böner.

Yes!

We're on the road people! Finns det någon som för tillfälligt följer min blogg som någon spännande såpa tro? "Hur sjutton skall det gå med klänningen?!", "Kommer bruden att mörda Gustav?!" och "Kommer Susanna att få gå fram till altaret naken?!". Haha. Iallafall så har jag goda nyheter. Trots att jag knappt visste vad jag gjorde igår kväll så lyckades jag tydligen. Den satt mycket bättre idag och komiskt nog har jag bara ändrat ca 1-1,5 cm allt som allt. Så alla kan andas ut - det kommer att gå bra.

Jag skall sy på lite ändringar, sy på en extra tyglapp som täcker ena bröstet lite mer, täcka det med blommor, klippa ut foder, sy ihop foder, sy på foder, sy foder vid dragkedja för hand, overlocka nederkanten, sy på spets, fålla någolunda och sist men inte minst: sy på en knapp. Hängde ni med?

Imorgon skall hon få klänningen och på lördag klockan 14 går bröllopet av stapeln.
Here comes the bride...

Ojdå

Hmm... jag hoppas att Susanna inte vet om att jag har en blogg.

Panik

Fan. Fan. Fan. Jag vet knappt vad jag håller på med. Är helt borta och rent av panikslagen. Men det gäller att andas och ta det lungt. Planen lyder så här: jag har provning om 10 ½ h, sitter den inte bättre då så klipper jag av bystdelen från helvetet och syr en ny. Onödigt? Ja. Lätt? Nja. Hinner jag? Mjo. Blir det bättre? Ja fan.

Provning misslyckad

Som rubriken lyder så gick inte provningen så bra, men misslyckad är kanske att ta i. När hon fick se den liggandes på sängen blev hon så gott som mållös, och det kändes bra såklart. Frågan var ju då hur den satt på henne och den satt bra nerifrån och upp fram tills bysten. Där gick det inte riktigt som det skulle. Klänningen vred sig där till vänster, så på ena sidan satt den jättebra medan en del av bröstet syndes på ena. Sedan vred sig ju även sömmarna så det såg inte riktigt bra ut nej.

Jag visste knappt vad jag skulle ta mig till, får ju inte direkt bli panikslagen inför en kund. Men jag har en idé om hur vi skall lösa det med att sy in X sömmar, lägga ut Y sömmar och så vidare. Det fixar sig nog, skall sitta och hålla på med det till morgondagen då vi har provning igen(!).

Hade tre missade samtal från jobbet, jag visste att de skulle ringa mig och be mig jobba ikväll. Ganska lätt att förutspå det när det finns luckor i schemat. Eftersom jag ringde upp en timma senare trodde jag att de ringt in någon annan men inte då. Klockan fyra börjar jag. Och eftersom det inte är "så mycket" som jag skall göra på klänningen kan jag lika gärna tjäna lite pengar på annat håll också.

Provning uppskjuten

När jag vaknade så sken solen för fullt utomhus och jag kände mig härligt utvilad. Jag hade försovit mig! Mobilen hade givetvis dött under natten och jag vågade knappt kolla vad klockan var. Tolv? Ett? Susanna skulle komma ned och prova klänningen halv två och jag hade en massa saker att ordna på den innan dess. Till min lättnad fann jag att klockan knappt var tio. Phew!

Iallafall så blev provningen uppskjuten till imorgon (låter inte det här bekant?) eftersom hon hade ont i magen och knappt sovit och det var egentligen inget mig emot. För nu ikväll finns det inget jag kan göra så jag är så att säga "ledig". Jag höll dock upp klänningen mot mig själv när jag sytt på släpet för att se helheten och herrejävlar vad snygg jag var. Eller, ja klänningen då. Gustav i en brudklänningen är kanske inte det sexigaste man kan tänka sig. Jag tror ärligt talat detta är det bästa jag någonsin har gjort.

Men man skall inte säga för mycket, det finns gott om tid för att saker och ting skall hinna gå fel. Men nu skall vi inte vara såna.

Sedan väntade det gamla vanliga kvällspasset på jobbet och inget speciellt hände där. Förutom att Emma i flera timmar trodde att "Affe" som stod på schemat var någon ny person på jobbet som hon inte kunde begripa vem det var. Fast  är det inte egentligen ganska logiskt att Affe egentligen heter Alfredo. Isn't?

Min måndag

Jag lyckades ta mig upp ovanligt tidigt idag för att vara mig, det vill säga att klockan var 8.30 och bara för att bevisa ännu mer att detta inte var en vanlig dag så satte jag nästan direkt igång med att fortsätta med de jäkla blommorna på Susannas klänning. Jag vet att ni är less på att läsa om det, men kan ni då tänka er hur less jag är? Givetvis drömde jag om de små jävlarna också, som om det inte räckte med att se dom varenda vaken tid också.

Sedan kilade jag iväg till skomakaren för att hämta mina kära skor. Eftersom jag glömt conversen på jobbet (seriöst, hur lyckas man glömma skorna på jobbet?!) så hade jag klätt fötterna med mina McDonalds skor och såg allmänt lustig ut. Jag kände mig som en clown, de är lite formade som clownskor faktiskt. Ronald McDonald måste varit inspirationskällan där.

Fikade med Simone på jobbet innan jag började mitt pass 15-20 som gick relativ smärtfritt. Vi sålde inte överdrivet mycket, men ironiskt nog så sålde vi större delen vid just ett tillfälle så i runt 20 minuter sprang jag runt som en yr höna.

Kom hem och ja - ni vet vad jag satte igång med. Imorgon har vi provning och sitter den inte bra avlider jag. Hon gifter sig på lördag, har jag sagt det? Skrattattack.
RSS 2.0