Utmattad

Igår jobbade jag på Skvadern och hade jättekul, går relativt slappt till där (jämfört med Donken iallafall). Vi gjorde kanske inte jättestora framsteg, men vi är på rätt väg. På kvällen gick jag ut med Jannike, Ewe och Malin på Oscar vilket resulterade i att jag kom hem halv fyra på natten.

Klockan 11 idag började jag jobba på McDonalds, blev ombedd att komma dit igår vilket jag inte hade något emot. Eftersom Simon var sjuk fick jag jobba några mer timmar än planerat och efter en rush á la lönelördag var man ganska slut. Efter jobbet rusade jag hem, duschade och blev upplockad av Emma och så åkte vi och kollade på en lägenhet i Haga. Absolut inte i samma klass som himmelriket från i förrgår, men en lägenhet är ändå en lägenhet.

När jag kom hem började jag göra det som jag borde gjort för flera dagar sedan: sy klar Sannes känning. Som egentligen var långt ifrån klar. Och då skall hon bära den när hon sjunger på en konsert imorgon. Så jag har suttit och stressytt de senaste timmarna och för bara en liten stund sedan kom hon och hämtade den. Har verkligen dåligt samvete över den, jag är inte nöjd med den för fem öre. Men en klar klänning är en klar klänning. Sällan jag sitter och syr natten innan? Det var så det var med Tovas balklänning och Annelis studentklänning. Och det är precis så det kommer bli med Susannas bröllopsklänning om jag inte sätter fart snart.


I alla fall så är jag hur trött som helst nu och har huvudvärk och skall snart sova gott. Det jobbiga är att jag känner att jag inte kommer ha tid att koppla av på hela nästa vecka. Jag jobbar varje dag fram till lördag. Jag får tillbaka minnen från studenten, då var det ungefär så här och till slut prioriterar man bort mat och sömn för att hinna med sig. Skall det vara så svårt att vara en soffpotatis?

Adjö himmelrike

Bara en stund efter mitt glada blogginlägg här under så fick jag ett förvirrande sms av Emma om att hon blivit uppringd angående lägenheten och att det tydligen krävs 52 000 kr och är budgivning. Wtf?! Skall det krävas för en hyresrätt, eller är det vi som är förvirrade eller är det inte bara så att annonsen var rejält ursusel. Så nyårsfesten är inställd tills vidare.

Himmelriket

Jag och Emma kom lite tidigt till visningen och traskade runt i området för att se vad som fanns där. Vi upptäckte att det bodde ett skinnhead i källaren, att det finns ett take away runt hörnet som stänger klockan 15 och vi fann läget så centralt det bara kan bli! Det är precis vid bion (eller som Emma utbrast: Aveny!).

Sedan fick vi kliva in i det historiska huset och vad väntade om inte himmelriket själv? Vi hade varit väldigt skeptiska på grund av bilderna på köksvrån på blocket, underligare kök fick man leta efter. Anledningen till visningen var lika stor som att se hur resten av lägenheten såg ut med det köket som att vi ville ha en lägenhet faktiskt. Men helt plötsligt såg köket rent av mysigt ut, och inte allra minst fräscht. Det är ju en tvåa och rummen var ungefär lika stora (jag menar stora), så ifall vi får det (ta i trä!) tar vi helt enkelt varsitt rum och får skapa ett vardagsrum på något annat håll. Sedan skadar det ju inte att lägenheten har 3,11 m i tak.

Nackdelen var att badrummet var litet, men vad gör väl det? Sedan var det en gubbe där som verkligen ville ha lägenheten - han behövde tydligen inte ens se den för att ta den tyckte han. Vi var nära att skjuta den jäveln på fläcken. Synd att bloda ned det fina trägolvet dock. Förhoppningsvis får vi den för att vi uppskattar lägenhetens charm och för att vi är bäst helt enkelt. Eventuellt skulle värden ha en till visning på söndag, men han skulle höra av sig så fort som möjligt.

Håll tummarna! I så fall är det jag och Emma som har nyårsfest!

Släng dig i väggen Schenkenberg!

Idag så har jag fått stå modell för Carolina. Kändes skumt att åka till skolan precis som man gjort så många gånger förr i tiden, men att denna gång komma till en rejält uppfräschad byggnad. Har de äntligen blivit klara? Jag kommer ihåg den katastrofala tiden på den där byggplatsen, jag blir galen bara av att tänka på det. 

I alla fall så går deras projekt ut på att ta bilder för olika årtionden (30/40-tal, 50/60-tal och så vidare...) och jag hade äran att få symbolisera 30/40-tal så det skulle experimenteras med skuggor och vara en massa svartvitt. Det var helkul faktiskt, jag hade på mig en tidsenlig kostym med dubbelknäppning samt hatt och senare en ursnygg trenchoat som gjorde så att jag kände mig som världens spion.

Jag har ju haft fotografering tidigare med Mattias ett antal gånger så jag vet att det inte är det lättaste att vara fotograf, men tusan vad imponerad jag blev av Carolina. Den där lilla grejen ljussättning är inte den lättaste vill jag lova, vi höll på en massa för att få fram bästa möjliga och jag kände mig helt borta - jag var inte direkt på hemmaplan. I mina ögon blev resultatet bra, och det säger jag absolut inte för att jag var modell utan allt hänger ju ändå egentligen på fotografen. Och tro mig, den tjejen kommer att gå långt.

Snart skall jag ned på stan och fika med Emma på Barista, och sedan skall vi traska vidare på en lägenhetsvisning. Vi håller tummarna för att lägenheten inte är sunkig.

En käftsmäll mindre

Idag gav Michel äntligen mig sin fulla uppmärksamhet, det har varit tänkt att vi skall ses sedan augusti ungefär men det har inte blivit av (och inte på grund av undertecknad). Så jag fick löftet om att ifall vi inte sågs denna vecka skulle jag få ge honom en käftsmäll, och tydligen var det det allt som behövdes.


Så vi drog till Barista och jag måste erkänna att jag blev imponerad av Michel på grund av han vet precis vad han vill göra här i livet. När jag gick i trean visste jag inte ett skit, och jag vet ännu mindre nu. Jag hade knappt orken då att fundera på det, bara att ta mig levande ur gymnasiet var krävande nog. Men med honom är det helt annat: han har ett mål som han siktar sig in på helhjärtat. Jag har förlorat mig totalt där, jag vet inte alls vad jag vill. Visst vet jag att jag inte vill jobba på McDonalds resten av livet men tills vidare fungerar det utmärkt. Frågan är när jag skall få "uppenbarelsen" och veta vad jag är ämnad till att bli.

Fast det hela handlar väl egentligen helt enkelt om att inte tänka för mycket på framtiden, utan om att leva i nuet. Och i nuet trivs jag.


.
"Touchdown! And the crowd goes wild." <3

Borta bra men hemma bäst

Nu sitter jag här igen och är helt slut efter vår Göteborgsresa. Det har varit underbart,  jobbigt, roligt, tråkigt, inspirerande, fantastiskt - you name it.


Vi har åkt med obekväma nattåg, varit "backstage" på Göteborgsoperan och sett hur rekvisita, dekor, kostym, peruk och så vidare blir till, traskat runt med tungt bagage på jakt efter vårat vandrarhem, sett Mary Poppins på Göteborgsoperan (fenomenal), shoppat, ätit på både riktig restaurang samt McDonalds, åkt spårvagn, varit på Universium och framför allt så har vi haft riktigt jävla kul.


Inom kort kommer jag att lägga ut bilder på bilddagboken, men ett smakprov kommer här:



Här har vi precis anlänt till Göteborg och är inte sena med att bete oss som turister.




Evvis: reklamflicka för Mary Poppins.

Adjö

Nu kilar jag till Göteborg! Hemma på måndag morgon, vi ses då!

Spioneri

Idag har jag hunnit med att träna och letat klänningar på stan med Fanny. Dessutom åt vi på McDonalds i stan och jag kände mig jättefalsk som åt där, men så länge jag inte äter på det andra McDonalds i Birsta anser jag mig själv inte vara en svikare.  Samma företag, ändå konkurrenter. 

Arbetsskadad som man blir så märker man flera olikheter restaurangerna emellan och den jag reagerade mest på är hur annorlunda kommunikation mellan kassa och kök hos dom var. Visst, vi är väl brutalt hjärntvättade av den sliskiga jargongen som McDonalds kräver: "En Mcfeast tack!" - "Tre minuter tack!" - "Tack!". Men det är ju ändå mycket trevligare. Och nej, maten var inte lika god som "hemma".


Om fem timmar sitter jag på ett tåg på väg till Göteborg! Klockan 22.23 närmare bestämt. Jag har givetvis inte packat och självklart har jag panik för det. Jag äger inte ens en tandkräm! Det där lät helt fel, jag menar att jag snor den vi har i badrummet helt enkelt.

Fikaberoende

Dagen inleddes med fika hemma hos Simone i hennes mysiga trea hon delar med sin karl. Den kvinnan vet hur man bakar bullar vill jag lova. Så de njöt vi av till allmänt prat om jobbet och en massa surfande på internet efter möbler från Jysk och Ikea. Någon planerar tydligen att inreda om vardagsrummet (och det är inte jag).

Senare tog jag bussen till Erikshjälpen i Bosvedjan där jag mötte upp Carro så begav vi hos hem till mig där jag stod för kaffet. Vi kollade bland annat igenom katalogen från Lekplaneten och jag önskade att jag var ett barn igen. Jag kommer ihåg hur man kunde hålla sig sysselsatt i flera veckor efter julafton med de julklappar man fick, men den tiden tycks vara ett minne blott. Vi begick även en inspektion av mitt hem och när jag visade henne Markus rum så utbrast hon "Men gud, där ligger han ju och sover! Gud vad läskigt!". Ja, tydligen var Markus hemma och låg och sov. Om det påverkade vårat betyg på rundvandringen vet jag inte men jag tror vi klarade oss iallafall.

Och det slutade inte där...

Efter att jag fått reda på att jag inte behövde komma till jobbet förrän vid 15 så for jag ned på stan och fikade med Ewe och vi lekte bland annat "Vem tror du är mest troligast att...." bland dom i klassen. Några punkter från den listan är att Kristine kommer att få barn först, Maria kommer att gifta sig först, Ewe kommer att bli en hippie, Hanna kommer att gå längst och Vickan kommer att hamna i fängelse (för förargelseväckande beteende gissar vi på).

Sedan for jag till jobbet och allt såg lovande ut. Jobbade själv i köket tills 16 då Klas kom och det såg ut som vi skulle få en lugn kväll. Tills Alfredo dök upp från ingenstans och tydligen skulle han också jobba. Vaddå schemamiss? Vilket givetvis ledde till att jag fick sluta tidigare och efter en dag som denna är jag bara allmänt less på att känna mig som en trasdocka.


Ljuspunkten är att headseten till dt:n knappast enbart används för jobbrelaterade saker. "I like to move it, move it".


Sanne skall komma ned inom kort för provning av aftonklänning så vi håller tummarna att den passar denna gång.


Imorgon har jag lovat bort mig till fika med Carro, fika med Simone och gym med Anneli.

Att slängas hit och dit

Igår kväll vid tolv ringde Janne från jobbet mig och ville att jag istället för eftermiddag skulle jobba kväll imorgon. Inga problem.

Idag vid 10-tiden ringde Henke och meddelade att Rickard undrade om jag kunde börja 11.30 istället. Inga problem.

Jag ringer vid 10.50-tiden och har panik för mina arbetsbyxor vägrar komma ut ur tvättmaskinen så jag undrar om de har några över. Rickard meddelar att en ändring gjorts och att jag inte behöver komma förrän vid 15. Inga problem!

Ibland vet jag inte vad jag skall ta mig till.

I'm lovin' it

Dagen inleddes med möte hos Evvis där vi diskuterade våran tripp till Göteborg nästa vecka. Vi är sex av åtta ur Lilla Roliga Gruppen som skall åka, frågan är väl hur LRG ser ut idag dock. Så vi satt och kollade upp kollektivtrafik, avstånd mellan vandrarhem och Göteborgsoperan och så vidare. Börjat längta riktigt ordentligt nu. Kommer bli kanonkul!

Sedan åkte jag till jobbet och möttes av en chock: hela stället var så gott som dött trots att klockan var runt 12. Vi var runt sex pers i personalrummet som väntade på att få stämpla in. Men ryktet om att jag skulle börja jobba hade väl spritt sig för helt plötsligt började gäster strömma in så det var bara att sätta igång.


Jag är kanske konstig, men jag älskar när det är rush på jobbet just för att det är så mycket som skall göras. Jag är en sådan person som vill ha mycket att göra och jag älskar när det går fort. Så under rusherna känner jag att hela jag fylls med en massa energi och jag vet inte,.. jag har kul helt enkelt. Galet kul. Handen i handsken. Fisken i vattnet. Gustav på McDonalds. Och ja, idag var det rush.

Det är inte bara därför jag trivs så bra på jobbet, utan för alla härliga människor jag har runt om mig. Jag hade aldrig kunnat tro att det skulle bli så här bra för tre månader sedan. Att jag skulle få så många ny vänner på jobbet. Vi är inte som andra. Vet ni det? För vi skall gå och se Madagaskar 2 på bio! Vi knäcker. Så är det bara.

McDonalds - I'm lovin' it.

Fel person

Så Robin E fick åka ut. Helt fel. Vad fan!

Idol 2008

På hösten sitter jag bänkad framför Idol och på våren är det Melodifestivalen som gäller. Jag följer sedan allt med hjälp av Aftonbladet och läser allt skvaller som sker backstage. Jag är en fantast så att säga och jag vet inte riktigt varför, behöver kanske något att göra bara.

Idol 2008 är absolut den bästa omgången av dom alla, eller så är det min musiksmak som har utvecklats för helt plötsligt tycker jag att alla deltagare är superb. Anna tog sig in i mitt hjärta tack vare sin fantastiska audition och de övriga slutar aldrig imponera på mig. Förutom Johan, det jag stör mig mest på är de som tycker jag verkar lite konstig på den punkten argumenterar emot mig med "men han är ju så söt!". Detta är inte top model - där är han för kort och medverka. Ser ut som en tjej gör han ju redan.

Såg ni hur proffsiga alla var ikväll? Att Kevin är i en helt annan liga vet vi ju redan, men Robin E borde strunta i rock och satsa på soul istället tycker jag, dessutom gillade jag verkligen hans styling för ikväll. Gällande  Robin B så satt jag mest och tänkte på att jag ville ha hans snygga hår, och det känns lite patetiskt att han måste sitta på en stol för att göra succé men sången var det inget fel på. När jag säger att alla uppträdde proffsigt så får nog Johan vara ett undantag, det var två minuter katastrof - från början till slut. Alice är min ängel och jag börjar nästan bli orolig över att hon är för bra. Varje vecka kommer hon och sjunger bättre än förra veckan - och så upprepas det. Heja! Och Anna, ja... även om jag ogillar sången hon sjöng ikväll så är hon ju fortfarande den Anna Bergendahl. Ja, det är girlpower rakt igenom i Idol helt enkelt. Men i år skall det ju då vara en killes tur att vinna, och tur är väl det då för vi vet ju vad som händer man vinner: spårlöst borta!

Jag blev helt såld på duetterna. Jag tror att efter ett första uppträdande så släpper nervositeten och de vet hur man släpper loss, samt att de har en kompis med sig upp på scenen. Och det bevisade det minsan, med råge. När Anna och Kevin fick sitt sjujäkla beröm av juryn och hoppade upp och ned av lycka så blev jag genomlycklig jag med. Ja, jag älskar nog idol för att det är så klyschigt helt enkelt. Fan för mig.

Får jag välja åker Johan ut, men det är nog Robin B som står på tur.

Vem hejar ni på?

Fredagen så långt

Imorse klev jag upp 07.15 och jag vill inte låta som en bortskämd mes men för mig är det outhärdligt då skoltiden är ett minne blott. Anledningen till det var att jag skulle åka med mamma till Skvadern för att träffa Gunilla och visa henne toilen [toallen] jag sytt för drakmössorna. Resultatet blev ganska lyckat ändå må jag medge. Det tyckte hon också så hon skall höra av sig när jag kan komma till skolan och jobba.

Sedan promenerade jag hem i det hala, tänkte knappast ställa mig och vänta på en buss då jag gissade att de inte ens gick en morgon som denna. Kom hem, lekte hemmafru och åt frukost. Sedan tiggde jag skjuts av Simone till jobbet och hon kom och hämtade mig extra tidigt så vi kunde äta frukost/lunch/fika på jobbet. Varning: vårat kaffe är skållhet, vänta i 20 minuter innan du dricker det. Eller så gör du som flera av våra kunder gör: ber om kall mjölk i det.

Jobbade mitt pass 11-16 med den trevliga överraskningen att Klas fick sluta då jag kom så jag fick vara själv i köket idag. Fast jag var inte så ensam för det, Rickard hjälpte till vid rushen och även Faisal så läget var under kontroll vill jag påstå. Vilken utveckling, kommer ihåg första gången jag var själv i köket - snacka kaos. Fick även en kommentar av Faisal om att jag har blivit bättre sedan jag klippte av mig håret, men jag vet inte om det har med saken att göra...


Så arbetspasset flöt på bra och nu efteråt är jag helt slut i fötterna. Dagens miss var när jag råkade tappa en Mcfeast och en QP på golvet i köket, eller rättare sagt på mina skor. Lyckligtvis så var de inte beställda.

Och snälla ni, det heter inte barnbox utan happy meal. Dessutom har vi slutat med orginaldressing. Och ja, jag vet att det är helt stört men det är inte vi som bestämmer. (Detta är sådant vi stöter på dagligen.)

Ikväll är det Idol och vi hejar på Alice!

En längtan tillbaka

Jannike har äntligen avslutat sina studier på stylistskolan och kommit hem till Sundsvall igen (tyvärr enligt henne men hurra för mig). Så det var bestämt att vi skulle fika ikväll och jag skulle visa henne hur mysigt det är på Barista, kvinnan har aldrig varit där tidigare. Kan ni förstå det?

Då min middag blev försenad så frågade jag om vi kunde ses en halvtimma senare och det gick så bra så. Jag tänkte även att det nog var lika bra eftersom Jannike jämt är försenad, så då fick hon ju en halvtimma till på sig att göra allt det där "nödvändiga" som jämt resulterar i att hon är sen. Tji fick jag! Jag ringer henne när jag är på Navet och då skall hon precis åka hemifrån. Tio minuter senare får jag ett sms om att hon åker hemifrån. Vissa människor förändras aldrig, haha. Men bara åsynen av henne fick mig varm igen. Som jag saknat henne!

Så vi satt där och skvallrade över latte, vi har inte haft ett ordentligt samtal på flera månader. Vi pratade bland annat om "den gamla goda tiden" då vi gick i första ring på gymnasiet och insåg hur bekvämt livet egentligen var på den tiden. Då vi hängde hemma hos henne och inte gjorde ett vettigt för fem öre. Vi bara var. Hur bekymmerlöst våra liv egentligen var utan att vi insåg det. Förrän nu, då vi är så gott som vuxna. Jag vill nästan tillbaka, bara för att njuta av det så pass mycket som jag borda ha gjort. Varför är det så att man aldrig inser vad man har förrän då man har förlorat det?

Så nu skall vi ta och njuta av tillvaron vi har för stunden! Imorgon kan det vara försent.

Ett förhållande på tre månader

Idag är det den 13:e november! Det innebär att jag på pappret varit anställd hos McDonalds i tre månader och att halva provanställningen har passerat.

Vad det är vi firar? Jag vet inte... framsteg?

Räddad från tinnitus

Imorse när jag steg upp och lämnade den bekväma tillvaron i sängen så hörde jag ett pipande. Jag menar ett riktigt  irriterande pipande. Det blev högre ju närmare jag kom i köket och jag förstod bara inte vart det kom ifrån. Min första tanke var att det var brandvarnaren som skrek att batterierna höll på att ta slut. Men det kunde inte stämma för brandvarnaren är inte placerat där. Sedan är jag ganska säker på att vi inte har någon brandvarnare heller.

När jag som mest övervägde att stänga in mig på mitt rum under täcket resten av dagen för att slippa det jävla oljudet insåg jag att det var kylen som pep. Vem kunde tro att de kunde föra ett sådant oväsen? Tydligen finns det en liten skärm ovanpå kylen/frysen så jag tryckte helt enkelt på knappen som hette "Ok" och så slutade det. Varför den pep har jag ingen aning om. Men jag är glad ändå för nu slipper jag tinnitus.


Så nu vet ni vad ni skall undersöka ifall det piper i erat kök.

Konsten att hantera en overlock

Idag var jag på Skvadern 09 för att hjälpa Gunilla med att trä overlockmaskinen (ni som har erfarenhet vet att det inte är det lättaste). Det roligaste är att hon hade anlitat mig som "experthjälp" vilket innebär att jag får en "expertlön", väldigt smickrande. Trots en del små bekymmer så gick det hela vägen så nu har skolan en fungerande overlock, en mycket bra sådan också vill jag påstå.

Sedan erbjöd hon mig annat jobb som jag tackade ja till och det går ut på att jag skall sy djurmössor till LS2 (björnar, rådjur, älgar osv). Min första tanke var att tacka nej eftersom jag har så mycket annat att sy, men det var långtifrån komplicerat och verkade bara kul. Dessutom är min lön på Skvadern väldigt bra (åtminstone högre än den på McDonalds). Så på onsdagar och fredagar de två kommande veckorna kommer jag att finnas på Skvadern och sy.

Då detta drog ut på tiden så var jag toksen till min lunch med Carro på stan och hade verkligen dåligt samvete. Våran mysiga lunch blev mer eller mindre en kort och hastig träff. Åt gjorde vi iallafall och det på Subway, en viss tös hade ett behov av deras kakor :)  Det finns inte ord för hur bra hon får mig att må. Hon är en pärla.

Kom nyligen hem och borde sätta igång med mina andra syjobb jag har att göra då tiden börjar ta slut: Sannes aftonklänning och Susannas bröllopsklänning. Men ibland gömmer motivationen sig på ställen där man inte letar.

Fotografering

För ungefär en månad sedan hade jag en fotografering av balklänningen jag sydde till Tova för studentbalen och här är resultatet:













Fotograf:
Mattias Norberg

Modell:
Hanne Zetterlund

Design:
Gustav Kibe


Lugn dag på jobbet

Kom ganska nyss hem från jobbet och känner mig ovanligt pepp. Det är skönt att för en gångs skull jobba "normala" arbetstider (11-16) istället för en massa helger och kvällar. På helger är det (givetvis) rush och om kvällarna håller man på att förstänga samtidigt vilket försvårar det hela lite. Så lunchrushen på en vardag är så att säga betydligt bekvämare.

Dessutom var det planerat att vi skulle vara tre st i köket idag, vilket är minst sagt överbefolkat men såna där schemamissar har vi varit med om förut. Så Patrik fick sluta när jag och Peter hoppade på klockan 11. Var en väldigt lugn dag så jag känner mig knappast sönderarbetat som jag kan göra vissa dagar.

Detta är såna här dagar man känner att man kan stanna på jobbet ett bra tag framöver, och varför skall man begära mer när man trivs så här bra? Förutom kanske mer timmar... men det kommer nog så småningom hoppas vi.

Personalfest

Ja, som sagt så var det personalfest igår. Det var den tredje "personalfesten" på två månader, jag hade aldrig trott att folket på McDonalds var såna festprissar. Eller så är det helt enkelt bara så att det är vi som vet hur livet skall levas.

I alla fall så åkte jag buss dit med Fanny, Issa och Britta till Faisal i Ljustadalen där han och Patrik satt och väntade på oss. Jag hade ansvaret att ta med en cp-spelare och Issa hade bränt en partyskiva så det var bara att låta festen börja. Vi diskuterade ett snacks som serverades men mest liknade hundmat. Vi kollade på MTV music awards och hade sjukt kul åt dåliga kondomreklamer. Vi körde sjuans tabell i brist på en kortlek.

(Sjuans tabell:  Man går runt i en cirkel och säger ett-två-tre och så vidare och när man kommer till ett tal i sjuans tabell (7,14,21...) eller ett tal som innehåller sju (7,17,27...) så säger man "kuken" och byter håll.)

Så småningom kom Rickard, Betty och Klas. Rickard är restaurangchef och ärligt talat den största festprissen av alla. Hur många har egentligen en sådan chef som vi? Emma och hennes vän Lina kom också. Och helt plötsligen lyfte festen an aning och saker och ting började spåra ut lite.

(Fanny diskuterar med Rickard om att ta körkort)
Rickard: Jag har ju en helt ny bil men inget körkort.
Fanny: Bäst du tar det snart då innan bilen blir gammal!

(
Det har pratas om att man istället för "kuken" skall säga "vagina" i sjuans tabell)
Lina: Eh... vad skall man säga då?
Emma: Ta det du känner mest för.
Lina: Kuken!

Tyvärr är det ju så att en fest som skjuter mot höga höjder brukar sluta med att platt fall förr eller senare och denna kväll var inget undantag och jag blev varse om just varför jag brukar hålla mig ganska nykter. Ibland behövs det såna människor som kan ta hand om andra inte helt nyktra människor. Så avslutningen blev väl kanske inte bästa tänkbara, men vägen dit var trevlig.

Janne och Betty erbjöd mig skjuts hem sedan och på vägen så var vi nära att köra på två rådjur(?) som stod mitt på vägen. Inte för att jag är bra på sådant där, men de såg ut som något hämtat ur Bambi åtminstone. För visst har vi väl ändå rådjur i Norrland?

Slutet gott, allting gott!

"God morgon, vill ni ha en metro?"

Idag vaknade jag 05.50 - har ni hört på maken?! Det var becksvart ute och så gott som helt öde. Anledningen till det var för att det var idag som jag skulle vara arbetsledare för metros "one million day" då det skall delas ut en miljon metro över hela sverige i ungefär 30 städer. Att dela ut metro 07-10 en dag är ju inget man dör av dock. Ändå så var tre av mina fyra "slavar" sjukanmälda och jag undrar hur sjuka de egentligen var.

Så klockan 07 så tog jag och Malin (Jockes storasyster) på oss våra urfula och knallgröna västar och kepsar och traskade runt navet med ett glatt leende på läpparna och upprepade frasen "God morgon, vill ni ha en metro?" sisådär en miljon gånger. Målet var att man skulle dela ut 300 st/per person i timmen. Vi delade ut 100 st/per person i timmen.... Men vi hade iallafall tur med vädret.

Klockan 10 slutade Malin och min rast började, så Sanne kom ned på stan och åt frukost med mig på Waynes. Sedan var hon snäll och tog hem västarna och kepsarna som blev över hem till sig så jag slapp ha ansvar för dom under mitt eftermiddagspass (bilen som skulle hämta dom kom aldrig härligt nog).

Eftermiddagapasset mellan 11 och 14 var mycket jobbigare än det första. För det första så känds det som om varenda en svarade "Nej tack, du har redan frågat förut". För det andra var det så gott som bara gymnasielever ute och de är ju så långt ifrån intresserade av att läsa som det bara går tydligen, för de gjorde klart att de hellre dog än tog emot en tidning. Fick även en kommentar "Vad fan har du för jobb egentligen?". Mogna personer det finns i denna stad då. Önskar jag snäst tillbaka med "Ett endagsjobb för 94 kr/h!". För det var helt klart värt pengarna trots allt.

Problemet kom ju då passet slutade. Eftersom vi bara var två personer istället för fem så hade vi massvis med tidningar över och trots att jag hade fyllt varenda metrobox till bristningsgränsen hade jag ändå en påse med 300 st kvar. Och min ansvarige hade gjort helt klart för sig att vi absolut inte fick lämna kvar några tidningar på marken. Så vad skulle jag göra? Släpa hem dom? Tur nog träffade jag på Sanna som jobbar på pearlchain, så jag fick följa med henne in och slänga tidningarna i pappersåtervinningen. Lite miljövänlig är man ju.

Så jag åkte hem, åt lunch, Sanne kom ned med västarna och kepsarna och provade även sin aftonklänning som blev rejält innålad och sedan for jag till jobbet på McDonalds. Så nu är jag helt mörbultad efter en dag som denna. Men vad gör man egentligen inte för att tjäna pengar?

På lördag är det personalfest hos Faisal. Till er på jobbet: vi ses där!

Mathilda som lucia



Nu är det dags att rösta fram Medelpads lucia och får jag bestämma så skall ni rösta på Mathilda Karlsson, för det är en helt underbar tjej.

Gå in på http://www.st.nu/lucia/index.php?kandidat=4 och rösta nu!

Äntligen!

Jag trodde nästan aldrig att den här dagen skulle komma - dagen då jag skriver mitt första blogginlägg. Men till slut så tog jag mig i kragen och äntligen kan folk hänga med mig i min ytterst spännande vardag (varning för ironi). Det är inte som det var för några månader sedan - då befann sig inte folk i London, Örebro, Stockholm, Tönsberg, Uddevalla och gud vet vart. På "den gamla goda tiden" brydde jag mig inte ett dyft om bloggar. Nu känns det som ett måste för att man överhuvudtaget skall hålla koll på varandra. Ack...

Så jag hoppas ni tycker om mig tillräckligt mycket för att kika in här då och då :)

More to come!

RSS 2.0