Ett steg i rätt riktning

Idag köpte jag tyg med Evvis till hennes balklänning vilket känns ganska mycket på tiden då det är nästan precis en månad kvar till balen. Vi hade turen att bli upphämtade av Sofia på stan, efter att ha släppt av Evvis hemma hos sig så åkte vi hem till mig så att jag kunde ta mått på Sofia inför hennes balklänning. Jag är tydligen en sann tidsoptimist. Att man aldrig skall lära sig.

Jag jobbar varje dag fram tills söndag och efter det, då jäklar skall jag sätta fart med klännignarna. Jag gör ett avtal med mig själv och ni som läser detta är mina vittnen, deal? Jag skall bli klar i tid!

Obs, Evvis det är givetvis ingen fara alls! (Inte lätt när ens kunder läser ens blogg.)

Fika och jobb

Igår hade jag stängning och skönt nog min sista stängning. Så inget mer skurande eller oroande om att inte hinna klart i tid för min del inte. Hela maj är jag stängningsfri. Vilket förmodligen betyder en massa stängningar i slutändan, men iallafall...

Bara för att jag var så utmattad av gårdagens hårda arbete så sov jag tills ett sms av halebop väckte mig klockan halv tolv. Lite väl sent med tanke på att jag skulle fika med Fanny klockan tolv. Ett samtal till Fanny, en snabb dusch och tillfixning senare så tog jag bussen ned till stan för filosoferande på Waynes.

Jag och Fanny kom fram till att våra syskonskaror är väldigt lika varandra. Hon och jag har precis samma roll och "realistiska sätt" att se på saker och ting, äldst som vi är. Våra yngre syskon som är mellanbarn verkar vara lika rebelliska och omöjliga båda två - för att sedan komma till de två småttingarna som ändå uppför sig äldre än mellanbarnet. Är inte det där sann psykologi eller vad? Är alla syskonskaror likadana?

Sedan diskuterades det en hel del gällande våran arbetssituation. Som ni är bekant med så är jag och Fanny aldrig nöjda, vi jobbar antingen för lite eller för mycket. På senaste tiden har jag varit ovanligt less när jag har jobbat, jag som verkligen brukar kunna bete mig trevligt i vanliga fall. Mina arbetskollegor får förlåta mig, men orken för det har inte funnits till för det den senaste veckan. Igår på lönebeskedet upptäckte jag att jag haft enbart fyra lediga dagar av hela mars 31 dagar. Inte ens jag trodde att jag hade jobbat så många dagar. Ibland känns det bara som att man ger och ger men att ingen ens bryr sig om att ge en en klapp på axeln.

Då pratstunden var över tog jag bussen till jobbet och arbetade för första gången på länge förstängning. Det kändes lite ovant att istället för att ha en timmas rast sköta produktionen helt själv, så fort man glömmer bort hur jobbigt vissa saker är.

Imorgon är det frukost med Britta på jobbet innan vi börjar slava, can't wait. God natt!

En solig ledig dag

Jag vaknade vid 08-tiden av smsbombning. Ingrid skickade sms tills det att jag vaknade, för hon hade inga pengar på mobilen men däremot gratis sms. Hon undrade om jag kunde ta hennes pass idag, vilket jag (av självklara själ) inte orkade. Så jag ringde till jobbet och bad dom ringa upp Ingrid. Det var dagens goda gärning, och då hade jag inte ens klivit upp ur sängen ännu. Sedan hamnade jag återigen i dvala.

Solen sken lika starkt idag som igår och jag kunde njuta av den på en parkbänk i stan tillsammans med Jocke. Jag körde med en fruktsmoothie från Waynes och han med den klassiska mjukglassen. Härligt var det. Sommarvärme plus ledighet är en oslagbar kombination, det säger jag bara.

När jag väl kom hem såg jag repriser av de tv-serier som jag har missat under veckans gång. Det är så här livet skall levas. Åtminstone ibland - säger jag för att inte låta helt tragisk.

En solig arbetsdag

När jag vaknade imorse var jag galet trött och långt ifrån peppad för en lång arbetsdag denna lördag med barnbidrag, lön, ballonger och ansiktsmålning. Att sedan vara tvungen att jobba när det är så fint väder utomhus borde vara olagligt. Dessutom höjs temperaturen inomhus galet mycket på grund av solen, så ni kan tänka hur svettigt det blir i det redan varma köket. Att vi redan är heta vet ni ju, men idag var vi glödheta.

Allt det där låter som om det talar för en jobbig dag, men inte då. Jobbade med mitt favoritteam i köket och stod på min favoritstation: bopen. Vi var förvånansvärt många som jobbade så allting flöt på utan problem trots att det bara strömmade in gäster. Det är så det skall vara, dessvärre sker det alltför sällan.

Våran chefs chef har varit på restaurangen lite av och till denna vecka för att "kolla läget" vilket har lett till lite mindre panikattacker vill jag lova. Imåndags sprang folk runt som små nissar och det skurades och städades som besatt. Jag vill absolut inte ge något intryck av att våran restaurang skulle vara ofräsch för det är den verkligen inte, men visst kan jag erkänna att vi skulle kunna vara ännu bättre - det finns ju alltid saker som kan förbättras. Så idag skulle han komma igen (för fjärde gången denna vecka!) och folk sprang återigen omkring och höll på för att sedan när han gjorde entré bli helt knäpptysta. Den annars så avslappnade stämningen blev direkt spänd och obekväm. Sanne kollade lite konstigt på mig och frågade varför alla var så stressade. Jag svarade med att teckna åt henne att vara tyst, hon förstod direkt och sade: "Ånej, är han här igen?!".

Personligen tycker jag hela grejen är löjlig att vi gör oss till så mycket, vi skall ju kunna visa hur vi brukar ha det och inte känna att vi måste ringa in någon/några extra för att överdriva renligheten. Ett exempel på det är att alla kanter på de öppnade kartongerna på lagret skulle vara spikraka, så Simone höll på idag med att skära dom raka med en kniv. Vem bryr sig om sådant? Gör gästerna det? Det skall då vara bra kräsna gäster.

Jag hade då turen att vara på rast under besöket och efter det skickade Klas ut mig för att tvätta av en vägg, plocka upp skräp från snöhögen, ta ned ballongvalvet och smälla sönder alla ballonger. Jag hade askul! Plus att jag fick vara ute i solen och njuta. Det var min lördag det. Nu skall jag bara slappa och njuta av min ledighet som varar i 45,5 timmar!

För övrigt så har jag jobbat 45 timmar denna vecka.

Att låtsats vara "17 again"

Dagens väder kom som en chock för mig, så här varmt brukar det ju vara om somrarna! Så efter jobbet tog jag och Britta en glass på uteserveringen. Att ha solen i nacken och känna att det nästan bränner och att det inte gör något att man bara har på sig en T-shirt är helt underbart. Det är livet.

När jag kom hem tog jag en promenad med Tova för att utforska om all snö försvunnit från spåret, vilket det inte hade så joggingskorna får ligga kvar i garderoben ett litet tag till. Vi hade sagt att vi skulle gå på bio ihelgen och då det visade sig att hon inte kunde varken lördag eller söndag bestämde vi oss hux flux för att kila ned till bion. Filmen vi såg var 17 again - ja, jag har väntat länge på det. Tova är så snäll och följer med på alla filmer jag vill se eftersom hon har hur många presentkort som helst. Jag bryr mig inte om varför hon följer med, huvudsaken är att jag får se Zac Efron. Den karln är, hur fjompigt det än låter, min idol och stilikon.

Filmen i sig var bra över förväntan och jag rekommenderar den starkt! Förutsägbar? Javisst. Men vem bryr sig.



Sliten_kille89

Jag vet att jag har varit frånvarande men de inlägg jag hatar mest att läsa på andras bloggar är om hur mycket de ber om ursäkt för att de uppdaterar så sällan för att sedan inte skriva något som är intressant. Det är inte så jag vill vara.

Jag har haft stängning söndag-onsdag och kommit hem vid 01.30-02 om nätterna. De har gått överraskande bra ändå må jag erkänna. Borsett från att diskmaskinen jämt skall strejka när det bara är en enda jäkla grej kvar att diska. Så igår fick jag och Klas diska avloppen för hand. Dagarna blir så korta på det sättet också eftersom man sover så länge för att få sin skönhetssömn, och när man vaknar är det helt plötsligt snart dags att börja jobba igen. Så jag har försökt uträtta ärenden och träffa folk så mycket jag kunnat.

Igår fikade jag med Nathalie på Barista och det var något av det bästa jag varit med om på länge. Jag kan ärligt talat säga att om jag inte hade den bruttan på jobbet vet jag inte vad jag skulle ta mig till. Från dag ett har hon alltid förstått mig och jag vet att jag jämt kan prata av mig med henne, det är då främst jobbrelaterande det handlar om. För det behövs.

Jag stängde igår och lyckades givetvis inte bli av med mitt 10-14 pass idag. Vilket ger nio timmar mellan passen då det "måste" vara 11. När man kollar över hur jag har jobbat de senaste veckorna så ser man att jag har jobbat i snitt sex dagar i veckan. Jag vill inte klaga, jag vill verkligen inte - men jag är trött. Samtidigt får man dåligt samvete över att man klagar när man har ett jobb på ibland över (jämt?) 40h/v då vissa inte ens har ett jobb att gå till. Är det så här det skall vara? Att man aldrig är nöjd, och har dåligt samvete ovanpå det? Jäkla människor säger jag då bara.


Till de goda nyheterna: jag är inte schemalagd en enda helg i maj så det är bara att festa! Om jag orkar.

Vår

Nu känns det som om våren är här för att stanna. Hurra hurra.

 

Att klippa sig

På onsdag skall jag äntligen klippa mig! Anledningen till att det har dröjt är att jag inte vetat om jag kan ha linser eller inte (sådant spelar större roll än man tror när det gäller frisyr faktiskt). Men optikern kunde ge mig det glädjande beskedet att infektionen med största sannolikhet har gett mig sig, vilket jag sannerligen hoppas då det har tagit två år. Beslutångest som tusan är vad som gäller just nu dock.

Jag har tänkt mig något liknande som bilderna här nedanför visar. När man väl slipper glasögon är det så skönt att ha långt hår bara man vet hur man tar hand om det. Samtidigt hade jag planer på att klippa det kortare och asymmetriskt.

Förslag?


Gustav Komplicerad

Jag har tänkt på en sak ett bra tag nu. Det kan inte vara lätt att vara min vän, för det är nog väldigt ansträngande ibland misstänker jag eftersom jag har så svårt att prata om mig själv. Jag tycker alltid att det känns så egoistiskt när man talar om sig själv. Däremot tycker jag inte att det låter konstigt när andra berättar anekdoter eller pratar om sig själva. Då låter det helt normalt och jag lyssnar oftast mer än gärna. Men när jag själv säger något som handlar om mig eller mitt privatliv känns det bara helt fel, det känns som om jag försöker rikta alla strålkastare mot mig och visa att det är jag som skall stå i rampljuset. Jag känner mig som en självisk subba och delar därför inte med mig om något ur mitt liv. För det är så mycket lättare att ställa frågor till andra och låta dom stå för den delen.

Därför känns det ibland som om det inte finns en människa som känner mig på djupet. Hur kan man vara vän med någon man inte riktigt känner? Det finns en utsida, och en insida. Utsidan är si och insidan så. Utsidan är det man visar, insidan det andra får gräva fram. Dock känns det ibland som om folk har slut på redskap för att gräva fram ens hemligheter. Brist på ork, eller brist på vilja? Eller så är det hela mitt fel. Jag som får skylla mig själv över min rädsla att verka vara en diva. Även om jag egentligen är en.

När jag läste Kommunikation i ettan på gymnasiet så berättade våran lärare för oss att skall man vara en bra vän skall man oftast fråga folk hur de mår två gånger. Den första gången brukar man oftast få höra det klassiska svaret att man mår bra som kommer automatiskt. Men frågar man en andra gång brukar det komma upp något mer, något som att man är lite snuvig eller vad som helst. Man måste alltså ibland anstränga sig lite mer för att få folk att berätta.

Sedan har jag en personlighet som gör att jag sätter andra i främsta rummet, jag bryr mig om dom i min omgivning. Mycket. Men ibland kan jag inte låta bli att undra när det skall betala sig tillbaka. De mindre viktiga problemen är dom man gnäller om. De stora problemen däremot, det är dom som man aldrig pratar om.

En upprepning?

Jämför man idag med igår så får man nästan anstränga sig för att se skillnaderna, det kändes mer eller mindre som en repititon av gårdagen. Jag började dagen återigen med mitt pass 10-16 och vi sålde bra under hela dagen - dagarna går så mycket fortare när vi säljer som vi gjort denna vecka.

Dagens roligaste händelse var i DT:n då Fanny tog emot en minst sagt krånglig beställning. Karln verkade knappt själv veta vad det var han skulle beställa, det skulle vara fyra lilla menyer med grillorder och gud vet vad. Att ta emot beställningen tog runt tre minuter då Fanny försökte förstå vad tusan han ville ha. På slutet lät det så här:

Fanny: Var det bra så?
Jobbig karl: Det var bra så.
Fanny: Vad bra!!

Vad han menade med att "det var bra så" kan man ju undra då han sedan skulle beställa en massa fler saker. Dessutom var en grillorder inte en grillorder som han sagt. Ja, kunden/gästen har ju alltid rätt. Eller?

Sedan hämtade Jocke upp mig för att fara till gymmet. Vi skulle även plocka upp Fanny på vägen dit, men det blev mer eller mindre en road trip igenom hela Sundsvall för att ta sig dit. Sedan ringde jag hem till hennes mamma hela tiden då jag egentligen borde ha ringt hem till hennes pappa. Ja, ibland är det inte lätt. På gymmet väntade Dennis och vi körde igång ett pass och Fanny lekte cheerleader med kommentarer som: Men han orkar ju inte? Ja, tråkigt hade vi det inte iallafall, haha. Jag kan lova att hälften av kommentarerna på Tjuvlyssnat kommer från folk som har tjuvlyssnat på Fanny.

Nu sitter jag här och borde nästan snart gå och lägga mig. Öppning imorgon med Issa. det kan ju inte bli annat än roligt.

Lillördag

Ja, vad hittar man egentligen på för skoj när det är lillördag? Undrar jag som inte för alltför länge sedan lärde mig att det var just onsdag man menade då. Jag tänkte mig att det kunde vara vilken dag som helst, att den vardag man ville festa så kunde man göra det med ursäkten att det var lillördag. Vore inte det en bra idé? Men nejdå, onsdag it is. Tydligen.

Jag jobbade 10-16 i ett ovanligt hektiskt tempo, påsklov som det är. Ett tag där var jag ganska less på grund av vissa saker/personer men eftersom omgivningen på jobbet är en av de bästa så blev jag botad efter en kort stund. Sedan fick jag en liten kick eftersom det äntligen nu efter sju månader börjar hända lite saker på jobbet och det känns som om man är "på väg". Folk har börjat få utbilda sig i köket och medarbetarsamtal pågår för fullt. Jag har inte fått någon tid för mitt ännu, undrar vad som kommer att sägas på det. Nervös? Lite.

Efter en promenad hem i kylan och lite mat så försvann jag bort till gymmet med pumparpolarn Dennis och oskulden Jocke. Jag trodde att jag skulle kunna kamma hem lite poäng till mitt självförtroende då Jocke inte gymmat på ett tag, dock har han ju tränat hemma som en galning (karln dricker råa ägg, räcker det?). Det märktes iallafall att han var vältränad. Att gymma med två "biffar" är ju bra för självkänslan, haha. Och passet tog ju aldrig slut! Jag tror vi höll på i två timmar och från att jag var jättepigg och peppad så blev jag... trött? Ja, konstigt.

Då vi äntligen var klara så fick jag skjuts hem till Jannike (100 meter max?) och softade med henne och hade det allmänt mysigt. Så där som bara vi kan ha det. En massa slötittande på urdåliga reality shows á la MTV, men vad passar sig inte bättre?

Balklänningar

Nu kan man börja ana att balen närmar sig (30 maj) på grund av allt prat om balklänningar. Jag fikade med Sofia idag på Barista för att diskutera hennes balklänning, vi har redan pratat om den tidigare men nu hade hon ändrat sig. Eftersom den blev lättare att sy nu så klagar jag inte, sedan kollade vi på tyger och hittade några passande. Den kommer förmodligen att vara i svart och brunt. Sedan hade jag tur att även hitta exaxt rätt mörklila nyans som jag och Evvis letat efter till hennes klänning.

Med Evvis klänning går det bara bra, vi hade provning på toíllen idag och det gick hyffsat bra. En del ändringar som skall göras, men så är det ju alltid. Det som känns skönt med de här klänningarna är att de är relativt enkla båda två men ändå har personliga detaljer som gör att de blir roliga att sy upp. Frågan är ju då om jag trots det hinner i tid. Ni vet ju hur jag är...

En jobbig stängning

Stängningen igår var sannerligen i en klass för sig. De senaste dagarna har vi sålt ovanligt mycket de sista timmarna eftersom det är lov och "de coola" ungdomarna kommer och äter cheeseburgare. Trots att det känns bra att vi säljer så mycket är det ändå ett irritationsmoment då det är så mycket man skall hinna med när man stänger. Mellan 23-00 igår kom det folk konstant. Jag förstår inte var alla kom ifrån! Det fanns inte en chans att varken jag eller Fanny skulle kunna ägna oss åt att städa utan det var bara att köra på för fullt. Vi sålde för 1,5 den timman - i vissa fall säljer vi för 0 kr.

Det var helt sinnessjukt, vi visste inte om vi skulle skratta eller gråta. När vi väl lyckades stänga restaurangen så kändes det hela hopplöst, aldrig att vi skulle bli klara med allt i tid. Stackars Fanny fick så gott som börja om med allt då lobbyn såg ut som ett helvete. Klockan 02 lyckades vi iallafall vara klara och fick bege oss hem för välförtjänt sömn. Egentligen skulle jag ha jobbat 10-16 idag men Henke var snäll och tog mitt pass. Jag är glad att jag bara jobbar dagtid denna vecka, ännu en stängning som denna och jag skulle bli självmordsbenägen.

Långsam söndag

När jag och Klas öppnade imorse så hade vi inställningen att vi inte skulle sälja ett dugg under frukosten, så ni kan ju förstå hur förvånade vi blev när det kom två killar vid sju-tiden. De betedde sig som zombies och jag kunde gissa på att de hade varit ut på krogen och fortfarande inte gått och lagt sig. Skadeglädje.

I DT:n kom det sedan en bil och beställde bland annat två frukostmackor. Sedan ändrade de sig om ville ha en tredje, dock fanns det inget bröd färdigt för den så Klas frågade om de orkade vänta i fyra minuter. Då sade killen att det gick bra med en fryst macka. Vad?! När den är fryst är den lika hård som en tegelsten, om inte ännu hårdare. Tydligen hade han suttit brevid och druckit öl och hade antagligen varit full. Det verkar som om man kan äta fyllekäket ute i Birsta också, vem hade anat det?

Person nummer tre som hade varit ut igår var Dennis, stackaren som såg helt utsliten ut när han kom till jobbet klockan elva. Så pass att han fick åka hem igen och sova ut till klockan tre istället, haha. Ja, tur att det var Klas som var skiftledare som har varit i samma sits tidigare. Så efter de här händerlserna drar jag slutsatsen att det var världens partykväll igår.

Resten av dagen flöt på otroligt långsamt, det kom folk då och då så man kunde hålla sig sysselsatt men det var långtifrån rush så dagen gick saktare än normalt. Solen lyste och jag njöt av en promenad hem. Nu på kvällen har jag varit hos Tova och slappat framför TV:n samt bakat chokladbollar. Jag känner att sängen kallar snart, det är en lång dag imorgon också: stängning.

Glad Påsk(?)

Påsken kommer, påsken är och påsken är förbi och jag hinner inte uppfatta något alls. Det hela spelar ingen som helst roll för min del. Som det är med de flesta av våra svenska traditioner så känns inget som det gjorde förr i tiden. När jag var liten hade vi massor av påskpynt som ingen orkar ta fram idag. Jag klädde jämt ut mig till påskkärring och bytte till mig godis och pengar mot mina vrålsnygga påskkort. Det har inte ringt på en påskkärring hos oss på hur länge som helst nu.

De röda dagarna är inte ens röda egentligen. Vi har öppet precis som vanligt under påsk och jag har glädjen att jobba alla dagar vilket jag inte klagar på eftersom det är OB. Det mesta har som jag förstått det öppet som vanligt, om inte möjligt lite kortare dagar. Vaddå påsk? Det existerar knappt. Inte i min värld. Den tiden är förbi.


Men gud vad jag saknar påsklovet.

Vad är det för fel på dig?

Jag märker direkt att du har gjort intrång, du är inte ens smart nog att sopa ihop spåren efter dig. Genast anar jag oro, jag litar inte på dig. Inte alls. Jag kollar igenom min garderob för att se om allt är kvar, om allt hänger där det skall. Jag försöker lista ut vad mer du har rört, vad du har tagit - vad du var ute efter. Är det så här du vill ha det? Vill du att våran relation skall ha så här? Du upphör aldrig att förvåna mig.

Vatten är numera tjockare än blod.

Öl på Irish

Eftersom underbara, vackra Zandra är "hemma" över påsken så var det planerat att vi skulle ut på Oscar ett gäng från klassen. Dessvärre blev det inte utgång som planerat utan istället var det jag och Zandra som tog en öl på Irish (ni som känner henne vet att det är hon). Mysigt var det och vi pratade av oss en hel del. Komiskt nog skall vi fika på Barista imorgon och fortsätta att prata av oss - kan vi aldrig få nog? När vi väl går igång finns det inget slut tydligen.

Julia gjorde oss sällskap efter ett tag och ännu senare slog sig Perra med två andra gubbar ned vid vårat bort. Det visade sig att Julias pappa kände alla tre genom sitt jobb, så hon ringde upp sin far och berättade att hon var på krogen med sin pappas arbetskompisar. "Det här var ju lite lustigt" hade han tydligen sagt, och en helt bekväm situation var det nog inte.

Zandra och Julia befinner sig nu på Stadshuset för att se Anna Maria Espinosa, jag hade mer än gärna följt med dom men eftersom jag varit vaken sedan 05 imorse gissar jag på att min kropp skulle strejka totalt inom kort. De lovade däremot att dansa åt mig.


Jag och Zandra, Feb 08

Sviken

Jag föll för dig. Tyckte om dig. Led med dig. Brydde mig.

För att bli sviken. Utnyttjad. Lurad. Jag litar inte på dig längre och framför allt orkar jag inte bry mig.

Fan ta dig.

Min annars så positiva blogg verkar för tillfället ägnas åt att skriva av mig från vardagens svek. Men när det väl är nedskrivet här så hoppas jag att det lämnar mitt huvud så jag får lite lugn och ro. (Och för de som undrar så har detta inlägg inget att göra med gårdagens.)

Allvaret i en viss tillvaro

Hur jävla dum kan man egentligen vara?

Du har passerat alla gränser just för att du inte har några. Förstår du inte hur andra lider av det? Att du tröttar ut din omgivning med alla dina påhitt som du sannerligen inte tänkt igenom. Att leva med dig är en utmaning och snart kommer vi att ge upp. Du kommer inte att förstå det då, men du kommer att ångra dig. Rejält. Någon dag. Och då är det redan försent.

Vilket slöseri på en sådan duktig talang.

En sen stängning

Igår kom det ovanligt mycket folk efter klockan 21, förmodligen har det att göra att det är Skärtorsdag idag och det finns de som är lediga. Fördel: vi säljer bra. Nackdel: man hinner inte med stängningen. Så både jag och Nathalie låg lite efter, men det gick hyffsat bra ändå. Senare på kvällen kom Jocke för att koka ur fritöserna, något som gjorde att vi var kvar till 02 på natten. Det var olja och annat äckelsmuts över halva köksgolvet som, så skurandet där tog runt en halvtimma. Men skinande rent blev det iallafall! Dessutom var fritöserna så rena att man kunde spegla sig i dom, frågan är ju då bara hur länge det kommer att hålla i sig.

Imorgon har jag öppning och hade därför tänkt försöka vakna tidigt idag för att få en chans att ställa om mig. Men när man kommer hem vid halv tre på natten är det inte det lättaste - det slutar med att Desiré ringer och väcker en när klockan är halv elva.

Att vara lite kulturell

Igår kväll gick jag på teater och såg sista föreställningen av Emma som Jocke, Sofia och Evvis var med och spelade i. Utan att överdriva kan jag säga att dom ägde sönder scenen totalt och jag kände mig väldigt stolt över dom. De är mer eller mindre proffs i mina ögon - glöm uttrycket amatörer.

Att befinna sig på Konsertteatern gav mig världens flashback av Romeo och Julia. Vilket slit! Vilket äventyr! Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, den tiden var nog något av det bästa och värsta jag varit med om. Det var någon (jag har absolut ingen aning om vem) som efter att pjäsen var slut frågade mig om jag hade slutat, jag svarade att jag hade tagit en paus. Sedan insåg jag att jag nog har slutat. Jag kommer nog inte tillbaka. Teatern gav mig så mycket, att tänka att det är slut känns fel. Men... livet går vidare?

Efter att ha omfamnat och berömt mina små skådespelare gick jag åtminstone vidare till bion och träffade Tova för att se en shopaholics bekännelser. Då jag blev lite besviken på inledningen undrade jag vad tusan jag gett mig in på för film, men sedan visade det sig att det var en typisk Gustav-film. Man mår bra igenom hela filmen och så är den hyffsat påkostad så det finns jämt något ögongodis att kolla på (kläder som skådespelare). Och att se Isla Fisher dansa med en solfjäder förlängde mitt liv tusenfalt. Dock är det ju så att jag inte läst boken, så ni som har gjort de tycker säkert att den suger - som det brukar vara när filmer är baserade på böcker. Om inte, se den!

Att deklarera

Då har jag fått deklarationen undanstökad. Dagens teknik gör allt så bekvämt numera, det enda man behöver göra är ju att knappa in några siffror i ett sms så har man deklarerat - hur mycket lättare kan det bli? Jag skall få tillbaka runt 2000 kr vilket känns kanon jämfört med ifjol då de istället ville ha 2000 av mig.

Har ni deklarerat ännu?

Ännu mer på lyset

Igår var det ännu en utgång som inleddes med förfest hemma hos Klas. Vi hade det lite kämpigt med att fixa dit mer folk men så fick vi Emma & Co på kroken - som sedan aldrig dök upp. Så helt plötsligt blev det hela en grabbkväll med mig, Klas, Dennis, Henke och Janne. Pyramiden och Hora it was och det var alla mot alla. Ingen skulle undgå att bli nedsupen under bordet. Det hela gick ganska fort så vi var tvungen att ta en paus ett tag för att hämta oss. Observera att Janne inte var med på lekarna eftersom alla sade att han blir full ändå. Och så konstigt är väl inte det för jag tror att varenda gång någon av oss fick dricka så sade han: "Tre klunkar! Okej, jag sympatidricker!".

(Klas försöker knäppa kort på mig och Henke)
Klas: Men... det skall ju vara någon rund knapp här....(Stryker med fingret på kameran för att hitta avtryckaren.)
Gustav: Klas... den är upp och ned.

Ifall ni har blivit uppringda eller fått sms av mig från gårdagskvällen kan jag nästan garantera att det var antingen Janne eller Dennis eftersom de lekte med den ganska mycket.

Efter ett tag kom Mathilda och kort därefter även Fanny. Lite i samma veva utbröt ett iskrig och alla fick isbitar innanför kläderna. Tiden gick jäkligt fort och det var dags att ta sig ned till stan och Fanny var chaufför och skjutsade ned oss i två omgångar. Vi tog oss till O´learys där Mathilda tyvärr inte kom in (okej, nu efteråt kan jag hålla med vakten om att hon inte är så lik Fanny vars pass hon lånade). Så vi tog en kort runda till Irish för att sedan ta oss tillbaka till O´learys och göra sällskap med Emma, Fredrik, Lina med flera och shaka loss på dansgolvet. Var ganska lite folk där så det var väl inte världens drag direkt. Men återigen en lyckad utgång.

Det enda jobbiga var att jag var tvungen att tvinga mig själv upp ur sängen vid 09 idag eftersom jag har öppning imorgon och måste försöka vända tillbaka dygnet.

Uppenbarelse

Idag fikade jag med Anneli på Barista (brevid lekhörnan, sitter aldrig där igen av uppenbarliga skäl). Under ett samtal om något jag inte kommer ihåg så fick jag helt plötsligt en uppenbarelse: jag skall bli blond! Det är en hemlig dröm som jag haft ett antal år men det har känts väldigt avlägset och relativt omöjligt. Men nu har jag bestämt mig att jag skall försöka få det gjort. Hur seriös jag är återstår väl att se. Svaret får ni då jag blir blond - eller inte.

Och Issa och Fanny, det kan mycket väl vara så att ni påverkat mig undermedvetet men det är absolut inte så att jag vill härma er :)

På Lyset

Gårdagen verkade utspelas som två dagar. Dag ett bestod av att jobba öppning, sedan när jag kom hem lade jag mig och sov i en och en halvtimma. På dag två gjorde jag mig iordning och åkte ned till stan för att träffa teatergänget och drog till Aveny.

Det kändes väldigt 08 och student att vara på Lyset och man kände sig lite väl gammal. Det var ju dit man gick för att dansa loss totalt och var på plats redan vid 22-tiden för att slippa betala inträde. Jag har inte varit där sedan "den gamla goda tiden". Så vi satt där i Rockbaren och njöt av billig alkohol (hade ingen aning om att de höjde priset efter någon timma, tur att man passade på då). Det var för övrigt bättre musik där än vad det var på dansgolvet, "på den gamla goda tiden" spelade de mycket bättre musik. Jag kommer för alltid ha alla som inte dansar är våldtäktsmän i mitt hjärta.

När vi väl intog dansgolvet så släppte vi loss totalt. Jag och Nadja knäckte sönder alla som knäckebröd (mitt citat). Det var härligt att så många från jobbet var där också: Nadja 1, Nadja 2, Issa, Fanny, Dennis, Alex, Milla, Johanna och så vidare... Träffade även den för unga Mathilda utanför.

Men att vara på plats från klockan 22 gör att man har gjort sitt vid 02 så då tog vi bussen hem. Annat var det ju då vi var unga och dansade hela natten. Ack... Men kul var det iallafall!

Att försöka hitta en resa

Som jag nämnt tidagare befinner sig min kusin Linnea i Side,Turkiet just nu och pluggar in shower så att det skriker om det för att kunna uppträda som showartist på ett hotell. Givetvis skall jag åka ned och hälsa på henne samt njuta av alla kreativa shower, frågan är bara när. Jag har lyckats övertala Emelie att följa med som resesällskap (ingen tycktes vilja anmäla sitt intresse så skyll er själva) och vi har suttit vid datorn X antal timmar nu och försökt lista ut hur vi skall göra det så billigt som möjligt och det är praktiskt taget omöjligt!

Kan de inte göra det lätt för en? Fritidsresor, Apollo och Vingresor. En miljon olika hotell. Plus en massa olika avgångsdatum. Man blir helt snurrig och vet till slut varken ut eller in. Så för tillfället har vi tagit en paus och skall om några dagar göra ett nytt försök och då skall vi fanimej få ett resultat.


Mocka förtjänar en smocka

I ungefär ett halvår har jag haft en kappa i mocka hängandes på min garderobdörr. Den tillhör min granne och frisör Kattis som har bett mig att sy om den lite. Och jag säger då det, det måste vara den konstigaste kappan som någonsin blivit tillverkad för proportionerna är helt fel. Den är av någon anledning sydd så att den sitter som en herrock och ärmhålet är runt tio centimeter större än vad det borde. Så jag har kämpat och kämpat för att få den att sitta bättre och även gjort den kortare och idag fick jag det äntligen överstökat. Glöm att jag syr i mocka igen, tyget går knappt att nåla i plus att man inte får stryka det.

Men som sagt så är den klar. Hade den inte varit i mocka hade jag lätt snott den då den passade mig utmärkt. Blev dock riktigt sugen på att köpa en trenchcoat.

Pumpandet tar aldrig slut

Klas berättar att han har hittat värsta partyskivan och säger: kanske ska ta och bränna ut den och pumpa i bilen.

Vad är det med folket på jobbet och allt pumpande egentligen? Den där meningen kan betyda helt olika saker och jag tänker inte berätta vilka!

Under kan ske

Helt nyligen så ringde min mobil och i mitt huvud lät det "Är det jobbet, svara inte. Är det jobbet, svara inte. Är det...". Naturligtvis var det jobbet, vem försökte jag lura? Men vet ni vad! Det var Janne som hade hört att jag var lite trött av mig och frågade om jag ville börja klockan 10 imorgon istället för 06. Det gjorde min dag och just nu lever jag på moln. Att så lite kan göra så mycket.
RSS 2.0